Bokanmälan

Carolusson, Susanna (2002) Det finns någon därinne. Om vård, värde och värderingar vid förvärvad hjärnskada. (Lund: Studentlitteratur) Recito Förlag.

och

Carolusson, Susanna (2011) Det finns någon närvarande. Hjärntrauma, psykosskov och ett liv med mening. Recito.

Nu har jag läst dessa två böcker om Tobias och blivit berörd på olika sätt.

Lättast att sätta ord på är tacksamhetskänslan över att Susanna skrivit böckerna och delat med sig av erfarenheterna på det sätt som hon har gjort. Jag kan tänka att skrivandet varit något av en livboj för henne men det minskar inte den respekt och uppskattning som jag känner. Tvärtom. Trots förödelsen som texten handlar om upplever jag att den förmedlar oerhört mycket konstruktivitet. Den blir på det sättet en kraftkälla. Det är Susanna som skriver men hon inkluderar andra som är delaktiga i samma närvaro, samma realism och seriositet. Det är som om de alla drar åt samma håll och det bidrar till kraftkänslan.

I texten upplever jag ett mycket större tids- och rumsspann än det som är fokus i böckerna genom att Susanna gestaltar ett föräldraskap/en allians som är ett livsvärn och egentligen ett förhållningssätt som vi alla borde ha alltid och i alla sammanhang. Det finns många skäl till att böckerna behöver spridning. Jag tipsade en gästlärare på psykologiska institutionen i Uppsala, om dem. Jag mailade honom att böckerna ger en skolning i konsten att bemöta oss själva och andra och borde finnas med på bredvidläsningslistorna. Han svarade att han skulle se efter var de kunde platsa. Jag hoppas han gör allvar av det.

Det som grep mig mest var förstås Tobias och hans öde. I texten är det som om de närstående upprättar honom ur katastrofen och han hakar på genom sina ansträngningar att finnas med och vara självbejakande trots att smärtan/medvetenheten kan vara sådan att han slår över i psykotiska lägen.

När jag träffade Susanna på Psykologidagen i Uppsala berättade hon att Tobias dött 2010. Jag var alltså förberedd på det. Men när jag kom dit i boken kändes det ändå ofattbart. Det var som om så mycket kraft och närvaro som han stod för inte kan dö. Och så är det väl kanske faktiskt, men bara det att den kroppen upphörde att finnas till, kändes ofattbart.

Titlarna på böckerna drar fram det som upptagit mig mest under läsningen. Vad försiggick därinne? Det var väldigt befriande att Tobias själv, Susanna och andra omkring honom tog hans medvetenhet så på allvar trots han svårigheter att göra den rättvisa uttrycksmässigt.

Jag är väldigt glad åt att vi sågs på Psykologidagen, så att jag äntligen tog mig för med att skaffa böckerna.

______________________

Maj-Britt Lindahl, psykolog & psykoterapeut, Uppsala