 |
Hej!
Jag undrar om hypnos kan hjälpa vid hjärntrötthet?
Med vänlig hälsning X
|
|
Hej!
Det korta svaret är ja.
Det är emellertid viktigt att du
(jag förutsätter för enkelhetens skull att det är dig det
gäller) har rimliga förväntningar på vad hypnos kan hjälpa
dig med. Hypnos är ett avslappnat tillstånd som i sig självt
är hjälpsamt för all typ av läkning. I den avslappningen når
du kroppens djupare vetskap om behovet av extra sömn och
vila mellan de stunder du koncentrerar dig på
rehabiliterande aktiviteter.
Nu framgår det inte hur du
drabbats av hjärntrötthet. Vanliga orsaker är stroke,
hjärnblödning, olycksfall med skallskada eller
stressrelaterad utmattning. I samtliga fall krävs tidsavgränsade kognitiva och fysiska träningsaktiviteter i
samband med rehabilitering, vilket i sig kräver nödvändig
vila för att ge resultat.
Det är viktigt att denna
nödvändiga vila känns harmonisk. Oro till exempel, kan ge en
inre stress som försvårar vilans återhämtande funktion. Med
hypnos kan du få hjälp att nå en djup och harmonisk vila.
Hypnos kan också fyllas med ett innehåll som ligger i linje
med de eventuella rehabiliteringsmål du har. Genom att i
hypnos föreställa dig känslan av att redan vara där, med
alla dina sinnen, stärks din förmåga att uppnå det du
rimligen, utifrån skadebilden, har resurser att uppnå.
Hjärntrötthet kan också orsakas av traumatiska erfarenheter
och sammanhang. Om det förhåller sig på det viset kan en
hypnoskompetent psykoterapeut hjälpa dig med en sådan
bearbetning.
De exempel jag beskrivit om hur hypnos kan
användas vid hjärntrötthet har det gemensamt att de
eliminerar hinder för den spontanläkning som kroppen/hjärnan
naturligt eftersträvar. Läkningen fördjupas med hjälp av
hypnos, men läkningen måste få ta tid. Hjärntrötta människor
får ofta bittert erfara att om de tar i för mycket i sin
ambition att snabbt bli återställda drabbas de av en
förlamande trötthet som de skulle sluppit om de pausat och
vilat mer frekvent. Hypnos tar inte bort behovet att pausa
ofta, men kan öka din kroppskännedom och kännedom om andra
genuina behov. Då är det inte lika lätt att köra över sig
själv.
Om du känner igen dig i detta med
traumatiskt sammanhang rekommenderas du att få en
individuellt anpassad behandling med hypnos, dvs gå i terapi
hos en av våra medlemmar. Om du vill prova den djupa
harmoniska avslappningen som hypnos bidrar till, innan eller
medan du söker terapi, kan du beställa en ljudfil att ladda
ner. På min (www.carolussons.se) hemsida finns några som kan
stämma med dina behov.
/ Mvh Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Min unge vuxne son som har drabbats av förvärvade
hjärnskador. Han har afasi och kan säga några få ord. Oftast
vill han svara och öppnar munnen men det kommer inget ord.
Han är vaken men kan bara ibland styra sin kropp på
uppmaning. Kommunicerar med blinkningar och verkar förstå
det vi säger. Ändå är han inte helt vaken. Känns som han är
klar stundtals men har också stunder då han verkar glida i
väg. Nu har det gått 6 mån från olyckan. Har inte läst dina
böcker än men ska självklart göra det. Blev så överväldigad
när jag hittade artikeln om hypnos-hjärnskada.
Skulle hypnos få honom att ev. få tillbaka talet eller främja
läkningen i hjärnan? Finns det någon hypnotisör som
behandlar vuxna med förvärvad hjärnskada? Han är just nu på
en sorts daglig verksamhet där han har tillgång till gym,
datorer, m.m., men är för dålig för att träna själv, så han
är utlämnad till den rehabilitering kommunen har och den är
mkt begränsad.
Mvh, Bekymrad mamma
|
|
Hej!
Ingen har gjort sig direkt känd vad jag vet för den
hypnosinriktningen. Möjligen jag själv, genom mina böcker
och erfarenhet av egen sons förvärvade hjärnskada, samt
genom att ha mött ett antal patienter med förvärvad
hjärnskada, vilket du kanske känner till.
I Tyskland har min kollega Bernhard Trenkle, beskrivit hypnos
i behandling av afasi.
Det finns enstaka framgångsberättelser och det finns skador
som inte låter sig påverkas. Man vet inte förrän man prövat.
Hypnos fungerar som så, att man lockar fram omedvetna
resurser som kan hjälpa till i rehabiliteringen och kan få
bort psykologiska spänningar som eventuellt blockerar
rehabiliteringen. För din egen del kan du eventuellt finna
stöd i bemötandet och anhörigrollen i mina böcker.
