Frågor och svar om hypnos och användning av hypnos

Att få människor att ”glömma saker” är mer förknippat med estradhypnos än med klinisk hypnos. Det är oftast inte förenligt med god ”mentalhygien” att manipulera till glömska.
    I de sammanhang vi verkar, dvs inom hälso- och sjukvård, används hypnos snarare som hjälp att vara i kontakt med eller uthärda/hantera minnen. Syftet är att bygga upp en hållbar relation till skeenden från dåtid, samt en känslomässig uthållighet och acceptans. På så sätt stärks förmågan att stå ut med, uppleva och integrera tankar och känslor som väcks upp av livet prövningar.
 

Markus och Susanna
  

Hej!
Jag söker information om huruvida hypnoterapi kan minska ett spelberoende? Vart ska jag vända mig?
Med vänliga hälsningar NN (anonymiserat av Susanna och Markus).
 

Hej NN!
Psykoterapi med hypnos kan vara hjälpsamt för att komma till rätta med ett spelberoende. För en hypnoskunnig psykoterapeut eller psykolog är hypnos en av flera olika metoder och tekniker som kan användas i sådan behandling.
    Alla människor är inte lika mottagliga för hypnos. Patient och provar sig ofta fram genom att patienten får känna på ”lättare hypnos” i början av en kontakt. Lämpligheten för att använda hypnos med patienter bedöms från fall till fall av psykoterapeuten.
     Ett beroende – oavsett av vad - kan vara olika starkt för olika personer. Vi kan tänka oss att spelberoende (eller andra beroenden) fyller olika funktioner i människors liv. En sådan funktion kan vara att reglera och ta hand om laddade känslor som ångest, ilska, sorg, skam, rädslor, etcetera. Ibland döljs sådana känslor bakom upplevelser av rastlöshet, oro eller till och med en känsla av tristess. Känslor utspelas på både medvetna och omedvetna nivåer inom oss.
     Att använda hypnos i behandling av beroende kan ha flera fördelar. Det hypnotiska tillståndet är avslappnande och lugnande i sig och när ett specifikt fokus införs, för att lugna och integrera en persons känslor, så får det ofta positiva effekter på symtom som rastlöshet, oro och ångest. Hypnos är också ett hjälpsamt verktyg för att börja förstå sin inre värld och de drivkrafter och orsaker som vidmakthåller och driver fram ett beroende.
    De behandlare som finns med i SFKH:s behandlarregister är alla kompetenta och seriösa aktörer som du kan vända dig till. De behandlare som bedriver psykoterapi och som står med i SFKH:s behandlarregister har alla en adekvat utbildning i både psykoterapi och i klinisk hypnos. De uppbär legitimation och arbetar under hälso- och sjukvårdslagarna, d v s du garanteras ett rättsligt skydd och all behandling är grundad i vetenskaplighet och beprövad erfarenhet. Det finns annars mängder av hypnoterapeuter som inte verkar på seriösa grunder. Hos dessa finns inte krav på vetenskaplighet och de bryter mot lagen när de gör anspråk på att bedriva behandling.
    Med vänlig hälsning
 

    Susanna och Markus

Hejsan!
Är det möjligt att under hypnos beskriva en händelse för nästan 30 år sedan? Jag är överlevande från M/S Estonias förlisning och skulle vilja skaffa mig ytterligare information om den händelsen och då själva förlisningsförloppet. Är det möjligt att använda hypnos som metod för detta? Vem av medlemmarna i hypnosföreningen skulle man kunna vända sig till för detta och diskutera vidare. Jag vill även ha möjlighet att dokumentera detta med video.
Med vänlig hälsning

Ja, det är i princip möjligt att lyfta minnesbortfall med hypnos, men inte i varje enskilt fall. Om det bortglömda är förknippat med traumatiska känslor, vilket det sannolikt är när det handlar om en tragisk olycka, kan hågkomst förknippas med starkt obehag. För att inte överväldigas av obehag så kan undermedvetna försvarsmekanismer förhindra hågkomst. Om det är så att du har besvärande symptom som du vet har koppling till katastrofen och som kvarstår trots att du kanske har pratat med vänner om det hemska, kan det tyda på sådana försvar. Då krävs oftast en längre behandling och hypnos får vänta tills du och behandlaren byggt upp en trygg relation i samtalandet.
 
    Angående din fråga om att spela in sessionen: Om ditt syfte är att använda det som kommer fram i någon form av rättsprocess är det sällan aktuellt att en part i målet anlitar psykolog för att få fram bevis i eget intresse. Begäran ska helst komma från en advokat. Men; när det gäller din fråga om du kan spela in besöket, så finns ett juridiskt ramverk som reglerar ljud och bildupptagning. Sammanfattningsvis är policyn följande:
    Källa: JO, 2016-01-18, Dnr 5043-2014. En läkare vägrade låta en patient spela in läkarbesöket på ljudband. I beslutet konstateras att ”omständigheterna” avgör om det är OK eller inte. Omständigheter som ger rätt att förbjuda inspelning, kan vara att tredje part berörs, att det finns sekretesskäl, eller misstanke att inspelningen är tänkt att användas på ett ”provokativt eller för tjänstemannen förlöjligande sätt”. Bildupptagningar är strängt reglerat: En tjänsteman har alltid möjlighet att motsätta sig att bli filmad under ett samtal (JO 2008/09 s. 320, Dnr 1418-2007)”. Psykologförbundets jurist kompletterar att ”det av integritetsskäl är möjligt att förbjuda det oavsett orsak och syfte med inspelningen”. I offentlig vård krävs skriftligt tillstånd av alla berörda, då dataskyddsförordningen GDPR gäller.
    Slutsats: Om en patient vill spela in ljud eller ljud och bild, skall behandlaren avgöra huruvida omständigheterna låter detta göras eller om det är olämpligt. En anställd behandlare måste, om denne vill godkänna inspelning, inhämta tillstånd från arbetsgivaren och skriftligt dokumentera samtycke med patienten, där det framgår syfte och användningsområde. För privat verksamma är IVO tillsynsmyndighet. Vi utgår från att IVO gör samma bedömning som JO.

    Ytterligare en komplikation är att vad som kommer fram i hypnos kan påverkas av din motivation. Det är fullt möjligt att omedvetet skapa minnen som stöder egna intressen. Det kan alltså skapas minnen, utifrån vad man önskar sig. Sådana fantasier kan upplevas som äkta minnen.
    Polis och rättsväsende i USA har beskrivit att personer som vittnar under hypnos visserligen kommer ihåg fler sakförhållanden, men också lämnar uppgifter som vid närmare kontroll inte stämmer. Behandlares erfarenheter tyder på att traumaminnen ofta är korrekta i fråga om detaljer som är centrala för det som personen förknippar med hot mot livet, eget eller andras, medan detaljinformation som saknar överlevnadsvärde, kan förvrängas; en åskådares klädsel kan vara ett sådant exempel.
 
    En professionell hypnoskunnig psykoterapeut eller psykolog kommer således att behöva förstå syftet med din önskan att via hypnos få fram information om förlisningsförloppet. Syftet påverkar hur ni lägger upp hypnosen. Det har sammanfattningsvis stor betydelse om du har symptom som du tror hänger samman med olyckstillfället och för vilka du söker personlig behandling, eller om du har andra skäl till att vilja minnas.

Med vänlig hälsning

Susanna Carolusson och Markus Erosson

Hej Susanna!
   Min story i korthet: Sedan unga år (jag är 50+ idag) har jag oroat mig oproportionerligt mycket över potentiella problem/hot och fick i våras diagnosen GAD, i samband med att jag valde att gå i KBT-terapi online. Tyvärr gav KBT:n inte den effekt jag önskat. Bland annat vågar jag knappt längre flyga och har också hälsoångest samt oroar mig för än det ena än det andra. Jag växte upp med en mor som har fått diagnosen instabil personlighetsstörning och GAD - så både arv och miljö spelar säkert stor roll.
    Oron har lett till att jag dessutom drabbats av ngt slags depression. Det jag i normala fall tycker är kul känns inte roligt längre. Jag var deprimerad i tonåren - men det försvann med tiden.
    Trots oron har jag tack och lov lyckats jobba och gör - enligt min arbetsgivare - ett bra jobb. Men jag orkar inte längre ha det så här och min hustru, som är tålmodig och förstående, tycker också jag borde ta tag i detta ordentligt. Helst av allt skulle jag vilja byta ut min hjärna ...
    Har läst om hypnosterapi. Är värt ett försök i mitt fall?

    Bästa hälsningar
    /Orolig

Hej Orolig!
Att brottas med generaliserat ångestsyndrom GAD innebär för många ett stort lidande. GAD brukar innebära en mer eller mindre ständigt närvarande oro och ångest för tänkta möjliga katastrofer som kräver energi och uppmärksamhet hos den som är drabbad. Typiskt kan vara att personer med GAD oroar sig för allt möjligt i sin fantasi, men är inte lika oroliga vid verkliga svåra händelser, då de istället agerar klokare än de själva inser.
    Du skriver att du tror att både arv och miljö haft betydelse då din mamma diagnosticerats med instabil personlighetsstörning och GAD. Många som utvecklat GAD har tidiga erfarenheter av stress och oro pga otrygg anknytning till föräldrar eller genom traumatiska upplevelser. I sådana fall ser vi inslaget av arv som mer miljöbetingat än biologiskt-genetiskt. För att känna inre lugn och ro, behöver barn tillräckligt många erfarenheter av ”att det ordnar sig”, ”jag klarar detta” eller ”jag kan alltid be om hjälp”. När sådan tillit saknas, blir erfarenheten att man inte räcker till, och de närmaste gör inte heller det. Så, de barn som är upptagna av att stötta eller hantera instabila föräldrar, får för lite av lugn och ro, vilket kan leda till en sänkt förmåga att lita på att man kan hantera utmanande och svåra situationer. Instabila oroliga föräldrar skapar en atmosfär av oförutsägbarhet, så att barnet går i en ständig beredskap. Vad som helst kan hända när som helst.
    Som vuxna brukar dessa personer bära på omedvetna behov att få det de aldrig fick. Att som barn inte få sina behov av trygghet och lugn tillgodosedda är smärtsamt eller ångestskapande. Just därför upplevs det mycket konfliktfyllt att uttrycka egna behov. Rädslan för att barndomens avvisande eller frånvaro av trygghet skall återupprepas gör att man undviker känna egna behov eller känna normal rädsla. Den ständigt närvarande oron lever kvar som en beredskap mot yttre faror. Konsekvensen kan bli att en känsla av tomhet och meningslöshet, eventuellt i form av depression.
    Vår syn på GAD är således att orsakerna bakom symptomen ligger i hur man upplevt de tidigaste relationerna. En djuplodande psykodynamisk terapi kan vara hjälpsam. I en sådan terapi försöker man upptäcka och förstå djupare liggande behov samtidigt som relationen till psykoterapeuten utgör det viktigaste ”verktyget”. I den relationen kan patienten göra nya relationella erfarenheter och i den relationen kan också individen i en hållande miljö och kontext börja närma sig, förstå, uttrycka och integrera de många gånger omedvetna önskningarna och behoven.
    I en sådan psykoterapi är hypnos ofta användbar. En hypnoskunnig psykoterapeut utröner tillsammans med patienten om och hur hypnos är hjälpsamt för just dig. Hypnos kan användas både för att lindra oro och ångest samt för att undersöka och förstå omedvetna behov och konflikter, i en och samma psykoterapi.
    En del förställer sig hypnos som en ”magisk” intervention som botar patienten från personens lidande. Så är inte fallet. Användandet av hypnos är mycket relationellt och det bygger på samarbete och tillit mellan patient och terapeut. Därför kan hypnos vara särskilt gynnsamt i ett behandlingsarbete där tidiga, grundläggande behov och relationellt reparationsarbete är aktuellt.
    Om dina erfarenheter av KBT: Kanske har du gått hos en KBT-terapeut som strävat efter att med olika tanketekniker och logik direkt lindra din oro och hantera din verklighet här och nu. När det gäller psykologiska svårigheter som har sina rötter i tidiga erfarenheter i livet så behövs en mera djupgående och längre process, med metoder (hypnos) som synliggör djupa, ofta undanträngda känslor i nära relationer.
 

Susanna Carolusson och Markus Erosson

Hej Susanna!
Jag skulle häromdagen genomgå en regressionshypnos men den blev misslyckad. Jag mådde dåligt efteråt. Jag kände mig misslyckad. Behandlaren var trevlig och välvillig, men lite för pratig. Behandlaren nämnde att många personer numera har lätt för att snabbt gå ner i hypnos, för de ligger på en högre frekvens. Jag överlämnade mig helt i dennes händer. De problem som uppstod under regressionen, lade jag på mig själv, ville inte att behandlaren skulle skyllas något. Men efter att jag nu landat lite undrar jag om allt verkligen hängde på mina blockeringar, som hen sade. Jag ska väl inte må sämre efteråt, så som jag nu gjort?! Behandlaren sade under sessionen, att jag var helt blockerad från halsen och ner och inte hade kontakt med mina känslor. Vi gick in på barndomen, jag delade med mig, jag grät, och just det kändes inte konstigt. Det var sådant jag kände till. Det som får mig att må dåligt är behandlarens påstående att jag var så blockerad och att jag till skillnad från många andra saknar förmåga att ligga på frekvens för hypnos.
    Jag kände i förpratet att behandlaren rev upp mig lite mycket, så att jag fick svårt att slappna av. Jag hade en liten svag känsla redan under sessionen att något var fel, men viftade bort den känslan. Jag tänkte att behandlaren vet ju vad hen gör, och det är det jag vill tro, eftersom hen var så väldigt trevlig (...). Vill inte att den trevlige behandlaren ska ifrågasättas, men känner mig lurad. Skäms över att jag kanske varit naiv.
    Funderar på reklamation. Jag köpte den här sessionen för 3500 kr. Jag har hört att reklamation på en behandling, i detta fall regressionsterapi, inte är möjlig om behandlaren, som i detta fall, är utbildad sjuksköterska. Vad anser ni?
Med Vänlig Hälsning /Aina

Hej!
Medlemmar i SFKH erbjuder endast hypnos inom ramen för det yrke där de har sin legitimation. Denna behandlare är, enligt dig, en legitimerad sjuksköterska. Därmed är hen endast behörig att behandla med hypnos, sådana problem som hen också har utbildning att behandla som sjuksköterska.
    Att behandla blockerade känslor hör till psykoterapi och psykiatri, inte medicin. Våra medlemmar använder inte det språkbruk och den höga privattaxa som du beskriver. En behörig behandlare använder första sessionen för utredande intervju, ställningstaganden om lämplig behandling och möjligen en lätt hypnos för att pröva vilken hypnosinduktion som passar dig. Att ge en "regression" första sessionen med förväntningar på att det ska ge resultat är okunnigt. "Regressionshypnos" är inte ett ord vi använder. Däremot hanterar vi professionellt (behandlar) alla former av regression som sker spontant under hypnos, vilket är en annan sak. Inte heller pratar vi om att patienten ska ligga på en högre frekvens, eller att en patient som inte svarar bra på första hypnosförsöket är blockerad. Det är behandlarens ansvar att hitta en hypnosmodell som passar den aktuelle patienten, alternativt närma sig problematiken utan hypnos, tills vidare. Att må dåligt efter hypnos, kan förekomma i en psykoterapeutisk behandling under perioder då man bearbetar barndomserfarenheter, men det är en naturlig del av all djupgående psykoterapi, med eller utan hypnos, och något behandlaren räknar med som en aspekt att arbeta vidare med. Men det du prövade, verkar inte stämma alls med rutinerna för psykoterapeutisk behandling.
    Du funderade på att "reklamera" tjänsten. Du kan se på kvittot om moms ingår. Om tjänsten var momsbelagd, kan hen hävda att det inte var en behandling, utan en sorts coaching/konsulttjänst. Hypnoterapeuter utan legitimation i vårdyrke, som i sin marknadsföring och patientinformation ändå ger sken av att behandla med hypnos, känslomässiga blockeringar, ångest eller annat som hör hemma i psykoterapi och psykiatri, kan polisanmälas, eftersom det finns en lag om behörighet.
    Det faktum att din behandlare är sjuksköterska ger dig möjlighet, oavsett om hen utfört en momsfri "behandling" eller en momsbelagd tjänst, att anmäla till Socialstyrelsen, emedan hen har överträtt sina befogenheter och sannolikt brutit mot etikreglerna som gäller för sjuksköterske-legitimationen. Du kanske inte kan få dina pengar tillbaka, men hen har förpliktelser i sin egenskap av sjuksköterska, oavsett vad hen kallar tjänsten.
    En sak bekymrar mig särskilt. Du skriver: "Vill inte att den trevlige behandlaren ska ifrågasättas", "skäms själv över detta att jag kanske varit lite väl naiv." "Jag ville ju inte ens behöva tänka att behandlaren kan göra fel".
    Du är inte den första som värnar mer om behandlaren än om dig själv. Det är vanligt efter besök hos lekmannahypnotisörer, som ofta upplevs vara sympatiska, trevliga och välvilliga. Dom har lärt sig vara det.
    Vi, som arbetar som legitimerade vårdgivare, råkar sällan ut för en sådan uppoffring och det ska vi inte heller. Översätt det du skriver till tandvård, psykoterapi och medicin: "Tandkirurgen rotfyllde så slarvigt att infektionen satt kvar och angrepp käkbenet, jag försämrades, men kände mig så misslyckad och hen var ju så trevlig..." eller "psykoterapeuten sade att min hjärna ligger på fel frekvens. Att jag mådde sämre efter vårt misslyckade samtal beror nog på mig, hen var ju så trevlig".
    Du undrar hur det borde ha gått till. Svårt att besvara generellt, varje patient bedöms unikt, men vi försöker att ta ansvar för "misslyckanden" genom att uppmana våra patienter att återkomma med klagomål, rapportera om något känns fel eller konstigt under sessionen, och vi tar ansvar för att korrigera våra misstag, förstå tillsammans vad som hände, alternativt föreslå en mer fungerande behandling/behandlare i den enskildes fall. Det är vår etik.
 

Susanna Carolusson

Jag har haft stora problem med hallucinationer och problem att jag ibland går in i en verklighet som inte existerar. 

Finns det någon hjälp för mig inom hypnosterapi?

Är desperat. Inga mediciner funkar fullt ut. Och psykiatrin hjälper inte.

Hej!
Detta är en intressant fråga av allmänt intresse, så vi tar med den i vår kolumn.

Fler än du kanske har en liknande fråga. Hallucinationer kan vara symptom på många olika tillstånd. Innan vi vet om hypnos är en hjälpsam metod för att komma tillrätta med hallucinationerna är det viktigt att klargöra vad hallucinationerna kommer sig av. Ett första steg kan vara att du får remiss till en erfaren neurolog för en neurologisk undersökning för att utesluta ev. hjärnskada, epilepsi eller annan neurologisk sjukdom. Ett andra steg kan vara att undersöka din levnadshistoria. Har du använt droger under någon längre period? Det förekommer att människor som under en period i sitt liv har använt droger, även så ”snälla” varianter som cannabis/hasch, har ”tänt snett” och fått hallucinationer, som sedan återkommit långt efter avslutat brukande.
    Ytterligare en ”medicinsk” orsak som kan förklara hallucinationer, är när det finns en bipolär, den variant som förr hette manodepressiv, sjukdom i botten. Vi talar då inte om ”light”-varianten som ofta kan behandlas med psykologiska metoder, utan den variant där maniska skov även ger hallucinationer. Människor som brottas med maniska hallucinationer brukar emellertid uppfatta sina hallucinationer som verkliga yttre fenomen, inte något i deras eget huvud. Du verkar medveten om att dina hallucinationer inte är reella yttre fenomen som även andra kan se/höra. Stämmer det, eller är det i efterhand, då du fått distans, som du vet att det inte var verklighet?
    Hallucinationer kan ibland ha en annan förklaring, än psykisk eller neurologisk sjukdom. Det finns tillstånd som kan ge hallucinationsliknande syner och röster, som om någon annan talar eller visar sig, men som i själva verket är delar av det egna jaget, eller minnen av andra personer från tidigare år, som uttrycks genom hallucinationer eller genom andra upplevelser av overklighet.
   Hypnos som psykologisk behandlingsmetod används som inslag i behandlande psykologiska eller psykoterapeutiska samtal. En erfaren psykolog eller psykoterapeut kan utreda om hypnos eller Egostate-terapi (en sorts deljags-terapi som utvecklats ur hypnos) kan hjälpa dig att hantera och förstå hallucinationerna på ett annat sätt än att bara ”trycka tillbaka” dem. På så sätt får du hjälp och verktyg att behålla verklighetsförankringen.
   Om du redan har utretts skulle vi rekommendera dig att ta kontakt med någon av våra medlemmar med erfarenhet av Egostate-terapi. Innan terapin startar görs alltid en bedömning om vad slags behandling som skulle passa just dig.
   Det finns förstås inga garantier att hypnos eller Egostate-terapi skulle hjälpa just dig.
   Troligen vill behandlaren också veta vilka behandlingar som prövats och hur man har resonerat om ditt tillstånd. Det görs för att man inte ska upprepa något som redan prövats, i onödan.

 Med vänlig hälsning

 Susanna och Markus

Hej Susanna,
Våren 2020 hade jag covid och jag har sedan dess dragits med kvarvarande symptom (utmattningssymptom, trötthet, låg feber, halsont mm). Jag tror att det autonoma nervsystemet fastnat i flyktläge vilket gör att hjärnan signalerar till immunförsvaret att kroppen behöver skydd så immunförsvaret aktiveras. Jag gör allt jag kan för att få kroppen och hjärnan att slappna av, genom meditation, omprogrammering enligt Gupta metoden och annat som är bra för att aktivera parasympatiska nervsystemet. Det är dock svårt för när jag gör något som tidigare har fått mig att bli sjuk triggas orostankarna och jag är rädd att få symptom/bli sjuk. Tror du att hypnos kan hjälpa i mitt fall, för att stoppa/ta bort dessa medvetna och omedvetna negativa/destruktiva tankar som gör att immunförsvaret triggas igång?
 
Tack för din hjälp!
Med vänlig hälsning, M

 
Hej M!
Du verkar väl bevandrad i den kunskap som finns om samband mellan oro och sympaticusaktivering. Långvarig stress, vilket din covidinfektion kan ha utgjort per se eller i kombination med din livssituation då, kan rubba balansen, så att immunförsvaret "fastnar" i överkänsligt eller "underkänsligt" läge. Kortvarig akut stress, såsom kalla bad, intensiva korta träningspass, kan aktivera immunförsvaret, men också stimulera det att bli mer "elastiskt" och inte fastna, såsom ditt tycks ha gjort. Dina symptom tyder på en överaktivering av immunförsvaret, som du skriver.
    Du har prövat meditation utan effekt. Meditation liksom avspänningshypnos har en generell tendens att öka parasympatisk aktivitet, vari ingår reparation och underhåll av kroppen. Som tillstånd utan specifika suggestioner riktat till immunförsvaret, kan således meditation och avspänning råka förvärra dina symptom. Din underliggande oro är också en rimlig förklaring till att meditationen inte tycks ge effekt. Precis som du antyder, tror jag också att oron ska adresseras direkt, vilket man kan göra i en hypnosbehandling. Då utforskar man orons rötter, accepterar dess välvilliga skyddande funktion, och skapar inre bilder och ord som kan lugna ditt inre, baserat på förståelse av historiken.
    Jag kan också erbjuda dig riktade suggestioner till ditt immunförsvar, med ljudfilerna "Lugna ditt överaktiva immunförsvar" och "Semester från stress". Kontakta mig i så fall, eller hör med hypnosbehandlaren om hen har distributionsavtal med mig. I vilket fall som helst så rekommenderar jag ändå en personligt utformad behandling hos någon av våra medlemmar!
 
Lycka till!

Susanna Carolusson

Hej Susanna!
Min 23 årige son har väldig mycket tvångstankar och tvångshandlingar som tar upp mycket tid. Han har aldrig fått någon form av kbt utan enkom serotonin typ Certralin, detta hjälper inte. Utöver detta har han Asperger men är normalintelligent och har exceptionellt minne, men mår dåligt av dessa tvång.
    Kan hypnos vara en framkomlig väg? I så fall hur skulle ett upplägg kunna se ut?
Mvh NN (anonymiserat av Susanna och Markus)
 

 
Hej NN!
Tack för din fråga. Tvångstankar och tvångshandlingar kan skapa mycket lidande då de ofta gör att personen som drabbas av dem styrs och också begränsas i sitt liv. När vi lägger upp en behandling är vår grundteori att tvångstankar och tvångsbeteenden tjänar ett syfte och att de i någon mening tagit sin början i och utgör försök att hantera känslor och processer som personen inte är helt i kontakt med. Vi finner alltså oftast att symptom är försök att ta sig an livets situationer och relationer. För en person med tvångstankar och tvångshandlingar har tankarna och handlingarna blivit dominanta på bekostnad av väldigt grundläggande känslor. De känslor som upplevs begränsas till ångest, oro och nedstämdhet. Det framkommer inte i din fråga mer specifikt vad för slags känslor din son brottas med annat än att han mår dåligt av sina tvång. Det är lätt att hamna i en ”ond cirkel” där ångest och oro driver fram och förstärker ytterligare tvångstankar och eller tvångshandlingar.
     Många människor som fått diagnosen Aspberger har rika inre liv som visar sig genom intensivt engagemang i till exempel specialintressen. Många har svårt att dela känslor med andra. Ibland är det rika inre livet inkapslat hos individen.
     Hypnos och imaginära metoder kan tänkas vara särskilt gynnsamma tillsammans med personer som brottas med tvång av olika slag. Varför det? Jo, vi vet att olika slags kreativa ansatser – till exempel med hjälp av bild, poesi eller musik – i behandling med människor som är låsta i tanke och handlingsmönster hjälper personerna att nå de djupare liggande känslorna och kreativiteten hos individen. När vi använder hypnos kommer vi – patient och terapeut – genom förändrade medvetandetillstånd direkt i kontakt med de kreativa och känslomässiga delarna i hjärnan där dessa resurser finns tillgängliga hos individen. Dessutom vet vi att hypnos har en särskilt god effekt för att till exempel lindra ångest, vilket i sin tur lindrar en del av tvången.
     Hur skulle ett upplägg kunna se ut?
     Först och främst träffas patient och terapeut för en bedömning om psykoterapi och hypnos kan vara behjälpligt. Våra medlemmar med legitimation som psykolog eller psykoterapeut har en gedigen utbildning i psykodynamisk, kognitiv, beteendeterapeutisk och relationell inriktning, som de flesta kombinerar individanpassat. Behandlingen består därför aldrig enbart av hypnossessioner. Psykoterapin bedrivs via samtal där hypnosinslagen används för att fördjupa och effektivisera psykoterapiprocessen. Fokus för samtalen skulle kunna vara flera, till exempel att börja förstå de bakomliggande orsakerna till tvången, att utveckla och få tillgång till andra strategier att hantera känslor och för att lindra ångest, i syfte att avveckla tvångsmässiga tankar och handlingar.
Med vänlig hälsning
Markus Erosson och Susanna Carolusson

Hejsan
Jag lider av en 3 år lång sömnstörning. Ett år efter att jag hade gått in i väggen drabbades jag av svåra insomningsproblem. Kan ligga vaken hela nätter utan att somna. Har medicinerats under lång tid med sömntabletter. Jag går "by the book" med sömnhygien, sömnrutiner, fysiskt aktivitet under dagen, avslappningsövningar, insomningsband, kost m.m. Jag upplever en stress inför sänggåendet då jag vet hur tufft det är att vara vaken en hel natt. Sitter sedan och somnar framför TVn, men när jag lägger mig i sängen är det som om jag inte kommer in i det där tillståndet där jag släpper taget. Jag har deltagit i 3 olika hypnostillfällen utan resultat. Dom har varit kraftfulla men de har inte hjälpt mig med sömnen, utan med andra saker i livet. Nu menar min hypnosterapeut att jag kanske skulle testa suggestionshypnos istället. Skulle sådan hypnos kunna hjälpa mig så att jag vid själva sänggåendet släpper tanken om att jag måste sova?
Mvh, "Går snart sönder..."

 
Hej.
När jag läser din beskrivning får jag intrycket att du och kanske även terapeuten hoppats att tre gånger skulle kunna hjälpa, men dina symptom tyder på att det kan vara ganska komplexa orsaker, på en omedveten nivå. Om din terapeut är medlem i Svenska Föreningen för Klinisk Hypnos, är jag lite förvånad att begreppet "suggestionshypnos" används, som om ni skulle byta från en teknik till en annan. Hypnos är i sig så flexibelt och individanpassat att det rymmer förändringar i sättet att utföras utan att vi behöver kalla det något annat. Men är terapeuten en legitimerad psykolog- eller psykoterapeut alternativt gått större delen av sådan utbildning, och om du har fått en för dig begriplig och meningsfull förklaring av förslaget, så finns det säkert en professionell bedömning bakom förslaget. Jag förutsätter då att du inte anlitat en "hypnoterapeut" som skulle vara obehörig enligt våra medlemskriterier.
Våra medlemmar gör en ordentlig psykologisk bedömning av underliggande orsaker och mycket av terapin handlar om att förstå vilka krafter i ditt inre som håller dig vaken. Då får både du och terapeuten en riktning och metoden blir väl anpassad efter din personlighet, samt yttre och inre situation. Med utmattning som bakgrund brukar man inte påbörja någon djupgående hypnos förrän efter flera sessioner av utredande samtal, med lite känna-på-övningar. Och pröva inspelningar hemma, för att se om svårigheterna bara handlar om att tänka och göra rätt i avslappningsteknikerna. Så verkar inte vara fallet här.
Mvh
Susanna Carolusson

Hej!
Jag har lyssnat på en självhypnos för förbättrad sömn på YouTube. Den är bra, men innehåller ett par meningar som jag INTE vill få in i mitt undermedvetna. Bland annat sägs att risken för depressioner och olyckor ökar då man sover dåligt – jag som ofta sover dåligt vill verkligen inte gå runt med en sådan "sanning" i mitt undermedvetna. Har trots det lyssnat några gånger, men varje gång jag hört dessa påståenden har jag i mitt inre protesterat – räcker det att opponera sig för att hålla suggestionen ute? Hur fungerat den fria viljan och det kritiska tänkandet?
   Hur gör man om man fått in en suggestion som man inte vill ha? Går det att avprogrammera? 

 
Hej!
Det är fint att du söker redskap som kan hjälpa dig att somna. Dina konkreta frågor besvarar jag generellt så här: Ditt kritiska tänkande är intakt under hypnos, förutsatt att du har den inställningen att det som är rätt för dig är viktigt! Den inställningen tyder på en hälsosam självrespekt.
   När hypnosinspelningar används för att somna är det försvårande att behöva tänka kritiskt. Konsten att somna handlar alltid om att släppa taget och låta autonoma processer ta över. Att då behöva "vara lite på sin vakt" mot oönskat inflytande upprätthåller en aktivitet i hjärnan som hör hemma i vakenhet. I all hypnos utom just insomningshjälp är det helt okej att både uppleva det som är själva syftet med den aktuella hypnosen, och bibehålla förmågan att välja bort olämpliga suggestioner. Det hindrar inte nyttan av hypnosen, tvärtom.
   Undantaget är alltså insomnande. Just därför är det av största vikt att varje ord valts med omsorg, så att det inte kan upplevas som en negativ suggestion. Jag tycker inte du ska nöja dig med mindre än en inspelning som är enbart positiv eller neutral, och absolut inte negativ på något sätt.
   Som professionell kan jag tycka att det över huvud taget är olämpligt att på ett hypnosband formulera varningar under pågående avslappningsinstruktioner och guidning in i förändrat medvetandetillstånd.
   Den typen av information kan formuleras i en "bipacksedel", eller allmän informationstext, separat från hypnosinspelningen. Ett alternativ som jag tror passar dig bättre är att antingen kontakta en av våra medlemmar och i ett eller två personliga besök få en individuellt anpassad hypnosinspelning. t ex på din mobil. Du kan också beställa min ljudfil att somna till. Den är professionellt utformad. Vi som arbetar under hälso- och sjukvårdslagen känner ansvar att informera lite mer personligt, än vad som sker när man lägger ut sina ljudfiler på YouTube. Därför hittar du förmodligen inte våra medlemmars alster där.

Mvh
Susanna

Hej!
Jag lider av att jag ofta agerar impulsivt och utan att tänka mig för. Det går så fort och utan att ens vilja det så kan jag säga/göra något så ogenomtänkt att det bara blir fel.
   Detta medför att jag många gånger sårar folk runt mig och sen känner jag ångest över mitt beteende. För jag vill inte agera så, det blir bara så!!
   Jag vill så gärna ”utrota” denna dåliga vana, går det med hypnos? Det här med ”tänk en extra gång” eller räkna till 10 fungerar INTE!! Så jag vill gärna testa att bli av med detta.
   Tror du att det går?

 
Hej!
Som framgår av många tidigare svar i denna kolumn, så är hypnos inte en sorts avprogrammering av dåliga vanor, i synnerhet inte om det är problem som drabbar relationer. När du reagerar impulsivt mot en annan person, är det troligen så att du reagerar (omedvetet) på något den andre säger eller gör, som du tolkar på ett inte helt situationsadekvat sätt, där och då. Eftersom dina försök att bryta eller stoppa reaktionen inte fungerar, så påverkas inte ditt olyckliga beteende av förnuft eller logik. Då brukar det behövas en känslofokuserad insiktsterapi.
   Som expert på hypnos vill jag rekommendera dig egostate-terapi, som är en metod som utvecklats av hypnoskunniga psykologer, och som kombineras med hypnos när det behövs. Ibland behövs det inte, men likheterna med hypnos gör att det kommit att bli en av många hypnostekniker.
   Hypnosmomentet kan vara mer eller mindre tydligt, men egostate-terapi fokuserar på samma sätt som i hypnos, på dina känslor i de där oönskade reaktionerna. Du får hjälp att fördjupa specifika tillstånd tillsammans med terapeuten. Tillståndet kan i sin tur, med terapeutens hjälp, leda till en förståelse för hur dessa reaktioner startade, varför en del av dig faktiskt känner att du måste reagera som du gör. Detta innebär paradoxalt nog att för att komma tillrätta med oönskade reaktioner, får du närma dig just dessa reaktioner, utforska dess bakgrund och vilken försvarsfunktion de fyller. Du får hjälp att ta hand om den del som "ställer till", vilket ofta är en del som aldrig accepterats och därför aldrig integrerats i mognaden mot vuxenlivet. Det är som om en del av dig är ett impulsivt barn. Detta barn får du hjälp att ta hand om på ett sätt som lindrar dina symptom.

Mvh
Susanna

Hej!
Har en 11-årig släkting som har autism och Aspbergers. Han sover inte om nätterna och har övervikt! Får utbrott, vilket är förståeligt mellan varven.
Är han för ung för att behandlas med hypnos? Vad kostar en session?

 
Hej, orolig släkting!
Som framgår av de flesta svar i denna spalt så är hypnos en fördjupningsmetod som behandlaren använder just när och om det är lämpligt. Så precis som i annan behandling av psykologisk art, är pojkens förtroende för behandlaren helt avgörande. Det finns en del studier som visat att hypnos är lyckat med barn som har "A-diagnoser" (mitt uttryck här). Jag tror det beror på att dessa barn lever mycket i sin inre värld, har ett rikt tankeliv, kan koncentrera sig när de finner något intressant, och just därför trivs med en metod där de får lov att fokusera på, samt påverka hur tankarna löper därinne i huvudet.
   Barnläkare, barnpsykologer och barntandläkare har mycket bra erfarenheter av hypnos med barn, därför att barn har lätt för att gå in i de tillstånd som man eftersträvar med hypnos. Ibland kan det bli störande att säga att behandlaren arbetar med hypnos, för somliga barn liksom många vuxna har bara sett underhållningshypnos där de hypnotiserade tycks släppa all kontroll, vilket inte sker i behandling. Däremot vill många unga, särskilt tonåringar, lära sig självhypnos, det låter spännande, och dessutom helt görligt i terapi.
   Du beskrev tre problem: sömnen, övervikt och utbrott. Som i all psykologisk behandling med såväl barn som vuxna, blir det patientens egen upplevelse av vad som är problematiskt som hamnar i fokus för behandlingen. Så terapeuten kommer nog att börja med det som pojken själv upplever som besvärande. Utbrott ger tyvärr ofta en lättnad i stunden, men de som får ta emot utbrott lider desto mer. Så för att motiveras att lära sig självbehärskning, brukar vårdnadshavarna involveras (det är vanligtvis föräldrarna, men jag vill inte ta det för givet). I samtal och rådgivning, med eller utan barnet, eller både och. Jag rådfrågade även hypnosutbildade kollegan barnpsykolog Stina Hindström, som tillägger att det är lämpligt att börja med enbart föräldrasamtal, och se hur långt man kan hjälpa pojken den vägen först, eftersom han är så pass ung som 11 år.
   Så, rekommendera gärna vår hemsida till pojkens vårdnadshavare, eftersom de ansvarar för all vårdkontakt, såväl offentlig som privat. Som framgår av våra regler för behörighet att utöva hypnos, så arbetar våra medlemmar med de psykologiska/medicinska metoder som deras yrkestitel visar, och de kan välja hypnos som en hjälp om det är lämpligt.
 
