1952-01-09 – 2022-05-13

Till minne av Uno Janhagen

Vår medlem Uno Janhagen lämnade oss 13 maj i år. Hans fru Eva meddelade att han, som vi också bevittnat, kämpade länge, särskilt det senaste året var besvärligt. De senaste fyra månaderna fick Uno palliativ vård i hemmet och han fick dö hemma, så som han önskat.

Vi i hypnosföreningen minns honom som oerhört levnadsglad och optimistisk man, med spjuveraktig blick. Enligt Eva hoppades han överleva även denna senaste svåra period.

Jag (Susanna) pratade med Uno för bara några månader sedan. Tiden går fort. Han var optimistisk som alltid i sin livsbejakande inställning. Ingen av oss, kolleger eller familj, var direkt oförberedda, men det definitiva slutet känns märkligt ändå. Vi minns ju hur Uno redan i sin tid i styrelsen på årsmöte i Göteborg behövde ligga ner och vila med jämna mellanrum. Vi trodde inte han hade långt kvar då. Men han var seg. Uno var en stor tillgång. Han finns liksom kvar i Göteborg efter den tvååriga handledarutbildning han gick hos oss, mig och Stefan. Vi hade åtta deltagare; Per-Anders, Mona, Sya, Michael, Ole, Barbro, Roxana och Uno. Första minnet från första kursdagen: Den inledande presentationsrundan vittnade om ambitioner och individuella planer med denna utbildning och när det slutligen var Unos tur sade han kort och gott: "Jag hoppas få roligt på denna utbildning. Det är mitt skäl att vara här." Så rätt han hade. Livslångt positivt lärande baseras på lust, lust är sammantvinnat med nyfikenhet, nyfikenhet ger kunskap.

Så många minnen som kommer till mig när jag (Stefan) tänker tillbaka på de år som jag fick lära känna Uno genom utbildning och senare samarbete i hypnosföreningens styrelsearbete. Han var ytterst seriös i sitt patientarbete, men när det var festliga tillfällen kom en riktig speleman fram. Min hustru Margareta blev lika glad som jag när vi träffade Uno i olika sammanhang. Han älskade att dansa och han spred så mycket glädje när han som en riktig gentleman förde damerna ut i dansens virvlar. Uno var unik i sin övertygelse och tillit till de egna självläkande processerna. Hans djupsinnighet trädde fram i samband med sjukdomsbeskedet. Jag berördes på djupet av de samtal som vi hade kring liv och död, livskvalitet och meningen med livet. Detta foto från årsmötet 2012 får förmedla den livsglädje och genuina värme som Uno representerade.

Med varma hälsningar
Susanna Carolusson och Stefan Fransson