Vi som har hypnoskompetens och är med i SFKH har alltid en
grundutbildning att kompetensmässigt utgå ifrån; t ex
psykolog, läkare, psykoterapeut eller annan utbildning för
legitimation inom hälso- och sjukvården. Hypnoskompetensen
hos våra medlemmar kan appliceras på de flesta problem som
vi kan möta i våra grundprofessioner. Arbetssättet blir inte
så annorlunda vid förvärvad hjärnskada eftersom vi alltid
lägger upp all behandling utifrån den enskilda patientens
förutsättningar.
Mvh Susanna
|
 |
(Frågan är nedkortad och
anonymiserad.) Hej!
Jag och min fru har hittat på alla möjliga äventyr sedan vi
träffades för knappt 20 år sedan, vi är nu båda 46 år. Vi
har gedigen erfarenhet av att dyka i krävande miljöer;
kallvatten, vrak, ström, vågor, hajar, stora djup,
superdålig sikt och liknande är vi bekväma med, vi har
flyglicens för skärmflygning m.m.
Vi är ofta i fjällen och
åker skidor, både på längden och utför, och just på detta
medium har min fru en irrationell rädsla. Hon har åkt länge
och är duktig på att ta sig ned, men när farten ökar sätter
det stopp på ett sätt som hon inte kan förklara, mer än att
det är en rädsla att ramla.
Efter en dag i backen tidigare uttryckte hon "Nu vet jag vad
jag önskar mig i födelsedagspresent - Hypnos! Det kanske
fungerar mot min rädsla att åka fort i backarna".
Jag tänkte förhöra mig
lite om detta är något som kan ha en positiv effekt och vad
ni i så fall skulle rekommendera som nästa steg.
Med vänliga
hälsningar, X
|
|
Hej!
Professionellt utövande av hypnos innebär att först utforska
vad som ligger bakom rädslan. Det vore oetiskt att försöka "hypnotiserat
bort" en rädsla vars orsaker är okända. Vi behöver förhålla
oss öppna för att det kan finnas många möjliga skäl bakom
denna rädsla. Utan att veta vad som gäller i just detta fall
kan vi nämna exempel från andras erfarenheter, att: Den
snabba farten känns inte trygg längre. I medelåldern blir
många mindre riskbenägna och behöver acceptera det för att
må bra. Din text ger inte intrycket att hon varit
riskbenägen, i meningen "dödsföraktande".
Aktiviteterna du beskriver är sådana som kräver total
närvaro. Rädslan kan betyda att hon har en känsla av inte ha
full kontroll och att åkandet blir riskabelt. Vilket det
också är om hon innerst inne inte längre finner glädjen i
att pressa farten. Om klimakteriet börjat ge sig tillkänna
med hormonella hinder för full koncentration eller om
sammanhanget där aktiviteten utövas förknippas med något
annat som stör ut hennes koncentration och glädje är rädsla
en adekvat känsla. Om inga sådana omedvetna faktorer tycks
föreligga kan man med hypnos åter hitta tillbaka till
känslan av full kontroll, närvaro och uppmärksamhet.
Om
hennes upplevelse är att kontroll, närvaro eller
uppmärksamhet sviktar kan vi utreda i samtal och med hjälp
av hypnos vad som begränsar dessa funktioner. I hypnos kan
man få förståelse för rädslans orsaker, men också sätt att
övervinna eller hantera den. Det kan resultera i att hon
återtar glädjen i att åka snabbt. Ni behöver båda förhålla
er öppna för möjligheten att hon inte längre är motiverad
att köra på i samma fart som förut. Om så är fallet kan
rädslan vara ett symptom på att hon är i en inre konflikt
mellan sin bild av sig själv som extremt snabb och andra
behov i sportutövandet som hon trycker tillbaka, kanske för
det inte stämmer med den hon alltid har varit och vill vara
i er gemenskap?
Jag skriver detta för att förklara att
svaret och lösningen finns inom henne. För att kunna få fatt
i det, får vi inte låsa oss fast i en bild av vad hypnosen
ska resultera i.
Med vänliga hälsningar
Susanna och
Markus
|
 |
Hej!
Jag har i stora delar av mitt liv
haft problem med att jag störs av olika ljud. På senare tid
har jag börjat lägga märke till
– och störa mig på – ett ljud
som förekommer ofta i min vardag. Detta ger mig stress, oro
och ångest och jag vet inte hur jag ska släppa dessa tankar.
I min växande desperation undrar jag om hypnos kan vara ett
sätt att glömma att jag tycker att detta ljud är jobbigt,
och/eller om hypnos kan hjälpa mig att komma över dessa
problem där jag blir rädd för och besväras av diverse ljud.
Med vänliga hälsningar E
|
|
Hej E!
Det känns roligt att kunna ge ett positivt svar
ganska direkt. Hypnos är som du säkert redan vet, ingen
mirakelkur. Det krävs, som i all vetenskapligt förankrad
behandling, en ingående undersökning om bakgrund och orsak.