Susanna Carolusson

Hej!
Jag undrar: Funkar hypnos mot cocain användning, är medelålders och har använt cocain sedan 15 års åldern, har grov ADHD och suttit många år av mitt liv i fängelse där jag har gått olika KBT-program och det har funkat delvis.
     Nu har jag varit ute i friheten snart två år efter sex år i fängelse, och av denna tid var jag drogfri ett år men så började jag igen och är trött på det. Såg en reportage från Nederländerna där de använde hypnos mot just crack användning med goda resultat. Kan du rekommendera någon som är duktig på just droganvändning? Mvh, En som vill bli fri från kokain

 
Hej kära du som vill bli fri från kokain.
Att hjälpa drogberoende personer med psykoterapi, oavsett metod, är svårt, men inte omöjligt alls.
     Svårigheten och återfallen du beskriver, tror jag beror på följande: Ofta uppvisar den hjälpsökande en resonabel och motiverad sida i mötet med behandlare, men i andra sammanhang där drogen varit en del av livet, väcks en annan sida till liv som liksom talar med en egen röst. Den inre rösten kan bli synnerligen stark i sin förmåga att hitta argument till att göra ett undantag från den avhållsamhet man lovat sig.
     Våra metoder som kan motarbeta dom frestelserna, tar med i behandlingen att det finns en drogsökande, drogälskande del av personligheten som måste fås med i behandlingen.
     Egostate-terapi med eller utan hypnosinduktioner, men ändå djupt fokuserande som i hypnos, är en bra metod för personer som känner igen sig i detta att ha en sådan ambivalens. Ambivalensen verkar i ditt fall vara att en del verkligen vill sluta med kokain. En annan del tar över och ser till att du gör ett undantag, som blir ytterligare ett veckan därpå, eller nästa dag ... och så är du där igen, utan att riktigt fatta hur det kunde bli så.
     KBT är ju en samtalsmetod som vänder sig till din medvetna motivation, peppar din viljestyrka och stärker ditt logiska konsekvenstänkande. Så länge du kan upprätthålla långsiktigt konsekvenstänkande kring vad du verkligen vill med ditt liv, så har du nytta av KBT.
     Om EST/hypnos som beskrevs ovan, tilltalar dig, ska du veta att då går man tillbaka till den 15åring inom dig som föll för drogen och du får utforska vad drogen hjälpte dig med i den perioden, varför det blev så viktigt för dig att fortsätta, dvs vilka behov hos dig som tillfredsställdes. När drogens funktion är ordentligt begriplig, kan du börja leta efter andra sätt att fylla dessa funktioner. Ibland visar det sig att man behöver gå tillbaka till yngre åldrar som präglats av hög ångest och ofta skam. När man sedan prövar en drog kan man uppleva att den fyller en funktion av ångestlindring, avledande från raseri, känsla av något att lita på i brist på vuxnas pålitlighet, känslan av självtillräcklighet och eufori, som ger en härlig kick... Så en del av behandlingen handlar också om att hitta andra sätt att uppnå harmoni och lite mer balans i tillvaron. Men det kanske du redan fått i din KBT. Och det kanske inte räcker för det krävs ofta en djupare förståelse för motiven att droga, innan man får med sig "missbrukardelen" på tåget. Ibland behöver man arbeta i hypnos med att hantera, i ditt fall kanske, 15åringen, så som föräldrar ska hantera sina barn: Att en vuxen "föräldra"del av dig själv vägrar gå in i argumentation med den 15åring som anser att kokain är helt ofarligt och t o m lämpligt vid ADHD, m.fl. argument den kan komma på. En vuxendel i dig som får pröva att bara vänligt vuxet tydligt markera nolltolerans och samtidigt verkligen försöka förstå vad denna femtonåring saknar.
     Slutligen vill jag tillägga att en psykoterapi, typ en gång i veckan, inte räcker om du fortfarande drogar emellanåt. Förr eller senare kan du och din terapeut upptäcka att du måste komplettera med en institutionsbehandling och vara garanterat drogfri ett år, innan terapin kan bli riktigt djupgående och förändrande på djupet.
     Innan dess kan du ändå gå i terapi, med syftet att bygga upp en tillit till en psykoterapeut som du sedan återkommer till efter annat mer omfattande stöd i grupp, om det som jag tror, visar sig behövas. Gruppterapi kan för övrigt vara ett utmärkt komplement till individuell behandling, hela tiden.
 
Susanna Carolusson

Hej!
Huvudfrågan är om en person som är besatt kan bli fri från sin av flera medium konstaterade demon, som ”sitter fast som en svamp” på personen och ”tar så mycket energi den kan”.
    Jag förstår om ni inte tror på detta. Eftersom flera - även kända medium misslyckats så ställer jag min fråga till er - i hopp om att hypnos kanske skulle kunna hjälpa? Förstår att ni inte kan lova att det fungerar, men personen som drabbats är villig att pröva alla tillbuds stående medel så länge det inte skadar hen.
    Finns det en chans att hjälpa en medmänniska att bli fri från sin konstaterade demon? (Och helst fördriva iväg den för alltid, då den enligt omvägar plågat en annan person som tidigare bott på samma ort under många års tid) Den drabbade personen är inte schizofren och lider inte av andra psykiska problem.
    Med vänliga hälsningar
    Anonym

 
En seriös och kvalificerad samtalsterapeut – t ex leg psykolog eller leg psykoterapeut - skall i sitt yrke uppbära den största respekt för olika individers livsåskådningar och tro. Behandlaren behöver inte dela patientens trosuppfattning för att kunna hjälpa denne. Oavsett om samtalsterapeuten ”tror på” eller inte tror på demoner eller Gud så kan personen få hjälp att utforska problemet, i detta fall förstå hur demonen som ”sitter fast som en svamp” påverkar personen och på vilket sätt personen hindras i sitt liv. Man utforskar hur livet såg ut den tiden då problemet uppstod, dvs då det som medier och, om vi uppfattat rätt även hon själv, uppfattar som en demon fick fäste. I hypnos eller bildarbete kan man pröva olika sätt att hantera demonen och ett sådant arbete kan minska demonens kraft, förändra den eller få den att släppa taget.
    Eftersom det tyvärr förekommer medier som annonserar om hypnos vill vi påtala att hypnos i behandlande syfte enbart får utföras av yrkesverksamma med en legitimation inom hälso- och sjukvårdande yrken eller av yrkesverksamma som utbildar sig i hypnos och arbetar under handledning.
    Vi menar t.o.m. att hypnos är mer verksamt och etiskt hos vetenskapligt skolade behandlare eftersom vi arbetar oberoende av trosuppfattningar. Det innebär att den vetenskapligt skolade behandlaren lägger fokus på patientens inre upplevelser och upplevelsernas koppling till egna genuina känslor, till egna behov och identitet, till gränssättande relationer i denna världen och till annat som kan förstås och användas så att demonen och det som den symboliserar fråntas den makt som den nu har tillskrivits av medier. Att påstå att någon suger sig fast, är nästan en hypnotisk suggestion i sig och sådana övertygelser kan försvåra, snarare än underlätta frigörelse. I hypnos och eventuellt i egostate-terapi som många av våra medlemmar behärskar, utforskas demoner på samma sätt som man utforskar sidor av sig själv som man är oenig med. Det kan till exempel vara varelser som man stött på i nattliga mardrömmar som behöver mötas, hanteras och på något sätt lösas upp eller förändras. Huruvida demonen är en avliden anhörig, en vilsen ”själ”, en förnekad oönskad aspekt av patienten själv, en närståendes aggressioner eller annat blir oväsentligt för oss behandlare. Det gör oss därmed fria i vår roll som behandlare. Vi skapar ett arbetssätt tillsammans med patienten som känns meningsfullt för denne.
 
Med vänlig hälsning
Susanna Carolusson och Markus Erosson 

Hej!
Jag har diagnosen utmattningssyndrom och är väldigt självkritisk och har dålig självkänsla med ångest som följd.

    Jag undrar är om det är lämpligt att få behandling med hypnos samtidigt som man går till en kurator på annat håll eller om man ska ta en sak i taget så att säga? Sen undrar jag hur bra hypnosen brukar hjälpa vid liknande problem?

Trötter

Hej Trötter!
Det finns ett gott vetenskapligt och kliniskt stöd för att hypnos är hjälpsamt för återhämtning och förebyggande av utmattning, för att berika, utveckla och stärka självkänsla och för att kortsiktigt och långsiktigt lindra ångest och integrera underliggande känslor, samt för att börja omfamna sig själv med omsorg och vänlighet istället för självkritik. En generell rekommendation när det gäller samtalsbehandling är att gå i en behandling i taget. Skälen är att behandlingarna stundtals kan bli motsägelsefulla. Du kan få svårt att hålla ordning på till vem du sagt vad och bli upptagen av att jämföra behandlarnas arbetssätt, och t.o.m. känna en lojalitetskonflikt, om de har olika syn på vad som hjälper. Ett annat skäl att rekommendera en enda behandlare är att många med långvarig utmattning och hög självkritik har problem med tillit. Då består en del av behandlingsarbetet av att etablera en genuin relation tillsammans med behandlaren. Att engagera sig i flera samtalsbehandlande relationer kan då bli ett hinder mot att etablera en sådan.
    Regler har emellertid undantag. Det finns t ex behandlande relationer där expertis anlitas för att hantera en avgränsad svårighet under en avgränsad tid. Om du har etablerat en tillit till kuratorn ifråga och hennes roll handlar om att stödja dig i rent praktiska frågor som du inte har energi att ta tag i, så kompletterar det den terapeutiska relationen.
    Hypnos skall utföras av en kvalificerad och legitimerad behandlare såsom leg psykolog eller leg psykoterapeut, även en SFKH-utbildad kurator/beteendevetare/steg1psykoterapiutbildad, under handledning av legitimerad kan vara lämplig. Behandlaren avgör om och hur hypnos kan gagna just dig, eller om samtalet ska vara viktigaste metod.

    Du bor långt från storstäderna, där vi har de flesta av våra medlemmar. Om du inte finner en hypnoskompetent psykolog/psykoterapeut, rekommenderas att du söker dig till en behandlare som fokuserar på utforskande av vad som lett fram till din utmattning, så att självkännedom på djupet hjälper dig hitta vilka förändringar du behöver i ditt liv och vilka vanemässiga reaktionsmönster du behöver utmana. Det kan vara olämpligt med en lösningsfokuserad framåtblickande terapimetod som tillhandahåller ”verktyg”, då sådana metoder brukar öka ångesten hos självkritiska personer eftersom de kan känna sig påtvingade vårdens tankemodeller, på bekostnad av att hitta sina egna genuina inre behov för att må bättre.
   Och för att ge dig rätt förväntningar på hypnos: Hypnos hjälper dig att få insikt i vad du behöver, och din trötthet innebär att du kan behöva mer av djupvila, utan dåligt samvete. Hypnos i professionella händer, används inte för att uppnå mål, t.ex. att orka mer, snabbt känna sig utvilad, om det strider mot den läkning du behöver mentalt och kroppsligt (hjärntröttheten), utan du kommer i stället att få kontakt med din egen väg till läkning.
 
Med vänlig hälsning
Markus Erosson och Susanna Carolusson

Hej,
Jag har varit kär i samme man i tjugo år. Känslorna har fördjupas eller sorterats de senaste två åren då vi haft en mer intensiv sexuell relation.
    Mina känslor för honom är blandade med mycket sorg, för tjugo år sedan lämnade han mig och för tio år sedan samma sak. Nu fungerar vår relation för att jag låtsas acceptera hans villkor. Olidligt i perioder men mer hanterbart sedan vår sexuella relation inleddes. Sexet är förutsägbart och villkorat och på något vis hjälper det mig att sortera känslor för honom. Han önskar inte bygga upp något med mig utan behålla det vi har, enbart sexuell relation. Han är i en relation som han känner ansvar för.
     Jag undrar om hypnos kan underlätta för mig i mitt bearbetande och hjälpa mig att på riktigt acceptera min situation. Vill absolut ha kvar relationen.
    Vill bara acceptera hur det är och då kanske mitt hjärta slutar vara så upptaget.

Med vänlig hälsning X (SFKH låter frågeställare vara anonyma)

 
Hej X!
 
Tack för dina frågor. Jag skall försöka bevara dina frågor och samtidigt reflektera över det du skriver. Det första jag slås av är de starka känslor som finns investerade i den relation och sexualitet du beskriver. Du skriver om fördjupade känslor, mycket sorg, olidlighet och ett upptaget hjärta.
     Intima relationer och sexualitet intar ofta platsen där våra djupa känslor berörs. Hur intima relationer utvecklas påverkas av erfarenheter från olika faser i livet. Erfarenheter från vår tid som vuxna brukar vi känna till, men vi är sällan lika medvetna om hur våra relationella och intima behov formats av livets tidiga upplevelser. Sexualitet kan ha många betydelser. När den upplevs som positiv kan den vara ett sätt att dela och uttrycka intimitet och andra starka känslor. Ibland kan sexualitet ge en upplevelse av kontroll över starka känslor, vara ett sätt att behålla relationen och skydda sig mot att bli övergiven. Du berättar om mycket sorg och att han i omgångar har lämnat dig. Sedan er relation har blivit mer sexuell finns han kvar, och hos dig finns en olidlighet när du accepterar hans villkor.
     I en behandling med eller utan hypnos, kommer troligen dina behov att bli tydligare särskilt som din beskrivning väcker frågan om du har behov som inte ges utrymme. Blir den sexuella relationen ett sätt att skydda dig mot att bli övergiven igen? Många människor skyddar sig, till nästan vilket pris som helst mot att bli övergivna, och det kan finnas orsaker till det i dåtid.
     När du skriver att du ”låtsats acceptera hans villkor” tänker jag att en annan del, den som inte låtsas, inte tillåts komma till tals? Ditt hjärta är upptaget av och starka känslor för honom sedan 20 år. Han väljer samtidigt att stanna kvar i en annan relation. Ibland skyddar vi oss mot en djup rädsla för övergivenhet när vi väljer ”omöjliga” relationer. Om det är så för dig eller om det inte är så för dig, kan du utforska i samtal med en professionell psykoterapeut eller psykolog.
     Kan hypnos vara hjälpsamt? Ja, hypnos kan användas för att hjälpa dig att försöka förstå och att komma vidare i din situation.
     Hypnos kan användas för att undersöka och förstå både medvetna och mer omedvetna motiv som påverkar oss i relationer. Om du vänder dig till en hypnoskompetent medlem i SFKH, får du en kvalitetsgaranti att personen har en gedigen grundutbildning utöver hypnos, hen är kanske psykolog eller psykoterapeut. Om hypnos är en passande metod för dig kan ni använda er av det i kombination med samtal.

     Så, svaret är: Ja, samtal med ett tillskott av hypnos, som fördjupande teknik, kan hjälpa dig att, som du skriver ”underlätta för mig i mitt bearbetande”. Vad du menar med att ”på riktigt acceptera min situation” är svårt att veta, men att jobba med sig själv i en terapeutisk relation innebär att ”på riktigt” upptäcka genuina och äkta behov samt att bli lojal med dessa. Kanske hjälper en sådan bearbetning dig också att förstå hur det kommer sig att ditt ”hjärta är så upptaget” i relationen.
 
Med vänlig hälsning, Markus Erosson 

Hej Susanna!
 
Hypnotiserad utan min vetskap?
    Svårt att fatta mig kort, men jag ska försöka. Jag gick i samtal hos en psykolog som hade ”avslappningsövningar” som jag idag undrar om det var suggestioner in i hypnos. Psykologen beskrev miljöer för mig där jag skulle föreställa mig vandra och t ex hitta saker i sanden och minnas färg på det jag hittade. Hen avslutade med ”välkommen tillbaka till rummet”, vilket ibland kändes komma lite hastigt för mig.
    Jag har själv lätt att uppnå självhypnos och känner ofta starkt flow då jag är kreativ. Men efter dessa samtal med psykologen dyker en och samma tre-ords-mening upp i mitt huvud då jag går ner i varv. I början hörde jag orden med hens röst, men nu efter 1,5 år senare är det min egen tankeröst. Och det händer mer sällan nu, men i stort sett dagligen.
 Jag skulle vilja veta om psykologen hypnotiserade mig och undrar om jag kan få veta det genom hypnos? (Jag kan inte fråga psykologen själv då jag anmält hen till IVO.)
 Jag vill också få bort meningen som kommer upp i mitt huvud. Går det?
 

Undrande

Hej!

Din beskrivning utmynnar i två frågor.

    Den sista frågan om du kan få bort en tanke (mening) som upprepar sig, besvaras med ja. Vi "hypnotiserar" inte bort något, och med din berättelse är det särskilt viktigt att du ges möjlighet att ta ansvar och vara delaktig i samarbete om hur det ska ske, i varje detalj. Du ska vara delaktig på alla nivåer inom dig. Det kan innebära att du får hjälp att utforska vad det var hos dig som accepterade meningen från början. Din psykologs ord accepterades av dig eller någon del i dig, och jag förmodar att du då upplevde att det tillförde dig något. Om meningen hade känts främmande och fel för dig så hade den sannolikt väckt en inre protest. Undantag kan vara om patienten är väldigt till-lagsinställd (som sker i underhållningshypnos). Då vill vederbörande inte protestera, men känner istället obehag och ångest, av att få till sig meningar som inte stämmer med egna djupare behov eller värderingar.

    Din första fråga kan inte besvaras. Psykologer som är utbildade i hypnos, kan se att de flesta framgångsrika effektiva psykologiska metoder har inslag av hypnos, medan de psykologer som inte har hypnosutbildning har lärt sig andra namn på samma metoder. När psykologer frågar: ”Hur föreställer du dig det du just beskrev?”, och sedan uppmanar patienten stanna upp och fokusera på en upplevelse, kan jag säga att det är ”hypnotiserande”, men psykologen kanske har sin utbildning i visualiseringstekniker, symboldrama, medveten närvaro, eller andra fördjupande tekniker.

    Eftersom du gick till en vad jag antar, legitimerad psykolog, så skall metoderna hen använt underordnas de mål och/eller de problem du bett om hjälp med. Sannolikt hade psykologen en övergripande inriktning på sitt arbetssätt, t.ex. psykodynamisk, kognitiv, beteendeterapeutisk, existentiell eller integrativ. I behandlingsarbetet används sedan diverse tekniker som kan fördjupa och påskynda den terapeutiska processen. Många sådana tekniker går under namnet hypnos, men eftersom allmänheten förknippar det ordet med underhållning på TV, där folk blir "hypnotiserade", och saknar egen kontroll över det som sker, så avstår vi ibland från att säga ordet "hypnos". Klinisk hypnos är odramatisk, följsam och bygger på att patienten kan avbryta, korrigera, föreslå en annan väg, mm.. Det sker inget "hypnotiserande"; på det ojämlika, manipulativa sätt som sker i underhållning. Alltså finns det hypnoskunniga psykologer som föredrar att låta patienten uppleva sina inre resurser och om patienten frågar ”Är detta hypnos?” kan svaret bli ”Ja, för oss som har hypnosutbildning känns det rätt att använda begreppet hypnos, men det lärs ut under många olika namn.”

    Du skriver att du är van vid självhypnos. Då är det troligt att du i avslappningen och med fokus på sinnesupplevelser, gled in i ett trance- eller som du kallar det "flow"-tillstånd. Psykologer med och utan hypnosutbildning drar nytta av det tillståndet och ser det som kreativt och öppet för nyinlärning, i linje med patientens behandlingsbehov.

    Om du anser att meningen som stannat i ditt huvud, är felformulerad och inte känns som en bra tanke i dagsläget, så skulle psykologen ifråga kunna hjälpa dig. Jag förmodar att du hade och har förtroende för denna psykolog? Ett misstag rättas bäst till genom att du får samtala med psykologen om den meningen du tog in och som blivit till en inre tanke. Då kan ni tillsammans reda ut: Var meningen adekvat för dig då du gick i terapi? Gjorde den nytta för dig då? Varför valde psykologen just dessa ord och med vilken avsikt? På vad sätt besvärar meningen dig?

    Åter till din fråga: Har du hypnotiserats? Hypnosinslaget kan vara följande: Du fördjupar en bild (stranden) och utforskar med psykologens stödfrågor. Psykologer ser dina inre bilder som en bra resurs för läkande och utveckling, och tar vara på dessa ögonblick, då du är djupt fokuserad. Att hjälpa patienten fokusera på färger och former, som du ger exempel på, är ett vanligt sätt för psykologer att hjälpa sin patient att vara närvarande i sin upplevelse. En spontan trance inträder och många kan uppleva sig så pass avslappnade att de sedan, när sessionen är slut, behöver lite hjälp på traven att ta sig upp i normalvaket tillstånd.
    Att säga "Välkommen tillbaka till detta rummet" syftar till att ge en tydlig ram kring en sådan djupt avslappnad, fokuserad upplevelse, som du känner naturlig att benämna som självhypnos. Tillståndet avviker från det vanliga vakna alerta tillståndet, därför kan psykologen vilja hjälpa dig att bli alert så du inte lämnar mottagningen i ett drömskt tillstånd och råkar ut för en olycka. Jag var själv på ett yogapass nyligen, där instruktören avslutade med meningen med: ”Välkommen tillbaka till detta rummet”. För att hjälpa dig avdramatisera detta med om du blev "hypnotiserad" vill jag beskriva en liknande situation i vardagen: Du sitter vid middagsbordet och drömmer dig bort i egna tankar. Din bordskamrat och vän påkallar din uppmärksamhet med orden: ”Välkommen tillbaka till det här middagsbordet.”
    Om psykologen kallar det ni gjorde för djup avslappning, hypnos eller någon annan av alla de andra benämningar som finns på metoder som öppnar sinnet för utveckling, förändring och symptomlindring, saknar praktisk betydelse. Och slutligen din fråga om din psykolog skulle "hypnotiserat" dig, utan att du märkt det. Det finns inget egenvärde i att smyghypnotisera en patient. Men det finns ett värde i att leda in patienter i läkande tillstånd så smidigt som möjligt, i linje med den överenskommelse man gjort om behandlingens syfte och mål (med de ord patienten har tillgång till avseende sina besvär). Det finns heller inget värde i att be om samtycke inför varje fördjupande teknik som ingår i psykologens arbete, om patienten visar tecken på att vara hjälpt av det som sker. En viktigare fråga är om psykologen arbetat etiskt och med omsorg om ditt bästa. Har psykologen varit aktsam om dig, har hen bemödat sig om att säga och göra sådant som ligger i linje med dina terapeutiska behov? Det blev ett långt svar, i avsikt att med knapphändig information ändå försöka täcka vad som kan ha hänt i din terapi.

Susanna Carolusson
 

Hur många sessioner krävs inom t.ex. hypnos mot ångest och depression för att man ska märka av någon effekt eller är det olika från person till person? Finns det något minimum för antal sessioner som en person bör gå på?

Susanna svarar:
Personer med psykologiskt lidande är individuellt olika i fråga om tidsbehov i behandling. Diagnoserna du nämner är bara symptom på att något är fel i patientens balans mellan livets ytterligheter; glädje - sorg, arbete - vila, intimitet - avskildhet, eller så finns det sorger man samlat på sig inombords som behöver tas itu med, delas i trygg relation, tas om hand. Skam ligger ibland i vägen för mental hälsa. En riktlinje kan vara att ju längre tid patienten haft sina besvär, desto längre tid tar behandlingen. Men inte alltid. Gammal obearbetad sorg utan alltför tunga inslag av egen tillbakatryckt skuld, kan i vissa fall bearbetas snabbt (någon månad, en gång per vecka) hos en patient som i övrigt har ett bra liv. Och motsatsen: Ångest som uppstått nyligen, på medveten nivå, kan ha funnits under ytan ett helt liv, men tryckts tillbaka av tvångsmässig eller nitisk aktivitet. I behandling kan då ett pärlband av orsaker vilja upp till ytan. Det kan vara olika förtryckande, identitetskränkande upplevelser, som inte kan förnekas längre, när ångesten väcks av något som för andra kan tyckas vara en struntsak, men för den drabbade är "droppen som får bägaren att rinna över".
När en psykoterapeut eller psykolog behandlar ångest och depression integreras den professionella kunskapen om psykiska problem med hypnoskompetens och hypnosen har den fördelen att det går snabbare än i enbart samtal, att finna problemens orsaker, och ofta även att finna patientens omedvetna läknings-resurser. Däremot kan man inte alltid snabba på läkningsprocessen, dvs behandlingstiden för bearbetning.
     Finns det ett minimum sessioner?
     På den frågan är svaret nej, men jag vill tillägga att behandlare och patient måste "klicka". Det finns forskning som visar att effekt är beroende av att du känner tillit till behandlaren och dennes kompetens. Det innebär att du känner dig sedd, förstådd och noggrant lyssnad på. När det gäller hypnos, ska du känna att metoden anpassas så väl till dig och din återkoppling till terapeuten att metoden känns naturlig, trygg och att du är välkommen att avbryta tillståndet precis närsomhelst, samt att terapeuten visar respekt för dina farhågor, att du inte övertalas att släppa taget. Den fördjupning du behöver, sker i din takt.

Hej, går det att bota erektil dysfunktion med hypnos? Och hur många behandlingar?

Hej!
Om du är utredd hos urolog, eller du ändå vet att orsaken inte är fysiologisk (t.ex. nervskada, biverkan av medicin) så kan alla mentala, stressrelaterade eller känslomässiga orsaker hanteras via psykologiska metoder, där ju hypnos ingår som en fördjupande metod.
     Antal gånger är helt beroende av orsak, har du problem med nära relationer, tillit, dålig självkänsla, otrygghet från barndom, mm så är det möjligt att ett helhetsperspektiv måste till, dvs en längre tids psykoterapi. Om dina problem är avgränsade, började ganska nyligen, och du för övrigt har tillitsfulla trygga relationer och mår psykiskt bra, så kan några få hypnossessioner hjälpa.

Med vänlig hälsning Susanna
 

Hej!
Jag undrar om ni har någon erfarenhet av hypnos som svettbehandling? Lider av hyperhidros, handsvett, i mitt fall. Har haft problem med detta hela mitt liv, 41 år, och vill gärna behandla detta. Kan hypnos fungera?

Hej!
Jag har en viss erfarenhet av detta. Resultatet har för de få personer jag behandlat, inneburit viss lindring. Grundproblemet som antas vara en ärftlig benägenhet för ymnig handsvett, har jag inte kunnat förändra med hypnos. Men obehaget och den negativa förväntan som det innebär för många, är av psykologisk natur. Tankarna påverkar i sin tur svettningssystemet och genom att i hypnos acceptera, slappna av och lugna ner detta mentala-kroppsliga system kan man lindra den del av svettningen som tillkommit pga förväntanseffekt, inre obehag och stress.
 

Med vänlig hälsning Susanna
 

Hej!
Hur vet man om man blivit utsatt för posthypnotisk suggestion? Vid två tillfällen är jag helt säker på att något konstigt inträffat men jag kommer själv inte ihåg vad som hänt och omgivningen säger inget heller, men något känns "off". Kan man i barndomen blivit utsatt för någon form av suggestion som kan triggas med ord eller att man ser den som suggererat, men när man "vaknar" kommer man inte ihåg vad som hänt man bara vet att något hänt - något som jag inte vill ska hända. För omgivningen kanske det verkar som om jag är schizofren men jag är helt säker på att jag inte är det, för då borde jag bli det bland familj, vänner och på jobbet. Obs! Att den här känslan får jag endast bland personer som jag inte känner är riktigt riktiga, och de är alltid obekanta.

Hej!
Omöjligt att besvara vad som gäller för just dig, det krävs att du går till någon av oss och utforskar med hjälp av en ordentlig intervju och någon form av hypnos, om lämpligt. Kom ihåg att i seriös hypnos har du kontroll, du är medveten och du kan avbryta när du vill. Du samtalar under tiden så att terapeuten får hjälp att hjälpa dig rätt. Syftet skulle vara att hjälpa dig minnas vad du utsatts för, eller om det är svårt att nå, kan man jobba med upplevelserna som sådana, och utforska hur dom påverkar dig, arbeta med att istället påverka dom, och samtidigt vara beredd att fråga ditt undermedvetna när och hur dessa upplevelser började, samt om din motståndskraft kan stärkas på något vis.

     Generellt om PHS: Människor är i kritiska situationer, så kritiska att de upplevs livshotande, extremt mottagliga för allt som sägs i just det ögonblicket; som en livstråd att hålla sig i. Det som sägs finns sedan kvar som posthypnotiska suggestioner, därför att de omedvetet tolkades som förknippat med överlevandechans. Om suggestionerna avsiktligt var menade som sådana eller inte är en annan sak, många ha ingen aning om hur påverkbara människor i utsatt läge är. T.ex. på olycksplatser.

Med vänlig hälsning
Susanna
 

Hej Susanna,
Min son (18 år) biter på naglarna och harklar sig frekvent. Harklingen är omfattande och högljudd och skapar social osäkerhet. Han har haft dessa tics under många år. De har hela tiden varit omfattande och inte förändrats över tid. Läkarna hittar inget fel utan säger att det i regel går över med tiden.
     Kan hypnos vara en behandlingsform för dessa tics?
Med vänlig hälsning
18-åringens Pappa

Hej!
Jag är lite undrande över läkarnas svar. När barn upp till 15 års ålder verkar ha en i övrigt bra situation, med kärlek och gränser i bra balans, vänner och meningsfull fritid, så ser vi ofta liknande symptom som åldersadekvata och övergående. Tanken är att när föräldrarna slappnar av minskar risken att tics permanentas. Ofta när man uppmärksammar ticsen eskalerar osäkerheten och känslan att vara annorlunda.
     Men, din son är 18 och har inte kommit ur detta spontant på flera år. Du kan, utan att sänka hans självkänsla ytterligare, förmedla till honom att det finns psykoterapeuter som hjälper vuxna och barn att påverka sina kroppsliga reaktioner så att kroppen kan hitta tillbaka till en avspänd hållning, med mindre tics. Man börjar med en bedömning: Vilka personliga styrkor har han? När mår han bra och när är han fri från tics? Vad är typiskt för dessa situationer? När började ticsen och hur hade han det då, känslomässigt? Hur ser han på sig själv? Hur tror han att andra ser på honom? M.a.o. även en hypnoskompetent psykoterapeut börjar med att förstå patienten bortom de symptom som uppstått, finna orsaker och därmed möjligheter till nya tankebanor via själv- och kroppskännedom, samt metoder för att påverka sin kropp till ett större lugn.

Med vänlig hälsning
Susanna
 

En förälder skickade två mejl, förkortat som följer:
Jag är mamma till en tjej på 17 år, som har fastnat i depersonalisation (DP) under 2,5 år efter en attack med panikångest. Hon har diagnos DP, i olika grader. Hemma 2-3, utanför hemmet 4-10.
     Vi är i kontakt med BUP men ingenting hjälper, vare sig KBT, samtal 2 ggr/veckan eller medicin.
     Innan detta hade hon OCD och tics.
Hon frågade mig om hypnos kan hjälpa henne att komma ur DP-tillståndet, eftersom hennes liv är ett helvete. Hon har inte pratat med jämnåringa på 2,5 år. Hon kan inte gå i skolan, inte åka bil och sitter inomhus alltid. Psykologerna har i ett år letat bakåt för att hitta trauma som kan ha orsakat detta. Vi har hittat olika svåra situationer, men inte någon stor traumatisk händelse. Och hon fick sin första attack en helt vanlig skoldag utan någon obehag, den kom verkligen out of the blue. Dp:n gör att hon inte känner sig verklig, att alla sinnesintryck blir obehagliga.
     Kan hypnos hjälpa hennes hjärna att bygga bro tillbaka till att känna sig verklig?

Bra att du kontaktade oss i SFKH för söker du på "hypnotisörer" hittar du lekmän som saknar nödvändig utbildning i psykoterapi, och det kan gå riktigt illa. Samtalsterapi, dvs traditionell KBT eller psykodynamisk intervju kommer ofta tillkorta när det finns dissociativa reaktioner dit DP hör. Svaret på din konkreta fråga är att det är olämpligt att använda hypnos för att bygga broar i hjärnan innan man har en sannolik bild om orsaksfaktorer; neurologi, sårbarhet, trauma (som kan synas lätta, men ha upplevts svåra). Ibland kan man komma åt orsaker i hypnos som man inte når i intervjuform. Symptomen måste utforskas och bli begripliga, för att sedan behandlas, eventuellt med hjälp av hypnos, om en hypnoskompetent behandlare bedömer att det är lämpligt. Hypnos fungerar också, om det finns delar av personligheten som inte vill/förmår samtala. Medicin hjälper inte i dessa fall, tvärtom kan medicin skapa ångest eftersom medicin trycker tillbaka reaktioner som baseras på rädsla, och rädslans orsaker är viktig att förstå. Möjligen beaktas hypnos med Egostate-terapi, som handlar om att lära känna olika inre känslotillstånd, som står i strid med varandra och skapar inre spänningstillstånd med låsta symptom. Fråga gärna på BUP om de har någon med hypnoskompetens. Om de är okunniga om hypnos, så kan du informera om att hypnos inte är en alternativterapi, utan ingår i evidensbaserad accepterad psykologisk behandling, och skall utföras inom ramen för patientsäkerhetslagen. Sök sedan privat, hos medlem i SFKH.
 
Susanna Carolusson

Hej.
Är en 48 årig kvinna som har och har haft problem med sexlusten nästan halva livet. Så fort jag träffar någon, så är sexlivet och lusten bra. Men efter några år, ibland månader, så försvinner lusten totalt. Jag blir nästan skräckslagen bara av tanken att ha sex. Känner att det vrider sig i hela kroppen. Känns som att detta mönster upprepar sig förhållande efter förhållande. Lever nu sen 10 år med min man och en 8 årig dotter, och sexlivet är borta helt sen 7 år. Vet inte vad det är för fel på mig. Känns inte normalt. Kan hypnos hjälpa? Undrar ibland om det hänt något i barndomen som jag förträngt. Kan få ögonblickssnabba bilder i huvudet ibland, och därefter ångestkänslor.
 
Med vänlig hälsning, E.
 

Hej E.
Jag uppfattar din beskrivning som att din sexlust varit borta de senaste sju åren plus de perioder du varit i fasta förhållanden, efter förälskelsefasen när ni blivit ett etablerat par, eller som nu, en familj - det är då sex blir negativt laddat. Behandling med hypnos kan vara värt att pröva, särskilt som du har något som verkar vara "flash-backs", dvs minnesbilder av något som förträngts, som du reagerar på med ångest. Du bör vara motiverad, för behandlingen kan innebära att gamla skador ska repareras och det är ett krävande arbete. Det är också viktigt att du vänder dig till en psykoterapeut, jag rekommenderar naturligtvis medlemmar i SFKH, då de har en legitimerande utbildning utöver sin hypnoskompetens.

Med vänlig hälsning
Susanna Carolusson
  

Hejsan!!
Jag lider av väldigt stor svartsjuka. Den kommer och går i olika perioder o den förstör min relation. Jag undrar om hypnos kan ta bort svartsjuka?

Hej!
Längre ner i denna kolumn tror jag du kan hitta en liknande fråga, med ett svar från mig. Läs gärna det. En förutsättning för att du ska behandla detta som ditt problem är förstås att din partner och du är överens om gränserna för trohet/otrohet, vad som är rimlig svartsjuka och vad som är dina fantasiprodukter. Du har all anledning att söka hjälp om du snärjer in dig i svartsjukefantasier som saknar rimlig grund. Den typen av svartsjuka brukar grunda sig i egen tidig erfarenhet av svek eller övergivenhet. Kanske en förälder varit svekfull mot den andra föräldern, men ändå någon du längtade efter och som ibland bekräftade dig. Kanske en förälder favoriserat något syskon, på bekostnad av dig, eller t.o.m så att du favoriserades; med skuld och triangeldrama som en olöst inre erfarenhet. Sådant kan utforskas och bearbetas med hjälp av hypnos och egostateterapi, om det visar sig lämpat för dig.
    Ego-state nämner jag därför att det kan vara en yngre sida av dig som fastnat i ett svartsjukedrama som var aktuellt innan din nuvarande relation, och som tyvärr drabbar densamma. Om det är så, upplever du dig kluven mellan en förnuftig sida som vet att svartsjukan är ogrundad, och en yngre sida som av bitter erfarenhet lärt sig att misstro den man behöver, eller innerst inne misstror sig själv och därmed andra.
Hypnos kan vara till nytta för att komma åt sådant.
 
Susanna Carolusson

Hej Susanna,
Jag är allergisk mot katt, hund, häst sedan barnsben (10-årsåldern, innan dess hade vi egen katt), vilket yttrar sig som allergisk astma/andnöd samt rinnande näsa och ögon.
    Dessutom har jag under senare år blivit överkänslig mot vissa dofter/ämnen. Det yttrar sig som någon sorts kemisk irritation i slemhinnorna i ögon, näsa, mun, hals och lungor samt svårigheter att andas.
Jag märker det främst då vi går på lägenhetsvisningar (vi planerar att flytta). Min gissning är att det beror på de moderna parkettgolven, men det kan lika gärna bero på något annat de använder vid renoveringar. Vi har bott i lägenhet för längesedan, och då hade jag inga problem. Min sambo och andra känner inga problem i lägenheterna, så det är nog inte fråga om några ”verkligt” farliga ämnen, utan bara sådana jag av någon anledning börjat reagera mot.)
    Min fråga: Går det att bota, eller lindra dessa besvär med medicinsk hypnos? Antingen med ett generellt program, eller ett skräddarsytt? Gärna på CD, då jag inte har någon smartphone.

Hej
Hypnos som en form av vilo-tillstånd sänker per se den stressnivå som uppstår i kroppen vid överkänslighet. Det finns gott om erfarenhet att hypnos där vi lägger till suggestioner om ett riktat inre lugn hjälper många.
    Jag råder dig att börja med att pröva symptomlindring med direkta suggestioner. Om du anlitar någon av våra behandlare, så kan hen kanske tala in en CD till dig. Jag har komponerat ett generellt program på en CDskiva, som syftar till att dämpa överreaktiva immunförsvar som du kan beställa via kansliet. Överkänslighetsreaktioner kan ibland debutera i samband med stark psykisk påfrestning. I psykoterapi med hypnos som hjälpmedel kan man be kroppen eller det undermedvetna att plocka fram minnen av hur du hade det i 10årsåldern, om det fanns påfrestningar eller omställningar som du förmodades klara av utan hjälp. Psykiska påfrestningar som inte formulerats i ord med en trygg person, kan skapa kroppslig sårbarhet och det är aldrig försent att ta fram dessa erfarenheter, samtala om, på så sätt "mentalisera" upplevelserna, och avlasta kroppen som burit på det.
    Men, som sagt, pröva först direkt symptombehandling och hjälper inte det, sök upp en psykoterapeut som arbetar med traumabearbetning på ett utforskande sätt, gärna med hypnoskompetens.
 
Med vänlig hälsning
Susanna

Hej Susanna
Jag har kronisk smärta i ryggen. Har stelopererat mig för ett år sedan men har ändå ont. Enligt operationsläkaren och andra läkare SKA jag inte ha ont fortfarande. Det är inget fel på mig. Jag har inga problem med rörelser, inga neurologiska problem och kan utföra rörelser som läkarna ber mig.
   Jag tränar tre gånger i veckan. Har gått på rehabilitering, varit hos kiropraktorer och naprapater men har ändå ont. Jag vaknar av smärta på nätterna och kan inte sova länge på morgonen trots att jag är trött och har tid. Jag börjar tro att det sitter i huvudet på mig och undrar om detta är något som man kan få hjälp med via hypnos?
 
Tacksam för svar

Hej!
Det finns god forskningsevidens på hypnos mot kronisk oförklarlig smärta, och om hypnos verkar vara en bra metod för just dig, kan bara bedömas i en klinisk intervju och eventuellt en provhypnos så snart som du vill testa det och behandlaren vet tillräckligt om dig för att bedöma det som lämpligt. När smärta anses "funktionell", en term som innebär att man inte hittar tillräckliga orsaker i medicinska undersökningar, kan det behövas en psykoterapeutiskt inramad hypnosbehandling. Man brukar då använda hypnosen som en metod för att utforska "undermedvetna" samband, t.ex. för att komma åt vad smärtan symboliserar och om den fyller ett omedvetet syfte.
 
