Copyright © SFKH 2012-02-12

 
Rapport från Heidelberg
The 4^th Ego State Therapy World Congress

Heidelberg är en fantastisk kongressort; höga berg, Neckardalen och små Gaststätte för gemyt.

På lediga timmar lyckades jag hinna hyra cykel och njuta av Neckar uppströms, via julmarknader i små pittoreska byar, ända till den lilla staden Hirschhorn. Där tog jag tåget tillbaka till Heidelberg, cykeln fick följa med gratis. En annan sen eftermiddag cyklade jag till Ladenburg, men förlorade rumsuppfattningen ute bland fält med brysselkål. Jag frågade en lantarbetare hur jag skulle ta mig till Ladenburg. Det var en märklig fråga att ställa här ute på åkern, tyckte han. Men förklarade ändå så gott han kunde. Det var molnigt så jag kunde inte använda mig av solen för min navigering. Jag har tyvärr glömt om det är medsols eller motsols man brukar förflytta sig när man gått vilse i en skog. Det sägs ju – och jag har själv till min förvåning upptäckt att det stämmer – att man återkommer till samma plats. Det gäller antagligen inte bara i skogslandskap utan i varje landskap där man inte ser något fast landmärke att relatera till. Om jag bara visste om det är med- eller motsols man drar sig, kunde jag motverka vridningen genom att dra mig åt motsatt –sols, upplevelsemässigt. I vilket fall som helst, så fanns det enstaka master och torn att använda som landmärken. Jag hittade till den lilla romerska byn, och cyklade sedan tillbaka utmed Neckar.

 

 

Men nu ska jag koncentrera mig på det professionella utbytet. Bernhard Trenkle och hans medarbetare i MEG-Rottweil var som vanligt perfekta organisatörer. Kongressen avnjöts i Stadthalle, en anrik byggnad som måste ha varit stadens operahus en gång i tiden. Den stora aulan där invigningen, ”Key Notes”, avslutningen och kvällsunderhållningen skedde var en typisk romantisk 1800-talsteater med en enorm parkett och balkonger. Programmet erbjöd fem till sex parallella Workshops på tyska, varje halvdag. Vi var ett antal inbjudna engelskspråkiga föreläsare som fördelades så att vi gav tre parallella workshops varje dag. Woltemade Hartman från Sydafrika var naturligtvis medansvarig för alltsammans i sin egenskap av ledande Egos State-terapeut.

Jag lyssnade först på Gordon Emerson från Australien, som skrivit en av de bättre läroböckerna i EST. Hans mest centrala budskap var att Ego State-terapi är överlägset alla metoder han känner till, i intensitet och förändringskapacitet. Han såväl beskrev som demonstrerade på åhörare hur en snabb integrering av traumatiserat dissocierat ego state-innehåll kan göras. En egenhet han har är att alltid följa patienten ner till och in i det mötesrum där patientens centrala ego (ofta den som kommer till terapin och ber om hjälp), får möta annat eller andra states. Demonstrationerna var mycket tilltalande. I vissa detaljer föredrar jag andra infallsvinklar och det märkte han säkert när han senare satt med på min workshop. Till min glädje märker jag att det, liksom i hypnosvärlden, finns både tolerans och respekt för olika terapeutiska metoder inom en och samma yttre ram – EST.

På forskningsfronten är Areed Barabasz en ofta citerad källa. Han är redaktör för den välrenommerade tidskriften International Journal of Clinical and Experimental Hypnosis. Han har figurerat i hypnossammanhang med enastående publikationer om klinisk psykodynamiskt förankrad hypnos. Nu har han forskat vidare i EST och kunde berätta att efterfrågan på sådan forskning kom från politiskt håll. Man ville hitta effektiva metoder för behandling av Akut Stress Syndrom (ASD). KBT har visserligen dokumenterat evidens för ASD, men det verkar skumt, menade Barabasz, för den kliniska verklighetens resultat lever inte upp till de studier som redovisats. Med KBT får man visserligen snabbt tillbaka folk i arbete, men de är inte botade från sin ASD, berättade Barabasz, som också sade att även EMDR har evidens, men tar för lång tid.

Jag kände mig bekräftad i min egen erfarenhet att Ego State-tekniker verkligen är effektiva i situationer, då EMDR-terapeuter förmodligen använder sina tekniker. Men eftersom jag funnit EST så effektivt, varje gång, har jag aldrig känt behov att ta in EMDR i mitt kliniska arbete. Det kanske helt enkelt beror på att man blir bra på det man kan, och utvecklar sina metoder till en konst som förfinas och stärks i effekt, på grund av personlig erfarenhet, övning och ökad skicklighet. Så kallade terapeutvariabler, t.ex. behandlarnas erfarenhet av den studerade metoden, mäts sällan i forskningsstudier.