Ibland går det inte att fastställa orsakerna till ett
problem, men då kan det ändå vara värt ett försök att
behandla symptomet.
I ditt fall kommer behandlaren att fråga
om du kan beskriva de perioder då du haft denna
ljudkänslighet. Hur tidigt i ditt liv började problemen,
finns det ett samband med påfrestningar och stress, livsomställningar, förluster eller annat som rubbat din
tillvaro? Likaså kan det vara viktigt för hypnosens
utformande, att veta vilka ljud du haft eller har svårt för,
vad dessa ljud innebär just för dig, medvetet och eventuellt
undermedvetet. Slutligen, eftersom din ljudkänslighet
förefaller vara selektiv, kan det vara värdefullt att veta
vilka ljud du inte störs av alls och vilka ljud du mår bra
av. Kanske kan du redan besvara flera av dessa frågor utan
hjälp av hypnos och på så sätt börja ana vad som rubbar ditt
välbefinnande? I vilket fall som helst, om du är villig att
utforska ljudens innebörd för dig har du sannolikt god nytta
av att söka en hypnoskunnig medlem hos oss, se
behandlarregistret. Om det skulle vara så att ditt
hörselsinne i vissa perioder blivit känsligt för vissa
ljudfrekvenser, utan att det finns några psykologiska
orsaker, kan vi rekommendera att hypnos prövas för att
lindra besvären.
Susanna och Markus
|
 |
Hej!
Jag är en kvinna runt 40 år som
träffar en emotionellt otillgänglig man, och har väldigt
svårt att veta hur jag ska bete mig med honom. Jag har adhd
och är empatisk. Jag försöker ständigt förbättra min
självkänsla och jag tränar på min sociala ångest och min
nervositet. Jag tycker det har blivit bättre sedan jag läste
om hypnos och själv började fokusera mer inåt. Jag har
fortfarande svårt för att stå på mig och känslan att inte
räcka till är överväldigande. Undrar om hypnos kan få mig
att dels hantera mina känslor bättre, dels bli säkrare i mig
själv?
Mvh "Stina"
|
|
Hej Stina!
Av sekretesshänsyn har vi kortat ner din
fråga. Du beskriver två problemområden. Det ena handlar om
hur du ska bete dig mot din partner (om det är rätt ord),
det andra är din osäkerhet, otillräcklighetskänsla och
nervositet. Det sista är sådana svårigheter som man kan
jobba med i en individuell psykoterapeutisk samtalskontakt.
Din fråga väcker också en annan tanke; det verkar som om du
verkligen jobbar hårt för att utveckla dig själv och att du
tar stort ansvar för er relation; du försöker ständigt
förbättra dig, försöker komma på hur du ska bete dig, du
tränar på din sociala ångest och nervositet, du läser på om
hypnos och fokuserar inåt.
Eftersom du redan har god
erfarenhet av det du själv tillämpat i hypnosmetodik, så
talar det för att inslag av hypnos i en sådan kontakt kan
vara hjälpsamt för dig. Så kontakta gärna någon i vårt
behandlarregister, så får en personlig bedömning ge dig ett
säkrare svar.
Susanna och Markus
|
 |
Hej!
Jag är en kvinna som är sensitivt
begåvad och har frågor till er om huruvida hypnos kan hjälpa
någon känslomässigt otillgänglig? Jag träffar en man som
jag nu förstått är väldigt rädd för relation på djupare plan
på grund av uppväxten. Jag har väldigt starka känslor för
denna man, och jag tror att han tycker mkt om mig med, men
rädslorna tar över då vågar han inte gå vidare. Båda har adhd, jag har fått min diagnos, men han har gått via
beroendeenheten eftersom det varit missbruk i bilden förut.
Kan de möjligen ge remiss till hypnos (det skulle göra mkt
för hans beroende så han kan få riktig hjälp med en
adhd-utredning) och även hans känslomässiga situation. Eller
hur gör man annars om man behöver hypnos? Vart vänder man
sig?
Mvh C
|
|
Hej! Din fråga är flerfaldig, då det finns många
faktorer som spelar in, om du ska få ett bra svar.
Vad är
hönan, vad är ägget? Vad är dina önskningar å hans vägnar
och hur motiverad är han själv för en psykoterapeutisk
behandling med hypnos? Är han tveksam blir det inte bra om
du pressar på, behandlingar fungerar bäst när patienten är
den som aktivt söker sådan och helst också är den som
undersöker vad det finns för behandlingar att erbjuda. Men
visst, det finns situationer när en anhörig eller nära vän
tar första steget. Mannen du träffar kanske till och med har
bett dig hjälpa honom att söka information så som du nu gör?