Susanna Carolusson

Hej.
Jag har oerhört svårt att vakna på morgonen. Det tar frun 30 min-1 tim. Jag kan stänga av larm eller snooza flera gånger. Jag svarar henne på tilltal , jag pratar, jag kan sätta mig upp och somna om även om jag inte minns något av detta efteråt.
Jag måste få hjälp med detta. Jag har sökt via vårdcentral och varit på sömnlab två gånger utan att få hjälp.
Känns som att något är fel. Typ att ansvarskänslan inte finns där när jag sover och ska vakna. Kan hypnos hjälpa till?
Med vänlig hälsning
 
"Somnambul"
 

Hej!
I mitt svar nedan utgår jag från att din gissning om vad som "är fel" är en bra arbetshypotes att utgå från. Den verkar rimlig.
    Att något är fel, vill jag då omformulera som att du har en form av dissociation som innebär att en del av dig är i ett tillstånd mellan sömn och vakenhet (somnambulism) och att den delen inte är ansvarskännande. Sannolikt har du en personlighet i ditt vakna liv, som tar mycket ansvar, vilket jag förstår av din yrkestitel (publiceras inte här). Jag har stött på det du beskriver, hos andra även om det är sällsynt. Personerna som fungerar så här är enligt min erfarenhet mycket omtänksamma om andra och sätter andras behov före sina egna. Den obalans och brist på egen tillfredställelse som då uppstår, stärker dissociationen, så att en annan del - den del som är styrd av dina personliga behov av att ha det bra, och ha egentid utan ansvar, tar över på morgonen och vägrar ansvar.
    Hypnos i kombination med egostatearbete kan vara en väg till att få kontakt med den del som kräver sitt mot din realistiska bedömning av vad som är rimligt - åtminstone på den tiden av dygnet och veckan! Sannolikt är du hypnotiserbar, så att terapeuten kan hjälpa dig att komma in i ett tillstånd där hen kan kommunicera med den del som vägrar vakna på morgonen. Naturligtvis har du redan gjort övriga åtgärder: regelbundna läggtider, ta bort stressande kvällsysslor, ombesörja det du kan för att få god nattsömn mm. Jag tror det finns goda utsikter att få lite mer hjälp än du fått hittills. Se Behandlarregistret.

Med vänlig hälsning, Susanna
 

Hej!
Jag är en 25årig kvinna, som har problemet att jag blir lätt kär. Redan en vecka efter att jag har träffat en kille så kan känslor komma fram. Kärlek är en underbar känsla men jag tycker bara att det är jobbigt och mår verkligen psykiskt dåligt av detta problemet, med tanke på att inte varje man jag blir helt nerkärad i, ger besvarande känslor ...

    Så min fråga det är: Kan man hypnotisera bort detta? Det handlar inte om någon specifik person utan det jag vill, är att få bort eller minska känslorna.

Mvh "Lätt Kär"
 

Hej!
Jag känner inte till din personliga bakgrund och kan därför inte ge dig ett konkret svar. Den typ av fråga du ställer kan bara besvaras efter en personlig bedömning hos en behandlare, och eftersom våra medlemmar förbundit sig att utreda och behandla endast problem de också kan hantera utan hypnos, så får du rätt kompetens om du vänder dig till någon av de behandlare som är psykologer eller psykoterapeuter i SFKH.
    Om vi ska betrakta denna spalt som en "fråga psykologen"-sajt, kan jag ge några generella tankar, som kanske passar in på dig, kanske inte. Teoretiskt kan det vara så här: Eftersom du inte känner objektet för kärleken särskilt väl, och det gör du inte efter en vecka, så är drivkraften mer dina egna behov av kärlek, än att kärleksobjektet är någon som du passar särskilt väl ihop med. Du styrs av en längtan, och snabbt blir den andre starkt åtråvärd. Är kärleken obesvarad blir längtan ännu starkare, eftersom det ofta finns en bekant känsla i att "nästan" få det du vill ha, men inte fullt ut eller på det där underbara villkorslösa sättet som snabba förälskelser brukar handla om. Medan du är kär har du sannolikt mycket dagdrömmar och kanske även nattliga drömmar om föremålet för din längtan. I sådana drömmar brukar kärleken vara ganska ensidig, dvs det är du som blir uppvaktad, bekräftad och sedd, kanske omfamnad och kysst. Om du känner igen dig i det, så kan det betyda att det finns en gammal otillfredsställd längtan från barndom/uppväxt av att bli sådär villkorslöst älskad som bara barn kan bli. Och om detta stämmer på dig, skulle det betyda att du tröttnar om kärleken besvaras och börjar utvecklas till en ömsesidig jämställd relation, där partners behov av dig är lika starkt som ditt behov, och då längtan med tiden ersätts av en trygg tillit att det nu är "vi".
    För att utreda hur det är just för dig, rekommenderar jag varmt en psykoterapi, gärna med hypnos, men inte i syfte att hypnotisera bort något, utan i syfte att lära känna dig själv och dina djupaste behov av kärlek, vad du fått, vad du saknat och hur du kan ge dig själv en stabil grund av tillit till dig själv (vilket du kanske tycker att du har) men också till en terapeut som ser dig på det villkorslösa sätt (förutom det vi kallar ramar), som du kanske behöver, innan du är redo för en seriös kärleksrelation. Oavsett om du känner igen dig i det ganska vanliga mönster jag beskrivit här, eller inte, så vänd dig gärna till någon i Behandlarregistret för ett utredande samtal. Men räkna inte med att en medlem hos oss vill försöka att på något snabbt sätt ta bort de jobbiga känslorna. Känslorna kan med en bra terapi komma att förändras, mogna, lugnas och ägas av dig.

 Susanna Carolusson
 

Hej. Jag undrar om man kan få tillbaka eller få ökad sexlust genom hypnos?

Hej!
Eftersom du skriver "få tillbaka", så antar jag att du (om det är dig det gäller) har haft sexlust. Ja, det är lite lättare än enbart samtal, att med hypnos få hjälp att erinra sig känslan och hitta tillbaka till förmågan att känna sexuell lust. Om det visar sig mer framkomligt, eller nödvändigt, att utröna om det finns mentala hinder, hämningar eller rädslor som blockerar sexlusten, så kan även det bli mer åtkomligt med hypnos. Den avslappning som hypnosen ger kan i sig öppna för dina möjligheter att hitta lusten i många olika former, kärlek, njutning, glädje...

    Sex i relation handlar ofta om mycket mer än den individuella sexlusten, så relationsfrågor brukar bli en del av innehållet i behandlingen. Du ställs inför frågor som; vem vill att du ska ha mer sexlust, du eller din partner? När avtog sexlusten? Hur hade du/ni det då? Din ålder, livssituation, aktuella krav, alkoholvanor, sömn, mm är också faktorer som påverkar lust. Hur hypnos kan användas måste underställas en professionell helhetsbedömning, så förvänta dig inte en quick fix. Våra medlemmar är noggranna med att sätta in teknikerna i ett omsorgsfullt sammanhang så att hela du får hjälp med detta, i den situation du befinner dig. Detta blev ett ovanligt långt svar på en ovanligt kortfattad fråga.

Jag önskar dig lycka till.

Susanna C

Morgontrött med "vaknaproblem"
Hej!
Jag har alltid varit extremt morgontrött. Tycker om att sova länge och vakna utan någon form av väckning. Det är så, oavsett hur länge jag sovit, eller hur tidigt lagt mig kvällen före. Det har blivit värre. Jag kan inte vakna ordentligt när alarmet går. Kan "snooza" i 1,5h, somnar om och stänger av larmet i sömnen. Om jag går upp när klockan ringer (händer bara om jag måste på toaletten) kan jag gå tillbaka och lägga mig, fast jag vet att jag borde gå upp. Kan t.o.m. lägga mig på golvet, obekvämt i väntan på att jag ska vakna till på riktigt.
     Jag kommer nästan alltid för sent till jobbet. Det har fungerat ok ändå, då jag kan jobba igen förlorad tid. Men nu måste dottern väckas för att komma i tid till skolan. Jag har provat olika sätt som att bara gå upp när klockan ringer första gången. Provat att lägga larmet/mobilen en bit från sängen så jag måste gå upp för att stänga av larmet men det funkar inte! Jag går och lägger mig igen. Det är som om jag inte är riktigt medveten om att jag måste gå upp, utan jag tror att "jag ska bara ligga 5 minuter och vakna till".
  

Kan det här hjälpas med hypnos?

Hej.
Du skrev några meningar som fick mig att stanna upp och tänka att detta kan man nog komma åt just med hypnos. Först: "oavsett hur länge jag sovit". Då kan vi utesluta sömnbrist, förutsatt att du inte lider av utmattning, för då känner man sig sällan utsövd. Om du inte redan gjort det, så ska du låta dig undersökas på en vårdcentral, för att utesluta eventuell brist, t.ex. i dina järndepåer (som är något annat än hb-värdet).
      Är du normalt vaken under dagen, och har energi att utföra ditt arbete, så kan man nog utesluta medicinska orsaker. Sedan skrev du: "stänger av larmet i sömnen", vilket tyder på att du befinner dig i ett alternativt medvetandetillstånd, mellan vakenhet och sömn. Den teorin stöds av din känsla: "som om jag inte är riktigt medveten".
     Så, visst, med hypnos kan det vara möjligt att nå en "inre observatör" som får i uppdrag att vara realistisk, samt en inre del, som verkligen har ett enormt behov att sova. Det behovet kan utforskas i hypnos, och leda fram till ett medvetet sätt att hantera vadhelst det kan vara. Om det vore så att ditt liv fungerar bra trots besvären, kanske jag skulle lägga in en brasklapp, att behandlingen möjligen motarbetas av låg motivation - jobbet fungerar ändå och du får den där extra morgonsömnen!
     Men, nu kommer din dotter i kläm, och det antar jag att du inte vill. Finns det någon halvsovande del av dig som är helt omedveten om dottern, så kan hypnos vara till hjälp att hitta den delen och få med den i terapin. Hypnosbaserad egostate-terapi kan också bli aktuellt. De flesta av våra medlemmar kan dessa metoder, se behandlarregistret.
 

Susanna C

Hej Susanna!
Jag har sedan början på högstadiet haft stora problem med rodnad. Jag är idag 20 år och rodnaden påverkar mitt liv alltmer. Jag är annars en väldigt social och öppen person men vissa dagliga situationer kopplar jag till rodnad vilket gör att jag snabbt blir knallröd i ansiktet och väldigt stressad. Jag är rädd att jag håller på att utveckla en social fobi då rädslan för att rodna gör att jag undviker dessa olika situationer och hindrar mig från att visa framfötterna och ta plats på arbete och i sociala sammanhang. Jag är verkligen upprörd över detta då det besvärat mig så pass länge och är orolig inför kommande studier och gruppseminarium då rodnaden påverkar mitt självförtroende negativt och får min personlighet att ”suddas” ut.
Skulle hypnos kunna hjälpa mig?
 

Hej!
Det finns några specifika faktorer i ditt fall, som gör att jag vågar rekommendera hypnos. Du bör dessutom söka hjälp innan fobin generaliserats så som du befarar. Ännu så länge verkar du medveten om vad, specifikt som väcker kroppens reaktion. Generellt kan du få hjälp att "normalisera" själva rodnaden. Den är mycket vanlig bland människor med ytliga blodkärl och ljus hy. Men icke desto mindre, så kan reaktionen lindras om du får hjälp att sätta fingret på exakt hur det började, din självbild, eventuella skamkänslor, etc. Detta kan man påverka, i linje med den du är. Hypnos är perfekt verktyg för det, givet att det sker hos en kompetent behandlare så som våra medlemmar.
 
Med vänlig hälsning
Susanna
 

Hej SFKH, Susanna

Min man har under flera månader haft tät kontakt med en annan kvinna via sms o telefon. Han säger att han absolut inte kan minnas vad dom skrivit eller sagt till varandra, förutom enstaka detaljer som han berättat. Han kan inte beskriva vad han känt eller varför han haft denna kontakt. Vi säger båda att vi tycker vårt förhållande är rätt bra.  Han säger att han inte kan tänka sig separera och att han älskar mig. Och det tvivlar jag inte på. Märkligt är att han beter sig som om han vore nån helt annan. Inte den jag/ vi känner. Vi har varit ihop över 25 år. Han tycker själv det är obehagligt att inte minnas. Kan man med hypnos minnas igen?  Eller är det något annat fel? Han själv har börjat fundera på att söka läkare.
 
Tacksam för svar A.

Hej A.

Det förekommer, att man glömmer pga skam - det fungerar så att man inte "vill" minnas, bara få bort denna skam ur sitt liv. Hjärnan kan blockera minnen av psykologiska skäl, som ett skydd. Om han inte medvetet ljuger, så kan han alltså omedvetet blockera.
    Eller - så vill han lämna det bakom sig och bara slippa skammen att stå till svars. Om han är ärlig med sin kärlek till dig kanske han är rädd att såra dig eller rent av förstöra 25 år, och det dilemmat gör att han inte berättar. Vilket svaret än är så är det sannolikt en stor plåga för både honom och dig. Jag råder honom att söka en psykoterapeut i SFKH och prata igenom detta, samt eventuellt få upp sina känslor omkring och arbeta med det, för att bli hel igen. Hypnos kan komma till nytta, men det bedömer terapeuten.
    Terapeuten kan eventuellt föreslå er att komma tillsammans, men det kan också vara så att din man först och främst behöver förstå vad som drev honom att ingå en sådan kontakt, så att han kan ta ansvar och göra medvetna val i framtiden, som han kan stå för, inför dig och sitt eget samvete.

    Vad du har rätt att veta är en moralfråga, som ni behöver prata om. Vilka samlevnadsregler vill ni ha? Var går gränsen för vad ni kallar otrohet? Vad måste du veta och vad skall du göra med den informationen? Ibland kan det bli ett ilsket svartsjukt självplågeri, och en förlåtelse blir alltmer omöjlig. Ibland repareras tilliten av att sanningen kommer fram, men oavsett vad den sanningen innehåller, så känner du dig redan sviken och bär på en smärta som du behöver hjälp med, i egna samtal eller i parsamtal.
    Att han är kraftigt förändrad tyder på att han mår dåligt! Samvetskval, skam, blockeringar, ångest? Eller har han börjat med någon medicin eller drog?
    Mitt förslag är att han tar hjälp hos någon i behandlarregistret. Om du beskriver honom rätt, så verkar han vilja det.
    De flesta av våra behandlare tar emot par, också. Annars kan de rekommendera vidare.
 
Susanna Carolusson
 

Hej!

Jag har ett problem som många egentligen inte upplever som ett stort problem men för mig har det blivit väldigt jobbigt och frustrerande att hantera min vardag. Mitt problem är att jag i princip alltid vill skratta när någon vill ha en allvarlig diskussion med mig vilket är väldigt frustrerande för jag tycker inte det är roligt på något vis kan dock inte hjälpa det, blir någon form av en tvångstanke. Det har blivit värre med tiden och är 26 år gammal. Jag tycker detta är otroligt pinsamt och irriterande för vill vara normal och kunna kontrollera mina känslor umgås med vänner eller bekanta utan att behöva fly. Jag umgås sällan med mina vänner pga detta, försöker bara isolera mig för att inte göra bort mig. Skulle hypnos vara ett bra alternativ för mig? Om inte, i så fall vad för vill verkligen bara vara normal.

Hälsningar Sven
 

Jaa du bäste Sven!

Det är nog många som känner igen sig i din beskrivning. Så din fråga är av intresse för frågor och svar här på hemsidan. Att fnissa och skratta i sammanhang där det är förbjudet, är en upplevelse många kan känna igen. Oftast sker det i sällskap med någon, så att man tillsammans förstärker varandras lust i det olämpliga eller förbjudna. Fantasi, lust, trots och frihet från konventioner, kan förstärka lustkänslan, som ju är grundkänslan, när man skrattar. Det sker trots att ditt samvete säger dig att det är olämpligt. I hypnos kan man göra allt detta, och hitta tjusningen i det otillåtna, vända och vrida på det på ett kreativt och humoristiskt sätt, tills konflikten inom dig, som troligen bidrar till en spänning som vill utlösas i skratt, avtar. Så, ja, jag tycker att du ska pröva med en hypnoskunnig behandlare.

Mvh Susanna Carolusson
 

Hej Susanna,

Jag funderar på om hypnos skulle kunna hjälpa min 14 åriga dotter med att minska hennes tics. Vi har haft kontakt med BUP och gjort diverse utredningar under de senaste 5 åren. Även om vi vet mer i dagsläget och även om vi vet att ticsen sannolikt är ett symptom på hennes andra svårigheter med koncentration och att prestera i skolan så är det fortfarande så att ticsen är det som är jobbigast för henne. Ticsen ökar så fort det blir mer av någon känsla och ökar lika lätt av att hon ser framemot roliga saker som när det är stressigt i skolan eller dylikt. Hon har för tillfället tics som gör att hon får ont av dem i princip av att vissa leder blir överbelastade av ticsrörelsen. Hon har även ibland vokala tics.
    Hon tycker att det är jobbigt och pinsamt. Hennes tics har successivt ökat under de senaste 5 åren. Senaste året har det ibland varit så besvärande så att hon gått hem från skolan.
    Jag tänker att hypnos kanske kan hjälpa henne, både med självkänslan och med att minska mängden tics. Om man kan minska mängden tics är jag övertygad om att hennes livskvalitet skulle förbättras avsevärt.
    Så frågorna,
- Tror du att hypnos skulle vara en effektiv behandling mot tics?
- Kan det utövas på ett barn i hennes ålder?
- Hur skulle ett behandlingsupplägg kunna tänkas se ut?

Med vänlig hälsning

"Johanna"
 

Hej Johanna

På fråga 1 svarar jag ja generellt, men som i all medicinsk och psykologisk behandling måste patienten "undersökas" innan man kan pröva och gå vidare med en behandling. Det görs i form av en intervju, hos den behandlare ni kontaktar.
    Så var det åldern. Eftersom vi med hypnos hjälper patienten att komma in i ett tillstånd, som människor, särskilt barn befinner sig i spontant, utan att de tänker på det (t.ex. när man är på väg att somna / vakna eller när man dagdrömmer) så är ung ålder inget hinder.
    Och din tredje fråga: Behandlingsupplägg. Man kan pga hennes unga ålder, behöva jobba mer aktivt och kreativt i en styrd dagdröm, med mindre fokus på avlappningsmetoder som annars är vanliga i hypnos. Behandlingsupplägget, för att bli professionellt, är något som behandlaren prövar sig fram i, tillsammans med patienten, för att se vad som stämmer med hennes inre föreställningar om sig själv och sina resurser.
    För att kunna lägga upp en behandling behövs först en ingående intervju och eftersom BUP antagligen redan gjort ett rejält förarbete här, skulle jag rekommendera att du/ni vårdnadshavare godkänner att den hypnoskompetenta behandlaren får begära ut en journalkopia, och få del av tidigare bedömningar. Din dotters egen upplevelse av vad BUPkontakterna gav/inte gav är också viktig information, som hon får samtala om i intervjun.
    Med hjälp av hypnos kan man först och främst stärka självkänslan, vilket alltid utgör en grund för eventuell vidare symptomlindrande behandling. Man kan sedan ärma sig eventuella orsaker till den spänning som tics är ett symptom på och hantera dessa på annat sätt än tics, och man kan också hitta avspänningsstrategier som hon kan använda själv. Varv fokus läggs beror på vad de kommer fram till som meningsfullt; behandlaren och patienten.

    Med vänlig hälsning
    Susanna 

Hej!
Jag har haft en vän som tyvärr behandlat mig illa pga jag var ärlig mot henne vid ett tillfälle då JAG kanske skulle valt en vit lögn. Hon visade en sida som var kall och hård och jag undrar om jag kan få glömma bort henne genom hypnos. Har försökt reparera vår relation men förgäves. Känner mig dagligen ledsen och maktlös. Finns det hjälp för mig på något sätt. Snälla tacksam för svar.
Det känns så jobbigt som det är nu.

Hej!
Du har försökt reparera, men förgäves. Alltså verkar du ha förlorat en vän och sörjer detta. Vad du behöver är ett stöd i den sorgen, förlusten av en vänskap som nu kanske handlar om besvikelse, brustna illusioner, eller vad det kan vara. Jag skulle råda dig att börja med samtal om vad detta innebär för dig nu och framåt. Att "radera" någon är sällan meningsfullt, och inte heller möjligt. Att hantera det som hänt är däremot möjligt. Även om det inte känns så nu, så kommer du att kunna lära dig något om dig själv och andra, av denna erfarenhet. Och det är inte att radera.
    Våra behandlare kan stödja dig i samtal om detta, och lägga till hypnos som ett stöd på ett lämpligt sätt om det är till nytta i ditt fall.

Lycka till!
/Susanna

Hej!
Är orolig för en närstående kvinna som sedan ett par månader tillbaka starkt har förändrats vilket särskilt framträder i samband med sex (mer lust och utagerande) och erotik-situationer. Jag undrar om hon kan vara utsatt för posthypnotisk suggestion och på något sätt triggas. Kan man undersöka och få det bekräftat om så är fallet. Kan man oskadliggöra en posthypnotisk "trigger" och finns det någon motbehandling. Just nu är hon väldigt trött och kall.
Med vänlig hälsning
"Oskar"
 

Hej Oskar!
Din sista fråga kan i generell mening besvaras med ja, dvs om kvinnan upplever sig ofrivilligt påverkad att känna och agera på ett sätt som är främmande för henne, så kan hon söka hjälp, och hypnos kan vara en bra teknik i samtalen.

Om hon däremot inte själv upplever att hon är förändrad i någon negativ mening, och inte önskar få hjälp ur den förändring du eller någon har observerat, så saknar hon förmodligen en egen anledning att pröva hypnos eller behandling över huvud taget, åtminstone med den avsikt du beskriver. Man frågar sig alltid innan man tar emot en patient: "Vem äger problemet?" Den första frågan att närma sig verkar vara om hon själv vill ha professionell hjälp att ta tag i vad förändringen handlar om. Om du står henne nära, och bryr dig, skulle jag råda dig att sluta gissa, och bara beskriva för henne, dina faktiska iakttagelser, samt berätta om din oro över den förändringen. Om hon vill, kanske hon kan beskriva hur hon upplever det du iakttagit, och vad hon tror att det beror på. Om hon inte vill, får du ta ansvar för hur du kan ta hand om dig på bästa sätt. Är du en närstående (partner, vän eller släkting) kan du föreslå parsamtal hos en familjeterapeut, så att du kan få lite klarhet.
 
Susanna
 

Hej!
Jag går hos en hypnoskompetent leg psykoterapeut sedan drygt tre månader, ca varannan vecka, ibland med längre mellanrum. Jag lider av panikångest som främst märks i situationer där jag inte kan ”fly”. T.ex sitta hos frissan, äta på restaurang, sitta instängd på möten osv.
    Jag gick på KBT 2009-2010 och det hjälpte tillfälligt. Men nu när jag kör de tekniker jag då lärde mig så hjälper de ej i de situationer som jag tycker är obehagliga. Jag läste då om hypnos och hoppades att den ska få mig på rätt köl. Vi har nu kommit åt vissa problem som jag haft redan i barndomen men det svåra är när man är i en situation där man får panik, så känner man sig ändå hjälplös.
    Min terapeut körde hypnos några gånger i början, mer som ett sätt för mig att slappna av o lära mig djupandas med magen...inte bröstet som jag då gjorde. Jag kör egen avslappning hemma och känner nu tydligt när jag är spänd.
    Sedan jag börjat med terapin så har jag haft fyra dagar sammanhängande som jag mådde rätt så bra. Jag har kollat upp mig hos en doktor så det inte är någon fysiskt fel på mig.
    Jag känner mig ibland sämre än innan ... är det för att man börjar rota i känslorna? Jag har fortfarande inte kommit så långt så att jag i en paniksituation kan hålla mig hyfsat lugn. På terapin har vi mest pratat om vad jag upplever och jag har fått tips och råd om hur jag ska tänka...men jag känner mig ibland frustrerad att det negativa i mig sitter så fast. Jag trodde i min enfald att man skulle bli hypnotiserad till att tänka rätt ... inte att man i helt vaket tillstånd ska försöka få de negativa tankarna i schack.
Vad är ditt råd på vad som funkar bäst på en med mina problem?
X

Hej.
Egentligen skulle du ställa alla dessa frågor till din terapeut. Det är en kompetent och erfaren person, vars namn jag tog bort från ditt brev, eftersom hen kanske inte vill publiceras med namn. Men eftersom din fråga är av allmänt intresse och eftersom mitt svar sannolikt är i linje med din terapeuts svar, så publicerar vi detta.
    Man jobbar från flera håll, på flera nivåer: Samtal för att du ska förtydliga vad du tänker och hur det bidrar till panik. Hypnos tar man till i starten, som stärkande och tryggande, i ditt fall andning och avslappning. Längre fram i terapin, kan hypnosen var till hjälp med att plocka fram vad, i ditt förflutna, som fått dig att känna dig som ett offer för situationer där andra styr eller där man normalt sitter kvar. När man börjar rota i de ursprungliga känslorna, blir man inte bara medveten om dem, man upplever dem också. Jag kursiverade därför orden hjälplös och känner mig ibland sämre, i ditt brev. Det är sådana känslor du behöver möta och få hjälp att förstå att du haft anledning att känna. Din terapeut hjälper dig att hitta en balans i behandlingsmetoderna: mellan att återuppleva och förstå hur du har haft det när du känt dig fången i situationer du inte kunnat fly från, och att få en viss kontroll via tankeverktyg och beteenden att ta till om paniken kommer.
    Du skrev att KBT bara hjälpte tillfälligt, och där har du nog svaret på varför du behöver gå djupare för att känna in vilka erfarenheter och känslor som ångesten döljer. Du undrar varför hypnos inte bara kan ändra dina negativa tankar. Ibland kan hypnos påverka tankemönster, det är riktigt. Men bara när tankarna är som dåliga vanor, utan några djupa rötter.
    Anledningen till att hypnos inte ändrar på hur du tänker, är att dina negativa tankar har fyllt en funktion för dig, och att du förmodligen inte känt in hur det blev så. När du utforskar dessa tankar behöver du förmodligen förstå när du började med dem, och i vilken typ av situationer. Det väcker i sin tur ångest och då har du bara terapeuten att lita på. Det blir din stabila plats i detta svåra arbete som psykoterapi är. Det tar tid att bygga upp en sådan tillit till sin terapeut, så att man vågar blotta hjälplösheten, rädslorna, ilskan eller vad som finns under ångesten. Svåra känslor som behöver accepteras, så att det inte leder till panik. Ge dig tid i denna terapi, det är mitt råd.

/Susanna Carolusson

Hej!
Jag har haft mardrömmar och gått i sömnen så långt jag kan minnas. Idag är jag 35 år gammal och min tvillingsyster har samma problem.
    Vanligtvis består mina mardrömmar av att jag är med i en bilolycka och håller på att dö, eller att taket rasar in, eller att jag har spindlar i sängen, eller att det är en avgrund i eller vid sängen som jag håller på att trilla ner i.
    När jag får någon av drömmarna så sätter mej upp i sängen eller kastar mej ur sängen och skriker eller säger till min sambo att hjälpa mej att kolla efter spindlarna. Jag har väldigt hög puls och det känns som hjärtat skenar när det händer och det tar ca en kvart innan jag är lugn igen. Om jag sover själv brukar det ta längre tid att bli lugn, men sover jag bredvid min sambo så brukar han kunna lugna mej genom att prata lugnt till mej och då lägger jag mej ner och somnar om. Jag är ofta medveten när det händer och vaknar av att jag är rädd och hjärtat klappar fort.
    Mardrömmarna kommer i perioder och jag kan få dem allt från några gånger i månaden till flera gånger per natt och flera gånger i veckan.
    Det är jobbigt för min nattsömn störs och även min sambo vaknar ju av att jag är uppe och härjar.
    Nu undrar jag såklart om hypnos skulle kunna hjälpa till med att få bort mardrömmarna?
 
Med vänliga hälsningar
"Lis"
 

Hej Lis
(Jag kallar dig Lis av konfidens-skäl). Ja, hypnos är värt att pröva. Att det troligen finns en genetisk aspekt, som du delar med din syster, hindrar inte att problemet kan påverkas. Det finns ett antal liknande fall, där hypnos hjälpt. Anledningen till att hypnos är att rekommendera, är att man i hypnos når delar av personen som annars är svåra att kommunicera med i vaket tillstånd. Det kan vara lämpligt med hypnos och egostate-terapi. Det fungerar så att terapeuten i hypnos tilltalar en del av dig som man kan kalla den aktiva sovaren. Jag hade en sådan patient där jag under hypnos fick kontakt med en del av patienten som kan kallas en sorts observatör. Denna del lovade att vakta patientens sömn, så att den aktiva sovaren fick hjälp av detta observerande deljag att lugna och hålla om den uppskrämda delen. Ni som är aktiva i sömnen, har ofta en god förmåga att gå i ganska djup hypnos. Ibland är det inte läge att samtala under hypnosen, men då kan man använda fingersignaler. Våra medlemmar är utbildade i att använda hypnostekniker så att det passar den enskilde patienten. Lycka till!

mvh / Susanna

”Victoria” frågar:

Är 23 och har haft panikångest och varit deprimerad till och från sedan jag var 17. Har gått i KBT det senaste året vid 13 tillfällen och även genomgått en KBT-"kurs" på webben där jag lyssnat och skrivit ned tankar. Detta har varit till hjälp, men mår fortfarande mycket dåligt mellan varven. Att jag ska ta livet av mig är den jobbigaste tvångstanken som dyker upp ofta. Jag har inte varit med om någon svår upplevelse och jag har haft det bra och har bra relation till min familj som stöttar och har bra vänner. Har nu fått Atarax och en annan medicin mot depression men det finns många biverkningar. Kan hypnos vara något för mig och hur går det till, hur många ggr.?
 

En som vill må bra.

Hej Victoria.

Först vill jag göra dig uppmärksam på att svaret nedan förutsätter att dina självmordstankar inte är något du vill verkställa. När du skriver att de är tvångstankar, tolkar jag det som att dessa tankar stör dig och att du vill leva. Om jag feltolkat dig, och du har självmordsplaner behöver du i första hand akut hjälp, antingen på Psykiatrisk akutmottagning eller om din vårdcentral kan ta emot snabbt.

    Men om det inte föreligger någon självmordsrisk, är mitt svar till dig följande:

Hypnos kan hjälpa till inom ramen för en psykoterapi, med fokus på här och nu, om det är vad du i första hand är motiverad till. Men det är också så, att en terapi där man utforskar vad i din barndom som försvagat din självaktning och självkänsla, också blir mer effektiv med hypnos. Även en lycklig barndom kan innehålla element som för det enskilda barnet i sin sårbarhet, kan ha upplevts hotfullt.

    Man är född olika känslig och man har olika behov för att kunna ta till sig känslan av att vara värdefull.

    Du kan utreda din fråga hos en hypnoskompetent terapeut, så får du ett mer personligt svar, anpassat till dina personliga styrkor och svårigheter.
 

Susanna Carolusson
 

Hej.
Jag är en person med nära band till mina känslor. Många skulle säkert kalla mig överkänslig. Detta i sig är inte något större problem då jag inte räds mina känslors djup men sedan jag träffade min nuvarande partner så har jag upptäckt nya sidor hos mig själv som kretsar kring aggression och svartsjuka. I vanliga fall är jag en kontrollerad och lugn person men dessa nyfunna sidor skrämmer mig. Det är inget som jag känner igen och jag ser dem nästan inte som en del av mig. Jag är livrädd att min partner skulle lämna mig om hon bara visste hur jag tänker.
    Trots min analytiska natur har jag ganska dålig självinsikt och självkänsla och lägger ofta mycket skuld och skam på mig själv vilket jag förstått är ganska vanligt hos personer i min situation.
Min fråga är: kan hypnos kan hjälpa mig med dessa problem?

Med vänlig hälsning,

Per

Hej Per

Det verkar som du har en välutvecklad intelligens och analytisk-logisk förmåga. Du har god självkontroll och accepterar samtidigt att du har starka känslor. Jag antar att din låga självkänsla med skuld och skam visar sig i nära relationer, har djupa rötter, som du kommer att behöva arbeta med. Det är ganska typiskt att mycket tidiga "bortglömda" känslor av skam kommer överraskande när en vuxenrelation blir väldigt viktig. Skam och rädsla att bli bortvald (svartsjuka) ligger ju nära varandra. Och du är antagligen på ett känslomässigt plan, osäker på att du räcker till i förhållandet. Hypnos är ett perfekt hjälpmedel i en terapi där prat-analys inte räcker. Hypnos hjälper dig få insikt på ett djupare plan än att bara kognitivt begripa. I hypnos ökar möjligheten att möta din svartsjuka och arbeta med att ta hand om den.
    Du har redan kommit längre än många andra I din situation, eftersom du verkar medveten om att det är ditt problem och inte orsakat av otrohetsrisk hos din partner. Du skriver inget om det, men jag utgår från att du bedömt att hon inte ger någon anledning till svartsjuka, ur ett realistiskt perspektiv.
    Eftersom de nya känslorna känns främmande för dig kan inslag av s.k. egostate-terapi komma ifråga, om terapeuten bedömer att det passar för dig. De flesta av våra behandlare är bekanta med den tekniken eftersom den ingår i våra utbildningar.

Mvh

Susanna

Det finns en liknande fråga i kolumnen för frågor och svar. Läs den, scrolla ner en bit. Jag förklarar ändå, kanske med lite andra ord.

Bästa metoden för att utvecklas är att lära sig av misstagen, försonas med att man drevs av okunnighet, otålighet, begär eller vad man nu upptäcker i sitt inre. Förstå sig själv för att kunna ta hand om sig om det uppstår situationer igen, där det inte ska upprepas.

Be eventuella drabbade om förlåtelse kan ibland vara en del av att växa.

Att glömma innebär att förneka och det mesta som förnekas, och som man upplever synnerligen genant eller skamfyllt, gör sig påmint som dåligt samvete senare i livet. Ska man då försöka glömma igen är det till priset av att inte våga vara helt öppen inom sig, för då kan ju dörrar öppnas som tar fram det där...

Hypnos i terapi kan hjälpa dig försonas och ta hand om dig bättre.
 

Susanna
 

Frågeställaren återkommer med frågan: Vad kan man göra för hypnos mot ångesten då?
 

Svar:

För ca 3 år sedan fick jag en behandling av en regressionsterapeut. Jag blev "nedräknad" och försänkt i djup avslappning. Själv mottog jag inga bilder, endast enstaka känslor. Utföraren berättade dock vad hon såg. Jag blev chockad och förtvivlat ledsen av det hon sa att jag upplevt "och fick till sig", jag upplevde det som det värsta hon kunnat säga till mig och visste inte hur jag skulle hantera det. Jag var helt uppriven efteråt, förstod inte hur mitt liv skulle fortsätta som vanligt. Dagen därpå var alla jobbiga känslor kring mötet som bortblåsta. Vad som dock hänt är att jag därefter haft svåra sömnsvårigheter i perioder. Vaknar om nätterna klarvaken i flera timmar, oftast utan tankar. Jag funderar på om det hänger ihop med behandlingen, då något väldigt starkt väcktes inom mig på ett djupt plan som jag dagen efter inte hade några känslor inför. Jag kontaktade efteråt terapeuten och berättade om problemen, jag fick då healing och det blev bättre, men efter en period återkom sömnproblemen. Jag har ingen lust att kontakta terapeuten igen då jag inte känner något förtroende, det var en hemsk upplevelse att någon annan berättade saker för mig, att det inte kom från mig. Jag har funderat på om jag kan bli hjälpt av att återigen komma i kontakt med mig på ett sådant djupt plan men jag har blivit väldigt rädd för att hamna i en liknande situation, med någon jag inte upplever seriös. En vän till mig har rekommenderat hypnosterapi, vad tror ni? Skulle det finnas chans för mig att bli hjälpt av någon form av hypnos? Kan hypnos hjälpa vid sömnproblem?

K.

Hej.

Du beskriver tekniker som är typiska för hypnos, med den avgörande skillnaden att de som arbetar inom patientsäkerhetslagen (såsom våra medlemmar gör) är ytterst sparsmakade med att dela med sig av sina egna inre bilder, eftersom dessa kan handla om terapeutens inre värld, snarare än patientens. Om terapeuten sätter ord på något som patienten förefaller uppleva utan att själv vara medveten om det, kan man bara efter långvarig terapi och med ingående kännedom om patientens historia, god tillit i relationen, och i gemensamt utforskande delge patienten sina hypoteser. Vi kallar inte det vi gör för regressionsterapi, även om vi har metoder som innebär att gå så långt tillbaka i tid som den enskilde patienten behöver för att komma tillrätta med något som är besvärande i nutid, men kan ha omedvetna orsaker i dåtid.

   Jag kan generellt svara ja på frågan om hypnos kan hjälpa. Om du prövar hypnos hos en av våra medlemmar, kommer du att känna igen detta att bli försänkt i djup avslappning. Däremot kommer du att märka en avgörande skillnad; terapeuten kommer bara att säga sådant som du har uttryckt själv, kroppsligt eller verbalt. Vi tolkar inte dina upplevelser förrän du själv upplevt och beskrivit i ord eller eventuellt bild, något du känt, ”sett”, eller på annat sätt erfarit under hypnosen. Detta kommer du att kunna beskriva själv, när du fått vana att lyssna inåt. De enstaka känslor som du kände första gången i den nämnda regressionsterapin, skulle ha fått vara precis detta, några känslor att utgå från, stanna upp vid, känna in, finna dina associationer till, fördjupa för att hitta i vilket sammanhang de hör hemma och vad just dessa känslor säger om dig och vad du behöver.

   Terapeuten stärker dina egna helande resurser genom att vara närvarande, trygg, följsam, stabil och hållande, så att du inte upplever mer än du kan hantera, när du känner tillit till både terapeutens och din egen kapacitet.

   Om dina sömnproblem beror på behandlingen eller något annat är svårt att svara på eftersom jag inte vet din ålder och annat som kan orsaka sömnbesvär. Men det kan vara värt ett försök att pröva hypnos, men inte hos en s.k. ”hypnosterapeut”, se f.ö. behörighetsfrågor, så förstår du skillnaden.

I vårt Behandlarregister finns privat praktiserande medlemmar i SFH, som valt att annonsera om sin mottagning.

Mvh

SFKH /SC

Hej!
 Jag är en kvinna på 40 år, med tre barn. Fick mina barn när jag var mellan 30-36 år. Gift och lever ett harmoniskt liv med barnens far sedan 14 år.
   Tyvärr har min lust för sex försvunnit successivt. Först avtagande vid graviditet och sedan borta under amning. Har i tiden mellan graviditeterna haft stunder med lust till sex, främst med tankar på att bli gravid igen. Har tyvärr haft en förlossningsdepression efter barn nr 2 och en svår återhämtning efter en svår sprickning i underlivet efter barn nr 1. Detta har såklart påverkat vårt sexliv negativt. Efter barn nr 3 har jag mått bra både fysiskt och psykiskt. Dock har jag tappat lusten till sex. Vet vad jag tycker om och vi har tillsammans utvecklat vårt sexliv utifrån våra gemensamma önskemål. Min man är en mycket bra älskare och jag har inga klagomål på hans prestation. Onanerar mycket sällan och tycker mig inte behöva sexlivet för att känna mig harmonisk, men kan sakna "känslan" av lust och den närhet det ger. Min man har det besvärligt, då han åtrår mig. Han har varit hyfsat förstående men han är frustrerad nu, vilket jag tycker är synd. Tror du man kan hjälpa mig att hitta min lust genom hypnos?
 