Icke desto mindre påstod alltså Barabasz att Ego State-terapi generellt är mer effektivt än EMDR i behandling av ASD, om man vill ha snabba resultat med långsiktig effekt. Barabasz ansvarar f.n. för en pågående kontrollerad randomiserad studie där EST och EMDR jämförs. Jag återkommer när resultatet publiceras.

De två studier som Barabasz presenterade på den här kongressen, och som redan är genomförda, resulterade i att experimentgrupperna; som fick Ego State Terapi, uppvisade en signifikant förbättring. Och då ska man veta att kontrollgrupperna ändå fick ett alternativ i form av en kognitiv copingmetod med videoteknik, s.k. ”Counting Method”, som är ett etablerat program för krigsveteraner.

Bakgrund till experimentet var den kliniska erfarenheten att 6 timmars intensiv Ego State-terapi vid ett tillfälle, botar många från Acute Stress Disorder. När man lade upp en studie för att forska på den erfarenheten förutsatte man att terapeuterna måste kunna hypnos, eftersom hypnostillståndet är nödvändigt för att åstadkomma en läkande ”abreactive release” av omedvetna (dvs. dissocierade) jagtillstånd.
Metoden beskrivs i 5 steg:

1. Man bedömde symptomnivå med CAPS (Clinical Administration of PTSD Scale) Referens: Blake, 1990. Man bedömde även jagstyrka, för att utesluta komplex traumatisering med anknytningsbrist – i dessa fall rekommenderar man standard EST.
   Man använde också tre bedömningsskalor före och efter behandling; PCL (EST-PTSD checklist), samt Becks depressions- och ångestskalor. PCL känner jag inte till, jag hänvisar till Areed Barabasz för information.

2. Man beskrev EST teori och begrepp för patienten, som måste känna igen sig för att man skulle gå vidare till nästa steg.

3. Man introducerade hypnos på ett enkelt sätt. Inga omfattande skalor, utan Chevreul´s pendel räcker gott för att påvisa att det undermedvetna kan kommunicera i trans. Ett annat syfte var att patienten skulle få uppleva att man har egen kontroll i hypnos.

4. Hypnosen fördjupades. Man använde individuellt anpassad teknik, trappan kan vara ett exempel. Terapeuten gjorde patienten sällskap ner. Man införde Body Scan och lät patienten öva på att öka respektive sänka graden av obehag.
   En viktig förutsättning i manualen är att hypnosen och Ego State-metoden i sina detaljer skräddarsys, individualiseras utifrån patientens historia, aktuella situation och framtida möjligheter samt ”libidinösa behov”. (Intressant att ett så psykoanalytiskt begrepp används, det låter oss förstå att förtrogenhet med psykoanalys förutsätts hos såväl forskare som behandlare!)

Därefter startade traumabearbetande Ego State terapi och här känner jag igen alla stegen enligt Watkins’ modell. I fasen för abreaction är det viktigt att emotionell avreagering sker, och att en kognitiv insikt om dåtid införs; dvs rädslan behövs inte längre. Återupplevandet behövde ofta återupprepas med bearbetning – minst tre gånger i denna långa session om 6 timmar. Även i standard-EST med mer komplex traumatisering behövs en upprepad abreaction av varje trauma, och i separata sessioner.

Resultatet blev alltså att de flesta blev markant bättre. Ingen blev oförändrad. De få som inte förbättrades, blev sämre. Jag kan tänka mig flera orsaker till detta – att de som försämrades hade en mer komplex traumabild än vad som framkom i bedömningen, att de kanske lät ett exekutivt ego med jagstyrka fylla i formulären, att det fanns kraftigt dissocierade ego states som vägrade visa sig i en så kort terapi och att dessa patienter alltså behövde mer terapi.

Nästa huvudtalare var Dave Edwards, Sydafrikas seniorterapeut inom KBT. Han beskrev schematerapi och framhöll likheterna mellan schematerapi och EST. Upphovsmannen Young som är ca 60 år utbildades i KBT av Aron Beck. Han upplevde dock att gestaltterapi hjälpte honom bättre i hans egenterapi än vad KBT gjorde. Därför anpassade han gestaltterapins metoder till den etablerade kognitiva behandlingsteorin och namngav sin metod ”Schematerapi”. En annan förebild inom KBT är Arnoud Arntz som insåg att Borderline personlighetstörning kräver en bearbetning av barndomstrauma. Som bekant är det svårt för somliga att anamma befintlig psykodynamisk kompetens, så även han hämtade inspiration från terapiskolor som använder imagination och drama och lär nu ut detta som en form av KBT.