Du skriver också att han inte fått sin adhd diagnosticerad
av expertis. Om han vill utredas för den diagnosen, kan han
be om remiss till utredning från den beroendeenhet, där de
känner honom. De bör ha sett symptomen och kan se hans behov
av en utredning. Alternativt kan han höra med sin
Vårdcentral om de vill remittera honom för sådan bedömning.
Att få en adhd-diagnos brukar emellertid sällan leda till
någon annan behandling än medicinering, vilket man kan vara
tveksam till om patienten har ett missbruk bakom sig. Om du
själv har fått ett bra psykologiskt stöd tack vare din
diagnos, så är det förståeligt om du hoppas detsamma för
honom. Din fråga till oss handlar om psykoterapi med hypnos
för hans del.
Du skriver att han är känslomässigt otillgänglig och att
detta beror på hans uppväxt, du tror att han tycker om dig,
men att han är rädd för en djupare relation. Hans egen
uppfattning i den frågan framgår inte. Om han instämmer i
din analys, är nästa fråga om han har en egen önskan om
psykoterapi med hypnos, för att få djupare kontakt med sitt
inre?
Är det så att han vill det, så fungerar det bäst om
han själv letar upp en psykoterapeut eller psykolog,
förslagsvis i vårt behandlarregister. De flesta behandlare
som finns i vårt register arbetar på privat basis, så därför
betalar patienter hela arvodet själva.
Om det är så att du
vänder dig till oss, för att du främst hoppas på en djupare
relation till honom och om han också önskar det, är det
bättre att ni först vänder er till en par-terapeut, som kan
underlätta för er att samtala om känslor och om er relation.
Det finns privata och det finns kommunala samtalsterapeuter
för par. Det rådet förutsätter att ni hållit ihop så pass
länge att ni båda betraktar er som ett par, och att båda
vill satsa på att utveckla och förstå er relation. Är
relationen ny, bör ni kanske ge varandra tid att lära känna
varandra precis som ni är, innan ni försöker förbättra
relationen med professionell hjälp.
Jag återkommer till den
viktigaste frågan: Önskar denne man bli bättre på att vara i
kontakt med sina känslor, först och främst inför sig själv?
Om han inte uttryckt en sådan önskan återstår frågan om han
för sin egen del är motiverad för psykoterapi med hypnos,
helt fristående från vad det kan innebära för er relation?
Den frågan blir bäst om han tar ansvar för att gå vidare
med.
Susanna Carolusson
|
 |
Kan man glömma vad som helst genom
hypnos? |
|
Att få människor att ”glömma saker” är mer förknippat
med estradhypnos än med klinisk hypnos. Det är oftast inte
förenligt med god ”mentalhygien” att manipulera till
glömska. I de sammanhang vi verkar, dvs inom hälso- och
sjukvård, används hypnos snarare som hjälp att vara i
kontakt med eller uthärda/hantera minnen. Syftet är att
bygga upp en hållbar relation till skeenden från dåtid, samt
en känslomässig uthållighet och acceptans. På så sätt stärks
förmågan att stå ut med, uppleva och integrera tankar och
känslor som väcks upp av livet prövningar.
Markus och Susanna
|
 |
Hej!
Jag söker information om huruvida hypnoterapi kan minska ett spelberoende? Vart ska jag vända
mig?
Med vänliga hälsningar NN (anonymiserat av Susanna och
Markus).
|
|
Hej NN!
Psykoterapi med hypnos kan vara hjälpsamt för
att komma till rätta med ett spelberoende. För en
hypnoskunnig psykoterapeut eller psykolog är hypnos en av
flera olika metoder och tekniker som kan användas i sådan
behandling.
Alla människor är inte lika mottagliga för
hypnos. Patient och provar sig ofta fram genom att patienten
får känna på ”lättare hypnos” i början av en kontakt.
Lämpligheten för att använda hypnos med patienter bedöms
från fall till fall av psykoterapeuten.
Ett beroende –
oavsett av vad - kan vara olika starkt för olika personer.
Vi kan tänka oss att spelberoende (eller andra beroenden)
fyller olika funktioner i människors liv. En sådan funktion
kan vara att reglera och ta hand om laddade känslor som
ångest, ilska, sorg, skam, rädslor, etcetera. Ibland döljs
sådana känslor bakom upplevelser av rastlöshet, oro eller
till och med en känsla av tristess. Känslor utspelas på både
medvetna och omedvetna nivåer inom oss.
Att använda hypnos i
behandling av beroende kan ha flera fördelar. Det hypnotiska
tillståndet är avslappnande och lugnande i sig och när ett
specifikt fokus införs, för att lugna och integrera en
persons känslor, så får det ofta positiva effekter på symtom
som rastlöshet, oro och ångest. Hypnos är också ett
hjälpsamt verktyg för att börja förstå sin inre värld och de
drivkrafter och orsaker som vidmakthåller och driver fram
ett beroende.