Med vänlig hälsning, Z

Hej Z,
Först vill jag kommentera brevet innan jag svarar på din fråga om hypnos. Du är verkligen inte ensam om detta. Många män och kvinnor, oftast kvinnor, som bildat familj och har flera barn i de åldrar som dina barn är, har huvudet fullt av åtaganden och planering av vad barnen ska ha med sig till förskola och skola, utflyktsgrejer, badkläder, rena gymnastikkläder, hämtning och lämning hit och dit, födelsedagar, presenter, inköp, allt det ordinarie hushållsarbetet, eget arbete eller studier, vänner som inte hinns med, etc. Även i jämlika relationer där man delar på alla sysslor med hem och barn, är det vanligt att kvinnan tar mer ansvar för att detta ska kommas ihåg, och tyvärr verkar många kvinnor behålla det ansvaret.
   Så kanske det inte är i ditt fall, men att vara en trebarnsmamma är för de flesta mer stressande än att vara barnfri och råda över sin tid. Män och kvinnor, men återigen mest kvinnor, har svårt att känna lust när hjärnan är fylld av plikter, planer och ansvar för egna barn. Eftersom du mår bra psykiskt och fysiskt efter barn tre, antar jag att du inte har kvar din rädsla för underlivssmärta, som efter första förlossningen. Av din text att döma, får jag intrycket att när ni väl älskar, så fungerar det bra och du blir tillfredsställd, om det är vad du menar med att maken är en bra älskare. Ditt problem verkar vara att du saknar den lust du hade förr och som din man fortfarande har i form av åtrå? Jag befarar att du hamnar i känslan av att du borde känna åtrå, och att lusten borde finnas där. Det gör den antagligen, långt inne, men den kan inte tvingas fram. Jag tror att detta är kvinnans motsvarighet till när män blir impotenta om de upplever att de bör prestera erektion, när den inte uppstår spontant. Då går det inte alls.
   Många föreställer sig att kvinnors lust avtar med ålder, men eftersom många kvinnors lust ökar i medelåldern igen, när barnen flyttat ut och den egna fritiden ökar, så tror jag snarare att föräldraskapets tidspress, kvällströttheten och frånvaron av egen barnfri dagtid är de viktigaste hämningarna för lusten.
   Nu till hypnos som en metod: En av Sveriges mest kända sexologer Malena Ivarsson, utbildade sig i vår förening och fick stor nytta av sin hypnoskompetens som sexolog. För att väcka lust till sex, behöver du tänka på lustfyllt sex så pass ofta eller åtminstone i god tid innan det är dags, så att du känner dig redo. Nu är det nog så att du har huvudet fyllt av allt möjligt annat, och när din man visar sig beredd, får du dåligt samvete och tror att du borde få lust. Dåligt samvete och tanken att du borde, är hämmande för lusten! Mitt råd är att du accepterar att ditt vardagsliv inte innehåller särskilt många tillfällen som ger dig associationer till lustfyllt sex. Därför har lustcentrum hamnat i en svåråtkomlig vrå i hjärnan, bildligt talat. När livet ser ut sådär, måste du aktivt förbereda dig, se till att fantisera om sex, t.ex. läsa något erotiskt, bestämma dig redan på lördagens morgon om du vill förföra din man samma kväll, eventuellt ordna barnvakt för att hinna få tid på tu man hand med förspel av det slag som kan få dig att se honom som åtråvärd. Att gå till någon som är hypnoskompetent kan hjälpa, du kan få hjälp att slappna av djupt, och i det tillståndet hitta minnen av hur det var då du upplevde din man som åtråvärd, erinra dig känslan och stanna upp i den, så att du kan känna efter om du vill ha honom - när inga vardagshinder ligger i vägen!

Mvh
Susanna Carolusson
 

Hej.
Jag har sen 4 år tillbaks lidit av en extrem rädsla för att rodna (erytrofobi), vilket i sin tur utvecklat min sociala fobi enormt. I början isolerade jag mig helt från omvärlden, senare försökte jag att träna bort det och lyckats ganska bra, har ätit mediciner, har varit med om våld både fysiskt/psykiskt och trauma under hela barndomen, jag antar att min sociala fobi grundar sig i detta. Jag har också flyttat runt mycket som yngre och fortfarande. Jag tror mig rodna i varenda situation men jag gör inte det. Jag vet inte hur jag ska tänka bort det, eller sluta vara så rädd för att rodna, och bara få vara “normal”. Jag har lärt mig att leva med detta, och det är smärtsamt och hindrar mig från att leva och göra saker som jag skulle må bra av att göra. Inte nog med det, den här ilande ångesten. Min fråga är, kan ni hjälpa till med det på något sätt?

 // C

Hej C
Det du ber om är mycket rimligt och insiktsfullt. Behandlingen går inte ut på att "tänka bort" något, utan som du sedan själv skriver: att eliminera rädslan för att rodna. Ibland har terapi som mål att lära sig leva med ett symptom, om detta inte går att få bort (i ditt fall att kunna rodna utan att det stör dig). Med tanke på din bakgrund, så som du beskriver den, är det troligt att rädslan för att rodna döljer andra rädslor. Därför bör du ha en beredskap att i terapi även utforska orsakerna, t.ex. hur det påverkat dig att ha utsatts för och bevittnat våld. Det sätter djupa spår, ofta med ett inslag av skam. Skam och rodnad brukar höra ihop. I din behandling behöver också ångesten bli begriplig, så att du får redskap, insikter etc. för att förstå och möta de underliggande känslorna.
   Hypnos är absolut ett bra hjälpmedel i en psykoterapi som ger dig en djupgående behandling.
 
Mvh
Susanna

Hej!
Jag har ett problem. Efter mitt barns födelse för många år sedan konfronterade jag mina föräldrar om deras alkoholproblem. Det skedde i samband med att jag och min sambo bad dem om hjälp med avlastning, när jag hade svårigheter efter min förlossning, De inte kunde hantera så bra. En mycket svår och traumatisk tid för mig och min nybildade familj, och säkert också för mina föräldrar ur deras perspektiv.
   Efter 1,5 års pendlande mellan okej-läge" och konflikt" med mina föräldrar bröt min mamma (och indirekt pappa) med mig med förklaringen att jag sårat henne och pappa.
   Efter dess har jag gett upp. Det får vara som det är med deras livsval. Fokuserar på min fina lilla familj som blivit stark och kärleksfull och utan alkohol. Problemet är att jag i vissa perioder är mycket nedstämd och skuldfylld av tankar som "kunde jag gjort något annorlunda för att rädda relationen", "är allt mitt fel" Har inte haft kontakt med mina föräldrar på många år nu. Inte heller mitt syskon som sympatiserar med föräldrarna.
   Kan hypnos hjälpa till att förbättra självbild och "ta mig ur" sorgen så gott det är möjligt? Har provat samtalsterapi KBT, trad. psykoterapi under långa perioder i sträck. Nu ingen behandling alls på två och ett halvt år. Men jag sitter fast och kommer inte vidare, vill inte harva på mer med redan provade metoder. Eller ska man acceptera att ha fastnat i sorgen och leva med det? Känner mig oftast lycklig, jobbar och umgås med familjen, vänner osv. Men behöver komma ett steg till.
 
Tacksam för svar!
/Fastnat
 

Hej
Du ställer två centrala frågor: Ska du acceptera sorgen? Och: Kan hypnos ge dig det extra du behöver för att komma ur sorgen?
   Som jag ser det är svaret kanske ja på båda frågorna. Det vill säga: En ny psykoterapeut som har hypnos och imaginativa metoder som arbetssätt kanske kan hjälpa dig ytterligare ett steg med den aspekt av sorgen som låser dig, nämligen skuldkänslan. Kanske behöver du ytterligare hjälp att analysera och begripliggöra dina skuldkänslor för att sedan släppa dem. Det finns många bra hypnosmetoder för ett sådant arbete. Men det kan också vara så enkelt att du just nu är redo att ta det steget, oavsett terapimetod. Om just hypnos är tillämpligt avgör en psykoterapeut som är hypnoskompetent. Titta gärna i vårt behandlarregister.
   Du verkar ha kommit en bra bit på väg när du kan skriva ”deras livsval”. De orden visar att du inser att dom valde bort dig, du har inte valt bort dom. Däremot har du markerat att du inte accepterar deras missbruk och det har dom tydligen känt sig sårade av. Möjligen behöver du ytterligare hjälp i ännu en terapi att utan dåligt samvete, men möjligen med en viss grad av (uthärdlig) sorg fortsätta att ”fokusera på din fina lilla familj som blivit stark och kärleksfull och utan alkohol.”

Med vänliga hälsningar
Susanna

Hej.
Jag har länge funderat på att prova hypnos på grund av en del problem som jag upplever att jag har när jag skall prestera i olika sammanhang exempelvis vid tentor och tävlingar m.m. Lite kortfattat kan man säga att press och stress låser mitt minne. Jag har funderingar på om det kan hänga ihop med min barndom. Som barn blev jag utsatt för sexuella övergrepp och har på senare tid försökt att bearbeta detta med min omgivning. Idag går jag och pratar med en psykolog med inriktning mot kbt.  Våra samtal handlar för tillfället om mina funderingar om framtiden och studier. Men framgångarna med det går väl sisådär. Det känns mer och mer som om jag gör fällben på mig själv så fort jag är nära på att lyckas med det som jag vill klara av att göra. I vilket fall, nu har jag funderingar på att prova hypnos som ett komplement till kbt för att få ordning på problematiken. Jag bor i (…) och tror att utbudet av behandlare är någorlunda stort. Men jag vet inte hur jag skall gå till väga för att hitta en behandlare som är rätt för mig. Skall man bara prova sig fram? Har du något tips att ge mig gällande val av hypnotisör. Tacksam för snabb återkoppling!
 /Stina.
 

Hej Stina
SFKH har flera medlemmar i (…), som du kan höra av dig till, se Behandlarregistret. Nu till din fråga.
    Eftersom vi i SFKH kräver att hypnos ges inom ramen för en behandling och i ditt fall en psykoterapi, kan det vara bra för dig att veta att de flesta av våra medlemmar som är psykologer och psykoterapeuter lärt sig att integrera olika former av psykoterapi. Det innebär att vi brukar kombinera analytisk, dynamisk, kognitiv, beteende- och existentiell terapi, anpassat efter vad den enskilde patienten behöver. Du verkar mena att du vill ha hypnos som ett komplement till dina samtal hos den psykolog du nu har. Vi brukar avråda från det, särskilt om det man ska arbeta med handlar om barndomsupplevelser. Skälet är att man brukar gå in i en stark relation till sin behandlare om problemen har tidiga rötter, och då kan det bli svårt att gå hos två terapeuter samtidigt. Du kan få svårt att hålla reda på var/hos vem olika tankar och känslor väcktes, med vem du ska ta vad…Och du kan få svårt att veta vilken av dina terapeuter som vet vad om dig. Terapeuten kan också få svårt att arbeta med det vi kallar överföring, dvs känslor med historiska rötter, som uppkommer i den terapeutiska relationen.
   Rekommendation: Känn efter om din nuvarande terapi inte ger det du tror du behöver, berätta detta för terapeuten, så att du avslutar helt ärligt och tydligt (vilket är terapeutiskt i sig), eller, om terapeuten är erfaren och har fler metoder än du visste, så kanske terapin tar en positiv vändning och ni fördjupar arbetet. Om du ändå bedömer att du vill avsluta där, och om du har gått i den terapin en längre tid, dvs minst ett halvår, så bör du låta det gå någon månad innan du påbörjar en ny terapi, så att du känner om KBT-terapin ger effekter efter avslutningen. Det händer ibland att man får viktiga aha-upplevelser efter avslutad behandling.

Vänligen,
Susanna

Hej!
Jag fick social fobi när jag var 19 år, är nu 35 år. Och detta börjar tära på mig.
   Jag har ätit tabletter i alla dessa år som gör att jag blir lätt apatiskt, trött och finner inget engagemang i något.
   Har en stor ilska och irritation inom mig. Jag känner att jag ibland bara vill explodera, vilket påverkar min familj.
   Undviker även vänner för jag klarar inte av att sitta och berätta något och bli utsatt för blickar och frågor.
   Är detta något som jag kan få hjälp med och tror du att det är möjligt för mig att bli av med denna fobi som sätter käppar i livet för mig?

Med vänlig hälsning
Nina
 

Bästa Nina
Psykoterapi är att rekommendera i sådana situationer som du beskriver. Du skriver ingenting om huruvida du prövat någon längre terapi. Eftersom du inte vill utsätta dig för frågor av vänner, vore en konfidentiell lyssnare såsom en terapeut är, vara bra att pröva för att känna hur det känns att berätta och även se hur det bemöts. Terapeuter är ärliga med om det du berättar är något som vettiga vänner skulle ha förståelse för, när du skulle vilja och vågar dela med dig mer till vänner.
   Ilskan och irritationen beror ju på något; det kan vara en frustration över att inte kunna vara dig själv och leva som du skulle må bra av, eller händelser som legat kvar och som du aldrig fick hjälp med då, när din sociala fobi utvecklades. Du var 19, och att du kan ange exakt ålder tyder på att du hade det svårt just då, med något. Det kan vara förändringar som gjorde att du inte längre kunde hålla emot ett behov av stöd från äldre datum, eller något som skede just då.
   Hypnos kan underlätta, dels för att få fatt i vad dina besvär beror på, dels för att hitta dina egna svar på och resurser till vad du behöver förändra för att må bra.

Vänligen,
Susanna
 

Hej!
Jag har under ca 10 års tid fått diagnos depression vid flertalet tillfällen. Jag har under de senaste två åren varit mer nedstämd än någonsin. Även om jag stundtals kan vara aktiv och försöka träffa människor, så saknar jag mening och glädje (själv skulle jag sätta diagnos dystymi). Har fått knapphändig hjälp från vårdcentral, psykologstöd och internetbehandling som avslutats för att de ej har psykolog att tillgå längre. Jag har provat fem olika mediciner utan effekt.
   Jag blev för några år sedan uppsagd på mitt jobb p.g.a att jag blev sjuk i utmattningssyndrom, det tog mig hårt eftersom en stor del av min identitet låg i yrket och jag hade under 11 års tid givit mitt absoluta allt i arbetet.
   Jag har tappat all ork, glädje och lust. Kvar finns bitterhet, ilska, sorg, och rädsla. Jag har tappat alla fina känslor till min sambo. Vi vill båda hitta tillbaks till varandra. Jag försöker tvinga fram känslor och har ständig ångest. Jag fastnar i ältande. I dagsläget står jag och väger mellan att separera (fast jag egentligen inte vill) och att stanna i ett förhållande där jag inte tar mig ur min nedstämdhet.
   Jag är 38 år och vill ha barn men det verkar inte fungera på naturlig väg, är stressad över detta. En ständig pessimistisk monolog i huvudet maler på ... är nu helt utmattad och gråtmild.
   Tror du att jag kan vara hjälpt av hypnosterapi? Finns det andra alternativ till behandling som skulle kunna vara till hjälp?
 
Med vänliga hälsningar/E
 

Bästa E,
du berör många oroshärdar; utmattad, uppsagd, tvivlande på dig själv och din relation, stressad över att inte bli gravid...
   Jag tar några punkter nedan.
   Utmattning och depression: Du verkar ha varit mer högpresterande än vad som är hälsosamt, och det bidrog säkert till din utmattning. Utmattning behöver inte leda till depression, men den leder till svårbegriplig gråtmildhet hos de flesta och den känslan kan orsaka rädsla och brist på självaktning, särskilt hos personer vars självförtroende ligger i arbete och prestationer. Du verkar kämpa med att få ett värde. Din brist på självaktning kan ha tidigare orsaker än vuxentiden. Ältande kan vara ett sätt att leta svar på frågor du inte förstår, t.ex. varför du är så ledsen. Relationen: Du behöver få hjälp att reda ut vad som är vad, kanske är du rädd att han inte ska orka stanna kvar och att du därför vill förekomma med att lämna honom? Eller är det verkligen så att du skulle orka mer om du var tvungen, dvs utan honom? Ibland kan man fastna i roller: den ena stark förstående - den andra svag och handlingsförlamad.
   Vad finns det hos honom att vara rädd om och hur kan du vårda det utan att tvinga fram känslor du f.n. inte har?
   Uppsagd: Hur har uppsägningen påverkat din bild av dig själv?
Hypnos är ett hjälpmedel som kan vara lämpligt för att bygga upp din självkänsla, hitta svar inom dig själv, i stället för att leta fel runtomkring dig. I psykoterapi kan du få hjälp att i stället för att nedvärdera dig själv eller din partner, utforska vem du egentligen är och uppskatta/acceptera det du finner.
   Fruktsamhet påverkas också negativt av stress och oro, så där kan hypnos vara en hjälp i behandlingen, om du kommer fram till att du vill ha barn och varför. Det kan också tas upp i terapin.
   Psykoterapi, gärna med hypnosinslag, kanske i kombination med parsamtal är vad jag rekommenderar.
 
Susanna Carolusson

Hej
Jag är en 35-årig kvinna, uppväxt i (..). När jag var 7 år kom jag till Sverige. Jag pratade spanska tills jag blev 8 år, sedan ville jag helt enkelt inte ha något med min bakgrund att göra, inte heller med min biologiska mamma. Så min pappa som kan spanska la det åt sidan. Det blev bara svenska som gällde och nu till min fråga: Kan man ta fram sitt modersmål genom hypnos? Har nämligen testat hos en i Växjö men inga resultat, beror det på hur kunnig man är som hypnos?
Tack i förhand
Mvh
L.

Hej L!
Tack för din fråga! Samma fråga ställdes nyligen till hypnoskompetenta kolleger i USA och övriga världen, så frågan har diskuterats och erfarenheter har plockats fram. Våra läsare och du kan därför får en mycket samlad erfarenhet bakom mitt svar.
   Det finns två typer av erfarenhet i de försök som gjorts för att locka fram gamla glömda modersmål. Först och främst: Det lyckas sällan! Men när det lyckas med hypnos så är det via åldersregression. Och om det då lyckas, har vi exempel på att patienten kan tala sitt modersmål i hypnosen, på ett barns nivå, och kanske bara någon enstaka mening. Och det resultatet är inte till så stor glädje för dig, för det mina kolleger berättar är att patienten då ändå inte förstod sina uttalade ords betydelse, vare sig i hypnosen eller efter.
   Det finns enstaka personer som hittat modersmålet i något högre grad än så, och som förstått ordens betydelse, men först efter att man arbetat sig igenom någon form av dissociation. Det innebär att modersmålet är tillståndsbundet och att allt som hör samman med det språket placerats i ett ”fack” av bortträngt material. I ditt fall kan det vara så att beslutet att lämna allt bakom dig inkl mamma, inkluderade en barriär mot språket från dessa sammanhang. Då får man ta till andra psykoterapi plus hypnosmetoder, ideomotorisk signal t.ex. En indikation på att det skulle kunna vara så, är om du över huvud taget har mycket svårt att minnas händelser från din bakgrund före 7-8 års ålder, alltså den tid då du talade spanska. Om så är, kan du även känna ett visst motstånd då du hör talet i en spanskspråkig film.
   En helt annan anledning att glömma modersmålet, är att de områden i hjärnan som inte används och övas, faktiskt är mycket svåra att aktivera. Man antar att kunskap som inte används försvinner, men när det gäller en så flitigt använd kunskap som språket, bör något finnas kvar, på ett barns språknivå. En indikation på att det kan vara så är att, förutsatt att din spanska gått förlorat av detta enkla skäl, du sannolikt lär dig spanska snabbare än de flesta, om du går en kurs i spanska.
   Som du ser, finns det två svar: normal glömska – de färdigheter som inte övas ”försvinner”. Eller bortträngning: Färdigheter som förknippas med något man vill undvika, är svåra att nå utan behandling.
   I det första fallet rekommenderar jag dig att gå en kurs i spanska, i det andra fallet rekommenderar jag hypnos hos en psykoterapikompetent medlem i SFKH.
Mvh
Susanna

Hej,
Jag lider av refluxproblem samt IBS. Jag undrar om hypnos kan vara något som skulle kunna hjälpa mig? Att lindra de besvär jag har; illamående, förstoppning, diarré, gaser - ångest och oro kopplat till detta samt rädsla för att kräkas. Jag går i terapi sedan 6-7år med ok resultat men inte tillfredställande när det gäller min IBS. Jag har lokaliserat en behandlare som utför hypnos i kombination med terapi men är osäker på om denna är seriös: (Här uppger frågeställaren en hemsida, som vi inte offentliggör).
Vänliga hälsningar,
Sara

Hej Sara
IBS är en av de diagnoser som har visat sig synnerligen påverkbart med hypnosbehandling. Det finns stark statistisk evidens för hypnosens effekt. Om du har konstaterat IBS och om din typ är den med lös mage och frekvent avföring, bör du utöver hypnos, dessutom undvika fiberrik mat. Bakteriefloran kan också behöva berikas, så ProBion eller liknande rekommenderas. Regelbunden motion med aktivering av magmusklerna är viktigt.
   Nu till hypnos: I vanliga fall brukar jag rekommendera dynamisk hypnos, vilket innebär hypnos hos en psykoterapeut som utöver att ge magfokuserad lindrande suggestionshypnos, också kan arbeta med underliggande psykologisk problematik. IBSpersoner brukar nämligen bry sig mer om andra än sig själv, eller prestera mer än hälsosamt för dem.
   Men eftersom du har gått länge i psykoterapi och du upplever att det fungerar bra, så är det möjligt att det räcker för dig att komplettera med symptomlindrande självhypnos. IBS förvärras ju av mental spänning eller oro, så utan psykoterapi hade du troligen haft mer besvär.
   Vill du ha hjälp att lära dig självhypnos, kan du hitta behandlare i behandlar- eller kandidatregistret här på hemsidan.
   Du kan även pröva direkt med min CDskiva. På min hemsida www.carolussons.se hittar du CDn (IV) med ett spår, specifikt för IBS. Om det var så att din IBS startade efter en svår magsjuka, så har du nytta även av det andra spåret på samma skiva: ”Lugna ditt överaktiva immunförsvar”. Om din IBS istället är ett resultat av anspänning och magbesvär som du haft ända sedan din barndom/tonårstid, så kan du behöva komplettera med vanlig djupavslappning. Det finns många metoder för det idag, och jag har även en CD för djup avslappning och stresshantering (I&II).
   Enklast är att du börjar med att pröva magfokuserad symptomlindrande hypnos nu, och där kan min CDskiva, IBS-spåret vara behjälplig. Lyssna helst varje kväll i början (eller mitt på dagen om du kan ta dig den tiden). Efter någon vecka räcker det med varannan dag, sedan vid behov, men helst varje vecka under några månader tills det blivit en vana för dig att slappna av magen och sätta gränser för ditt engagemang utåt.
   Angående den hemsida du hittat, och din fråga om den privatmottagningen är seriös: kuratorn ifråga är utbildad i hypnos i vår förening men inte längre medlem. Hon har steg1utbildning i psykoterapi, vilket innebär att hon får behandla under handledning av en legitimerad psykoterapeut. Hypnosen skall handledas av en hypnoskompetent legitimerad psykoterapeut, för att vara laglig. Och eftersom du vänder dig med förtroende till vår förening, rekommenderar vi naturligtvis behandlare med medlemskap i SFKH.
   Min generella rekommendation är därför att, när man kontaktar någon som erbjuder hypnos, begära att få veta om personen är medlem i SFKH, samt vilken legitimerad psykoterapeut som anlitas som handledare och därmed gör verksamheten seriös.

Mvh
Susanna

Hej!
Jag har i cirka 40 år lidit av förstoppning och undrar nu om det finns någon med adekvat utbildning på detta problem i Värmland.
    Mvh
    Eva

Hej
Jag utgår från att du under dessa 40 år med samma besvär har talat med läkare om problemet och att man inte kunnat ge dig tillfredsställande råd från medicinskt håll.
Så om du utgår från att det inte finns specifika brister i ditt näringsinstag, borde psykologisk behandling kunna hjälpa.
Men ändå: Det brukar krävas en helhetsåtgärd. Kroppsligt: Motion som inkluderar magmusklerna, minst 40 minuter varje dag.
Jag förmodar att du också under alla dessa år har prövat dig fram med din kost: Inte för mycket svart té, mycket vatten under dagen, gärna med lite citron och en flinga salt, och kosttillskott, kanske? Många har nytta av en Probiotikatablett varje morgon eller enligt doseringsanvisningen (Hälsokostbutiker har probiotika).

Nu till det psykologiska: Förstoppning kan också vara stressrelaterad, vilket är vanligast hos personer som har en tendens att frysa, bli sömniga eller tappa i blodtryck när du utsätts för påfrestningar.
Den personlighetstypen stannar upp inre matsmältningsarbete vid yttre stress, men även inre stress kan ha samma effekt, såsom stark självbehärskning, att hålla inne med känsloreaktioner, etc.
Eftersom din fråga kräver ett individuellt anpassat svar, råder jag dig att kontakta någon av våra behandlare. Se behandlarregistret. Där hittar du Göran Skarman i Värmland, och om han inte skulle kunna ta emot dig för bedömning, får du gärna återkomma om annan kollega i Värmland. I ett bedömningssamtal kan du beskriva hur ditt liv ser ut , hur du har det och hur du kan ta hand om din kropp och själ till en sundare balans.
 
Mvh
Susanna Carolusson

Hej!
Jag lider av något jag misstänker klassificeras som fobi. Sedan jag var runt fem år har jag lidit av pälsdjursallergi och astma. Som barn var detta tämligen insignifikant; det hindrade mig inte från att gå ut med hundar, kela med katter etc. Hundar minns jag som bekymmerslöst (ur allergisynpunkt), däremot katter och hästar kunde trigga igång astman - men detta avhjälptes med mediciner och var sedan bra. Jag väntade på tonåren då allergin skulle växa bort och familjen äntligen kunde skaffa hund. Åren gick men allergin bestod. Jag minns fortfarande chocken när jag insåg att det var en kronisk åkomma. Idag, drygt 30 år gammal, är jag livrädd för pälsdjur. Eller rättare sagt: den allergi som jag tror de åsamkar mig.
Jag har inte klappat ett pälsdjur på över femton år (förutom vid försök med KBT). Jag går inte hem till personer som har pälsdjur eller har haft några på besök. Jag vill inte krama om eller sitta bredvid personer som äger pälsdjur. När jag lämnar hyreshuset tar jag helst i dörrhandtaget med papper eftersom så många hundägare tar i det varje dag. När en hund kommer emot mig ökar pulsen och jag undviker den med god marginal.
Jag är rädd för att drabbas av allergisymtom, framför allt astma. Om jag varit i en miljö där jag vet att en hund befunnit sig känner jag mig tungandad. När jag tror mig ha kommit i kontakt med allergener kan jag inte släppa detta förrän jag t ex har tvättat händerna, om det nu är den kontaktytan. Jag inser att min rädsla med enorm marginal överskrider min egentliga sjukdomsproblematik . Detta styr mitt liv, därigenom min sambos och alla andra som står mig nära.
Eftersom sinnets makt över kroppen är stor har jag svårt att försätta mig själv i en situation för att överbevisa mina rädslor. Min upplevelse av att vara tungandad är ju tyvärr något jag själv kan framkalla om än omedvetet… Jag älskar ju hundar. Tanken på att en gång kanske kunna ha en egen får mina ögon att tåras.
Tror du att hypnos skulle kunna hjälpa mig med mitt problem?

Med vänlig hälsning

Britta
 

Hej Britta!
Jag antar att KBT-metoden bestod av samtal och hemuppgifter, och det verkar inte ha räckt. I KBT används gradvis exponering, och det kan hjälpa vid enkla fobier. Dvs du lär kroppen att den inte behöver gå igång, utan kan behålla ett inre lugn på cell-nivå. Jag antar att du är motiverad att arbeta med eventuellt omedvetna orsaker till allergin. Det finns mycket man skulle kunna utforska med hjälp av hypnosens möjligheter att nå undermedvetet material. T ex : Varför kom allergin vid fem års ålder, var det en påfrestande tid? Har päls någon omedveten koppling till något annat som orsakat inre konflikt? Är din aktuella upptagenhet kring astma-rädslan ett symptom på något annat bekymmer som du på detta sätt undviker att ta tag i? (Omedvetet naturligtvis). När man vet mer om eventuella psykiska orsaker som underhåller allergin och fobin, så kan man välja hur hypnosen ska skräddarsys efter dina behov.
   Du skriver mycket riktigt: ”sinnets makt över kroppen är stor”. Just denna sanning innebär att du kan påverka kroppen åt andra hållet, dvs ge den ett lugn. Om vägen dit kan gå direkt, genom symptomlindrande självhypnos, eller om du behöver en utforskande period för att bearbeta orsaker, vet man bara efter en inledande intervju och undersökningsfas, på en till tre gånger vanligtvis. För att utröna om ren symptomlindring med självhypnos hjälper, kan du testa min CD-kassett ”Stresshantering IV”, där det finns ett specifikt spår som heter ”Lugna ditt överaktiva immunförsvar.” Du bör lyssna varje kväll första veckan och be ditt undermedvetna ge dig en dröm där du möter en hund på ett för din kropp lagom avstånd, och att du i drömmen behåller det lugn CDn ger dig. Efter första veckan, räcker det med varannan kväll, och tredje veckan två kvällar eller dagtid. Vecka fyra och fem kan du lyssna några tillfällen när det passar dig. Efter dessa fem veckor bör du ha en ökad tillit till din förmåga att lugna ditt sinne och din kropp, och känna hur du erövrar frihet att andas efter kontakt med pälsdjursägare och/eller pälsdjur. Om CDn får någon för dig oönskad effekt är det bara att vänta med den metoden och istället söka hjälp hos någon av våra medlemmar, för då behöver du förmodligen en mer utforskande hypnosbehandling, innan kroppen går med på en förändring. Du kan även kombinera hypnosterapi med CDn, så jobbar du med dig själv på flera nivåer samtidigt.
För CDköp: se www.carolussons.se.

Mvh
Susanna Carolusson
 

Hej!
Jag har en dotter på 15 år som oroar sig och skrämmer upp sig själv hela tiden, det kan handla om rymden, mord och död, kryp och mörker. Hon ser också negativt på sig själv. Hon kan få gråtanfall då hon får kramper i mage och hjärta. Jag vet inte vad jag ska göra längre! Då tipsade en kompis om att man kunde hypnotisera bort dom plågsammas minnena/tankarna. Skulle man kunna göra det? Eller bara få henne att inte vara så rädd längre?

/ A.
 

Hej A.
Tack för att du frågar oss i SFKH om din dotter. Många läsare kan ha nytta av detta, eftersom många känner igen sig. Hon är inte ensam. Eftersom du känner att du inte räcker till för att lugna henne, kan det vara bra för henne att finna någon utanför familjen att samtala med. Om hon inte redan har någon att tala med, som hon känner förtroende för, så kan du föreslå henne att tillsammans med dig titta i vårt behandlarregister. Innan man använder hypnos har man ett bedömningssamtal för att utreda vad oron handlar om. Det är det som skiljer professionella hypnosbehandlare från kvacksalvare, som gärna ”tar bort” besvär utan att ha en aning om vad de egentligen gör.
   Fråga henne först om hon är mer rädd än hon kan hantera. Ibland kan tonåringar spela ut sin oro så att föräldrarna blir oroliga, och sedan mår tonåringen genast bättre och känner sig avlastad, men föräldrarna inser inte detta. En del ungdomar pratar redan med någon på ungdomsmottagningen i kommunen eller skolsköterskan alternativt skolkuratorn eller -psykologen, vilket föräldrarna inte heller alltid vet. Eller de anförtror sig åt någon annan vuxen. Det kan vara ett sätt att påbörja sin frigörelse. Så fråga henne om hon vill ha din hjälp att hitta någon som är professionell och som kan hjälpa henne hantera sin rädsla bättre än vad som sker nu.
   Terapeuten kommer troligen inte försöka ta bort känslor, men din dotter kan absolut få hjälp med rädslan för det hon upplever och t.o.m. bli nyfiken på vad det står för och hur hon kan förstå det och hantera det. Hon behöver också formulera vad hon upplever när hon känner kramp i mage och hjärta. Ibland när man saknar ord för sina känslor kan de ta sig rent kroppsliga uttryck som kramp/smärta. Jag utgår i detta svar från att hennes hjärta och mage är friska organ, som fungerar normalt då hon inte är rädd och orolig.
   I hypnos är man medveten, men lugn, så hon kan få hjälp att förstå om det är minnen, som du antyder, eller resultat av ett rikt fantasiliv, vilket är vanligt i hennes ålder, då hormonvågor ökar känsligheten. Man blir sökande, försöker hitta sin identitet, blir rädd för styrkan i sina känslor, speglar sig i relationer, vacklar i självförtroende mm. Det är en ålder då alla är extremt känsliga, men det tar sig olika uttryck.
   På sätt och vis är det en ny trotsålder, där man skiftar mellan att vilja vara helt oberoende och kunna allt själv, och att vilja krypa in i någons famn och bli tryggad.
   Hypnos och/eller samtal; titta gärna i behandlar- eller kandidatlistan hos SFKH, de är utbildade i både hypnos och samtalsterapi. Vi ger aldrig hypnos utan samtal, samtalet är ramen inom vilken hypnos kan vara ett hjälpmedel.

Lycka till
/Susanna 

Hej Susanna!
Jag har många gånger funderat på om jag kan få hjälp av hypnos. Jag ska inom kort göra en operation via buken för att stärka mina kotor 3 o 4, som efter strålning blivit sköra och ger mig smärta. Efter konvalescent ska jag troligtvis behandlas med cytostatika vilket jag gjort ett flertal gånger under de senaste tio åren. Jag opererades 2002 för äggstockcancer.
   Min undran är om hypnos kan hjälpa mig att inte må dåligt och vara trött under behandlingen med cytostatika.

Mvh
M.

Hej M.
Det är vanligt att man använder hypnos som komplement till medicinsk eller kirurgisk behandling. Eftersom man kan rikta inre föreställningar direkt till de områden som behöver det, har det ofta en bra effekt.
   Det finns förstås inte många experimentella studier på detta, men många fall har beskrivits av erfarna kolleger på medicinska kongresser.
Jag kan skaffa referenser om du vill veta mer om vilken evidens som finns. Återkom i så fall.

/Susanna

Mitt namn är X, jag är gift med N som går i sömn, minst ett par gånger i veckan; ibland flera gånger per natt. Han har: hoppat igenom stängda rutor, han försöker sparka ut rutor, slå ut rutor, slår i dörrar och väggar, springer ut, lyfter säng och slänger möbler i sängen, sväljer katter, fåglar o.dyl, drar ner väggdekorationer och slåss med ”folk” i sovrummet, tar hårt i mig och våra barn, lagar mat, pratar, skriker, härjar… ja, listan kan göras hur lång som helst. Allt tar sig oftast våldsamma uttryck. Han har ”rädda familjen”-drömmar; att det brinner och vi måste ut, eller att det är okända hemma hos oss.

Detta har pågått i många år, för ca 10 år sedan gick vi till läkaren för att ta upp detta familjeproblem och han fick då zoloft (äter fortfarande; 1-2 tabl/dag) samt kbt; och visst hjälpte det men som ni ser långt ifrån tillräckligt. Detta börjar tära på mig och naturligtvis också på honom. Jag vaknar ofta i ren skräck; får jaga och slå honom för att han ska vakna, sedan lägger han sig igen och jag ligger klarvaken med 300 i puls. Jag törs heller inte sova i annat rum för jag är förstås rädd att han ska göra sig illa; det har han gjort ändå vid flera tillfällen.

Jag skriver till Dig för att få tips på hur vi kan gå vidare, detta måste få ett slut.

Tacksam för svar//

X

Hej X!

Detta måste förstås utredas ordentligt på närmaste större sjukhus neurologklinik. Eftersom jag inte får frågan direkt från din man, vill jag bara beskriva vad man kan anta generellt när människor beter sig så här i sömnen. Jag utgår från att han vill att du frågar oss om detta. Det kan finnas såväl neurologiska som psykologiska orsaker. Om man innan detta beteende börjat, har upplevt hot mot sin familj, antingen sin egen barndomsfamilj, eller aktuell familj, så kan sådana upplevelser vara realistiska då de inträffade och sedan återkomma i mardrömmar och i dissocierade s.k. hypnagoga eller fuga-tillstånd (nästan-sömn). Om hoten aldrig funnits i realistisk mening, så kan en otrygg situation ha omtolkats i personens hjärna, som en fara för familjen, och det dramatiseras i drömform.

   Varför en neurologisk utredning är viktig är för att kunna utesluta eventuell epileptisk aktivitet, som ju kan aktivera alla möjliga områden i hjärnan och som kan skapa en form av hallucinationer, ofta påverkade av rädslor av lindrigare slag från dagarna innan, och som i sömnen förstoras upp till primitiv skräck. Om det är så, finns det neurologiska orsaker, men också psykologiska inre tolkningar och upplevelser, som kan påverkas av behandling med hypnos. Eftersom KBT hjälpte något, är det sannolikt att hypnos kan nå djupare, eftersom vi utforskar, analyserar och bearbetar det som finns under symptomen, och som ofta är omedvetna för patienten. Om möjligt. Sådant måste förstås bedömas i varje enskilt fall.

   Slutligen en liten kontrollfråga. Du skrev att han sväljer katter. Jag antar att han upplever att han gör det inne i sin drömvärld, eller möjligen att han försökt bita i en riktig katt, inte att du bevittnat denna omöjliga händelse?

Mvh

Susanna

X svarar:

Ja, han drömmer att han sväljer djur; han gör det inte i verkligheten. Tack för ditt svar, både från mig och från min man!

Hej Susanna
Min son är 16 år och har gått/går igenom en svår period i sitt liv. Vi har sökt hjälp hos BUP, men de vet inte vad det kan vara efter alla utredningar. Vår son pratar inte efter en tid av trakasserier i skolan och när han började ny skola vågade han ingenting säga av rädsla för elaka svar. Nu har det gått över 1 1/2 år och han pratar knappt hemma. Han verkar få antingen stark ångest när han uttalar ett ord eller så klarar inte kroppen av det rent fysiskt. Han åt medicin en period då han hade en del aggressioner och vrängd verklighetsuppfattning. Han kan tycka att hans röst låter konstig. Han är mycket ensam och har ingen han umgås med längre. Detta plågar honom mycket och han vill inget hellre än att vara "vanlig" och umgås med kompisar. Tror du att hypnos kan vara bra för honom?

Hej!

Det verkar som om er son behöver en erfaren psykoterapeut som kan hjälpa honom att våga öppna sig. Du skriver att han varit mobbad, och det innebär att hans självaktning har fått en rejäl törn, på bekostnad av hans sociala utveckling. Att han stänger in sig i sig själv så att hans verklighetsuppfattning rubbas, är allvarligt, han kan ha blivit rejält traumatiserad; då blir hjälplösheten total. Det kan vara så att han, eller åtminstone en del av honom, tror på de anklagelser han råkat ut för och därför undviker att utsätta sig för umgänge av rädsla att bli avslöjad som oduglig. Om det är så, behöver han hjälp snabbt! Detta får inte pågå.

   Hypnos kan vara till nytta inom ramen för en samtalsterapi. En erfaren terapeut med hypnoskompetens förstår att han befinner sig i en sort ofrivillig självhypnos (fantasivärld), och har då redskapen för att hjälpa honom skilja mellan sin inre fantasivärld, där förföljare kan ha tagit en plats, och den yttre världen med människor man har rätt att välja bort eller söka sig till. Med hypnos kan man möjligen också hjälpa honom att hitta tillbaka till den självkänsla han hade innan han råkade illa ut. Han kan också, efter en period av stärkande terapi, erinra sig vad de mobbande personerna sade om honom, hur det skedde och han kan i sin fantasi få uppleva en upprättelse som kan stärka honom. Huruvida detta är möjligt för just din son, kan jag inte med säkerhet uttala mig om eftersom det krävs en personlig intervju för att bedöma hans specifika hjälpbehov. Tack för att du skrev till oss och uppmana honom att ta emot hjälp hos någon av våra proffs i SFKH!