Det senaste exemplet på sådan metod-kopiering eller med ett tolerantare språk, metod-integration, är Gila Antaras ”flexible manualized approach”. Dave Edwards hänvisade till www.gila-antara.co.uk.

Dave Edwards och ovan nämnda Gordon Emerson kom båda till mina workshops som deltagare. Jag kan skryta med att vi i Sverige är mycket avancerade. Metoder, förhållningssätt och flexibilitet som för oss lärare i SFKH är väl inarbetade, imponerade på höjdarna från andra länder. En av lärarna i Ego States i Sydafrika, Callie Hattingh, sade efteråt att han i mig (mina demonstrationer och fallbeskrivningar) återupplevde Helen Watkins. Det var den bästa komplimang mitt professionella Ego State någonsin kan få.

Bildandet av ESTI

Jag var inbjuden av Woltemade Hartman att bilda en internationell organisation för Ego State-terapi. Vi som inbjudits anses vara de främsta inom Ego State-terapi (hur man nu kan bedöma det!) och syftet med organisationen är att värna om arvet efter John och Helen Watkins. I förberedande arbete har vi diskuterat formen för samverkan. Ett tidigare försök har gjorts att skapa certifieringssystem, men vi är flera som vare sig orkar eller önskar bygga ännu en hierarkisk examinationsstruktur med makt att avgöra vem som duger. Vi beslöt att ge varandra det förtroendet och respektera varje lands förutsättningar och nationella krav för patientsäkerhet, kvalitet och behörighet att behandla. Så det som återstår som gemensamt intresse är att formulera minsta gemensamma nämnare i våra utbildningar till Ego State-terapeut och kunna utfärda examinationsbevis/certifikat med stämpeln ”Approved by EST-International”.

Gruppen på ca 20 invalda deltagare, och med Maggie Phillips närvarande via Skype, valde en ledning på fyra personer: Woltemade Hartman, Sydafrika, ordförande; Gordon Emerson, Australien, vice ordförande; Eva Ferstl, Österrike, sekreterare och kassör, Matthias Mende, Österrike, ESH-representant samt undertecknad med ansvar att koordinera samtligas utbildningsprogram och sammanställa detta så att vi finner våra gemensamma kriterier och krav, men också får insyn i olikheter som grundas i nationella skillnader i lagstiftning kring behandlingsbehörighet. En annan aspekt av intresse för SFKH är att Ego State-kunniga medlemmar i Sverige och Österrike har en större kompetens i hypnos än övriga länder, vilket innebär att sökande till våra EST-kurser bör kunna tillgodoräkna sig hypnosutbildning som ekvivalent till de andras grundkurser i EST. Ett minimikrav för att antas till EST-kurser kommer att vara att man har utbildning i hypnos och psykoterapi.

Hemkommen från denna kongress, och uppmuntrad i min egen kompetens har jag valt att använda metoden i fler sessioner än jag annars hade gjort – med strålande resultat!

2014 hoppas jag kunna starta en kurs i EST. Jag har inget intresse att så som i Sydafrika, konkurrera med befintlig hypnosförening och starta egen organisation, utan min vision är att EST Sverige är en underavdelning i SFKH, förutsatt att SFKH styrelser godkänner detta även i framtiden. EST-International skall ha minsta möjliga administrationskostnader så vi vill därför inte ha betalande medlemmar. Vi lade ihop till ett startkapital för en hemsida, och vi kommer att hålla möten på egen bekostnad. Ledningens ledamöter valdes på två år och nästa möte sker i Sydafrika februari 2013. Till dess ska vi arbeta fram ”ESTI Vision and Mission”, samt en gemensam syn på standard för utbildning till Ego State-terapeut, med tolerans för vissa skillnader, som sagt.

Preliminär utbildningsplan kommer att presenteras i HypnosNytt.

Jag avslutade min vecka med en lunch i solen. 28 november, ett för Heidelberg ovanligt milt väder, strålande sol, lä-värme och en underbart god tysk öl till spenatpaj innan flygresan hem. På restaurangen intill hade, enligt min kypare, det svenska kungaparet nekats bord, då restaurangen var fullsatt. Man kände inte igen dem. Så underbart det måste vara för just dom att bli behandlade som vanligt folk ute på offentlig plats!

På återseende,
Susanna Carolusson