De behandlare som finns med i SFKH:s
behandlarregister är alla kompetenta och seriösa aktörer som
du kan vända dig till. De behandlare som bedriver
psykoterapi och som står med i SFKH:s behandlarregister har
alla en adekvat utbildning i både psykoterapi och i klinisk
hypnos. De uppbär legitimation och arbetar under hälso- och sjukvårdslagarna, d v s
du garanteras ett rättsligt
skydd och all behandling är grundad i vetenskaplighet och
beprövad erfarenhet. Det finns annars mängder av
hypnoterapeuter som inte verkar på seriösa grunder. Hos
dessa finns inte krav på vetenskaplighet och de bryter mot
lagen när de gör anspråk på att bedriva behandling.
Med
vänlig hälsning
Susanna och Markus
|
 |
Hejsan!
Är det möjligt att under hypnos beskriva en händelse för
nästan 30 år sedan? Jag är överlevande från M/S Estonias
förlisning och skulle vilja skaffa mig ytterligare
information om den händelsen och då själva
förlisningsförloppet. Är det möjligt att använda hypnos som
metod för detta? Vem av medlemmarna i hypnosföreningen
skulle man kunna vända sig till för detta och diskutera
vidare. Jag vill även ha möjlighet att dokumentera detta med
video.
Med vänlig hälsning
|
|
Ja, det är i princip möjligt att lyfta minnesbortfall
med hypnos, men inte i varje enskilt fall. Om det bortglömda
är förknippat med traumatiska känslor, vilket det sannolikt
är när det handlar om en tragisk olycka, kan hågkomst
förknippas med starkt obehag. För att inte överväldigas av
obehag så kan undermedvetna försvarsmekanismer förhindra
hågkomst. Om det är så att du har besvärande symptom som du
vet har koppling till katastrofen och som kvarstår trots att
du kanske har pratat med vänner om det hemska, kan det tyda
på sådana försvar. Då krävs oftast en längre behandling och
hypnos får vänta tills du och behandlaren byggt upp en trygg
relation i samtalandet.
Angående din fråga om att spela in
sessionen: Om ditt syfte är att använda det som kommer fram
i någon form av rättsprocess är det sällan aktuellt att en
part i målet anlitar psykolog för att få fram bevis i eget
intresse. Begäran ska helst komma från en advokat. Men; när
det gäller din fråga om du kan spela in besöket, så finns
ett juridiskt ramverk som reglerar ljud och bildupptagning.
Sammanfattningsvis är policyn följande:
Källa: JO,
2016-01-18, Dnr 5043-2014. En läkare vägrade låta en patient
spela in läkarbesöket på ljudband. I beslutet konstateras
att ”omständigheterna” avgör om det är OK eller inte.
Omständigheter som ger rätt att förbjuda inspelning, kan
vara att tredje part berörs, att det finns sekretesskäl,
eller misstanke att inspelningen är tänkt att användas på
ett ”provokativt eller för tjänstemannen förlöjligande
sätt”. Bildupptagningar är strängt reglerat: En tjänsteman
har alltid möjlighet att motsätta sig att bli filmad under
ett samtal (JO 2008/09 s. 320, Dnr 1418-2007)”.
Psykologförbundets jurist kompletterar att ”det av
integritetsskäl är möjligt att förbjuda det oavsett orsak
och syfte med inspelningen”. I offentlig vård krävs
skriftligt tillstånd av alla berörda, då
dataskyddsförordningen GDPR gäller.
Slutsats: Om en patient
vill spela in ljud eller ljud och bild, skall behandlaren
avgöra huruvida omständigheterna låter detta göras eller om
det är olämpligt. En anställd behandlare måste, om denne
vill godkänna inspelning, inhämta tillstånd från
arbetsgivaren och skriftligt dokumentera samtycke med
patienten, där det framgår syfte och användningsområde. För
privat verksamma är IVO tillsynsmyndighet. Vi utgår från att
IVO gör samma bedömning som JO.
Ytterligare en komplikation
är att vad som kommer fram i hypnos kan påverkas av din
motivation. Det är fullt möjligt att omedvetet skapa minnen
som stöder egna intressen. Det kan alltså skapas minnen,
utifrån vad man önskar sig. Sådana fantasier kan upplevas
som äkta minnen.
Polis och rättsväsende i USA har beskrivit
att personer som vittnar under hypnos visserligen kommer
ihåg fler sakförhållanden, men också lämnar uppgifter som
vid närmare kontroll inte stämmer. Behandlares erfarenheter tyder på att
traumaminnen ofta är korrekta i fråga om detaljer som är
centrala för det som personen förknippar med hot mot livet,
eget eller andras, medan detaljinformation som saknar
överlevnadsvärde, kan förvrängas; en åskådares klädsel kan
vara ett sådant exempel.
En professionell hypnoskunnig
psykoterapeut eller psykolog kommer således att behöva
förstå syftet med din önskan att via hypnos få fram
information om förlisningsförloppet. Syftet påverkar hur ni
lägger upp hypnosen. Det har sammanfattningsvis stor
betydelse om du har symptom som du tror hänger samman med
olyckstillfället och för vilka du söker personlig
behandling, eller om du har andra skäl till att vilja
minnas.