   Eftersom han tappat tilliten till sig själv är det extra viktigt att han använder första besökstillfället till att känna efter om han upplever att terapeuten är välvillig och verkar fatta vad det handlar om, så att han anar att han kan bli förstådd och känna hopp.

Mvh

Susanna

Hej!

Jag är mamma till en 28-årig kille, som fn är arbetslös, vilket är en påfrestande situation för både honom och mig. Han är en social, trevlig människa, som haft flera olika jobb förut, men han har alltid haft svårt för att skaffa jobb, eftersom hans självförtroende sviktar. Han är t ex paniskt förskräckt för att gå in i en affär och fråga om dom behöver folk. Jag har coachat honom ett par gånger och när han väl bestämde sig gick han in och blev jättetrevligt bemött. Sen var han på gott humör i flera dagar. Men han säger att han tycker det är så jobbigt att han inte vill göra det igen. Skulle han kunna bli hjälpt att få fatt i en bättre självbild genom hypnos? Som jag förstår saken är han rädd för att bli avvisad och inte duga. Den känslan blir väl dessutom värre ju längre han går utan jobb. I dagens samhälle måste man ju kunna visa upp sig och vara lite offensiv för att få jobb. Det räcker oftast inte att skicka in ett cv, som hamnar i en bunt på ett skrivbord...

Hälsningar från mamman

Hej
Jag svarar generellt, eftersom jag inte känner till hur motiverad din son är att pröva hypnos. Med hypnos kan man förställa sig framtida möten och stärka den attityd och den inställning som gagnar ett sådant möte. Många är i hans situation idag och jag vill tillägga att det verkar just nu synnerligen svårt att få arbete på arbetsplatser man själv söker upp. Det är lättare att söka arbete där de annonserat ut en tjänst. Annars sjunker självförtroendet snabbt!

Hypnos stärker modet att vara sig själv och starta om varje gång så att man kan släppa ryggsäcken av motgångar.

Mvh

Susanna

Hej!
Jag börjar med frågan… Kan hypnos hjälpa mig?
Bakgrund: Jag håller på att förlora min fru! Min svartsjuka bryter ner vårat 25 åriga kärleksfulla förhållande!
   Jag har gått i olika typer av terapi bl.a. psykoterapi med hypnosinslag. Jag fick insikt i att mycket av min svartsjuka beror på min barndom med svek och bortlämnande varje sommar. Känner otrygghet och saknar tillit till min fru. Jag säger att jag litar på henne men innerst inne gnager oron. Jag rids av tankar och blir som en annan människa! Jag blir insinuerande.
   Svartsjukan äter upp vår kärlek! Min fru orkar snart inte mer. Jagr rids av tankar med vanföreställningar om vad som händer när hon är på dans, åker skidor med tjejgänget, är ute på tjejträff. ”Kanske hon träffar karlar som hon dansar och ”småmyser” med när hon är ute, umgås med något killgäng dom veckor dom är uppe och åker skidor” osv. osv.
   Jag har gått på psykoterapi med hypnosinslag. Kände dock efter ett tag att terapin blev för flummig!
   Jag skulle visualisera tankarna och känslorna som en grå boll som jag sedan skulle kasta bort! Jag skulle se mig själv som liten då jag som rädd och bortlämnad lite kille var otrygg. Jag själv som vuxen och trygg skulle då ta den lille killen i handen och gå mot tryggheten!?
   Finns det någon annan hypnos som kan vara bra för mig! Jag/vi behöver akuthjälp, vår starka kärlek till varandra orkar snart inte mer. Vi vill må bra tillsammans i ett fortsatt kärleksfullt förhållande, inte på varsitt håll utan varandra!
 

Tack på förhand!

/Svartsjuk man.

Hej
Du kan bläddra ner lite i denna frågespalt så finner du en liknande fråga med svar. Kanske ger det dig någon infallsvinkel. Hypnos kan ingå i såväl utforskande som förändrande terapiformer. Du har utforskat och fått insikter

style="line-height: 150%; margin-right: 20px">style="line-height: 150%; margin-right: 20px">orsakerna. Du har även prövat övningar som syftar till att reparera och förändra (ta den lille killen i handen…). De reparerande inslagen hjälper naturligtvis inte om man upplever dem flummiga. Sade du det till terapeuten eller höll du dina tvivel på metoden för dig själv? Det är A&O att man prövar olika hypnosövningar tills man finner metoder som patienten upplevelser meningsfulla. Ditt ord ”flummigt” tyder på att du inte helhjärtat känt för den där lille rädde, otrygge killen på det sätt som krävs för ett inre förändringsarbete. Ni kom aldrig dit i terapin. Kanske upplevde du terapeuten som lite flummig och kanske behöver du en terapeut som kan lyssna in dina tvivel, förklara arbetssättet rationellt och både respektera och samtala med dig om dina tvivel? Den terapeutiska relationen är mycket viktigare än många tror. Många som söker hypnos, har hört att metoden är så stark att den ”biter” på problemen, där andra metoder kommer till korta. Det ligger något i det, men det kräver då i högsta grad att relationen till terapeuten känns pålitlig, trygg och trovärdig.

Hälsningar

/S

Hej,
Jag vill fråga om självhypnos. Kan man hamna i något tillstånd så man mår dåligt efteråt?
   Jag har en självhypnosskiva som fungerade bra för mig, för ett par år sedan. Tog fram den nu igen, och när jag började slappna av så fick jag en obehaglig känsla, som att jag inte kunde känna min kropp, eller var mina armar och ben var.
   Detta gjorde att hjärtat slog snabbare, antagligen för att jag blev orolig, och till slut avbröt jag för det kändes mycket obehagligt. Vad är det som händer i kroppen då? Kan man förlora kontrollen helt och sen att det kvarstår? Att tilläggas är att jag tidigare har haft en del ångest (inte omedveten och inga trauma).
   Har läst att vissa som gör självhypnos mår jättedåligt efter och får psykotiska upplevelser. Stämmer detta?

Hej Disa

Först svarar jag generellt på din sista fråga. Om en person har eller har haft psykosdiagnos, så är ett av de vanligaste symptomen att personen är benägen att gå in i sin fantasivärld och sedan har svårt att skilja mellan inre värld och yttre värld. Jag vill påpeka att rikt fantasiliv inte är onormalt eller problematiskt, utan problemen uppstår först när någon uppför sig som om den inre världen av fantasier och tankar finns därute, synliga för alla, samt andra symtom på att gränser mellan själv och andra har upplösts i den egna varseblivningen.
   Så svaret på din sista fråga är att hypnos inte utlöser, i meningen ”skapar” psykos, men personer som redan är eller har varit psykotiska kan råka illa ut om de saknar professionell vägledning i hypnosutövandet.
   Om självhypnos: Självhypnos och meditation medför samma risker för sköra personer; ett omåttligt utövande eller utövande utan professionell vägledning, syfte och mål, kan försvåra verklighetsuppfattningen för psykosnära personer. Men med professionell guidning kan hypnos vara användbart för alla. Då kan förmågan att använda självhypnos styras i konstruktiv riktning tillsammans med en behandlare.
   Vi får ibland rapporter om att personer mått dåligt efter ovarsamt hanterad hypnos hos behandlare med bristande kunskap och kompetens. De som är obehöriga att behandla informerar sina kunder att de inte behandlar med hypnos, de bara ”lär ut självhypnos” i ”friskvård”. Det är från sådana sammanhang vi får höra klagomål. Mitt intryck är alltså att risken är större hos en ovarsam/oprofessionell hypnotisör än med självhypnos, för det går liksom inte att pressa sig själv djupare än man hanterar – det värsta som kan hända är obehag.
   Nu till din egen upplevelse: Vill du ta reda på varför du mådde dåligt denna gång, rekommenderar jag personligt besök hos våra behandlare, och då kommer du troligen att återfå förmågan att dra nytta av hypnos! Två skäl kan finnas till ditt obehag:
   1. Att du f.n. skjuter undan ångestskapande situationer, som du behöver ta tag i, för när du slappnar av försvagas förmågan att skjuta bort dina aktuella behov, så att dessa tränger sig på som ett budskap till dig att du är i obalans och behöver göra något. Om det är fallet, kan du får hjälp hos psykoterapeut eller psykolog. Hypnos kan vara till hjälp, det avgör man i behandlingssituationen.
   2. Du kan ha blivit skickligare på att slappna av sedan sist, så att du sjönk in i en mycket djupare trance än tidigare. Du kan ha blivit överrumplad av de, helt naturliga, förändrade kroppsförnimmelser som djuptrance ofta ger. Detta är inget farligt i sig, utan något du kan notera med intresse. Nu visste du inte det, utan blev antagligen rädd för upplevelsen, varvid stresshormoner aktiveras och din upplevelse av att sakna kontroll över dessa autonoma reaktioner, är orsaken till ditt upplevda obehag.
   Om detta är rätt svar, skulle du kunna få hjälp att uppleva en så djup trance i trygghet, som en normal erfarenhet och få hjälp att känna att du är närvarande och medveten, på samma sätt som när du är nära att somna. Att man kan somna på riktigt i en själv- eller heterohypnos är också helt naturligt. Något männsikor inte alltid tänker på är att man i stort sett varje gång man somnar passerar ett stadium av förändrad kroppsuppfattning. Men vid det laget har de flesta redan hamnat i ett halvsovande drömtillstånd och tänker inte på hur kroppen känns/inte känns.

Hoppas svaren hjälpte något.

Hälsningar

/Susanna

Hej!
Har gått i psykoterapi i två år nu och har nog en bra bit kvar. Först nu börjar jag få minnesflashbacks, men bara korta sekvenser och jag blir så osäker på om jag hittar på eller om det är sant... Känner mig ledsen över det. Minnen från traumatiska upplevelser i barndomen, är det någon som man kan få fram genom hypnos? Hypnos i sig har jag många ggr ställt mig skeptiskt till, men det känns jobbigt att jag gått i terapi så länge utan att minnas särskilt mkt, och har därför på senare tid funderat på om man kan kombinera sin terapi med hypnos för att minnas mer?

Hej!
Din skepsis mot hypnos bottnar säkerligen i att otillräckligt utbildade personer använt metoden ovarsamt, eller film och underhållning som ger intrycket att man släpper all kontroll i hypnos och följer hypnotisörens vilja. Du kommer troligen bli positivt överraskad av hur närvarande du känner dig om du prövar hypnos hos någon av våra medlemmar. Om du tillhör den grupp som glömmer vad du upplever under hypnos, är det troligen beroende på samma försvarsmekanism som hållit borta de minnesbilder som nu poppat upp i form av flashbacks.
   Hypnos är en väl beprövad och bra metod i arbete med traumaminnen. Försvaren släpper emellertid inte förrän man byggt upp ett förtroende till terapeuten. Därför använder vi hypnos inom ramen för en förtroendefull trygg samtalsterapi. Eftersom du redan går i terapi, behöver ni diskutera frågan om du kanske inte kommer längre nu. Om det är så, rekommenderar jag att ni arbetar på att avsluta den terapin innan du börjar hos en hypnoskompetent psykoterapeut. Men det kan ju också hända att du byggt upp en så trygg relation till din terapeut, att dina minnen nu kommer att bli allt tydligare, t.ex. i drömmar. Det underlättar med någon form av avspänning och fokusering (vilket ju är verkningsmekanismen i hypnos), om din terapeut är bekväm med det.
   Ditt förslag, att komplettera din aktuella terapi med hypnos-sessioner hos någon annan, säger vi ofta nej till av ovan nämnda skäl. Men jag har prövat den modellen ett par gånger, då patientens terapeut uttryckligen begärt det, och det fungerade. Jag tror det underlättade att de kommit långt redan, och inte minst att terapeuten visade förtroende för både hypnos och mig som behandlare. Det är alltså upp till terapeuterna att säga ja eller nej till ett sådant samarbete. Jag själv säger numera nej, eftersom jag är mer bekväm med att ha hela terapiprocessen i min hand.
   I hypnos fokuserar vi på känslor som behöver bearbetas, begripliggöras och hanteras. Man skapar uthärdliga minnen genom att prata eller reflektera om sina upplevelser – och sanningshalten kan ingen någonsin garantera. Det räcker med att låta vittnen återberätta ett skeende så märker alla hur olika vi minns samma händelse. Det händer att man i ett trauma får en overklighetsupplevelse; samma känsla av overklighet uppträder efter att man erinrar sig fragment av traumat, långt senare. Det är således ganska typiskt för trauma-flashbacks eller återupplevanden, att man undrar om man fantiserat eller verkligen upplevt. Erfarna terapeuter har ofta en känsla för om det som kommer upp är verkligt, symboliskt eller kanske ”förtätat”, dvs sammansatt av liknande situationer från flera tillfällen, återupplevt som ett. Det läkande är att man blir tagen på allvar av terapeuten och arbetar med materialet.
   Hoppas detta besvarar dina frågor.

Hälsningar

/Susanna

Hej!
Min mamma dog när jag var så liten som 16 månader, efter att ha slagits mot cancer ett tag. Det har satt djupa spår i mig, tror jag. Har en enorm känsla av övergivenhet, som också får mig att ständigt tycka att jag är hemskt dålig på alla sätt. Det finns även andra saker som kan bidra till de känslorna, exempelvis flyttar, en pappa som inte hade så mycket tid som man som barn behövde, och andra vuxna som tog hand om mig men bara för ett år eller så.
   Jag frågar mig ofta varför känslorna av övergivenhet och dålighet finns hos mig, och jag tror verkligen att det har att göra med dessa saker som hände så tidigt att jag inte kan minnas något. Jag minns inte vilka känslor jag hade då. Tror att det handlar om en tid fram tills jag var 7-9 år gammal. Tror att det skulle vara lättare att acceptera mina nuvarande känslor (och ta mig förbi dem) om jag också förstod varifrån de kom. Kan man komma åt det här på något sätt med hypnos, och få veta vad man tänkte t ex när en viktig person lämnade en? Kan man nå så långt tillbaks som till när man var bara 16 månader gammal?
 
//Anna
 

Hej Anna!
Du har helt rätt, det är lättare att acceptera och därmed hantera, aktuella känslor, om man förstår varifrån de kommer. Det verksamma i detta är inte förståelsen i sig, utan den sympati med dig själv, som liten, du kan känna. Det ger näring till självkänsla på djupet. Att tycka om sig själv är en nödvändig grund för eventuell förändring, i de fall förändring behövs. Därför kan vi se det som terapins viktigaste mål.
   Din fråga: ”Kan man få veta vad man tänkte när…?” Ja, vi ser i vår praktik att våra patienter ofta kan uppleva hur det känns att vara i kontakt med tidiga minnen av förlust, och våra metoder underlättar detta. Vi kan inte med vetenskaplig säkerhet påstå att minnena är exakta, men det kan man aldrig, så hypnosframtagna minnen utgör inget undantag från denna regel. Dock ser vi ständigt att patienter upplever minnen från tidig barndom som kommer upp i hypnos, som mer förankrade i alla sinnen, mer påtagliga och verkliga än de antaganden om vad som hänt, som göra i vanligt vakensamtal.
   Kan man minnas från 16 månaders ålder? Ja, eftersom 16 månader är en ålder då man utan ord, lär sig vem man är och vad som är tryggt respektive farligt att göra, så tar man ständigt in stämningar från sammanhang, i syftet att anpassa sig till de krav för gott överlevande som ens nära omgivning ställer, så som man ”tolkar” det i sin upplevelse. Sådana upplevelser lagras i hjärnans djupare skikt, som en typ av ordlösa minnen. De kan återupplevas som inre stämningar från specifika sammanhang och översättas till verbala beskrivningar i terapin, då man berättar för terapeuten vad man upplever. Berättaren i dig är då ditt vuxna jag.
   Kontakta gärna någon i behandlarregistret.

Hälsningar

/Susanna

Jag har en dotter, 28 år gammal, som har OCD och har haft detta sedan mer än tio år tillbaka. Hon får endast medicin mot detta och jag har letat i era register över hypnotisörer och försökt hitta någon med kod 53, där tvångssymptom finns. Jag kan tyvärr inte hitta någon och undrar om ni kan hjälpa mig. Jag behöver alltså veta någon som behandlar OCD, tvångssyndrom, med hjälp av hypnos. Vi bor i X, men kan resa i princip var som helst bara det finns hjälp att få.

Hej!

Först kort om OCD. Tvång kan dölja depression: uppgivenhet, känsla av utanförskap och sorg. Tvång kan dölja fobi: rädslor att misslyckas, göra bort sig, uppföra sig galet, etc. De allra flesta patienter med OCD har flera diagnoser. Det verkar också finnas en konstitutionell benägenhet att försöka hantera ångest med kontrollhandlingar och -tankar. Förmodligen finns det en konstitutionell (medfödd läggning) bakom varje ”val” av försvar mot oro eller ångest, med mer eller mindre inslag av föräldrar och äldre syskon som modeller för hur man hanterar motgångar. Så när det gäller att hitta en terapeut kan det vara bra att känna till följande:

   Ofta behövs en kombination av metoder och kompetensområden f a kunna arbeta med OCD. Lättare former av tvång behandlas framgångsrikt med beteendeterapeutiska metoder och det behärskar alla som utbildats hos oss. Svårbehandlade former kräver större uthållighet hos såväl terapeut som patient, och kan dölja ångest som i sin tur döljer bortträngda skrämmande känslor. Hos andra har tvånget blivit som ett beroende av missbrukskaraktär, och varje försök att avstå från tvångets uttrycksformer skapar förhöjd ångest, en sorts skräck för icke-kontroll, kaos, förintelse… Forskning har visat att de terapeuter som lyckas bäst, oavsett patientens diagnos, är de som arbetar bra med alla typer av patienter och diagnoser, så kodsystemet vi har är egentligen en eftergift för den rådande föreställningen att vissa terapeuter är bäst på vissa diagnoser. Där kan våra terapeutmedlemmar välja hur de vill presentera sig, samtidigt som de flesta skulle kunna skriva alla koderna. I själva verket är det så med psykologiska behandlingar, som hypnos i detta fall är, att våra medlemmar anpassar sin metod efter patientens individuella stil, där själva diagnosen har relativt liten betydelse. Många av våra annonsörer bryr sig inte om att använda koder. Varje terapeut blir skicklig i de (hypnos)metoder de fördjupat sig i samt trivs med och som de utvecklat genom sin kliniska erfarenhet.

   Så hur vet man att man hittat en bra terapeut, om kodsystemet inte är en bra guide? Svar: Man ringer upp några och beställer tid hos den (somliga prövar flera) som säger sig kunna ta emot för en intervju och bedömning. Om patienten efter intervjun (en eller ett par tillfällen) känner att terapeuten ställt bra frågor, lyssnat på ett sätt som känns förtroendeingivande, föreslagit hur behandlingen kan läggas upp och om det arbetssättet känns hoppingivande, då finns förutsättningar för ett bra samarbete och därmed möjlighet till förändring. Och, eftersom samarbete är avgörande, är det en stor fördel om din dotter själv tar den första kontakten. På www.hypnosforeningen.se finns både behandlarregistret och kandidatregistret: även i det senare finns medlemmar med hypnoskompetens och lång erfarenhet i sitt vårdyrke.

Hälsningar

/Susanna

Hej!
Jag har lidit av ätstörningar så länge jag kan minnas, det är inte en typisk tonårsätstörning utan haft problem med maten så länge jag kan komma ihåg. Har antingen ätit för mycket eller för lite, har behandlat ett över- och hetsätande med överdriven träning och föll i dryga 20-årsåldern in en djup anorexi, har tagit mig ur den riktigt svåra och låga vikten, var på rehab för att äta upp mig, har gått i kbt, psykologer, psykoterapeuter, speciella ätstörningsterapeuter och kliniker mm, men klarar inte att hitta ett normalt beteende till mat alls. Fortsätter äta för mycket och ibland hetsäta och kompenserar det med att äta lite efter det, är nu kraftigt underviktig men klarar att sköta mitt jobb dock påverkar det mitt sociala liv så att jag snart inte orkar längre, kan inte hantera bufféer, mat som jag ska ta själv mm, har ständigt ologiska hunger- eller mättnadskänslor.
   Läste ditt svar till en kvinna som är sockerberoende och jag kan se min ätstörning som ett beroende/ett missbruk, ser mig mycket som en missbruksperson i det mesta, har svårt att hitta nivån lagom på nästan allt jag gör - det är antingen PÅÅÅÅÅ eller AVVVVVVVV! Så vad tror du, är hypnos värt ett försök i mitt fall?

MVH/ Sia

Hej Sia!
Det verkar som om du har en nästintill medfödd benägenhet till on-off, vilket jag sett hos vissa. Det kan handla om näringsproblem redan från moderkakan i livmodern, bara en hypotes, men i vissa fall ser det ut att vara så, särskilt om uppväxten varit trygg, och det är svårt att hitta orsaker där. Om du har en trygg uppväxt eller ej, kan jag inte se av ditt mail.
   Jag kan inte svara vare sig ja eller nej på din fråga om hypnos hjälper, för hypnos är inte så dramatiskt annorlunda än alla andra metoder du prövat. Ändå vill jag inte avråda dig, plötsligt kan det klicka mellan metod, terapeut och patient, så att allt stämmer för att hitta vad just du behöver. Men det kan ta mycket tid och ihärdigt arbete att bygga upp en sådan behandlingsrelation och att ha med sig nya mönster in i vardagen! Har du haft dessa vanor hela livet finns det risk att djupa delar av din hjärna kopplar ätande till liv eller död, så att du måste ha total kontroll för att stå emot, vilket du beskriver som ohållbart.
   Några bedömningssamtal för att utreda hur man ska jobba med just dig rekomenderas som en start.

Med vänlig hälsning,
Susanna

Hej!
Jag är 25 år och för 10 år sedan fick jag en sjukdom som satt sig i ledvägarna till hjärnan (enligt läkarna). Jag låg hemma en kväll och plötsligt fick jag en konstig känsla i nacken, och huvudet började vrida sig upp och gick i låst läge. Kunde inte vrida huvudet neråt. Nacken hade låst sig. Efter ett tag började mitt huvud vrida sig åt höger och vänster, jag kunde inte styra mitt eget huvud. Mina föräldrar tog mig till närmaste sjukhus direkt. Där tog dom benmärgsprover, ct-skalle och andra tester. Testresultaten uteslöt hjärnhinneinflammation. Läkarna sade till mina föräldrar att jag skapar dessa symptom för att få uppmärksamhet. Mina föräldrar tog mig till ett större lasarett istället. En läkare där kände till ett liknade fall i Göteborg och han satte in medicinering. Efter 2 veckor var jag helt frisk förutom att jag fått nackproblem vilket botades med sjukgymnast i 1 års tid. Idag 10 år senare mår jag bra.
   Nu till problemet. Jag blev aldrig medvetslös när smärtorna och symptomen kom, vilket läkarna inte kunde förstå så jag kommer ihåg ALLT; känslan, rädslan, oron. Trots att läkarna säger att jag aldrig kommer att få den sjukdomen igen så har jag ibland svårt att sova och känner efter i nacken om det kommer tillbaka? Jag skapar i mitt huvud känslan att kramperna kommer igen. Jag blir orolig, rädd, nervös. FAST jag vet att det inte kommer tillbaka, kan jag inte sluta tänka på det. Jag kan inte slappna av eller koncentrera mig, går bara och oroar mig. Jag var så rädd när detta hände för 10 år sen, så det förföljer mig. Går detta att hypnotisera bort? Eller går det att lösa på annat vis med hjälp av hypnos?

Mvh, RK

Man tar inte bort idéer med hypnos, man bearbetar psykoterapeutiskt, så att du inte längre behöver vara rädd. Eftersom du inte rår på fixeringen med ren vilja, är hypnos värt ett försök, eftersom du i hypnos kommer åt omedvetna aspekter av din rädsla. På din beskrivning verkar det som om du lider av ett post traumatiskt stress symptom, och hypnos är ett av de bättre metoderna i behandling av trauma. Om det finns andra rädslor under denna enskilda händelse, kan behandlingen ta längre tid. Ta upp övriga frågor med den behandlare du söker, i den krets där du bor, se vårt behandlarregister.

Med vänlig hälsning

Susanna

Hej!
Jag har problem som jag har mått dåligt av sen jag var liten.
Finns en person i min släkt som idag är över 40. Han och hans fru var ofta barnvakt åt mig när jag var liten. Har minnen av att han och jag gjorde roliga saker tillsammans.
   En dag började jag må dåligt när han var i närheten. Jag fick ont i magen och ville bara bort därifrån, jag förstod aldrig varför. När hans barn var små jobbade jag som barnflicka hos dem en kväll i veckan. En gång kom han hem tidigare än planerat och jag var där. Fick ångest och ont i magen. Han skjutsade hem mig och jag kunde knappt andas för jag var så rädd.
Idag när jag träffar honom så känner jag likadant. Får ont i magen och vill bara så långt bort ifrån honom som möjligt.
   Jag har ingen aning om varför jag känner så.
   Kan man via hypnos gå tillbaka i tiden för att minnas? Har en svag känsla av att någonting har hänt. När jag var liten tyckte jag om honom.

Mvh
A.

Hej A.
Ångest som är förknippad med specifika situationer eller personer har oftast en orsak i något bortträngt/dissocierat trauma, skam eller annan obehaglig upplevelse.
   Det fina med hypnos är att man avstår från att spekulera i orsaken eller göra medvetna gissningar. I hypnostillståndet kan du tillsammans med en erfaren psykoterapeut få bra hjälp att nå djupare skikt inom dig.
   Många med symptom av det slag som du beskriver, har underliggande känslor, minnesbilder eller rädslor som ligger bakom den aktuella ångesten.
   Det du hittar behöver du sedan hjälp att hantera och även där är hypnosen ett bra hjälpmedel. Jag rekommenderar inte att du söker en hypnosterapeut enbart i syfte att försöka minnas, utan snarare i syfte att få hjälp med det som då kommer upp. Det kan ta tid innan du känner tillräckligt förtroende för terapeuten, sedan kan det ta tid att få fram vad som ligger bakom ångesten och slutligen får du räkna med att det kan ta tid att bearbetat detta.
   Men visst, med hypnos brukar det gå betydligt snabbare än med enbart samtalsterapi, så jag rekommenderar dig verkligen att söka någon i vårt behandlarregister.

Mvh,
Susanna Carolusson

Hej!
Jag undrar om det med hjälp av hypnos går att minnas var jag slog mig när jag ramlade ner i min morfars ladugård när jag var 6 år och slog mig så att jag fick hjärnskakning?
   Jag har under många år behandlats för smärta i nacke och rygg och mycket kommer från den olycka jag nämner ovan. För att kunna behandla mer effektivt skulle vi behöva veta mer exakt var jag slog mig. Det framgår inte så detaljerat av läkarjournalen.

Vänliga hälsningar
J-E

Hej J-E
Det framgår inte vilken typ av behandling du menar. Jag antar att du menar psykologisk smärtbehandling, inte traditionell ortopedi, sjukgymnastik eller kirurgi?
   Den psykologiska aspekten av smärta kan man mycket väl behandla med hypnos utan kunskap om exakt var i huvudet du slog dig. Dessutom kan man slå i skallen på ett ställe, medan eventuell inre nervskada och/eller yttre muskulär skada kan drabba närliggande andra områden av huvud, nacke eller axlar, än där man skadades.
   Hypnos används i smärtbehandling på två sätt; rent smärtlindrande, vilket innebär att man påverkar sin upplevelse av smärtan. Ett annat sätt som man kan ta till om det inte räcker, är att leta sig tillbaka till den situation då smärtan uppstod och utforska hur man på ett icke medvetet plan eller som en bortträngd upplevelse, tolkade traumat. Man arbetar då med att förstå och förändra den aspekt av smärtan som kan ha fyllt en psykologisk funktion, t.ex. att man trodde man skulle dö, men insåg att man var vid liv tack vare att man kände smärta. I sådana fall är ju smärtan ett bevis på att man lever, medan frånvaro av smärta kan vara skrämmande. Men oftast arbetar man med ren smärtlindring först.
   Som du ser, så får du ett annat svar än du kanske hade förväntat dig.

Mvh

Susanna

Hej!
Undrar om är möjligt att bli känslokall med hjälp av hypnos? Att kunna lura/träna hjärnan att inte känna känslor? Om det är möjligt var kan man vända sig? Och måste man tro på att hypnos för att det ska fungera ?
Med vänlig hälsning,
T

Hej T!
Jag blir helt förfärad över att någon vill bli känslokall (fast mördaren Breivik menade ju att han tränat sig till det) - känslor är det som gör oss mänskliga, som gör att vi kan älska oss själva och andra människor, sörja, bry oss, känna omsorg om våra vänner och dessutom känna livsglädje.
   Jag förmodar att din fråga grundar sig i någon smärtsam känsla som du vill få hjälp med, alltså inte en rent fysisk smärta. Den känslomässiga smärtan är ett pris som följer av att vi har känt starkt för något/någon som försvinner från oss, och vi vill gärna slippa sådan smärta.
   Men vi fungerar så att utan förmåga att känna den smärtsamma saknaden, kan vi inte heller känna varm kärlek och glädje. Att bli känslokall är att också tappa känslan för livets existentiella frågor: Värden, värderingar, mening...
Du kan inte få hjälp med det du frågar om, men du kan få hjälp med det problem som får dig att ställa din fråga.
   Måste man tro på hypnos...? Nej, hypnosen anpassas till dig på ett sådant sätt att det känns riktigt och äkta, inget konstigt som du ska tro eller inte tro på - du ska bara uppleva det du upplever, så hittar terapeuten och du fram till en form som passar dig. Förutsatt att du har en fråga/problem som lämpar sig för psykoterapi.

Hälsningar,
Susanna

Hej!

Jag har hört att hypnos ibland kan hjälpa mot långvariga smärttillstånd och är nyfiken på om detta skulle kunna vara något för mig. Jag är 40 år och har i 8 år haft ont under mina fötter, har inte fått någon säker diagnos men det lutar ändå åt plantar fasciit, eftersom jag har ont i den senan under foten, främst i fästet vid hälbenet. Jag är grundligt utredd, har provat alla möjliga behandlingar, inlägg o.d. men ingenting hjälper. Smärtan i fötterna blir värre vid belastning. Eftersom jag haft ont så länge på samma ställe funderar jag på om hypnos skulle kunna tänkas hjälpa till att inte vara så smärtkänslig på just den punkten?
Om du tror att det skulle vara idé att prova undrar jag hur behandlingen skulle kunna gå till, om det brukar krävas många behandlingar för smärtproblematik osv? Vet du om smärtmottagningar kan jobba på detta sätt, eller går det bara att bli behandlad privat?

tacksam för svar,
varma hälsningar
Ina

Hej Ina!
Om diagnosen plantar fasciit stämmer, vilket låter troligt, så är ju allt tryck på området och all smärta en faktor som fördröjer läkning, så hör först med din vårdcentral om du kan låna kryckor så att du avlastar hälen.
   Utöver kravet på att låta inflammationer vila från press, kan läkning underlättas med hypnos. Jag har en CDskiva som du kan beställa, som heter Läkande Visualisering. Det kan vara kostnadseffektivt för dig att pröva den först. En så riktad hypnos som du efterfrågar behöver inte ske hos behandlare utan skivan bör kunna ge den lilla extra hjälp som kan stimulera din naturliga förmåga till läkning.
   Det är inte alla smärtmottagningar som har hypnoskompetent personal, men privata alternativ hittar du i behandlarregistret. De som står där har den kompetens som behövs, om inte så talar de om det om du ringer.
   Detta svar går via styrelsens medicinare innan publikation, som kontrollerar att jag inte svarar tokigt ur medicinskt perspektiv.

Vänligen,
Susanna.carolusson@hypnosforeningen.se
 

Hej Susanna.

Jag heter (..) och är 25 år. Sedan dagen innan jag började studera vid universitet för tre år sedan har jag lidit av ångest och panikattacker till och från. Sedan början av sommaren -11 har min ångest börjat utlösas av att jag vistas utomhus under bar himmel, vilket har blivit ett oerhört handikapp. Jag är liksom oerhört medveten om rymden ovanför mitt huvud och det känns ungefär som om jag befinner mig på kanten av ett bottenlöst stup. Jag tänker på mitt problem mer eller mindre konstant och oroar mig väldigt för att gå ut. Har börjat gå hos en psykolog men det har inte hjälpt. Tror du att du skulle kunna hjälpa mig, kanske med hypnos?

Med vänlig hälsning,
F.

Hej F.

Det finns alltför många frågor att utreda innan man kan besvara din fråga. Om psykologsamtal inte har gett någonting alls, är det osäkert om hypnos ger något. Har du intervjuats om uppväxt, personlighet, känsliga områden, tigare tecken på ångest, psykisk sjukdom, hur dina nära relationer har sett ut, m.m? Flyttade du hemifrån då ångesten utlöstes? Handlar det om att vara utlämnad, tappa fotfästet? Hur hanterar du det, var hittar du trygghet?
   Alla sådana frågor behöver utredas innan man vet vilka psykologiska metoder du kan ta till dig och om psykoterapi behöver kombineras med medicin. Finns det en studenthälsa i anslutning till ditt universitet, tycker jag du ska be att få träffa teamet där; de brukar ha både medicinskt och psykologiskt kunnig personal.
   Hypnos är en underordnad fråga - den fråga jag finner viktigare är om du är mottaglig för psykologiska metoder och i så fall hur den psykolog ska vara för att få dig att engagera dig i behandlingen på ett sätt som känns meningsfullt för dig. Så jag konstaterar att frågan om hypnos eller inte hypnos går inte att besvara utan en ordentlig klinisk intervju.

Hälsningar,
Susanna
 

Hej Susanna.

Jag heter (..) och är 25 år. Sedan dagen innan jag började studera vid universitet för tre år sedan har jag lidit av ångest och panikattacker till och från. Sedan början av sommaren -11 har min ångest börjat utlösas av att jag vistas utomhus under bar himmel, vilket har blivit ett oerhört handikapp. Jag är liksom oerhört medveten om rymden ovanför mitt huvud och det känns ungefär som om jag befinner mig på kanten av ett bottenlöst stup. Jag tänker på mitt problem mer eller mindre konstant och oroar mig väldigt för att gå ut. Har börjat gå hos en psykolog men det har inte hjälpt. Tror du att du skulle kunna hjälpa mig, kanske med hypnos?

Med vänlig hälsning,
F.

Hej F.

Det finns alltför många frågor att utreda innan man kan besvara din fråga. Om psykologsamtal inte har gett någonting alls, är det osäkert om hypnos ger något. Har du intervjuats om uppväxt, personlighet, känsliga områden, tigare tecken på ångest, psykisk sjukdom, hur dina nära relationer har sett ut, m.m? Flyttade du hemifrån då ångesten utlöstes? Handlar det om att vara utlämnad, tappa fotfästet? Hur hanterar du det, var hittar du trygghet?
   Alla sådana frågor behöver utredas innan man vet vilka psykologiska metoder du kan ta till dig och om psykoterapi behöver kombineras med medicin. Finns det en studenthälsa i anslutning till ditt universitet, tycker jag du ska be att få träffa teamet där; de brukar ha både medicinskt och psykologiskt kunnig personal.
   Hypnos är en underordnad fråga - den fråga jag finner viktigare är om du är mottaglig för psykologiska metoder och i så fall hur den psykolog ska vara för att få dig att engagera dig i behandlingen på ett sätt som känns meningsfullt för dig. Så jag konstaterar att frågan om hypnos eller inte hypnos går inte att besvara utan en ordentlig klinisk intervju.

Hälsningar,
Susanna
 

Hej!
Jag undrar om man kan använda hypnos till att få en spark i baken?
Mitt problem är att jag inte gör något. Jag har en hemsida som jag borde arbeta mer med, det blir mest att jag slötittar på TV och läser lite. Går det att använda hypnos för att få mig att sätta igång, så att jag får nånting gjort? Jag är pensionerad och ensamstående.
mvh
Håkan

Hej Håkan!

Människan styrs av sin vilja och samvete, "jag borde" och "jag vill". Man styrs även av känslor som kan vara mer omedvetna och dessa kan ta sig uttryck i motstånd mot vilja och samvete. Så ju mer du pressar dig med att du borde, desto mer motstånd gör den del av dig som väljer att se på TV.
   Att använda samma metod som du redan försökt, nämligen att sparka dig i baken, fungerar inte med hypnos heller, annat än möjligen kortsiktigt.
   Men hypnos är så mycket mer; det handlar om att hitta dina omedvetna skäl att göra ingenting, acceptera dessa skäl och kanalisera dem på ett för din vilja acceptabelt sätt.
   Hypnos rymmer hypnoanalys, metoder för att lära känna olika deljag inom dig och hitta sätt att hantera inre strider eller konflikter bakom din handlingsförlamning.
   När du sedan är medveten om alla sidor inom dig, kommer du troligen inte att behöva ge dig en spark i baken, du kommer i stället att belöna dig för korta arbetspass med sköna pauser.

Vänligen,
Susanna
 

Hej!

Jag är en medelålders kvinna som de senaste 15 åren släpat på ett problem. När jag ska svälja, speciellt dryck, försöker jag att kontrollera sväljreflexen, att alltså inte låta den träda in, utan själv bestämma när jag ska svälja. Detta för att jag är rädd för att sätta i halsen, jag tror alltså att min sväljreflex inte fungerar som den ska. Vätska är mera svårkontrollerad än fast föda, att svälja mat går mycket bättre.
    Eftersom jag kan svälja normalt när jag inte tänker på att jag gör det, t ex när jag är väldigt nyvaken och avslappnad och inte har full kontroll, vet jag att det inte är något fysiskt fel på mig. Detta är en fix idé som jag inte vill ha kvar! Dessutom resulterar det ibland i att jag verkligen sätter i halsen, eftersom sväljreflexen inte tillåts träda in när den behöver.
    Skulle hypnos kunna hjälpa mig med detta? Jag har under olika perioder i mitt liv av olika orsaker gått i olika former av psykoterapi, men det har inte hjälpt mig med just detta. Är en ganska kontrollerad person som gärna vill ha kontroll, men detta är absurt och gör mitt liv jobbigt! Beteendet har efter alla dessa år blivit så befäst att jag inte tror att jag kan komma tillrätta med det själv.

Mvh, Ulla

Hej Ulla!

Eftersom dina besvär handlar om kampen mellan autonom funktion (sväljreflex) och medvetet kontrollerade funktioner (svälja avsiktligt) så bör hypnos kunna hjälpa dig.
    I hypnos arbetar man med autonoma och omedvetna funktioner, man kan få fram omedvetna rädslor såsom skälet till din oro att sätta i halsen, och/eller trygga dig i nya vanor och tillit till din kropps, i detta fall halsens, funktioner.
    Se i behandlarregistret om du hittar någon terapeut i din närhet, hör annars med kansliet.

Hälsningar,
Susanna
 

Hej!

Jag har sedan barndomen haft en känsla av att jag är ful och fånig och jag skäms över att visa vem jag är. Jag har behandlats med KBT för "vanställningsföreställning", väldigt framgångsrikt men kanske inte en komplett succé. Jag har också gått i psykodynamisk terapi i ca ett år för väldigt länge sedan.
   Jag har gått i 12-stegsprogram för medberoende.
   Jag tror att jag har en ganska tydlig bild hur mina problem har uppstått och att jag kommit till vägs ände med de traditionella metoderna.
   Jag vill inte på något sätt bli skamlös och inte känna skam när jag gjort något fel, men jag skulle så gärna vilja känna mej stolt över att vara den person jag är och jag skulle vilja känna mej lite friare socialt.
   Jag tror kanske inte att hypnos skulle kunna innebära mirakel för mej, men finns möjlighet att få hjälp till lite bättre självkänsla?

Hälsningar,
Lisa

Ja, Lisa,
hypnos kan vara ett sätt att komma ytterligare ett steg i din självkänsla. I synnerhet som du har haft hjälp av både KBT och PDT! I terapi med hypnos integrerar man ofta det för patienten mest lämpliga från de olika terapiformerna och kan ofta komma lite djupare i förändring av inre självbild. I ditt fall är det en fördel att du redan kommit så långt i insikt och inte förväntar dig mirakel.

Hälsningar,
Susanna
 

Hej!

Jag har sedan ett halvår letat efter minnessaker som tillhör mina barn. Sakerna har försvunnit och jag vet inte hur. Kan jag med hjälp av hypnos minnas när jag såg dom sist och på så sätt kunna få hjälp med vart dom har tagit vägen? Jag mår väldigt dåligt av att sakerna är borta.

Tack på förhand, K

Hej K.

Saker hamnar ofta fel utan att man är riktigt närvarande i tanken då det sker – t.ex. att man lägger dem i soppåsen därför att man håller på att slänga annat samtidigt och är disträ. Därför skapas inte minnen av dessa tillfällen.
    Vi kan alltså inte påstå att hypnos hjälper dig att hitta förkomna saker. Vad hypnos kan göra, är att frigöra din fantasi, så att du kan komma på fler platser att leta på, än du kommit på då du ”försöker” erinra dig var sakerna kan finnas.
    Chansen att minnas under hypnos ökar om det skulle vara så att du har valt en personlig och speciell plats för just dessa minnessaker, som du sedan glömt.

Mvh

Hej!

Går det att använda hypnos för att med vilja ta bort minnet av en person man tidigare haft en relation med?

N.

Hej N!

Ja, det är tekniskt möjligt att skapa tillfälliga minnesförluster av detaljer. Men personer som man haft starka känslor för? Knappast troligt, och om det skulle lyckas, skulle minnesförlusten inte var särskilt långvarig, så ditt problem skulle snart återkomma. Eftersom vi som är medlemmar i hypnosföreningen (SFKH) hjälper människor att vara i verkligheten – och minnen av relationer är en del av verkligheten, vill vi i vilket fall som helst inte ta bort minnen.
   Seriösa behandlare med hypnoskompetens manipulerar inte på det sättet, verkligheten är att personen finns i ditt minne. Hos oss blir du behandlad ungefär så här:
   Du får hjälp att hantera de känslor som väcks av dina minnen, hjälp att hitta det egenvärde du hade innan personen kom in i ditt liv, hjälp att sörja – om det är vad du behöver, hjälp att tro på en framtid utan den relationen.
   Så jobbar vi på www.hyposforeningen.se.

Mvh

Jag är en tjej på 25 år och har problem med mitt minne.

   Jag minns knappt vad jag gjorde för två dagar sedan. Jag minns inte min sons födelse som var för knappt ett år sedan. Jag minns inte hur det var när jag tog studenten. Jag minns inte vad jag sagt och gjort med vänner som berättar vad vi gjort ihop. Jag minns knappt vilka ämnen jag pluggade på gymnasiet.

   Häromdagen pratade jag med en vän och frågade om hon minns ifall vi hade pluggat matte på gymnasiet. Ja, men det är klart, sa hon. Minns du inte det? Och nej jag mindes inte det. Mina vänner frågar alltid, men minns du inte det? Min sambo berättar om sina problem på jobbet med vänner etc och jag minns inget. Då tror han att jag inte bryr mig om vad han har att säga.

   Åh jag vet inte hur jag ska förklara mitt problem med mer ord. Jag minns helt enkelt inte saker jag borde minnas. Jag borde väl minnas min förlossning och om jag pluggade matte B i skolan. Jag borde väl också minnas händelser som mina vänner minns så tydligt...

   Har det kanske att göra att jag stressar upp mig för ingenting? Jag minns knappt min sons första månader och det känns så sorligt.
   Hoppas du kan hjälpa mig.
MVH Alexa

Bästa Alexa

Ditt problem behöver utredas neurologiskt innan en psykologisk behandlingsmetod prövas. Kräv av din vårdcentral att de skickar remiss till neurologisk klinik på närmaste universitetssjukhus.

   Där får du antagligen möta en neurolog och kanske också en psykolog som utreder om minnesproblemet beror på stress enbart, eller om det finns någon brist i hjärnans förmåga att lagra minnen.

   Ett litet tips så länge:
   Minnen skapas av att man efter upplevelserna tänker och pratar om (verbaliserar) upplevelsen. Så pröva gärna själv att, när något händer som du vill minnas, repetera händelsen inom dig genom att prata om den omedelbart efteråt, med någon annan eller med dig själv.

   Glömska skapas av motsatsen, att man direkt efter en händelse byter fokus. Eller att man har sina tankar på annat håll än det man just gör. Då beror minnesbristen på att man inte varit 100 % närvarande. Men om du upplever att du varit närvarande i de händelser du syftar på, och dessutom samtalat om det skedda efteråt - och ändå glömmer, då är en utredning absolut att rekommendera.
   Hypnos är inte det första jag vill rekommendera. Återkom gärna när andra orsaker än psykologiska är utredda.

Mvh
Susanna Carolusson

Hej,
Jag är 35 år, intresserad av hypnos för social fobi, som hindrar mitt liv.
   Jag har lidit av social fobi och även panikångest/ångest sedan ca 10 år.
Innan dess hade jag inga problem alls att redovisa och delta i diskussioner.
Något hände där...
Värst har jag tyckt rodnaden var men det har jag opererat mig mot. Nu är det ångesten/nervositeten. Har upptäckt något konstigt och det är att jag inte alls känner mig lika trängd utomhus. Vet ej vad detta beror på...
Vill inte gå i KBT för att jag känner att jag inte vågar utsätta mig för övningarna.
Vad tror du, kan hypnos hjälpa??
Tack på förhand!
 
Mvh Lisa

Du bör kontakta en behandlare i vårt register för att få en rättvis individuell bedömning. Du skriver några viktiga ord som en behandlare skulle ta fasta på i en intervju.
   1. Att det började för ca 10 år sedan. Vad som hände då kan vara viktigt att utforska. Hypnos kan vara ett hjälpmedel för att komma åt "djupare" skikt inom dig än enbart samtal, men terapeuten bedömer ändå om samtalsformen är tillräckligt djup för att det ska öppna upp för utveckling och förändring. Dina upplevelser i terapin får inte bli överväldigande, och detta är något som våra terapeuter är mycket duktiga på att dosera pga sin utbildning utöver hypnos. I en analytiskt/utforskande inriktad terapi med hypnos behöver du inte börja med övningar av det slag du antagligen tänker dig ges i KBT. Övningar/hemuppgifter kommer när du är mogen för det och det sker oftast på patientens eget initiativ.
   Hypnos kan underlätta för dig att hitta orsakerna både logiskt och känslomässigt, förstå din ångestreaktion och dess konsekvenser. Ångest är liksom rodnad oftast symptom på bortträngda inre konflikter mellan känslor, tankar eller behov. Genom att lära känna dig själv på ett djupare plan kommer problemet successivt att lösas upp.
   2. Utomhus fungerar du! Här finns sannolikt resurser man kan använda i hypnos för att stärka din förmåga att ta in och använda den frihetskänsla eller annat som du associerar till att vara utomhus, och som du mår bra av.

Din beskrivning ger hopp, tycker jag.

/Susanna

Hej Susanna!
Jag har ett stort problem och det är min sambo som för närvarande har lämnat mig och vår 17 månaders son.
   Han har sett foton på mig och mina ex i olika vågade positioner som inte är trevligt för någon att se och det var ABSOLUT inte meningen att han skulle titta på dom. Jag hade bara totalt glömt bort att dom låg där.
   Han kan inte glömma det han såg och mår dåligt varje gång han ser mig naken eller när vi ska ha sex för han bara ser dom bilderna framför sig.
   Jag har försökt prata med honom men det hjälper inte. Det är så dumt och onödigt alltihop och det är katastrof att han lämnat sin familj på grund av detta.
   Min fråga är: Kan hypnos hjälpa till att ta bort eller försvaga hans minne av de här bilderna så att vi kanske kan börja om från början igen?

Hoppas på ett positivt svar från dig

Hej!
I ett sådant här fall rekommenderar jag inte hypnos förrän möjligen efter att ni prövat samtalsterapi. Vad som kan försvaga styrkan i dessa bilder är att han får möjlighet att beskriva vad han känner för dig och er relation, och själv fundera på vad som skulle kunna hjälpa honom. Hur han vill att er relation ska se ut, och kanske få veta från dig vad du uppskattar hos honom, även sexuellt. Kanske fundera över egna tidigare erfarenheter, kanske inse vad svartsjukan grundar sig i. Kan han tänka sig att stanna hos er utan sexuellt umgänge tills vidare, för att känna vad ni båda betyder för honom? Jag rekommenderar att ni går till en par-terapeut först, sedan kanske han behöver tala ensam med någon om vad detta väcker hos honom, men det kommer en par-terapeut att rekommendera, om det ser ut att behövas.

Susanna Carolusson

Hej Susanna, min fråga rör hypnos mot sockerberoende.
Jag har varit överviktig sedan barnsben, kämpat med min vikt sedan dess och lyckats gå ner och stanna runt 73-81 kg. Förr vägde jag runt 100 kg idag väger jag 80,6 tack vare att jag rört på mig i flera år och har ändrat mitt förhållande till mat. Jag tröstäter inte socker eller kolhydrater längre om det inte verkligen brakar loss, då kan jag trilla dit men det är sällan.
   Jag är en passionerad och analyserande person och har otroligt lätt till gråt i både glädje och sorg. Har haft bekymmer mentalt under åren av min uppväxt men fick rett ut väldigt mycket av det med olika psykologer.
   Jag har däremot aldrig fått ruskat om det här med min sockerkänslighet... alla de känslor som snurrar i mig, det är nästan så att jag återupplever känslor från förr då jag för jämnan gav vika så fort kakan når tungan. Skillnaden nu är att jag inte får göra det, jag mår så fruktansvärt dåligt om jag felar mot mig själv. Även om det nu gäller 3 munnar sockerfri pepsi. Dom munnarna ger ett efterskalv på en vecka. Jag får välja bort korv med vanligt bröd, pasta, ris, potatis, popcorn, mackor.
   Jag äter enligt LCHF då det är det enda som håller känslorna i schack, men jag blir ledsen av att jag inte kan ha ett normalt förhållande till mat. De andra i min familj kan fika utan att behöva tänka på att vilja ha mer följande timmar, min man kan ha en godisskål hemma utan att vidröra den.
   Jag öppnar inte skåp jag vet att det finns godis i. Jag försöker kompensera mitt sug med fett, då det direkt funkar som dämpande.
   Jag måste planera min vardag som en nykter alkoholist. Jag vill kunna ha ett normalt förhållande till socker och kolhydrater.
   Finns det hypnos för att hitta min off-knapp till mitt beteende? Eller anledningen till varför jag har det så jobbigt med sockret? Jag vill gärna få kontroll över detta. Eller kunna släppa tankarna och fungera normalt.

Hej
Du beskriver ett typiskt sockerberoende, och det börjar bli känt att det är precis lika starkt som alkoholberoende är för alkoholister. Du tycks ha kommit ovanligt långt i den insikten.
   Min erfarenhet är att även med hypnos måste man på lång sikt ha noll tolerans för socker mm, så som du har nu. Man kan med hypnos stärkas i sin karaktär att avstå, genom inre bilder av hur tomma och "giftiga" de snabba kalorierna är. På din fråga om hypnos kan hjälpa dig kunna inta snabba kolhydrater i måttliga mängder, är svaret: Troligen inte, men kanske efter många år av hård avhållsamhet.
   Din andra fråga handlar om orsaken till sockerberoendet och om hypnos kan hjälpa dig få insikt om sådant. Jag har sett fall där man med hjälp av hypnos hittar situationer från uppväxten då socker givit en ångestlindrande effekt, så att man stått ut med situationer man kanske ville protestera emot. I dessa fall har man ansetts vara ett alltför argt barn, så sockrets lugnande effekt har förstärkts, då det dämpat såväl ångest som temperament.
   Men tyvärr, efter att ha rådfrågat kolleger i hela världen i denna fråga, så förefaller sockerberoendet vara som ett alkoholberoende, och alla som haft alkoholism i sin närhet vet att djup självinsikt om alkohol som en ångestlindrande drog, underlättar, men hindrar inte återfall. Samma gäller för sockerberoende. Din självdisciplin är nog nödvändig.
   Kroppen kan emellertid ställa om sig med tid. Ju fler år av självdisciplin som går, desto lättare blir det för din kropp att släppa suget efter mer. Jag har sett exempel på alkoholister som kan ta ett glas vin en kväll, utan att känna sug efter mer, efter total nykterhet under hela 8 år!
   Med socker är det förstås svårare, det finns överallt. Men mycket tyder på att man under avhållsamhetsåren hittar andra sätt att hantera underliggande oro, rastlöshet eller andra bortträngda känslor.

/Susanna Carolusson

Hej Susanna,
Jag tackar så hemskt mycket för ditt svar. Det känns härligt på ett sätt att få höra det ifrån någon utomstående, att jag är just sockerberoende.
Det känns ljust nu när jag vet vilket alternativ jag måste välja. Nu får jag stålsätta mig och förhoppningsvis kommer alla tankar om sockret och ledsamheten av att vara utan försvinna med tiden. Det känns hanterbart!
Så *Tusen tack* för din hjälp!

Hej!
Jag är 19 år och känner mig hjälplös. Det handlar om svek, skuld och skam. Kort sammanfattat; Jag svek en vän genom att inte närvara under hennes "Adjö-Fest" inför en lång resa i Asien.
   Jag prioriterade annat och det ångrar jag. Jag hann inte be om ursäkt eller klargöra för henne hur hjärtlöst det var av mig - innan hon redan var iväg.
Jag började direkt att må pyton varje gång hon kom på tal. Till sist stod jag inte ut mer och skickade iväg ett långt mail till henne, försökte beskriva hur jag kände. Hon skrev tillbaka, saker som: "Ditt brev värmde...", "men jag är inte långsint" och "Du känner skuld i onödan". Trots denna positiva respons fortsatte jag att må skit. Jag försökte dölja min nedstämdhet och skuld. Jag undrade: Varför mår jag så dåligt nu, man har ju svikit folk förr? Jag vet att hon varken blev ledsen eller sur, bara lite besviken och satte mig i ett lite kallare vän-fack, suckade och fick den där "jaha, nu vet jag var jag har dig"-känslan.
   Nu hatade jag helt plötsligt mitt mail, för att jag sagt helt fel saker.
Jag hade allt planerat då vi skulle träffas; hur jag skulle låta samtalsämnet komma fram smidigt, säga allt det där jag hade tänkt på, det som skulle lätta mitt samvete och göra mig "normal". Sedan skulle vi kramas. Detta skedde också. Problemet är att skulden/nedstämdheten inte går bort. Jag har inget mer att säga henne och vi har umgåtts ett antal gånger efter hennes hemkomst.
   Varför går inte skiten bort? Vad är det för process som har satt igång i psyket och vägrar försvinna? Hjälp...

Mvh
Petter

Hej Petter
Du beskriver en samvetsångest som verkar orimligt sträng. Människor är inte perfekta och att prioritera annat än en fest är ingen oförlåtlig synd, det inser du säkert med ditt förnuft. Om hon tog lite illa vid sig, betyder du tydligen mycket för henne, eller så är hon väldigt självcentrerad. Hennes respons på ditt förlåt tyder ändå på att du återupptagits till den varmare inre vänkretsen igen, om du nu verkligen hamnade utanför ett tag.
Om det inte hjälper dig att tänka mer tolerant mot dig själv, behöver du fundera på varför du är så hård mot dig själv. Du kan ta hjälp av våra behandlare, om du har råd. Med hypnos kan man komma åt djupare orsaker till samvete och självbild. Du har ju annars rätt ålder för att få vända dig till Ungdomsmottagningen där du bor.

Mvh
Susanna Carolusson

Hej Susanna!
Jag hittade dig på hypnosföreningen och behöver råd.
   Jag är i desperat behov av att lära mig hantera min oro och ångest. Har alltid varit ett "oroligt barn" som måste ha full kontroll på vad som komma skall. Under tonåren förvärrades det hela; jag fick prestationsångest, vaknade på nätterna och kräktes och gick ner i vikt då matlusten försvann. Sedan dess har jag alltid haft magkatarr och min mage är stresskänslig. Jag hamnade i en depression när jag var 19 eftersom jag då reste ensam utomlands i ett par månader. Jag fick vansinnig hemlängtan. När jag kom hem gick det så långt att jag knappt vågade gå utanför dörren eftersom min mage då kollapsade och mina tankar blev väldigt mörka. Min mamma ringde då en psykolog och bad mig gå dit.
   Nu för tiden (jag är 26 i år) har jag fortfarande magkatarr och dras med oro hela tiden, som då och då mynnar ut i fruktansvärda ångestattacker. Jag kan inte hantera förändringar eftersom jag då automatiskt föreställer mig det värsta som kan hända. Jag behöver därför hjälp att tackla den här problematiken, framförallt nu då jag står inför att söka nytt jobb vilket oroar mig dygnet runt.
   Jag har gått i kognitiv terpai i flera omgångar och gör det även nu, men jag känner inte att det biter på mig. Jag behöver ta till det "tunga artilleriet".
   Jag vill så gärna få omgående hjälp med detta men vet inte om det finns hypnotisörer som specialiserat sig på ångest och oro?
Oerhört tacksam för svar.

Mvh/ Johanna

Hej Johanna

Först; det är angeläget att på vår hemsida upplysa om att begreppet hypnotisör är vilseledande - det ger intrycket att hypnos kan bota symtom som annan behandling inte biter på. Den psykolog du går hos kanske använder mindfulness, en metod som delvis har sina rötter i hypnos. Om det är så, kanske du skulle uppleva att hypnos inte tillför något speciellt nytt. Det är också viktigt att ta upp ditt missnöje med behandlingen hos din aktuella psykolog, så att ni får prata igenom vad som saknas och om ni kan ändra inriktning eller om psykologen kan förtydliga hur han/hon ser på ert samarbete. Ett sådant samtal kan resultera i att behandlingen tar fart och känns trygg eller att båda är överens om att en annan behandlare kan ha något annat att tillföra.
   Naturligtvis måste du inte inhämta samtycke för att avsluta en terapi, men man vinner alltid på att våga vara tydlig. Hypnos är ju ingen mirakelmetod, sådana finns inte annat än på kort sikt. Våra behandlare använder kognitiva metoder och dynamiskt utforskande i en kombination som passar den enskilda patienten. Hypnos provas ut tillsammans med dig och ger effekt genom att man når ett fördjupande, förstärkande tillstånd.
   Du frågar efter någon som specialiserat sig på ångest och oro. Eftersom ångest och oro är ett stort problem för de flesta som söker terapi, så är alla psykologer och psykoterapeuter väl utbildade för just sådan behandling. Men, som du erfarit, så kan alla inte hjälpa alla. Och ibland krävs många års relation med en och samma terapeut för att livslång otrygghet ska kunna repareras i en behandling. Så: prata med din aktuella psykolog om ditt behov av en annan behandling och om ett sådant samtal inte leder till förnyat/förstärkt förtroende kanske det ändå är läge att begära en avslutning, eller vad ni har kommit överens ska gälla för att avsluta. Att summera eller på annat sätt avsluta alternativt boka en uppföljningstid, ingår som en viktig del av terapin.
   Om du sedan vill söka någon av våra behandlare, se behandlarregistret. Med din problematik bör det vara en psykoterapeut.

/Mvh

Susanna Carolusson

Hej Susanna.
Jag är 35 år bor i (...). Bor med sambo och våra två barn. Nu ska jag försöka berätta vad som är mitt problem och vad som har hänt i mitt liv.
   Jag kommer från (...). Vi är fyra syskon. När jag var liten drev far och mor ett jordbruk. När jordbruket gick dåligt dåligt började far dricka alltmer och blev aggressiv. När vi gjorde nånting som han tyckte va fel så tog han tag i håret och ruskade om en. Min äldre bror har alltid varit stökig och när han blev äldre så börja han och far slåss, när han var full.
   Min äldre bror har förgripit sig på mig och när jag efter ett tag sa ifrån fortsatte han med att förgripa sig på vår syster. ...
   1995 flyttade jag till (...). 1999 började jag få panik, det blev bara värre. Jag fick kontakt med psykiatrin och började gå till en psykoterapeut.
   Dit gick jag några år och det har fått mig att förstå mitt problem men inte leva med det. Jag har ångest, svårt att åka färja och alla situationer som jag inte kan gå ifrån (t.ex. flyg, hissar, teater, osv.). Jag är rädd att jag ska ta livet min sambo bland annat. Det här har gjort mig isolerad, jag orkar snart inte leva med det här. Kan ni hjälpa mig?

Mvh NN

Hej
Du skall söka mer hjälp. Vänd dig till psykiatrin igen och be att de remitterar dig till en psykoterapeut som är van att behandla posttraumatisk stress, eventuellt komplex sådan. KBT räcker inte i ditt fall, troligen inte heller enbart insiktsgivande samtal. Det har du fått och det har sannolikt lindrat paniken, men ångest är kvar. Hypnos är en bra metod för traumabearbetning och det finns liknande metoder, som kan ha andra namn. Om regionen där du bor saknar den kompetensen, så brukar det kunna fungera med s.k. "Riksavtal". Då skriver en läkare en remiss till en mottagning i närmaste större stad där kompetensen finns. I våra storstäder finns specialiserade terapeuter och du kan återkomma om du vill veta hur man hittar en sådan mottagning.

/Susanna Carolusson

Hej
Jag är 20 år har jobbat lite efter studenten. Men för 1 år sedan blev jag riktigt dålig i min mage, jag har inte jobbat något under detta året.
   Jag har varit hos läkaren flera gånger men dom hittar ingenting. Jag blir dålig i samband med att jag tänker för mycket på många saker, jag blir stressad. Jag får panik i folkmassa, klarar knappt av att stå i kö, blir stressad av att vänta. När det finns de saker som jag inte vill eller orkar startar mina mage direkt och det blir så att jag får gå på toa jätte ofta.
   Detta har blivit ett stort problem och det påverkar mig och min killes förhållande. Jag vågar inte söka jobb med en mage som denna. Fungerar hypnos mot detta?

Ser fram emot svar
Mvh J

Hej J.!
Du bör först vända dig till en gastroenterolog (magtarmspecialist). Återkom om var du bor så kan jag tipsa om var sådan specialist finns, annars - vänd dig till närmaste universitetssjukhus, fråga medicinmottagningen om man behöver remiss för att få komma till magtarmspecialist. Eller be din allmänläkare/vårdcentralsläkare/distriktsläkare remittera dig till en magtarmenhet, så att du blir lite noggrannare utredd. Allt du skriver tyder på att magen reagerar på stress, men det kan ändå vara bra att ha det fastställt. Psykologisk behandling/psykoterapi med möjlighet att använda hypnos som stress- och ångestlindrande metod brukar fungera väl hos patienter med stresskänslig mage. Se behandlarregistret, så hittar du våra hypnoskompetenta medlemmar.

/Susanna Carolusson

Hej Susanna,

Jag har en fråga jag hoppas du kan hjälpa mig med. Jag blir lätt generad och röd i ansiktet i vissa situationer, vilket är ett problem för mig. Jag blir röd i ansiktet utan att känna mig generad eller tycka en situation är pinsam. Det händer mest på jobbet eller hos olika myndigheter som bank, läkare med mera. Ibland kan jag sitta och tänka "nu är jag helt röd i ansiktet, varför? Inget är ju pinsamt med denna situation".
   Det hela känns så konstigt för jag är en vuxen människa, 30 år, som är väldigt social, har många vänner och känner mig säker på mig själv. Men i vissa situationer så blir jag blossande röd i ansiket och det gör mig så frustrerad. Det hindrar mig från att ge ett seriöst intryck på jobbet med mera. Samtidigt kan jag ha föredrag inför 200 personer och tycka det är okej, vilket gör det hela lite konstigt.
   Mest blir jag röd om jag blir tillfrågad något på jobbet, om jag ska förklara någonting, berätta något eller förklara mig. När jag var yngre kunde jag blir blossande röd i ansiktet av att handla på ICA....det blir jag inte längre dock.
Så tror du att hypnos kan vara något för mig? Kan det minska att jag blir generad över ingenting?

Tack för ditt svar;
Sofi

Hej Sofi,

Jag rekommenderar dig att träffa någon av våra behandlare som kan jobba både med autonoma reaktioner och på djupet. Det krävs nämligen en djupare intervju helst med hypnos som hjälpmedel att få fram orsaken. Ditt brev ger anledning till två hypoteser: Den ena orsaken kan vara följande: Den ytterst svaga, men dock helt normala anspänning som det innebär för dig att vara i de informerande situationer du beskriver, kan ge en adrenalinhöjning med åtföljande blodkärlsreaktion. Och kanske råkar du ha en hy som är ljus så att reaktioner syns mer än hos de mer pigmenterade. En annan förklaring kan vara följande: Du är en logisk och rationell person, som vet att anledning till genans inte finns. En omedveten del av dig kan ändå uppleva en genans, som kan hänga samman med upplevelser från barndomen, då man inte har ett utvecklat logiskt tänkande, utan har oerhört lätt att ta åt sig eller känna sig generad för något som vuxna ser som en bagatell. Om det finns något sådant kan du säkert få hjälp med det.

Susanna Carolusson

Hej!
Har under hela mitt liv haft problem med att uttala "R" på rätt sätt och blev lite smått hoppfull om att det kanske kan lösas med nån form av hypnos? Vad tror ni om detta, kan det gå och vem ska jag då kontakta?

Hälsningar, A.

Hej A.
Om du har en psykisk blockering dvs en omedveten övertygelse att du inte kan säga R på det sätt man försökt lära dig, så kan hypnos vara ett sätt att hitta en avkopplande annan väg till konsten, än den väg du använt i tidigare försök. Om det istället beror på någon neurologisk oförmåga i din tungmotorik, t.ex. i hjärnans centrum för motorisk styrning av tungans rörelser eller lokalt i tungan så kan det vara svårt att avhjälpa med hypnos. Har du prövat att vända dig till en logoped?
Du kanske borde börja där innan du prövar hypnos. Kontakta då vemsomhelst i behandlarregistret, de flesta av våra medlemmar bör ha redskap för denna typ av terapi.

/Susanna Carolusson

Hej!
Jag undrar över hypnos som behandling. Jag har nämligen gått några gånger till en psykolog och försökt komma över en otrohet som jag var med om. Jag känner att jag gör några framsteg men jag kan verkligen inte komma över tjejen som min pojkvän var otrogen mot mig med. Varje gång jag tänker på henne så är jag tillbaka på ruta ett igen vilket känns väldigt hopplöst. Jag undrar om det finns möjlighet att "radera" henne från mitt minne, vilket jag tror är det enda sättet för mig för att kunna komma över det som hände?

Mhv /S

Hej S!
 
Svaret är nej, om du hoppas att någon sorts avprogrammeringshypnos ska radera en vetskap. Att du plågas av tanken på henne kan bero på så mycket: svartsjuka, dvs rädsla att bli utkonkurrerad, ilska mot din pojkväns svek och din egen hjälplöshet, utanförskap och/eller gamla mönster från ditt liv; skola, egen uppväxt, relationen mellan dina föräldrar och dig, eller annat. Det du eventuellt kan komma längre med än i samtal är om hypnos kan hjälpa dig hitta djupare skäl till att du har svårt för att våga se framåt och lita på din pojkvän. Om du hittar djupare orsaker är det lättare att lägga upp behandlingen för hur du ska bearbeta sådant och känna ditt värde i relationen till din pojkvän.

Mvh
Susanna

Hej Susanna!
Jag har lidit av social fobi och även lite panikångest/ångest länge. Den sociala fobin går lite i perioder och är mycket bättre nu än tidigare. Jag är lite blyg men brukar inte ha problem med att delta i diskussioner etc. Det stora problemet för mig är rodnad, röda fläckar på halsen och ansiktet i sociala sammanhang och detta har lett till undvikande av vissa situationer. Det inga problem för mig att träffa folk på kvällen eftersom då syns inte min rodnad lika mycket. Har gått i kortare KBT-terapi men inte blivit så mycket bättre, helt enkelt kanske för att jag inte kunde utsätta mig för de "värsta" sakerna, som t.ex. äta lunch ute.
    Vad tror du, kan hypnos hjälpa mot social fobi eller är jag kanske ett hopplöst fall eftersom jag haft detta så länge?
Mvh

S.A.

Hej S.A.

Det verkar troligt att KBT bara hjälpte för just det som du vågade exponera dig för och därmed övervinna. Eftersom du uppnått en viss förbättring redan finns det all anledning att tro att det går att påverka även återstående besvär. Det motstånd du har mot att utsätta dig för de situationer som du nu önskar bemästra kan utforskas i hypnos. Du kan även få hjälp att utsätta dig för exempelvis lunch ute, men det kan vara lättare att först göra det i din fantasi, i hypnos hos terapeuten. Hypnosen kan då hjälpa dig i två avseenden, beroende på vilken metod du och terapeuten kommer fram till är ämplig för dig:
   1. Utforska vad du känner och tänker som får kroppen att reagera, vad det är som generar dig (om genans är vad du känner), när och hur besvären började och bearbeta utlösande händelser "retroaktivt"; det finns hypnoanalytiska metoder för det.
   2. I hypnos uppleva lugn och acceptans och föreställa dig en social situation som du vill kunna vara i, och känna dig bekväm, med eller utan rodnad.
   Förlägenhet och blygsel är mycket vanligare än folk tror, men de flesta får mindra synliga symptom än du: lite hand-darr, svettningar, torr hals och harklingar, höjd puls och hjärtklappning. En annan fråga som du också kan ta upp i en behandling, är varför rodnad inte får synas. Symptomen väcker ju i realiteten snarare sympati än antipati hos omgivningen om dom ö.h.t. märker något. Svaret på den frågan kan för många handla om en känsla att avslöjas, och vad det handlar om kan också utforskas och hanteras med hjälp av psykoterapi med hypnos.

Susanna Carolusson

Hej!
Jag behöver få all hjälp jag kan få i att få svar på en fråga.. Är det farligt eller fel att kombinera KBT med hypnos?? Det är väldigt viktigt för mig att få svar på den frågan så fort som möjligt. Det jag menar med att kombinera är att man går på kbt samtal 1 gång i veckan och sen kanske hypnos bara 1 gång under den här perioden som man går på samtal.
Tack för hjälpen
 
Hälsningar/ A.G.

Hej A.G.
 
Om du inte redan har en terapeut som kombinerar kognitiv terapi med hypnos, så vill jag varmt rekommendera att du söker dig en sådan. Kombinationen är suverän. Det är alltid lite mer komplicerat att gå hos olika terapeuter, så det får du ta upp med dem, om de vill samarbeta med dig på det sättet du beskriver. Samtalsterapi bör ju handla om det man hittar med hjälp av hypnos och hypnosen fördjupar känslomässigt det man samtalar om på en mer kognitiv nivå.
   Men de flesta psykoterapeuter som kan hypnos kan också arbeta kognitivt. Vi arbetar med en kombination av KBT, insiktsterapi och hypnos, i den kombination som passar patienten. Hypnos innehåller många av de förhållningssätt som senare kom att tas upp i de metoder som går under namnet KBT.
 
Susanna Carolusson

Hejsan
Har nu länge undrat om hypnos skulle kunna hjälpa mej. I hela mitt så har jag haft löjligt lätt att gråta. När någon höjer rösten. När jag ska försvara/förklara en händelse som jag varit inblandat i. Om någon tycker lite synd om en. På barnens kvartsamtal. När chefen vill prata om något osv.
   Folk säger att det gör inget och att det är ett gott hälsotecken... Men det är så jobbigt. Min mamma har samma problem, men jag är nog värst. Fast jag har lika lätt att skratta, och det vill jag kunna :) det smittar ju av sig men med gråt och tårar tycker folk "synd" om en.
   Tacksam för svar om hypnos eller något liknade skulle kunna hjälpa.
 
Hälsningar Rödögd jämt ( nästan )

Det brukar vara tvärtom, folk söker behandling för att nå sina känslor. Du är med din tillgång till känslor förmodligen väl garderad mot depression och ångest. Du berörs av livet, starkt och intensivt. Vad du egentligen ber om är att bli lite "avtrubbad", så som de flesta faktiskt är. När kvinnor är gravida och när män får barnbarn brukar de reagera som du.
   Vems är problemet? Om de som tycker synd om dig upplever detta betungande kan du ju bara tala om att det inte är sorgligt och tungt, du är bara så intensivt sensibel av naturen. Du kan tala om att tårarna lätt rinner på dig, men att det inte är synd om dig alls. Min mening är att du är stark som har ett så intensivt närvarande känsloliv. Många utvecklar sin känslighet med hjälp av hypnos och upplever det positivt att kunna vara lättrörda.
   Många i vår förening skulle nog hellre hjälpa dig att uppskatta dig som du är, men om det ändå är viktigt för dig att stålsätta dig bättre så kan man pröva visualiseringar i hypnos för det ändamålet.
   Så rent tekniskt är det antagligen möjligt, men är det etiskt att påverka dig så? Det är en fråga du får dryfta tillsammans med en eventuell terapeut från vårt register.
 
Vänligen,
Susanna

Hej!
Jag har ett spänningssyndrom sannolikt orsakat av stress i kombination med tidigare hjärnskakning. Diagnos: Spänningssyndrom
   Händelser som sannolikt kan ha påverkat: Fall i skidbacke – hjärnskakning med kortvarig medvetslöshet. Efter fall i skidbacke och med intensivt arbete (ca 1,5 tjänster) framför terminal (8 -10 timmar om dagen) med glasögon som inte varit anpassade, protesterade kroppen med huvudvärk > migrän och svårigheter med synen.
   Nuvarande status: Jag känner mig lite bättre när jag vaknar på morgonen. Men jag påverkas av minsta lilla stimuli utifrån och dagen blir därför mer och mer komplicerad.
   Jag får direkt spänningar i käkpartiet, runt ögonen och får yrsel i samband
med att jag exempelvis: Gör mycket långsam promenad på plan mark. Pratar med personer. Hör andra prata runt omkring mig (bakgrundsbrus). Fokuserar (läser). Ljus och rörelser.
   Det är mycket små stimuli som får hjärnan att överreagera och stresströskeln är nu oerhört låg.
   Den stress jag utsatt mig för under vintern 2010 och det jag sedan upplevt har naturligtvis skapat någon slags försvarsinställning i hjärnan. Dessa nya ”hjärnrutiner” har fått starkt företräde i förhållande till de hjärnrutiner som fanns före stresspåverkan. Stress > (leder till) spänningar > smärta > rädsla > spänningar (cirkeln är sluten).
   För att komma någon vart tror jag att denna ”onda cirkel” måste brytas. Eftersom stresströskeln är så fruktansvärt låg tror jag att man kunde manipulera stresströskelns nivå.
   Med hypnos kan man styra en del funktioner i hjärnan och det går att lägga in blockeringar, exempelvis mot smärta i samband med operationer. Skulle man då kunna lägga in blockeringar för de nya ”hjärnrutinerna” (som skapats under stark stress) och på så sätt få hjärnan att arbeta
efter de gamla rutinerna istället (det som gällde före). Kan man på så sätt höja stresströskeln?
 
N.N.

Hej N.N.

När hjärnan protesterar så markant mot utifrånkommande intryck, så är det ett symptom på att återhämtningen varit otillräcklig. Detta symtom ser man efter hjärnskakning där man ignorerat behovet att utestänga intryck och vila, men även efter långvarig stress utan tillräckligt frekventa semestrar, dagar med avkopplande sysselsättning, god sömn, mm. Utmattning och utbrändhet ger likadana symptom som de du beskriver att din son har. Både med eller utan hjärnskakning kan dessa symptom uppstå och i hans fall kanske symptomen beror på både hjärnskakningen och arbetsstress. När vi arbetar med hypnos i sådana fall, gör vi det med den största respekt för symptomens innebörd - nämligen att den drabbade måste slappna av, vila mer, oftare och lyssna på kroppens nej. Den psykoterapeutiska delen i terapin handlar om att kunna behålla självförtroendet i en sådan åtgärd, och det är en viktig del av behandlingen, eftersom många lägger en stor del av sitt självförtroende i arbetsframgång. Man kan således inte höja stresströskeln med hypnos, eller rättare sagt, man skall inte, för om man lyckades skulle det medföra en risk att man förnekar signalerna och kör över sig själv. Människans biologiska behov av att varva utåtriktat engagemang med inåtvänd vila är mycket viktig att respektera. Hypnos kan vara till hjälp för att snabbt lära sig nå den nödvändiga djupvilan, återhämta sig genom den djupa vila och inre harmoni som man kan hitta m h a hypnos, och på så sätt läka i den takt som är möjlig. Jag utgår från att hjärnskakningen är utredd, så att det inte också finns en skallskada. Om detta är oklart, behövs en remiss från läkare till lämplig neurologmottagning, innan psykoterapi med hypnos skulle vara aktuell. Inte för att skallskada hindras hypnos, tvärtom, utan för att man då vet vad man har att ta hänsyn till i behandlings-planeringen.

Susanna Carolusson

Hej!
Jag har i hela mitt vuxna liv haft svårt att kontrollera mitt drickande. Mitt problem är att jag inte kan sluta dricka när jag väl börjat. De senaste 6-7 åren dricker jag i snitt 2 flaskor vin om dagen. Jag dricker väldigt sällan före kl 17 (3-5 ggr per år), då det skulle kännas konstigt (”bara alkoholister dricker dagtid” är inbyggt i mig). Inte ens under livets svåraste stunder har jag brukat alkohol dagtid. Min fru och vänner har nästan aldrig haft problem med mitt beteende, då jag ofta uppfattas som en kul kille när jag blir berusad. Jag och min fru pratar ofta om detta, och hon säger att om jag uppfattar det som ett problem, så måste jag hitta lösningen själv, för hon kan inte vara min kontrollant. Hon är klok och vi är eniga. Jag blir dock seg dagen efter, och längtar verkligen efter att kunna kontrollera intaget då jag vet att hög konsumtion som min är mycket skadlig. Jag bestämmer mig nästan varje dag för att ”idag skall jag inte dricka något”, men det är nästan aldrig som jag lyder detta. På kvällen tänker jag ändå att ett litet glas vin skulle smaka gott, fast jag i den stunden är full medveten om att jag inte kommer lyckas hålla mig till 1 eller två glas.
   Jag har alltid skött mitt arbete, lever ett ganska privilegierat liv. Jag vet att jag av många anses vara en mycket trevlig och pålitlig kille.
   Jag inser att jag har STORA alkoholproblem och Jag vill VERKLIGEN kunna bestämma själv om och hur mycket jag skall dricka. Eftersom jag kan kontrollera suget på för- och eftermiddagen utan några som helst problem så känns det som om förmågan att kontrollera suget finns någonstans i hjärnan, så därför har jag funderat på om hypnos kan hjälpa mig. Vad tror du?