Med vänlig hälsning
Susanna Carolusson och Markus Erosson
|
 |
Hej Susanna!
Min story i
korthet: Sedan unga år (jag är 50+ idag) har jag oroat mig
oproportionerligt mycket över potentiella problem/hot och
fick i våras diagnosen GAD, i samband med att jag valde att
gå i KBT-terapi online. Tyvärr gav KBT:n inte den effekt jag
önskat. Bland annat vågar jag knappt längre flyga och har
också hälsoångest samt oroar mig för än det ena än det
andra. Jag växte upp med en mor som har fått diagnosen
instabil personlighetsstörning och GAD - så både arv och
miljö spelar säkert stor roll.
Oron har lett till att
jag dessutom drabbats av ngt slags depression. Det jag i
normala fall tycker är kul känns inte roligt längre. Jag var
deprimerad i tonåren - men det försvann med tiden.
Trots oron har jag tack och lov lyckats jobba och gör -
enligt min arbetsgivare - ett bra jobb. Men jag orkar inte
längre ha det så här och min hustru, som är tålmodig och
förstående, tycker också jag borde ta tag i detta
ordentligt. Helst av allt skulle jag vilja byta ut min
hjärna ...
Har läst om hypnosterapi. Är värt ett
försök i mitt fall?
Bästa hälsningar
/Orolig
|
|
Hej Orolig!
Att brottas med generaliserat ångestsyndrom
GAD innebär för många ett stort lidande. GAD brukar innebära
en mer eller mindre ständigt närvarande oro och ångest för
tänkta möjliga katastrofer som kräver energi och
uppmärksamhet hos den som är drabbad. Typiskt kan vara att
personer med GAD oroar sig för allt möjligt i sin fantasi,
men är inte lika oroliga vid verkliga svåra händelser, då de
istället agerar klokare än de själva inser.
Du skriver att
du tror att både arv och miljö haft betydelse då din mamma diagnosticerats med instabil personlighetsstörning och GAD.
Många som utvecklat GAD har tidiga erfarenheter av stress
och oro pga otrygg anknytning till föräldrar eller genom
traumatiska upplevelser. I sådana fall ser vi inslaget av
arv som mer miljöbetingat än biologiskt-genetiskt. För att
känna inre lugn och ro, behöver barn tillräckligt många
erfarenheter av ”att det ordnar sig”, ”jag klarar detta”
eller ”jag kan alltid be om hjälp”. När sådan tillit saknas,
blir erfarenheten att man inte räcker till, och de närmaste
gör inte heller det. Så, de barn som är upptagna av att
stötta eller hantera instabila föräldrar, får för lite av
lugn och ro, vilket kan leda till en sänkt förmåga att lita
på att man kan hantera utmanande och svåra situationer.
Instabila oroliga föräldrar skapar en atmosfär av
oförutsägbarhet, så att barnet går i en ständig beredskap.
Vad som helst kan hända när som helst.
Som vuxna brukar
dessa personer bära på omedvetna behov att få det de aldrig
fick. Att som barn inte få sina behov av trygghet och lugn
tillgodosedda är smärtsamt eller ångestskapande. Just därför
upplevs det mycket konfliktfyllt att uttrycka egna behov.
Rädslan för att barndomens avvisande eller frånvaro av
trygghet skall återupprepas gör att man undviker känna egna
behov eller känna normal rädsla. Den ständigt närvarande
oron lever kvar som en beredskap mot yttre faror. Konsekvensen kan bli att en känsla av tomhet och
meningslöshet, eventuellt i form av depression.
Vår syn på
GAD är således att orsakerna bakom symptomen ligger i hur
man upplevt de tidigaste relationerna. En djuplodande
psykodynamisk terapi kan vara hjälpsam. I en sådan terapi
försöker man upptäcka och förstå djupare liggande behov
samtidigt som relationen till psykoterapeuten utgör det
viktigaste ”verktyget”. I den relationen kan patienten göra
nya relationella erfarenheter och i den relationen kan också
individen i en hållande miljö och kontext börja närma sig,
förstå, uttrycka och integrera de många gånger omedvetna
önskningarna och behoven.
I en sådan psykoterapi är hypnos
ofta användbar. En hypnoskunnig psykoterapeut utröner
tillsammans med patienten om och hur hypnos är hjälpsamt för
just dig. Hypnos kan användas både för att lindra oro och
ångest samt för att undersöka och förstå omedvetna behov och
konflikter, i en och samma psykoterapi.
En del förställer
sig hypnos som en ”magisk” intervention som botar patienten
från personens lidande. Så är inte fallet. Användandet av
hypnos är mycket relationellt och det bygger på samarbete
och tillit mellan patient och terapeut. Därför kan hypnos
vara särskilt gynnsamt i ett behandlingsarbete där tidiga,
grundläggande behov och relationellt reparationsarbete är
aktuellt.