Mats

Svar:
Nej, hypnos räcker inte för att bryta en sådan stark alkohol-ovana. Det kan bli aktuellt senare när du märker att du behöver psykologiskt stöd att hitta ett nyktert sätt att leva och insikt om orsaken, om det handlar om självmedicinering mot något ångestskapande i ditt inre. Du har rätt i att beroendet sitter i hjärnan, och där sitter både abstinensen och den oro som du inte förmår stå ut med, när du försöker avstå vin efter klockan 17. Det krävs en massiv långsiktig insats med professionellt stöd. Först en alkoholklinik med vana att hantera dessa frågor. Dit vänder sig många sådana som du. Många alkoholmissbrukare är skötsamma disciplinerade människor som dricker på bestämda tider eller i perioder då det inte stör arbetet. 2 fl vin per dag kanske t.o.m. kräver att du avgiftas, som en start.

Susanna Carolusson

Jag undrar om ni kan hjälpa mig. Jag har sedan barnsben haft en onormalt stor rädsla för att kräkas och för magsjukor i allmänhet. Både när andra mår illa och när jag gör det själv. Jag har kunnat hålla detta under kontroll hela mitt liv och inte tänkt på det förrän jag har mått illa, men nu sedan jag fick barn som hade magsjuka i vintras och då även jag smittades så har min rädsla eskalerat otroligt. Nu tänker jag på magsjuka vansinnigt många gånger om dagen och vet inte hur jag ska sluta. Jag har gått i terapi via vårdcentralen men känner inte att den har hjälpt nämnvärt. Jag bara MÅSTE bli av med detta nu och denna fruktansvärda ångest som förföljer mig varje dag i mitt liv. Även om jag numera kan övertyga mig själv att jag faktiskt inte är rädd så kommer ändå tankarna på det HELA tiden och jag blir snart knäpp känns det som. Har ni någon behandling, hypnos eller vad som helst som kan hjälpa mig? Mycket tacksam för svar.

Svea

Hej Svea
Ta gärna kontakt med någon av våra medlemmar, men känn dig för i intervjun, för alla personer stämmer inte med alla. Du har hamnat rätt om du känner dig sedd, rätt uppfattad och lyssnad på. Dina symtom kräver tålamod, det finns ingen "quick fix" för dig, vågar jag påstå när jag läser ditt brev.
   Alla kan hypnotiseras, men alla har mer eller mindre omedvetna försvar mot att arbeta djupt med sitt inre, för det är en psykologisk behandling detta, inte en medicinsk.

Susanna Carolusson

Tack för svaret. Har ni någon medlem som är lite mer specialiserad på fobier och ångestproblematik?
Svea

Min syn på ångest och depression är att de är symptom, inte sjukdomar. Ångest betyder helt enkelt rädsla som vuxit sig så stark att den känns obegriplig. Depression kan i ditt fall vara ett resultat av att du känner dig trött och uppgiven över att ha denna rädsla och det kan även finnas djupare föreställningar om din egen oförmåga att påverka. Din personlighet, din bakgrund, din bild av dig själv, dina föreställningar om vad du kan påverka och din förmåga att slappna av, är sådana faktorer som din behandlare ska känna att hon/han förstår sig på och därmed vet han/hon hur samtal och hypnos ska läggas upp. Detta är en process som inte alltid är så lätt att beskriva i ord. Så mitt råd ovan kvarstår.

/Susanna

Hej Susanna,

Jag skulle vilja fråga om det går att tillämpa hypnos mot anorexi. Saken är den att min dotter har haft sjukdomen Anorexia nervosa i 13 år och tillbringar för närvarande sin tid på en psykriatrisk avdelning. Hjälpen som hon får där mot sin sjukdom är ej tillräcklig. Vi som föräldrar ser att hennes psykiska/mentala tillstånd försämras med åren. Vården i all ära, men hantera den här typen av problem klarar man ej. Jag skulle gärna vilja höra om det är värt att prova hypnos på henne.

Tack på förhand,
Bekymrad pappa

Svar till "bekymrad pappa":

Som förälder är det oerhört smärtsamt att se sitt barn sitta fast i destruktiva mönster, så jag förstår din förtvivlan. Tålamod är viktigt och att ta ett steg i taget. Min egen erfarenhet, och kollegers, är att så långvarig anorexi tyder på ett starkt kontrollbehov som är mycket envist.
   Man känner sig bara trygg när man har stenhård disciplin på sig själv. Om man börjar ge efter för normal lust att äta, kommer ångesten smygande och tar snart över så att man återfaller i tvångsmässigt svältande.
   När det går för långt uppstår risk för kroppsliga skador, undernäringen skapar nya problem.
   En tids sjukhusvistelse brukar vara nödvändig för att man ska tvingas inse att man överlever även om man äter, att man har ett skydd (avdelningspersonal) mot panik och skräck, även om man äter, att det ö.h.t. går att leva och äta mer normalt. Sjukhusvården är sällan tillräckligt bearbetande för ett långsiktigt resultat utan bara nödvändig för att bryta en nedåtgående spiral och - krasst - rädda livet.
   Därefter brukar behandlingshem diskuteras. Jag vet att man har dokumenterat
goda resultat på MHE-kliniken i Mora och en del av personalen där har både psykoterapi- och hypnosutbildning.
   En sådan vistelse och de uppföljningsbesök som brukar följa, stabiliserar ett normalt ätbeteende. Detta räcker för många, men inte för alla. Jag har haft flera patienter som efter sin behandlingshemskontakt behöver en lång tids psykoterapi för att på sikt få en starkare tillit till egna känslor, kroppsliga behov och att kunna njuta. Det räcker alltså inte alltid att ändra sitt ätbeteende och få klart för sig att det är möjligt, en del behöver mer djupgående samtal gärna med hypnos, eftersom man når grundläggande behov med sådana metoder. Men jag rekommenderar alltså följande ordning:

1. Sjukhusvistelsen och den här- och-nu-orienterade behandling den oftast
    innebär. Kroppen i fokus.
2. Behandlingshem för att stärka förmågan att få nya rutiner och attityder
    i sin kosthållning.
3. Om det behövs: Psykoterapi gärna med hypnos, kroppsorienterad
    psykoterapi, bildterapi eller symboldrama. Vi arbetar på samma djupgående
    sätt.

Susanna

Hej!
Jag mailade Fredrik Praesto ang min epilepsli. Jag menar den sitter i hjärnan-skulle det gå att under hypnos få den att försvinna? Jag säger varje dag om o om igen " jag är frisk - inga fel på mig - jag är helt frisk" Men hittills inte fungerat... Han svarade att man nog borde vara försiktig med hypnos i samband med epilepsi? Ville att jag skulle kontakta er.
Vad anser ni. Kan jag bli hjälpt genom hypnos? Vad vänder jag mig då?
Tack på förhand!
vänligen N

Hej N
Bra att du vänder dig till vår förening med såväl medicinskt som psykologiskt kunniga medlemmar. Presto är en underhållningshypnotisör och är förhindrad i lag att behandla sjukdom med hypnos.
    Jag arbetade på 80-talet med många epilepsipatienter som kom på remiss från en neurologiprofessor i Göteborg och jag har alltsedan dess tagit emot enstaka sådana patienter för hypnos. Vi är flera medlemmar med liknande goda erfarenheter av att hypnos kan hjälpa. Jag vet att ytterligare en psykolog , specialist i neuropsykologi i Göteborg sett att hypnosliknande metoder (avspänning och visualisering) hjälpt patienter med epilepsi. Jag har även hjälpt min son att lindra sina ep-anfall.
    Om du har fått en diagnos och en undersökning som visat förhöjd EEG-aktivitet i vissa områden av hjärnan så anses epilepsin orsakad av just detta. Det finns också människor som får epilepsiliknande kramper utan att de har avvikande EEG i vanliga fall. I sådana fall kan man anta att anfallen utlöses helt av psykisk anspänning. Båda grupperna är hjälpta av att lära sig metoder för att hantera och/eller analysera vilka känslor och situationer som utlöser epilepsianfall, att lära sig hypnos för att känna av förvarningarna, kunna lugna begynnande anfall och i vissa fall, kunna skjuta upp anfall.
Vi har alltså klinisk erfarenhet som visar att epilepsi kan påverkas, men inte statistiskt dokumenterade resultat. En behandlare måste bedöma om och hur hypnos kan vara till nytta för just dig.
    Vänd dig till psykoterapeuter i vårt behandlarregister. Du kan också kontakta någon ur kandidatregistret, men då förutsätts att kandidatens handledare är bekant med hypnosmetoder vid epilepsi.

/Susanna Carolusson

Hej
Jag har problem med att min son har ljugit sig igenom halva sitt liv. Nu är han 18 år och ljugit om stölder han uppenbart har gjort. Nu senast har han stulit en större summa. Frågan är om man kan få fram sanningen genom hypnos och ev ändra hans beteende samtidigt.
Anonym

Hypnos är av underordnad betydelse i detta fall. Han och troligen hela familjen behöver hjälp av en ungdomsmottagning, ett BUP i offentlig eller privat regi eller en familjeterapimottagning. "Halva sitt liv". Det innebär att ni kanske måste få hjälp att reparera hans liv från 9 års ålder, minst. Många barn ljuger i den åldern, men de flesta utvecklar ett samvete under tonåren som gör att ljugandet avtar.
   Det bästa med en så ung man är ofta att öppna upp ett samtalsklimat med hela familjen där alla hjälps åt att vara ärliga i frågor man haft svårt att tala öppet om och i ett klimat där sanningar uppskattas mer än lögner, trots konsekvenserna av t.ex. stölder. Om han umgås med folk som tycker att stölder är ok, eller om han använder droger så behövs en kraftfull satsning från familjen för att han ska förstå att det inte är för sent att leva på rätt sida lagen.
   Ljugande blir som ett missbruk, det lindrar för stunden och sedan måste man dölja sanningen med nya lögner. Han kan ha ljugit om så mycket att han gett upp tron på möjligheten att ställa allt tillrätta igen. Vänd er till närmaste BUP eller mejla mig var ni bor, så kanske jag kan rekommendera en familjeterapimottagning.

/Susanna Carolusson

Hej.
Om man "lider av" dåligt minne, ingen sjukdom, traumatiska upplevelser eller andra saker som påverkat minnet utan enbart har dåligt minne, kan man genom hypnosbehandling få fram minnen, få en att uppleva delar av barndomen exempelvis igen. Man kan givetvis arbeta med övningar för att komma ihåg saker bättre men det hjälper inte det faktum att ens barndomsminnen är väldigt vaga. Finns det något inom hypnosbehandling som kan behandla detta?
Med vänliga hälsningar
NN

Det framgår inte om ditt minne är svagt även för aktuella händelser, så jag förmodar att du endast syftar på minnen långt tillbaka i tiden. Många psykoterapeuter är överens om att när klienten beskriver enstaka barndomshändelser som han/hon faktiskt minns, och börjar fördjupa sig i dessa i hypnos, symbolterapi och vakendrömmar, så kommer fler associationer. Huruvida dessa är verkliga minnen eller fantasier är inte alltid så lätt att veta, men det vet ju inte heller de som har gott minne med absolut säkerhet. Det kan komma ett doftminne, sedan en känsla, därefter en plats och så småningom en aning om vad det kan vara för något sammanhang man minns. De olika sinnena länkar samman intrycken till en helhet. Efter några gånger i terapi med hypnos brukar man minnas mer.
Å andra sidan – det måste inte vara något problem att ha få barndomsminnen.
Så om du avser att påbörja en hypnosbehandling kanske du först ska fundera på vilka svårigheter det innebär för dig idag, att du minns så lite av din barndom. Så att du har en tydlig motivation till terapin. Självkännedom eller nyfikenhet på barnet inom dig kan i och för sig räcka som motiv – men det är en fördel om du har reflekterat över vad du vill och av vilket skäl, när du tar kontakt med en behandlare.
Mvh
Susanna Carolusson

Hej!
Jag har en lite speciell fråga...
Av olika anledningar och händelser de senaste åren har jag blivit intresserad av regressionshypnos, framför allt till tidigare liv. Finns det någon av era terapeuter som "öppet" sysslar med sådant?
Tack för svar.

Hej
Våra medlemmar måste ha en väl utvecklad analytisk förmåga vilket krävs av människor med universitetsexamen. De förklaringsmodeller som anses vetenskapligt förankrade inom psykoterapeutisk och medicinsk hypnos bygger på personlighetens utveckling och hälsa i detta liv, enligt vad vi har möjlighet att studera och observera samt vara någorlunda eniga om, oavsett religion och andlighet.
   Våra behandlare är både professionella (enligt vårdetiska regler) och öppna för olika livsåskådnings- och trossystem. Våra medlemmar skall nämligen också respektera andliga dimensioner och du som patient har tolkningsrätten till dina egna upplevelser. Behandlare kan vara ateister, buddhister, kristna, muslimer eller annat. Men det är ovanligt och anses ofta olämpligt om behandlaren låter sin egen tro inom områden som religion och andlighet påverka behandlingsformen. Emellertid finns det ju präster och diakoner som också är psykoterapeuter och det kan naturligtvis upplevas som tryggt för kristna patienter när de berättar om drömmar där de möter Gud, eller när de talar om bön. För en reinkarnationstroende patient känns det säkert tryggt att veta att terapeuten kan tänka sig att tidigare liv faktiskt finns.
   Jag tror ändå att de flesta av våra medlemmar avhåller sig från att styra in hypnosen på tidigare liv, men de kan nog ändå låta patienten gå så långt tillbaka i tiden som han/hon själv väljer. Om du då hamnar i en situation som förefaller historisk, så sätts din upplevelse i fokus på ett för dig terapeutiskt och konstruktivt sätt. Men terapeuten måste också vara öppen för att du kanske behöver landa i en upplevelse i detta livet!
   Det finns säkert behandlare i vår förening som inte kan acceptera patientens tolkning av sin upplevelse som en reinkarnation, därför att de inte kan tänka sig att sådant finns eller att de har haft patienter som använt denna tro som en verklighetsflykt. Ställer du din fråga direkt, så ska du få ett uppriktigt svar.
   Fördelen med att gå hos någon av våra medlemmar som respekterar reinkarnationsläran är att du kan presentera ditt problem/dina frågor och sedan få hjälp att hitta lösningar och svar antingen där du förväntar dig att hitta dem, eller där du inte trodde att svaren finns. Detta är möjligt hos en behandlare som är öppen för olika svar, men mindre sannolikt hos en terapeut som öppet erbjuder dig tidigare-liv-hypnos. Den som arbetar så tillsammans med sin patient har redan bestämt sig för ett enda svar och det anser vi oprofessionellt.

Susanna Carolusson

Hej igen och tack! Jag förstår precis. Mina tankar och oro kring detta är just att jag inte vill hamna hos någon "oseriös". Jag ska söka upp en behandlare hos er som är "öppen för olika svar". Mvh.

Hej.
Jag är en 30årig kille som har stora problem att skaffa vänner, behålla vänner, skaffa tjejkompisar, flickvän, jag kan inte hantera ett förhållande. I början är allt bra men sen dör det ut och tragiska saker sker. Jag kommer inte överens med klasskamrater, arbetskamrater. Jag blir utfryst, mobbad, dissad, retad, jag hamnar lätt i slagsmål, men har sedan många år nu lärt mig att hantera och dämpa aggressionen. Jag har ett tråkigt liv, mycket ensamt. Jag röker inte, tar inga droger, dricker sällan då jag har svårt att hantera alkohol, jag tränar flera ggr i veckan, läser på högskola. Jag har haft det svårt i livet, har alltid lärt mig saker den svåra och hårda vägen.
   Jag blev kickad hemifrån när jag var 20 och sen dess har jag bott själv i samma lägenhet, men den har jag renoverat, har nya möbler och elektronik, jag gillar att resa och har rest mycket, men jag har ingen som följer med. Jag har inga nära vänner. Men jag vill verkligen ha kul, gå på fester, ha tjejer, jag vill att folk ringer till mig, kommer hem till mig, bli bjuden på middagar och fika. Jag har haft det så här sedan 6 år tillbaka. Jag kommer ingen vart, jag försöker, men allt blir bara fel.
   Jag är jättetrevlig, har en skön humor, skojar mycket jag älskar att skratta och ha kul, men ju mer jag vill allt det där ju längre bort jag kommer från det. Jag tror folk uppfattar mig som en idiot, en retard, ibland vågar jag inte prata speciellt framför populära och snygga människor, som om deras vackra beteenden eller utseende utgör ett hot för mig. Jag själv ser väldigt bra ut, har hört det flera ggr, ingen skulle gissa att jag har dessa problem. Jag vill inte bli 35-60 och vara ensam och inga barn och ingen tjej. Jag vet att jag kommer att gå ut högskolan och få ett ok jobb, men det är det ända jag känner just nu som jag kommer att klara av, mina syskon ringer aldrig, men ändå vill dom verka som om vi är vänner, mina föräldrar likadant. Alla jag möter känner jag som om jag utgör ett hot mot dom, folk stöter bort mig, hela tiden. Jag behöver hjälp.

XX

Hej XX!
Du verkar säker på att människor faktiskt undviker dig och att du samtidigt är mycket trevlig. Och att du är arg men lärt dig att hålla igen. Och du vet vad du längtar efter. Du verkar inte ha en aning om på vad sätt du själv bidrar till att det blir så. Jag tycker därför att du ska avvakta med privat psykoterapi. Du behöver först en bedömning av vilken form av stöd eller behandling du kan ha nytta av.
   Jag tycker att du ska börja med att kontakta Högskolans studentrådgivning. Där kan du få flera besök hos psykolog, psykiater eller kurator.
Hos en psykolog kanske du kan få hjälp att förstå vad i ditt beteende som inte fungerar socialt, om det är där problemet ligger. De kanske kan hjälpa dig förstå vad du behöver hjälp att utveckla i din egen personlighet och om psykoterapi kan vara till nytta. Som du beskriver din situation, ser jag inget skäl att börja med hypnos. Psykoterapi med samtal som främsta metod kan bli aktuellt i ditt fall, men som sagt kontakta gärna Studentmottagningen vid din Högskola först, för vägledning.
   Om de inte tar emot dig, pga att ditt problem inte är studierelaterat, så kan du begära psykologkontakt på din vårdcentral. Flera vårdcentraler har psykolog att tillgå.

/Susanna Carolusson

Hej Susanna, tack för dina tips, jag har pratat med skolan och dom kommer att skicka mig till en psykolog, du vet Susanna jag har bekymmer att tolka signaler från min omgivning, jag vet inte varför? Jag har tid hos denna psykolog denna vecka. Skolan betalar 5 ggr, sen kommer jag kontakta vården. Du skrev: "vad i ditt beteende som inte fungerar socialt, om det är där problemet ligger". Ja det ligger där, är säker på det.
XX

Hej!
Jag har en fråga kring hypnos. Vad behandlar man och när?
Jag blev för ett halvår sedan lämnad av en kvinna som var mitt allt. Jag hade flera år tidigare lämnat mina barns mor för denna kvinna och såg fram emot ett långt liv tillsammans. Hon var fantastisk.
   Separationen blev mkt plötslig, hon flyttade över dagen och jag upplevde inte att hon hade visat att hon tyckte vårt förhållande var på väg åt fel håll.
   Vi fortsatte dock länge umgås under förutsättningen att om nån av oss träffade en ny skulle vi direkt berätta. Jag hoppades det skulle vända. Hon tog ideligen kontakt med mig och bekräftade både mig och sig själv en lång tid efteråt.
   Efter 6 månader berättade hon att hon börjat träffa en ny, än värre kom jag på att detta pågått sen långt innan hon egentligen gjorde slut. Hon hade alltså levt dubbelliv även när vi var tillsammans.
   Mitt egentliga problem är att vi arbetar nära varandra, och även om vi kan undvika varandra så plågar minnena av att blivit så kränkt inför alla gemensamma bekanta, släkt, vänner och arbetskamrater. Inte många vet vad jag gått igenom.
   Min oro är att jag hela tiden går och tänker på hämnd och hur jag skall få ut informationen om att hon betett sig så mot mig. Jag vill ju egentligen hellre släppa allt och gå vidare. Jag har gått i terapi från och till men det har liksom inte hjälpt.
   Jag har också fått hjälp med sömnen nyligen, men det botar inte min oro under dagarna.
   Förstår att mkt av det som gått snett troligtvis handlar om mig själv, vände mig blixtsnabbt inåt när det hände, mediterar och försöker på alla sätt gå vidare... men...
   Jag vill ha henne ur systemet och bli en starkare individ, med fokus kring mig själv och barnen, INTE HENNE.

Mvh
G

Hej!
På din första fråga finns allmänna svar att hitta i informationsbroshyren
här på hemsidan.
Jag möter i mitt yrke alltför många som sitter kvar mentalt i relationer
som de skadats av. Det kan vara svårt att komma åt de djupare drivkrafterna
bakom varför man inte kan släppa taget, trots att man med sitt förnuft vill
gå vidare. Du har kommit en bra bit som inser att hämnd är en stark känsla.
Hypnos inom ramen för psykoterapi kan hjälpa dig att förtydliga och
bearbeta dina hämndfantasier och att i hypnostillståndet pröva känslan att
verkligen få henne ur ditt system. Hämnd är en primitiv mycket mänsklig
känsla hos den som blivit lurad och bedragen. Hämndkänslor bör paradoxalt
nog tas på allvar just för att inte bli fixerade på det tvångsliknande sätt
du beskriver. Jag rekommenderar en hypnoskompetent psykoterapeut där du
bor, kanske hittar du någon i behandlarregistret.

Susanna Carolusson

Hej
Jo, det är så här att mina döttrar har varit utsatta för incest. Den ena dottern kommer ihåg och kan prata om det och få behandling. Problemet är min andra dotter som kommer ihåg lite vaga saker men har sovit bort hur mycket tid som helst. Efter att detta kom fram så har hon inte haft hjälp av psykologer och inte velat prata om det, fått tvättmani och anorexia inslag. Nu har även mardrömmar kommit. Vet inte vad man skulle kunna göra för att hjälpa henne att minnas.
   Så nu har jag börjat fundera på hypnos. Tror ni det kan hjälpa henne så hon kan komma vidare och få hjälp? Hon vill minnas men det är en spärr för henne som gör att det inte kommer fram tyvärr.
   Hoppas att jag kan få svar på min fråga. Känner mig så hjälplös att bara stå bredvid och se på när min dotter lider.

Hej
Jag utgår i mitt svar nedan att det du skriver är fastställt och sant, inte bara en misstanke.
   Din dotter som inte minns har tillräckligt tydliga symptom på att hon mår dåligt, för att psykoterapi bör prövas. Dessutom är hon motiverad för behandling eftersom hon säger att hon vill minnas. hypnosterapi kan vara en bra ingång till att minnas, men det är verkligen viktigt att det är någon av våra medlemmar, med den behörighet att bejhandla som våra medlemmar har.
   Då kommer hon att få respekt och förståelse för den del av henne som (omedvetet) inte vill minnas. Anorexi och tvångstvättande kan vara (ett omöjligt) försök att svälta bort och tvätta bort minnena. Mardrömmar visar att hon ändå inte kan tränga bort sin rädsla för det hon har upplevt och vad det inneburit för henne, inom henne. Detta kan hon få hjälp att hantera i lagom doser i en hypnosbehandling. Det är inte säkert att hon först och främst kommer att minnas. Första steget kan handla om att våga tala om vad hon är rädd ska ske om hon minns.
   Du skriver inte dina döttrars ålder. Är hon myndig kan du bara rekommendera henne att ta kontakt med någon av våra medlemmar via behandlarregistret. Är du fortfarande vårdnadshavare kan du kanske hon behöver din hjälp att få kontakt med en terapeut.

Susanna Carolusson

Hej!
Jag läste i en tidning att en människa var under hypnos och så sa hypnotisören till personen att den hade bränt sig på en brännässla (det hade personen inte) och personen fick brännblåsor och utvecklade symptom.
Borde det inte kunna fungera tvärt om, med suggestion om läkning?
   Jag är nyfiken på hur kraftig en hypnos kan vara, för jag tycker att det låter väldigt farligt när man kan få en människa som är under hypnos att göra saker som hypnotisören vill. Har man ingen kontroll alls? Ert företag verkar väldigt seriöst, men om en hypnotisör skulle vilja hade dom kunnat göra en människa psykiskt störd? Och andra farliga saker?

MVH, LN

Hej,
Ja, hypnos är en kraftfull metod. Skulle en hypnotisör kunna göra en människa psykiskt störd? Ja, det är som att få starka eller fel mediciner. Alltför stark eller fel behandling till en otillräckligt undersökt / förstådd patient kan skada!
   Det är därför man vänder sig till legitimerade läkare för medicinsk vård och till våra medlemmar för medicinsk eller psykoterapeutisk hypnos. Medlemmar i SFKH arbetar under lag om patientsäker vård och under Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet.
   Ditt exempel om brännsår: Man kan utveckla symptom och man kan läka genom s.k. självsuggestion. Placebomedicin (som saknar kemisk effekt) kan bevisligen läka. Detta sker dagligen i sjukvård där medicinen gör sitt och ditt förtroende för läkaren och medicinen gör resten. I läkemedelsforskning brukar ca 30% av patienterna bli bättre av placebomedicin. Övertygelse påverkar hjärnan och hjärnan påverkar hela kroppen. Därför fungerar hypnos mot smärta, inflammationer kan dämpas och blodcirkulationen förbättras. Det är några exempel på det du frågade om. Det är inte inbillning. Men det är inte hypnosterapeuten som kontrollerar din kropp och själ, det är du själv som väljer att föreställa dig det ni kommer överens om. Men först och främst: Hos våra medlemmar får du en ordentlig undersökning, intervju och bedömning av vad du behöver och du är aktiv och delaktig. Naturligtvis ska du ha rätt diagnos innan hypnos kommer ifråga. Sedan, i hypnosarbetet, är du vaken, koncentrerad, medveten och har kontroll. Behandlaren ger dig förslag på behandlingsform och vad hypnosen kan innehålla och du väljer att delta i det som känns bra för dig.
   Detta svar gäller våra medlemmar, jag kan inte svara för andra som kallar sig hypnotisörer.
 
Susanna Carolusson

Hej!
Visste inte var jag skulle skriva men så såg jag hypnosföreningens hemsida så jag tänkte att jag slänger iväg ett mail med en fråga. Det är visserligen en fråga som jag redan vet svaret på men jag vill veta om det finns någon inom er föreningen som kan hjälpa mig med det.
   Jag har pratat med en framstående hypnotisör som sa att det är möjligt att få mig att glömma saker jag gjort, att helt enkelt hypnotisera bort minnen!
   Skulle det kunna finnas någon som skulle kunna hjälpa mig med det?

Hej!
Kanske är detta ett exempel på en avgörande skillnad mellan "hypnotisörer" och legitimerade psykoterapeuter som använder hypnos inom ramen för patientsäker vård. Att erbjuda sig att hypnotisera bort ett minne låter inte professionellt! Det är rent tekniskt möjligt att med hypnos åstadkomma en viss mental blockering, men effekten av sådan hypnos är väldigt oviss och kan orsaka nya problem. Om du vänder dig till någon i vår förening kan du få hjälp med det som utgör det egentliga problemet. Våra medlemmar har kompetens att diagnostisera och behandla. Diagnosfasen innebär att utforska problemet. Problemet är nog inte att du minns, utan vad detta minne gör med dig och vilka eventuellt omedvetna slutsatser du dragit om dig själv och andra. Troligen är lösningen på ditt problem en annan än att slippa minnas. Kanske behöver du hjälp att bearbeta minnet, dvs hjälp att frigöra dig från upplevelsens grepp tills du kan lägga det alltmer bakom dig och leva i nuet och framtiden. Även om ditt problem är enklare än så, t.ex. en enstaka skrämmande händelse som orsakat rädsla för liknande situationer, så rekommenderar jag ändå en professionell behandlare från vårt behandlarregister.
    Hypnos är ett kraftfullt verktyg som måste hanteras med stor varsamhet och av proffs som arbetar under legitimationsansvar.
 
Susanna Carolusson

Tack för ditt svar
du skriver att "Troligen är lösningen på ditt problem en annan än att slippa minnas" men jag kan försäkra dig om att den lösningen är den enda som skulle kunna lösa problemet helt för mig, vidare skriver du att "effekten av sådan hypnos är väldigt oviss och kan orsaka nya problem" men jag är villig att testa allt för att ta bort detta minnet!
Jag var hos en hypnotisör som "kopplade" bort känslorna kring det som har hänt (det blev lite bättre men vetskapen att jag gjort det plågar mig) men som sagt för att kunna leva fullt ut igen måste vetskapen att jag har gjort detta försvinna! (Jag måste bara tilläga att det är inga brottsliga handlingar jag vill radera minnena av).

Susanna svarar, ngt förkortat från det personliga svaret:
Tänk om någon kan ta bort det minnet;
Det måste ju då bli ett problem att vetskapen om något du gjort som inte är brottsligt skall raderas ur ditt minne. Vad gör du sedan då, när du vet att du gjort något du inte kan stå ut med, men du minns inte vad?
Har du verkligen prövat en behandling som hjälper dig försonas med ditt minne? Kan det vara så att du behöver en behandling som mjukar upp ett oförsonligt strängt samvete? Vad du än gjort skulle du antagligen tjäna på att förstå på djupet vad som fick dig till det, vad du lärt dig...
Med ett utsuddat minne lär du dig ingenting av erfarenheten och inte heller hur du ska se till att inte göra liknande saker.
Kanske har jag fel i mina antaganden om dig, jag vet inte tillräckligt och nästa steg är ändå det jag redan rekommenderat dig.

Frågeställaren:
Att inte lära mig av erfarenheten är det minsta problemet jag har nu, jag har tänkt och kommit fram till saker, jag tror inte att känslorna för vad jag har gjort skulle finnas kvar eftersom anledningen till att jag mår dåligt sitter i att jag gjort det och vet jag inte att jag har gjort det så kommer känslorna försvinna (det man inte vet lider man inte av).

Susanna svarar:
Din slutmening inom parentes är en vanlig föreställning, som tyvärr inte stämmer med psykologisk klinisk forskning och erfarenhet när det handlar om personliga erfarenheter. Man vet djupt inom sig, även om man via suggestion eller psykiska försvarsmekanismer lyckas förneka minnet. Alla seriösa psykologer/psykoterapeuter har målet att hjälpa sina patienter/klienter att försonas med sina minnen och sig själv. Jag hoppas att du vågar söka dig till sådan professionell hjälp.
/Susanna Carolusson

Hej!
Jag bor i Bohuslän. Vill fråga om hypnos. Kostnaden är viktig, då jag är mammaledig och därför ganska fattig. Vad kostar en eventuell behandling och hur många behandlingar kan man behöva?
    Jag har sedan tonåren varit överviktig, och på senare år ökade jag markant i vikt. För två år sedan genomgick jag en gastric bypassoperation, alltså en magsäcksförminskning. Nu har jag gått ner ca 50 kg och känner mig väldigt nöjd. MEN! Jag har ett stort problem som jag inte kommer ur. Jag är så sockerberoende att jag inte kan låta bli allt sött. Jag äter alldeles för mycket godis, kakor och bullar. Särskilt godis. Det var pga detta som jag gick upp så mycket i vikt, och är nu rädd att jag ska gå upp igen. Jag har tyvärr ökat några kilon och vill inget hellre än att få ner dem igen. Jag vet inte hur jag ska bli av med mitt sockerberoende. Det är så illa att jag går och tänker på godis och annat sött många timmar varje dag. Jag blir snart galen på mig själv!
    En dietist påstår att detta i mitt fall är tröstätning. Jag blev ”bortglömd” och fick inte den uppmärksamhet man som tonåring behöver då min syster var svårt sjuk under en längre period. Mina föräldrar var som man förstår upptagna med allt kring henne, och hade inte tid för mig.
    De senare åren när jag ökade markant i vikt berodde min tröstätning på ... (här utelämnas uppgifter i hemsidan i syfte att hålla avsändaren anonym). Det var en stor sorg och det dämpade jag med godis. Ett halvår efter operationen hade jag gått ner ca 35 kg.
    Jag har sambo och en baby och jag har aldrig varit lyckligare! Men jag MÅSTE bara bli av med mitt godisätande så jag inte går upp igen. Jag ser det som ett missbruk. Man säger ju att socker är mer beroendeframkallande än heroin, och det tror jag säkerligen att det är.
    Skulle man med hypnos kunna hjälpa mig att bli av med mitt sockerberoende? Eller vet du något annat sätt? Jag är väldigt tacksam för svar, för jag skulle verkligen behöva hjälp.

Tack på förhand.
"Sockerberoende".

Svar till "Sockerberoende"

Detta är ett stort problem för många. Att socker är starkt beroendeframkallande har nog underskattats. Socker har en kortsiktigt uppiggande och sedan lugnande effekt. Sötsuget är precis som suget efter alkohol hos en alkoholist; efter en liten sup/ sötsak, måste man ha mer och mer, tills man känner sig dåsig, obehaglig till mods och ångerfull. De psykologiska aspekterna är tydliga i detta att sockret blir som en större vän än familjen och de närmaste vännerna. Man kan t.o.m. utveckla en längtan att dra sig undan med sitt godis framför att umgås. Godiset kan komma att bli viktigare än kramar, sex, förtroliga samtal, motion, lek, mm.
    Det finns flera möjligheter att få hjälp. Hypnos hos en privatpraktiserande psykoterapeut kostar förstås. Se Behandlarregistret. Det lindrigaste privata alternativet i din närhet är kanske St Lukasstiftelsen i Uddevalla. Där kan du särskilt begära en terapeut med hypnoskompetens.
    Du kan också få bra stöd genom självhjälpsgrupper. För att komma igång, få starthjälp och avvänjning finns veckoslutskurser hos Bitten Jonsson i Näsviken. Googla på "Sockerberoende" så hittar du henne och självhjälpsgrupperna OA (Anonyma Överätare).
    I hypnos kan du få hjälp att hitta de innersta djupaste psykologiska behov och känslor som du dövar med sockret. Precis som hos alkoholister är beroendet ofta mer än fysisk abstinens. Godissuget startar ibland av normal hunger, och sedan lurar man sig själv att ta en liten godisbit innan man äter riktig mat. Det stannar sällan vid en liten godisbit.
    I många fall vaknar sötsuget av besvikelser, konflikter som man inte tar tag i, ensamhetskänslor (som kan ha rötter i barn- & ungdomen och därför upplevas irrationella "jag har ju en fin familj!"), ilska som inte kommer fram, sexuell lust som man inte bejakar, m.m.
    Allt sådant kan utforskas och bearbetas i en psykoterapi med hypnos som ett viktigt hjälpmedel för att komma åt det du inte når med enbart samtal.
    Jag skulle lura dig om jag säger att detta går snabbt. Du kan säkert få en hel del hjälp på 10 ggr, men om de djupare frustrationer inom dig som driver på sötsuget är starka och tidigt grundlagda, kan terapin bli betydligt längre.
    I vilket fall som helst är det naturligtvis en god hjälp att gå det antal gånger du har råd med, för att sedan se fram emot en uppföljning och ytterligare hjälp när du är tillbaka i arbete igen. Att veta att man kan återkomma till sin terapeut kan utgöra ett gott stöd att klara av suget någorlunda. I kombination med självhjälpsgrupperna jag nämnde ovan, kan du säkert få rätsida på detta!

Mvh
Susanna Carolusson

Hej!
Jag är en kille med social fobi. Jag har haft en väldigt svår uppväxt med massvis med trakasserier och en pappa som slog mig. Jag har havererat (blivit så nervös att jag inte vetat vad jag säger/kunnat vara mig själv/blivit totalt underlägsen) 1000-tals gånger.
   Min fråga är om du tror att hypnos hjälper/räcker för mig med dessa erfarenheter?
Mvh
Klas

Hypnos är ofta fördjupande och förstärkande i psykoterapi. Vi använder tekniker för att stärka din innersta självkänsla, men också för att orka minnas hur det var och få hjälp att reparera på ett sätt du borde fått redan som barn. Men det är aldrig för sent och om det passar din personlighet kan det vara en tillgång med någon form av djupare arbete med inre bilder och kontakt med känslor i en trygg relation. Hypnos är en bra möjlighet, men om du blivit misshandlad kan tilliten till både dig själv och andra människor ha fått sig en rejäl törn och hypnos måste vänta tills du känner dig helt trygg med psykoterapeuten.
   Denna del av behandlingen (att få testa tilliten) är mycket viktig och ingenting som kan forceras. Det kan ta tid att bygga upp förtroende och här finns inga genvägar. Den tiden behöver du ge dig själv. Det kan bli en väsentlig del av terapin, att våga samtala om din rädsla att lita på andra, även terapeuten. Dom som blivit misshandlade av sina närmaste lär sig tidigt att inte lita på just dom som kommer nära.
   För att få ett svar på hur och när hypnos kan vara till nytta för dig specifikt behöver du beställa ett första samtal, alltså en s.k. intervju eller bedömning hos en psykoterapeut. Se vårt behandlar- och kandidatregister.

/Susanna Carolusson

Hej!
Jag lider av social fobi som i vissa perioder är jobbigare än vanligt, jag har lätt för att rodna och känner en enorm ångest och stress över detta. Känner mig misslyckad. Jag lider även sedan många år av migrän ca. 1 gång/vecka. Jag har bra mediciner mot detta men känner att det ger kraftiga biverkningar. Så min fråga är om Hypnos är något som skulle kunna hjälpa mot både migrän och social fobi. Regressionshypnos är det en mer kraftfull behandling? Jag har aldrig gått på behandling för min sociala fobi.
mvh
B

Dina symptom tyder på att du bryr dig mer om vad andra anser om dig, än du mår bra av. Och att du inte heller är riktigt vän med dig själv. Detta kan du få hjälp med hos våra psykoterapeuter (se behandlar- och kandidatregistret).
    Om hypnos är ett hjälpmedel som passar dig, avgör psykoterapeuten tillsammans med dig. Om inte, så använder våra psykoterapeuter samtal eventuellt i kombination med lättare avspänning och/eller olika former av gestaltande, uttryckande metoder.
    Din migrän kan behandlas på två sätt med hypnos; hantera smärtan och/eller undersöka och behandla de spänningstillstånd som orsakas av din ångest. För övrigt kan du titta i denna spalt där liknande frågor har ställts av andra. Om regressionshypnos: Jag har bara stött på det begreppet bland dem som inte är behöriga att behandla med hypnos. De som är medlemmar hos oss (SFKH) är behöriga. Du använder begreppet "kraftfull" i din fråga om regressionshypnos. Det låter som ett säljargument från en icke behörig behandlare.
    Våra medlemmar är mycket noga med att anpassa hypnosens intensitet utifrån dina psykologiska resurser och behov. Alla former av hypnos brukar upplevas som mer kraftfulla än samtal enbart. Just därför är det synnerligen viktigt att behandlaren är kompetent och behörig. Se vår frågespalt om behörighetsfrågor.
 