Om dina erfarenheter av KBT: Kanske har du gått
hos en KBT-terapeut som strävat efter att med olika
tanketekniker och logik direkt lindra din oro och hantera
din verklighet här och nu. När det gäller psykologiska
svårigheter som har sina rötter i tidiga erfarenheter i
livet så behövs en mera djupgående och längre process, med
metoder (hypnos) som synliggör djupa, ofta undanträngda
känslor i nära relationer.
Susanna Carolusson och Markus Erosson
|
 |
Hej Susanna!
Jag skulle häromdagen
genomgå en regressionshypnos men den blev misslyckad. Jag
mådde dåligt efteråt. Jag kände mig misslyckad. Behandlaren
var trevlig och välvillig, men lite för pratig. Behandlaren
nämnde att många personer numera har lätt för att snabbt gå
ner i hypnos, för de ligger på en högre frekvens. Jag
överlämnade mig helt i dennes händer. De problem som uppstod
under regressionen, lade jag på mig själv, ville inte att
behandlaren skulle skyllas något. Men efter att jag nu
landat lite undrar jag om allt verkligen hängde på mina
blockeringar, som hen sade. Jag ska väl inte må sämre
efteråt, så som jag nu gjort?! Behandlaren sade under
sessionen, att jag var helt blockerad från halsen och ner
och inte hade kontakt med mina känslor. Vi gick in på
barndomen, jag delade med mig, jag grät, och just det kändes
inte konstigt. Det var sådant jag kände till. Det som får
mig att må dåligt är behandlarens påstående att jag var så
blockerad och att jag till skillnad från många andra saknar
förmåga att ligga på frekvens för hypnos.
Jag kände i förpratet att behandlaren rev upp mig lite
mycket, så att jag fick svårt att slappna av. Jag hade en
liten svag känsla redan under sessionen att något var fel,
men viftade bort den känslan. Jag tänkte att behandlaren vet
ju vad hen gör, och det är det jag vill tro, eftersom hen
var så väldigt trevlig (...). Vill inte att den trevlige
behandlaren ska ifrågasättas, men känner mig lurad. Skäms
över att jag kanske varit naiv.
Funderar på reklamation. Jag köpte den här sessionen för
3500 kr. Jag har hört att reklamation på en behandling, i
detta fall regressionsterapi, inte är möjlig om behandlaren,
som i detta fall, är utbildad sjuksköterska. Vad anser ni?
Med Vänlig Hälsning /Aina |
|
Hej!
Medlemmar i SFKH erbjuder endast hypnos inom ramen för det
yrke där de har sin legitimation. Denna behandlare är,
enligt dig, en legitimerad sjuksköterska. Därmed är hen
endast behörig att behandla med hypnos, sådana problem som
hen också har utbildning att behandla som sjuksköterska.
Att behandla blockerade känslor hör till psykoterapi och
psykiatri, inte medicin. Våra medlemmar använder inte det
språkbruk och den höga privattaxa som du beskriver. En
behörig behandlare använder första sessionen för utredande
intervju, ställningstaganden om lämplig behandling och
möjligen en lätt hypnos för att pröva vilken hypnosinduktion
som passar dig. Att ge en "regression" första sessionen med
förväntningar på att det ska ge resultat är okunnigt.
"Regressionshypnos" är inte ett ord vi använder. Däremot
hanterar vi professionellt (behandlar) alla former av
regression som sker spontant under hypnos, vilket är en
annan sak. Inte heller pratar vi om att patienten ska ligga
på en högre frekvens, eller att en patient som inte svarar
bra på första hypnosförsöket är blockerad. Det är
behandlarens ansvar att hitta en hypnosmodell som passar den
aktuelle patienten, alternativt närma sig problematiken utan
hypnos, tills vidare. Att må dåligt efter hypnos, kan
förekomma i en psykoterapeutisk behandling under perioder då
man bearbetar barndomserfarenheter, men det är en naturlig
del av all djupgående psykoterapi, med eller utan hypnos,
och något behandlaren räknar med som en aspekt att arbeta
vidare med. Men det du prövade, verkar inte stämma alls med
rutinerna för psykoterapeutisk behandling.
Du funderade på att "reklamera" tjänsten. Du kan se på
kvittot om moms ingår. Om tjänsten var momsbelagd, kan hen
hävda att det inte var en behandling, utan en sorts coaching/konsulttjänst.
Hypnoterapeuter utan legitimation i vårdyrke, som i sin
marknadsföring och patientinformation ändå ger sken av att
behandla med hypnos, känslomässiga blockeringar, ångest
eller annat som hör hemma i psykoterapi och psykiatri, kan
polisanmälas, eftersom det finns en lag om behörighet.