Susanna Carolusson

Hej,
Enligt min psykiater så är hypnos inte vetenskapligt bevisat, så han kan inte remittera mig till sådan, med undantag av ögonhypnos (tror jag det heter) men alltså inte "vanlig" hypnos. Jag lider av dålig självkänsla och social fobi.
 
Tack på förhand, G-V.

Din psykiater har helt rätt i ett avseende: Det finns inget bevis för att hypnos per se botar något. Men i psykoterapi används många metoder och tekniker, som inom ramen för psykologisk och psykoterapeutisk kompetens räknas som tillräckligt vetenskapligt förankrade. Exempel på sådana beprövade och erkända metoder är hypnos, avspänning, bildterapi, kroppskännedom, symboldrama, arbete med drömmar, mental träning, medveten närvaro, etc. Därför utbildar vi inte lekmän i metoder, för om metoder kunde bota så skulle vem som helst kunna behandla, efter att ha lärt sig metoden. Av detta skäl ska man undvika ”hypnosterapeuter” som saknar legitimation i ett vårdyrke eller som inte arbetar under handledning av en legitimerad kollega.
    Däremot gör din psykiater ett misstag om han/hon anser sig kunna bedöma vilka metoder och tekniker som är lämpliga för dig i en psykoterapeutisk behandling. Det han kallar ”ögonhypnos” är förmodligen EMDR, men även EMDR kan bli verkningslös och t.o.m. skadligt om det skulle ges av en person som bara kan EMDR.
    Alla metoder oavsett graden av vetenskapligt bevisad effekt, måste sättas in i en kunskapsgrund och ett kunskapssystem i vilken den legitimerade psykoterapeuten har sin utbildning och examen. I psykoterapi kan metoder inte heller värderas fristående från den arbetsrelation som du och psykoterapeuten bygger upp tillsammans.
    Det åligger således den psykoterapeut du anlitar att göra en egen självständig bedömning tillsammans med dig, av vad du behöver och vilka metoder som kan användas samt när och hur. Enligt lag skall den som behandlar med hypnos arbeta inom hälso- och sjukvården, så metoden skall underordnas psykologisk eller medicinsk yrkeskunskap. En legitimerad psykoterapeut är bäst lämpad att bedöma om/hur hypnos kan vara till nytta för just dig.
    Hypnos har lika stor tyngd i forskningen som de flesta metoder som brukar användas i psykoterapi. Massiv forskning visar att metoder har effekt om den terapeutiska relationen sätts i fokus och den terapeutiska relationen är vad som får metoder att hjälpa eller inte hjälpa. Psykoterapeuten kan använda hypnos på många sätt; som avslappning, stresshantering, ångestlindring, etc. Hypnos är alltså ett hjälpmedel i en psykoterapi med samtalet som en ram.
    Jag kan jämföra med medicinsk vetenskap, där samma lagar råder: Kirurger undersöker och behandlar. Om jag remitterar min patient till en kirurg, så överlåter jag åt kirurgen att bedöma hur hon/han ska behandla min patient. Jag skulle aldrig säga att du inte får gå till en som gipsar, därför att gipsande saknar vetenskapligt stöd (för det finns inte mycket s.k. CRT-studier på gipsande som metod). Jag skulle aldrig säga: Du får inte gå till en som opererar bort blindtarmar, för det saknas CRT-studier på blindtarmsoperationer.
    Lång gedigen erfarenhet hos välutbildad legitimerad expertis samt nöjda patienter gör att vi fortsätter använda och finslipa metoder som visat sig framgångsrika i praktiken. Precis så är det med hypnos.
    Jag skulle aldrig skicka min patient till någon som bara kan hypnotisera, lika litet som jag skulle våga skicka någon till en som bara kan gipsa, som bara kan blindtarmsoperera eller som bara kan EMDR (ögonhypnos).
    Jag hoppas att din psykiater vill remittera dig till en hypnoskompetent legitimerad psykoterapeut som tillsammans med dig skapar ett arbetssätt som är unikt för just dina behov. De flesta som är hypnoskompetenta är utbildade på att vara just så flexibla i sitt arbetssätt.
    När det gäller vetenskaplighet kan du på denna hemsida gå in på forskning, där det aktuella forskningsläget dokumenterats.

Susanna Carolusson

Hej,
Jag har funnit er hemsida idag – och är intresserad. Jag är intresserad av att skapa egna själv-hypnos-inspelningar och undrar om ni skulle kunna sända mig någon information om hur detta kan göras? Eller tips om litteratur? Eller om inte annat – kanske ett manus ni själva använder så att jag kan lära av det och skriva egna manus?
 
Vänliga hälsningar E.

Hej
Det är ett sammanträffande att du ställer denna fråga just nu. I vår paraplyorganisation ISH diskuterar vi f.n. värdet av "manualer" för hypnos.
    Under de första åren under utbildning lär man sig efter de erfarna, man använder då deras manualer, men aldrig rakt av, utan med hjälp av handledning prövar man sig fram med varje enskild patient. Man har vissa grund-formuleringar som man tar fram, därefter lägger man in formuleringar som stämmer för det aktuella syftet och den individuella patienten. Det tar åtskilliga år av handledd praktik innan man funnit ett riktigt professionellt språk för hypnos. Det handlar om intonation, pauseringar, ordval, ramar, hur begreppen kan tolkas/misstolkas, etc.
    Och nu beskriver jag bara konsten att bedriva hypnos i behandling av individer, i terapeutiska samtal. Du frågar efter något som kräver ännu mer kompetens, nämligen att formulera hypnosinduktioner på ett sätt som stämmer för många, inte oroar någon, kan uppmuntra lyssnaren att ha egenkontroll och ändå slappna av, etc. Det är en konst som kräver lång erfarenhet av behandlingsarbete med hypnos. Eftersom du inte skriver vilket yrke du har, vilken hypnoskompetens du har och vilken målgrupp du avser med hypnosinspelningar, så förstår jag att du kanske är okunnig om komplexiteten bakom hypnosinspelningar. Jag avråder dig att ge dig in på detta.
    När jag läser ditt brev igen, inser jag att du kan mena att du vill spela in något enbart för dig själv, som bara du ska lyssna på?
    I så fall rekommenderar jag dig att söka någon av våra behandlare (se hemsidan) och under några tillfällen, efter att behandlaren bildat sig en uppfattning om vilken typ av jagstärkande hypnos du kan ha nytta av, komponera en inspelning specifikt för dig och dina behov just nu i ditt liv.
 
Susanna Carolusson

Hej, om en person blir hypnotiserad av en terapeut, visst vet han efter hypnosen om att han har blivit hypnotiserad, och han kommer väl ihåg att terapeuten har talat med honom och vad de talade om?

Du skriver inte varför du ställer frågan, men om du upplevt något själv i en terapi, som gör dig osäker, så ska du ställa frågorna till din terapeut. Jag ska försöka svara ur ett allmänintresse, för hemsidans läsare.
    Patienten är vanligtvis medveten hela tiden och han/hon minns också vad som skett. Vissa personer kan glömma vad de upplevt pga. speciella försvarsmekanismer. Jag har inte utrymme att förklara närmare, men det hanteras i så fall professionellt med patientens bästa för ögonen.
   Det finns tillfällen då terapeuter inte använder ordet hypnos, men ändå ger en snarlik behandling med avslappning och ett intensivt fokus på en inre föreställning. I psykoanalytisk terapi har man använt ordet "reverie" som betyder ungefär "dagdröm", för samma tillstånd. Mindfulness, medveten närvaro och symboldrama är terapeutiska metoder som i praktiken kan te sig mycket lika och det saknar ofta betydelse för patienten vad det kallas, bara det är verksamt och känns meningsfullt.
   God etik kräver inte att man sätter ord på varje teknik som ingår i en psykoterapi, men däremot är det absolut nödvändigt att terapeuten förvissar sig om att alla interventioner; ordval, tekniker, förslag, hemuppgifter, etc, är helt i överensstämmelse med terapins mål och patientens behov - dvs det ni tillsammans har kommit överens om att terapin ska syfta till.
    Detta är självklart för våra medlemmar.
   De sällsynta tillfällen då mina patienter glömmer vad vi talat om under hypnos, så brukar de uppleva det som att de somnat en stund. Det kan kännas tryggt.
    Men för det mesta känns hypnos som att vara i djupare kontakt med egna känslor än annars och en stark närvaro.

Susanna Carolusson

Hej!
Jag har en fråga som kommer ur ren nyfikenhet. Jag läste i en text att Björkhem fick en psykologistuderande i Uppsala att uppleva ett helt liv för sitt inre under den korta stunden hon befann sig i hypnos.
   Detta skulle alltså vara någon form av inre hallucination?
Kan det verkligen göras med hypnos att man upplever scenarier i sitt inre? Upplevs då dessa som verkliga eller bara som en blek dagdröm?

//G

Hej G!
Ja, ett av de vanligaste effekterna av hypnos är att man kan förstärka intensiteten i sina upplevelser. Begreppet inre hallucination upplever jag som motsägelsefullt. En hallucination upplevs per definition som om den inre bilden de facto finns därute just nu. Och en sådan brist på realitetsuppfattning infinner sig bara hos personer som i vanliga fall brukar hallucinera. Hypnos hindrar inte en normal realitetsbedömning, men den hypnotiserade kan välja att tillfälligt åsidosätta realiteten och fokusera på upplevelsen, som om den vore verklig här och nu. Men t.o.m. de mest hypnotiserbara individerna vet hela tiden att det är fråga om inre föreställningar eller minnen, och att dessa helt enkelt upplevs så mycket mer intensivt i hypnos än annars. I behandling med hypnos bibehåller patienten sin realitetsförankring så mycket hon själv är bekväm med. "Dagdrömmen" som man mycket riktigt kan benämna upplevelsen, syftar till att bidra till läkning, bearbetande och utveckling.
    I scenhypnos är det på ett annat sätt, där ingår förvirringsmetoder som kan upplevas som manipulation utan annat syfte än att underhålla en publik. Ett sådant sammanhang kan kännas obehagligt och då kan fenomen inträffa som är av mer hallucinatorisk art, ibland till men för den som utsätts för det.

Susanna Carolusson

Hej!
Jag är en tjej på 17 år.
    Vid 10 års ålder började jag må dåligt och vid 12 blev det mycket värre, jag hade ofta självmordstankar och vid 14-årsåldern slutade jag skolan. Jag har sedan dess haft många kontakter med privata psykologer men främst med BUP. Förra året fick min mamma en psykos och försvann hemifrån. Händelsen var traumatisk för mig och hela familjen. När hon hittades en vecka efteråt blev hon inlagd på psyk.
    Jag har aldrig mått riktigt bra och provat en del olika droger och även brukat väldigt mycket alkohol. I våras fick jag äntligen ett utredningsteam som skulle fastställa diagnoser och behandling. Jag är helt normalbegåvad och har inga svårigheter med t.ex problemlösning, skolarbete etc. Jag är bipolär av typ 1, lider av samtidig ångestproblematik och dessutom är jag dissociativ. Jag pratar nu med en psykolog två gånger i veckan, men många gånger känns det svårt och jag blir "avstängd" under mötena då de starka känslorna helt enkelt blir för mycket. Jag vill verkligen kunna lösa mina problem och jag går i skolträning men detta får inget resultat då jag ständigt hamnar i "depression", dessa börjar ofta efter att ett mindre problem fått överhanden. Jag brukar oftast "må bra" ca 1 månad, sen är jag deprimerad några veckor. Jag har funderat till och från på hypnos och vilket sätt det skulle kunna hjälpa mig på, det vore skönt att få klarhet i vad som egentligen bidragit till det som jag känner. Tror du att hypnos skulle kunna hjälpa mig bli frisk? Och om så, vad är det jag kan komma att uppleva under hypnosen?

Mvh Linnea

Hej Linnéa.
Du har tydligen fått flera diagnoser i de utredningar som gjorts. Om dissociationen är ditt starkaste försvar och övriga symptom/diagnoser bara är diverse uttryck för din ångest, så är insiktsorienterad psykoterapi med fokus på känslor ett bra val. Och den bedömningen har man tydligen gjort i ditt fall med tanke på att du får psykologsamtal som väcker starka känslor. Kanske är du otålig. Kanske får du rätt hjälp nu, hos den psykolog som vill satsa så mycket av sin tid som två ggr/vecka på dig.
    Om hypnos är bra eller ej, verkar inte vara det viktigaste i ditt fall. Det viktigaste är att du har en psykolog för vilken du kan känna ett starkt förtroende och en tillit som gör att du vågar vara i kontakt med just de känslor som väcks och som skrämmer dig för närvarande. Hypnos kanske skulle bli för starkt, för med hypnos kommer man ännu mer i kontakt med sina djupare känslor, än vad man gör enbart i samtal. Du behöver nog tid och tålamod. Om du känner att din psykolog ser dig och anar vad du bär på, vill utforska och lyssna, samt känns stabil och pålitlig, så är det viktigare än om han/hon använder hypnos. Så som du beskriver dina besvär får jag intrycket att du – för att bli så frisk som möjligt – får bäst hjälp av att våga satsa på att psykologen kan ge dig något som du behöver. Relationen läker, inte tekniken. I ditt fall skulle en hypnoskompetent psykolog förmodligen bara införa en lätt avslappning och det kan troligen din nuvarande psykolog hjälpa dig med, förutsatt att du vågar slappna av i hans/hennes närvaro.

/ Susanna Carolusson

Hej!
Jag har alltid tyckt att jag är för tjock. Har alltid haft storlek 36, är 162 lång. Har aldrig varit riktigt nöjd med mig själv. Jag får ofta kommentarer att jag är vacker men kan inte förstå vad de pratar om. Tänker alltid för mig själv att då har de missat den kvinnan eller den kvinnan.
    Har en jobbig bakgrund och har gått i terapi under en del år. Har fungerat bra efter avslutad terapi. Men problemet med min bild av mig själv har återkommit en tid efter avslutad terapi.
    Har inte haft några bekymmer att gå ner i vikt efter mina graviditeter. När jag var 25 år fick jag problem med ämnesomsättningen och har ätit Levaxin sedan dess. Har haft en del besvär med inställningen det sista året. För ca 1,5 år sedan gick jag upp i vikt efter en lång tid av stress och press. Är i dag storlek 38/40 och trivs inte med min kropp. Jag har svårt att titta mig i en spegel med eller utan kläder, ser bara en stor fet kvinna.
    Jag skilde mig för några sedan, min mamma gick bort nästa samtidigt, alltför ung. Då gick jag ner en del i vikt och trivdes med min figur (strl 36), var nöjd under ca 1 års tid. Men problemen hopade sig med barn och en bitter före detta make. Har alltid tränat mycket och äter alltid rätt. Har en personlig tränare som hjälpt till med kosten. Men jag blir inte av med de kilon som inte ska vara där.
    Har frågat min husläkare som svarar att efter 40 lägger på sig några kilon och det är svårt att bli av med. Diskuterar även med min tränare som kort och gott menar att det är en psykologisk låsning så till vidare att jag säger till mig själv varje dag hur tjock och ful jag är, kroppen tror på detta och jag får ingen effekt av all träning och karaktären med maten.
    Känner mig maktlös. Har tänkt på hypnos som ett alternativ att stärka min självkänsla för att kunna se mer positivt på livet och mig själv. Då kanske allt sköter sig av sig självt...

Väldigt tacksam för svar..E

Hej E.
Det första man brukar pröva vad gäller hypnos och övervikt är att arbeta med målbilder, som kan handla om att avstå från mat med snabba kalorier och ställa in sig på grönt och sunt. Men du skriver att du äter sunt och tränar. Dessutom verkar du inte benägen att tröstäta när du har bekymmer, eftersom du gick ner i vikt då du sörjde. Så i ditt fall räcker det nog inte med beteendeförändrande målbilder, om du får hypnos. Det du skriver handlar om din inställning till dig själv. Detta bekräftas av att psykoterapi har hjälpt. Din tränare är inne på samma linje. Stress, även s.k. uppgivenhetsstress, kan hos somliga ge en sådan effekt att kroppen vill samla på sig fett.
    Så; ja, du bör nog pröva psykoterapi igen. Och eftersom tidigare behandlingar inte haft varaktig effekt så kan det vara så att inslag av hypnos ger den varaktiga effekt du saknat. Man arbetar då med föreställningar om framtiden, på ett sätt som om man redan är där. Det kallas posthypnotiska suggestioner och innebär att du hittar resurser i ditt inre som handlar om hur du kommer att känna när du mår bra i din kropp och kunna hitta en realistisk trivselvikt. Det kan kombineras med bearbetning i hypnos av sådant i din barndom som skadat din självkänsla. Det kan också vara klokt att inte avsluta nästa terapi abrupt, utan boka in glesa uppföljningssessioner som ett fortsatt stöd, kanske över en ganska lång tid.
    Naturligtvis ska du också fortsätta att kontrollera att Levaxin-nivån ligger rätt. Kroppen kan ju förändras i sitt behov av den medicinen.

Vänligen
Susanna Carolusson

Hej Susanna!
Jag är en tjej på snart 19 år.
Jag har en del problem som är väldigt jobbiga. Inte bara för mig, men för mitt förhållande också. Jag är totalt besatt av min pojkvän, om han åker iväg, behöver bara vara två dagar, så känner jag mig fruktansvärt ensam, och gråter oftast. Jag har samtidigt inte så många kompisar som jag umgås med, så jag är oftast ensam när han inte är hemma. Jag är också väldigt svartsjuk, och klarar inte av att han umgås med andra tjejer, eller om han är ute på stan med sina kompisar.
Där kommer ett annat problem in, jag litar på min pojkvän till 100 %, men samtidigt är jag så rädd att det ska hända någonting när han då är ensam med tjejer eller liknande. Sedan verkar det som om jag är väldigt känslig. För så fort han visar nåt tecken på att han är sur eller irriterad så börjar jag gråta. Och så har jag en känsla av att alla i närheten vill ha isär oss, även om jag vet att så inte är fallet.
MVH

Tina

Hej! 
Den här typen av extrem svartsjuka kan ha sin orsak i dålig självkänsla. Man tror att den man behöver kommer att lockas av andra som är mer intressanta, begåvade, sexiga, etc.
   Man kan ha sådana problem som du beskriver, trots ett gott självförtroende på andra områden. Man kan ha upplevt svek tidigare i livet och tagit så illa vid sig att man inte vågar lita på att den man behöver är pålitlig.
   Det brukar ta minst ett år, ibland många år i psykoterapi innan man får insikt om orsakerna till denna orealistiska rädsla. Du skriver att din rädsla är obefogad och orimlig, så jag tror inte du är hjälpt av samtal som fokuseras på hur du ska hantera er relation. Du vet nog redan hur du vill vara mot din kille. Därför vill jag rekommendera en psykoterapeut som vill gå på djupet i fråga om varför du känner som du känner, och hypnos är ett bra hjälpmedel i en sådan terapi. Du kan samtidigt få hjälp att bespara din kille alla plågsamma förhör som jag antar att du utsätter honom för.

Mvh
Susanna Carolusson

Hej!
Jag lider av en trötthet som är oändlig. Jag sover regelbundet ca 5-7 timmar varje natt, äter bra och motionerar. Jag har svårigheter med minnet, då jag ofta glömmer av saker. Tror du att hypnos skulle kunna hjälpa mig att få reda på vad som orsakar min trötthet?
mvh,
M

Hej M!
Svårt att säga. Många orsaker är möjliga. Jag ska nämna tre.

• Du sover dåligt pga återkommande mardrömmar. Om så, är psykoterapi med hypnos att rekommendera, eftersom mardrömmar brukar ha något att berätta om vad drömmaren behöver ta tag i.

• Du tillhör dom som behöver mer sömn än dessa timmar. Om så, märker du att du är piggare de dagar du fått sova 8-9 timmar. (Jag själv blir plågsamt sömnig stora delar av dagen när jag sovit mindre än 8 timmar. Numera när barnen vuxit upp, sover jag 9 tim/natt, ibland mer, ibland mindre.)

• Du kanske har bekymmer som du inte ser någon lösning på? Då kan man känna sig trött pga uppgivenhetskänslor. Psykoterapi gärna med hypnos, kan vara bra som ett stöd att komma vidare.

Se i behandlar- eller kandidatregistret.
Susanna Carolusson

Kommentar från M:
Jag har lidit av panikångestattacker och var dum nog att avsluta mina möten med psykologen. Jag drömmer ofta mardrömmar om att min sambo ska lämna mig m.m. Jag drömmer väldigt vilt om man säger så. Jag har två små barn och känner mig lite piggare efter 10 timmar sömn när jag väl får sova så länge, men inte mycket piggare.
Jag ska ta och titta i registret, tack för svar!

Hej
Jag har problem med min vikt, den har ökat och ökat genom åren. Nu är jag 23 år gammal och väger 98 kg. Jag har egentligen ändå sedan jag var 14 haft problem med min vikt, innan dess tränande jag 6 dagar i veckan, men då slutade jag träna. Några år senare lyckades jag gå ned mycket i vikt, det började ganska sunt men senare blev det ganska osunt, det slutade med att jag gick flera dagar utan att äta, och sen hetsåt när jag blev för hungrig. Och så gick det runt sådär. Nånstans är jag väldigt rädd för att det ska bli sådär igen, det var väldigt svårt att komma ur.
   Jag undrar om hypnos kanske kunde vara något för mig? Om det kunde hjälpa mig med motivationen och sluta vara så rädd för att få en osund relation till mat och träning.
   Jag undrar i så fall hur det rent praktiskt går till med hypnos?
/ Mimmi

Hej Mimmi.
Det finns så många sätt att lyckas gå ner i vikt. Tekniken handlar ju egentligen om energiinkomster (nyttig, inte alltför lättupptagen föda och dryck som intas regelbundet, så att du håller igång ämnesomsättningen) och energi-utgifter (motion). En bra dietist och en personlig tränare på gym kan räcka långt. Men ibland måste något mer till.
   Det handlar då om motivation och självbild. Där kan hypnos hjälpa till, särskilt om du (omedvetet?) har svårt att föreställa dig din spegelbild som smidig och snygg i kroppen. Med hypnos kan du stärka sin målbild och/eller utforska om du har någon rädsla inför att vara hungrig eller tom, inför att bli mer attraktiv eller om mat/dryck betyder mer än vad det egentligen är, alltså om det ersätter annat som du saknar.
 
Mvh
Susanna

Hej Susanna
I mitt arbete använder jag nästan dagligen engelska men jag upplever att jag har svårt att komma ihåg ord eller grammatik. Detta märks när jag ska prata eller skriva på engelska. För att bli bättre läser jag engelska böcker men det känns ändå som om man måste banka in varje ord gång på gång, men ibland hjälper inte detta (tyvärr oftast).
   Som du förstår finns viljan och hungern på att lära mig men det är väldigt motsträvigt. Tror du att hypnos kan underlätta inlärning eller "låsa upp" den mentala knut (om det är en sådan) som sen kanske underlättar inlärning?

Hej!
Ärligt, jag har ingen erfarenhet av att hypnos hjälper specifikt för detta. Men om mina kolleger läser detta på hemsidan, kanske det finns någon som arbetat framgångsrikt med den formen av hypnos och kan bidra med ett annat svar än jag ger. Det var populärt på 70-talet att pröva hypnos för detta du beskriver.
   Min egen erfarenhet av exakt samma sak är att jag måste läsa engelska, aktivt uttrycka mig, skriva orden och göra detta många ggr, innan de fastnar i minnet. Ändå anses jag språkbegåvad, jag hade i alla fall höga betyg i tyska, spanska och engelska, men oj vad jag fick öva!
   Jag har blivit bra på engelska i arbetssammanhang, men jag har aktivt repeterat vissa uttryck i många år nu. Troligen finns inga genvägar. Hypnos kan möjligen stärka din förmåga att fokusera och koncentrera dig, för det måste man kunna när man lär in något, vad som helst.
   Jag har emellertid hjälpt en vuxen person med hypnos, som hade inlärningshinder för siffror. I hypnos kunde hon minnas en hotfull händelse där hon förväntades förstå siffror och inte klarade detta, helt naturligt. Hon kunde få hjälp med den knuten i en bearbetande psykoterapi med hypnos. Och sedan hitta ett icke-skrämmande lekfullt sätt ett memorera siffror. Om det finns en sådan erfarenhet i ditt fall kommer hypnos förmodligen att kunna vara till nytta.
 
Susanna Carolusson

Hej,
Jag har en son på 13 år som periodvis har problem med tics, mestadels ryckningar och lite olika rörelser.
Vissa perioder är han helt fri, för att sedan under en kort eller lite längre (ca 1-2 veckor) få tillbaka det.
Min fråga är om det skulle kunna fungera med hypnos för att lindra hans problem?

/Mvh X X

Hej
Tics kan ha neurologiska orsaker, men oavsett om det finns en sådan bakgrund eller om det bara är psykologisk spänning som utlöser dessa tics, så ser man ofta att besvären förvärras av psykologisk stress. Hypnos är en bra metod för att utforska sådana samband och att få hjälp att hantera sådana situationer mer avspänt. Det kan också vara av betydelse hur omgivningen reagerar. Om han upplever att det besvärar omgivningen, kanske han spänner sig för att försöka kontrollera sina tics, vilket ofta får motsatt resultat.
Tala gärna med en neurolog först, för det kan vara bra att veta om det finns en neurologisk diagnos eller inte, när ni eventuellt kontaktar någon av våra medlemmar med hypnoskompetens.

Mvh
Susanna Carolusson

Hej,
jag undrar om man kan hypnotisera någon till att göra något som den inte är medveten om? T.ex. be den person som är hypnotiserad att göra saker som den sen inte kommer att komma ihåg?

Mvh B

Hej!
Svaret är ja. Du skriver ingenting om varför du ställer frågan. Vill någon göra detta som du beskriver? Svaret är att frågar du oss i SFKH som arbetar med klinisk hypnos, så har vi ingen anledning att skapa sådana effekter, tvärtom. vi använder hypnos för att hjälpa människor att bli mer medvetna om hur de väljer och vara mer närvarande i vad de gör.

Mvh
Susanna Carolusson

Hej!
Min fråga handlar om ett problem som jag haft sen jag var liten. Det handlar om att umgås med folk. Jag har alltid tyckt att det varit jobbigt att umgås några stycken på samma gång eftersom att jag alltid varit den som hamnat utanför därför att jag sällan vet vad jag ska säga.
    Jag har verkligen försökt läsa mig till att bli bättre på sånt här men inget har fungerat för mig. Ofta när jag pratar känns det som att det finns en tendens till att bli stelt och tvunget fast att det är det sista jag vill! Så min fråga är om man kan avhjälpa dessa slags problem med hjälp av hypnos?

Hej!
Det fungerar sällan att läsa sig till lösningar på blyghet.
   Detta är något som kan ta tid och för vilket jag rekommenderar psykolog- eller psykoterapisamtal. Hypnos kan vara ett hjälpmedel, så småningom, när du byggt upp ett förtroende för din terapeut och känner dig fri.
   Det kan vara så att det bästa för dig är att upptäcka att det går att var öppen och spontan tillsammans med en psykoterapeut, som hjälper dig att vara mer frimodig, eller åtminstone hjälper dig att själv kunna välja när du vill vara reserverad respektive öppen och kunna ta plats i ett sällskap. Om du känner att du kan öppna dig hos en terapeut, kommer du förmodligen att pröva hur mycket av den öppenheten du rimligen kan och vill visa i andra sammanhang. Och vad du vill hålla för dig själv.
 
Bra initiativ att du vill ta tag i detta!
 
Susanna

Hej
Vi är två studenter på Hälsouniversitetet i Linköping som står i begrepp att påbörja vårt examensarbete. Vi har valt att fokusera på sömn och sömnbehandling. Nu i inledningsskedet av studien samlar vi in information om tidigare forskning och metoder relaterat till sömn och behandling av sömnbesvär. Under pågående sökning har vi funnit att sömnproblem kan behandlas med hypnos. Det hade varit intressant att få reda på mer om denna behandlingsmetod för att eventuellt ta med i vår studie. Jag undrar därför om ni utför behandling/terapi för sömnbesvär? Hur utför ni i så fall detta behandling? Använder ni er av inspelat material för hypnos (på CD-skiva)?

Hej
Vi i SFKH har goda erfarenheter av att lära ut självhypnos mot lindriga eller stressrelaterade sömnbesvär.
   Hypnos är ett perfekt hjälpmedel i psykoterapi om besvären har samband med t.ex. obearbetad förlust, PTSD eller utbrändhet.
På vår hemsida kan ni eventuellt hitta litteraturreferenser, t.ex. i vår länk till ISH.
   Jag personligen kan bäst bidra med klinisk erfarenhet.
   Jag får ofta patienter som av sin läkare har rekommenderats terapi för sina stressrelaterade besvär; utbrändhet, kris, separationer, ångest och oro – samtliga av dessa besvär som oftast är förenade med sömnproblem.
Resultatet av hypnos (inom ramen för psykoterapeutiska samtal) har hjälpt de flesta.
   Jag har en CD med ett spår som heter ”något till natten”. Den säljer bra (men av etiska skäl inte via apotek, utan de säljs av mig eller via legitimerad behandlare)
   Denna CD har jag sålt sedan 1987, förbättrad version 1999. Bara positiv feedback. I de fall den inte fungerar, har det visat sig att den behöver kombineras med insiktsorienterad hypnos (hypnosanalys) om vad det är som håller en vaken, dvs vilken funktion fyller det att ha en beredskap att reagera, varför vågar man inte släppa taget?
   I de fall cortisolnivåerna hamnat i en ond hög-nivå-cirkel pga en yttre stress, (t.ex. en orimlig arbetsbörda under lång tid) så hjälper oftast hypnos enbart, eller i kombination med självkännedom (för att förstå hur man låtit sig drivas in i detta vakenhetstillstånd).
 
Susanna Carolusson

Hej Susanna!
Jag har fått ditt namn av min psykolog på vårdcentralen. Jag undrar om hypnos kan hjälpa mig med mina problem? ... mina problem är livslångt sömnproblem med mardrömmar och sömngång. ... bakgrund i trasig familj och mobbing och säkert annat. ... fysiska symptom ... sökte läkare, fick diagnosen utmattningsdepression. Måste avsluta hos min psykolog (vården har begränsat antal besök per patient). Nu kanske hypnos är för dyrt och kanske inte rätt för mig, men jag vill ändå undersöka möjligheten att alternativ terapi kan vara till nytta.

Hej!
Jag vill först kommentera begreppet alternativ terapi. Hypnos är en metod som skall användas inom ramen för traditionell vetenskaplig beprövad behandling, så vi räknas inte som alternativterapeuter.
   Du bör vända dig till oss med legitimation i vårdyrke. Du har säkert sett alla hypnoscoacher och märkliga titlar som annonseras – de har i allmänhet ingen vårdexamen från ett statligt godkänt universitet.
   Certifieringar, Mastertitlar, diplom, etc är inte underkastade några allmänna kvalitetskrav, endast Socialstyrelsens legitimation garanterar gedigen utbildning och patientsäkerhet.
   Du hittar telefonnummer på behandlarregistret eller kandidatregistret. På kandidatregistret kanske du eventuellt få ett lägre arvode. Kandidaterna går i handledning hos legitimerad psykoterapeut – det ger också en god kvalité på behandlingen.
 
Mvh
Susanna Carolusson
Läs mer: Behandlarregistret eller kandidatregistret

Hej!
Jag undrar om man kan sluta röka, med hjälp av hypnos?
mvh
K

Hej K
Hypnos har förmodligen samma resultat som andra bra metoder: ca en tredjedel slutar röka för gott, ca en tredjedel håller upp ett bra tag, ca en tredjedel fortsätter röka.
   Det är därför särskilt intressant att försöka förstå varför de som lyckas, gör det. Och vad de duktigaste behandlarna har gemensamt.
   Såvitt jag förstår, så lyckas duktiga behandlare få de omotiverade att avstå behandling. De riktigt motiverade som alltså väljer behandling efter att ha fått information om vad som krävs av dem, har kraft att kämpa sig igenom abstinensen, suget och behandlingens regler.
   Man måste alltså verkligen vara motiverad att sluta. Man måste också vara beredd på att utforska vad det då är som gör att man ändå röker. Enbart fysisk abstinens räcker inte som svar, för då skulle alla klara av att härda ut alltifrån några dagar upp till tre veckor, tills den värsta abstinensen är över. Behovet att röka kan dölja många andra behov: att få ta en paus, kicken att få inta en drog och känna effekten, självtröst, avledande från oro eller obehag, längtan efter samvaro. Listan kan göras lång.
   Om frågan gäller ditt eget behov av rökavvänjning, så rekommenderar jag dig att söka upp en hypnosterapeut (se behandlarregistret) och i ett första bedömningssamtal känna efter om terapeuten känns förtroendeingivande och trygg för just dig som person.

Med vänlig hälsning
Susanna Carolusson

Kan man förändra sin personlighet med hjälp utav hypnos?
Kan man ändra sitt beteende med hjälp av hypnos, och till vilken grad?

Hej Svea!
Vilken form av psykologisk hjälp du än väljer, så är det min erfarenhet att du bör kombinera med en kontinuerlig kontakt med dietist.
   Dessutom är det bra om skriver upp varenda smula av allt du stoppar i din mun och regelbundet delar med dig dessa anteckningar till någon (dietist, terapeut eller en vän).
   På så sätt så blir det tydligare för dig vad exakt du äter/dricker.
   Hypnos kan vara ett mycket bra hjälpmedel, men det du själv gör mellan hypnossessionerna är avgörande.
 
Med vänlig hälsning
Susanna Carolusson

Hej!
Jag är en kille på 20 år som undrar om hypnos kan vara något för mig. Jag har en fobi som upptar mig ständigt. Jag är rädd för en insekt som knappt syns men finns i mitt hem. Jag vågar nästan inte vara hemma ensam. Storstädning hjälper inte, ohyran kommer tillbaka gång på gång. Professionella städare har kostat mig en hel del. Jag tränar att vara i mitt hem. Jag har tidigare provat olika behandlingar, men fobin har faktiskt blivit värre. En hypnotisör sade att jag var för spänd. Kan det ändå vara så att en duktig hypnotisör skulle kunna hjälpa mig?

N.N.

Hej N.N.
Jag kan tyvärr, utifrån den information jag fått, inte ha någon idé om hur din fobi kan behandlas. Det krävs ett personligt bedömningssamtal hos en professionell behandlare, t.ex. psykoterapeut. En intervju görs då för att utröna om din fobi startat efter någon händelse eller en längre period av lidande i ditt liv som plågat dig, men inte bearbetats.
   Fobier kan ha många orsaker. Behandlaren försöker få ett grepp om vad dessa insekter betyder för dig, varför du tillskriver dem en sådan farlighet. Behandlaren behöver bilda sig en uppfattning om varför du är rädd, för att överhuvud taget kunna få en idé om hypnos skulle vara en lämplig metod och i så fall om hypnosen skulle ingå i en utforskande, en avbetingande (typ fobiträning i fantasin), eller en självförtroendestärkande psykoterapi. Ofta kombinerar man dessa tre inriktningar.
   Om du har råd att gå hos en privatpraktiserande psykoterapeut, titta i vårt behandlar- eller kandidatregister här på hemsidan.

Lycka till!
Susanna Carolusson

Hej Susanna.
Jag är en 3-barns mamma som i ca 1 1/2 år lidit av depression. Den utlösande faktorn var nog att min man var otrogen och hela min trygghet rämnade.
   Med tiden blev mitt tillstånd värre och jag blev insatt på Cipramil och samtal en gång i veckan. Där är jag nu.
   Saken är den att jag återkommer hela tiden till min barndom med missbruk, våld och otrygghet. Jag har inget direkt minne förrän 10 års ålder, utan allt är svart. Dock har små fragment och känslor börjat komma, vilket leder till en fruktansvärd ångest.
   Jag började i väldigt låg ålder att tvångsonanera. Ofta tvingade jag mig på tjejkompisar och utförde oralsex mm i våra lekar. För mig har den sexuella biten alltid varit mkt ful och äcklig och det är i samband med den biten som ångesten kommer, framförallt på kvällen när jag ska gå och lägga mig. Min man har en tendens att vilja göra "det" mitt i natten och det är så hemskt!! Detta har resulterat i små minnesbilder och känslor som jag tror beror på ngt som hänt i min barndom... eller rättare sagt så VET jag att ngt har hänt, men jag kan bara inte komma ihåg det.
   Nu undrar jag om det går att få fram det genom hypnos för det håller på att göra mig tokig att inte veta vad allt detta beror på. Min depression är djupt gången och jag ser detta som en utväg till att minnas.
 
Mvh M P

Hej M P
Ja, hypnos i händerna på en kompetent kliniker är en bra metod för att få fram vad man är rädd för. Det är inget sanningsserum, men vi som arbetar med hypnos i psykoterapi, känner ganska väl om ett minne är laddat med verkliga upplevelser eller om det mesta är fantasier. Vi arbetar inte med hypnos för att plocka fram minnen och sedan lämna patienten med den ångest det väcker. Hypnosen skall ingå i en psykoterapi där du får hjälp att hitta styrkan att möta det du finner och även där kan hypnos vara till hjälp.
    Du kan hitta behandlare i behandlarregistret och kandidatregistret. I kandidatregistret är alla kompetenta, de går i regelbunden handledning hos erfaren legitimerad psykoterapeut. I behandlareregistret bör du begränsa dig till de som är leg. psykoterapeuter, eftersom du verkar behöva en traumabearbetande behandling hos en psykoterapeut som kan diagnostisera och behandla trauma och inte minst den ångest det väcker när minnen kommer upp. Ditt brev innehåller ganska personliga detaljer – får vi publicera det?
 
mvh
Susanna Carolusson

Visst går det bra att ni publicerar brevet, kan det vara till hjälp för ngn annan så är jag bara glad. / M P

Hej!
Jag är en 37-årig kvinna som aldrig upplevt orgasm. Skulle hypnos kunna hjälpa? Vart vänder jag mig? Till en sexualterapeut?
 
Mvh, N.O.

Hej
Orgasm är vanligtvis en fråga om förmåga att hitta rätt teknik men också att tillåta sig att njuta, ge sig hän och låta kroppen ta över. Du kan säkert hitta någon i vårt behandlarregister som vill ta sig an ditt problem.

Då kan du förvänta dig att hypnosterapeuten kommer att

1. Bedöma vad du behöver; rådgivning och/eller hypnosterapi.
2. Själv råda dig angående orgasmteknik eller ge en hypnosbehandling som
    kan bearbeta eventuella mentala spärrar eller hänvisa dig till lämpligare
    form av terapi om du behöver något annat än vad den aktuella terapeuten
    kan erbjuda.
Du är inte särskilt ensam om detta, men få vågar prata om det eftersom dom
tror att alla andra får orgasm utan svårighet.
 
Susanna Carolusson