Det faktum att din behandlare är sjuksköterska ger dig
möjlighet, oavsett om hen utfört en momsfri "behandling"
eller en momsbelagd tjänst, att anmäla till Socialstyrelsen,
emedan hen har överträtt sina befogenheter och sannolikt
brutit mot etikreglerna som gäller för
sjuksköterske-legitimationen. Du kanske inte kan få dina
pengar tillbaka, men hen har förpliktelser i sin egenskap av
sjuksköterska, oavsett vad hen kallar tjänsten.
En sak bekymrar mig särskilt. Du skriver: "Vill inte att
den trevlige behandlaren ska ifrågasättas", "skäms själv
över detta att jag kanske varit lite väl naiv." "Jag ville
ju inte ens behöva tänka att behandlaren kan göra fel".
Du är inte den första som värnar mer om behandlaren än om
dig själv. Det är vanligt efter besök hos
lekmannahypnotisörer, som ofta upplevs vara sympatiska,
trevliga och välvilliga. Dom har lärt sig vara det.
Vi, som arbetar som legitimerade vårdgivare, råkar sällan
ut för en sådan uppoffring och det ska vi inte heller.
Översätt det du skriver till tandvård, psykoterapi och
medicin: "Tandkirurgen rotfyllde så slarvigt att infektionen
satt kvar och angrepp käkbenet, jag försämrades, men kände
mig så misslyckad och hen var ju så trevlig..." eller
"psykoterapeuten sade att min hjärna ligger på fel frekvens.
Att jag mådde sämre efter vårt misslyckade samtal beror nog
på mig, hen var ju så trevlig".
Du undrar hur det borde ha gått till. Svårt att besvara
generellt, varje patient bedöms unikt, men vi försöker att
ta ansvar för "misslyckanden" genom att uppmana våra
patienter att återkomma med klagomål, rapportera om något
känns fel eller konstigt under sessionen, och vi tar ansvar
för att korrigera våra misstag, förstå tillsammans vad som
hände, alternativt föreslå en mer fungerande
behandling/behandlare i den enskildes fall. Det är vår etik.
Susanna Carolusson
|
 |
Jag har haft stora problem med
hallucinationer och problem att jag ibland går in i en
verklighet som inte existerar.
Finns det någon hjälp
för mig inom hypnosterapi?
Är desperat. Inga mediciner
funkar fullt ut. Och psykiatrin hjälper inte.
|
|
Hej!
Detta är en intressant fråga av allmänt intresse,
så vi tar med den i vår kolumn.
Fler än du kanske har en liknande fråga. Hallucinationer kan
vara symptom på många olika tillstånd. Innan vi vet om
hypnos är en hjälpsam metod för att komma tillrätta med
hallucinationerna är det viktigt att klargöra vad
hallucinationerna kommer sig av. Ett första steg kan vara
att du får remiss till en erfaren neurolog för en
neurologisk undersökning för att utesluta ev. hjärnskada,
epilepsi eller annan neurologisk sjukdom. Ett andra steg kan
vara att undersöka din levnadshistoria. Har du använt droger
under någon längre period? Det förekommer att människor som
under en period i sitt liv har använt droger, även så ”snälla”
varianter som cannabis/hasch, har ”tänt snett” och fått
hallucinationer, som sedan återkommit långt efter avslutat
brukande.
Ytterligare en ”medicinsk” orsak som kan förklara
hallucinationer, är när det finns en bipolär, den variant
som förr hette manodepressiv, sjukdom i botten. Vi talar då
inte om ”light”-varianten som ofta kan
behandlas med psykologiska metoder, utan den variant där
maniska skov även ger hallucinationer. Människor som brottas
med maniska hallucinationer brukar emellertid uppfatta sina
hallucinationer som verkliga yttre fenomen, inte något i
deras eget huvud. Du verkar medveten om att dina
hallucinationer inte är reella yttre fenomen som även andra
kan se/höra. Stämmer det, eller är det i efterhand, då du
fått distans, som du vet att det inte var verklighet?
Hallucinationer kan ibland ha en annan förklaring, än
psykisk eller neurologisk sjukdom. Det finns tillstånd som
kan ge hallucinationsliknande syner och röster, som om någon
annan talar eller visar sig, men som i själva verket är
delar av det egna jaget, eller minnen av andra personer från
tidigare år, som uttrycks genom hallucinationer eller genom
andra upplevelser av overklighet.
Hypnos som
psykologisk behandlingsmetod används som inslag i
behandlande psykologiska eller psykoterapeutiska samtal. En
erfaren psykolog eller psykoterapeut kan utreda om hypnos
eller Egostate-terapi (en sorts deljags-terapi som
utvecklats ur hypnos) kan hjälpa dig att hantera och förstå hallucinationerna på ett annat sätt än att bara
”trycka tillbaka” dem. På så sätt får du hjälp och verktyg
att behålla verklighetsförankringen.
Om du redan har utretts
skulle vi rekommendera dig att ta kontakt med någon av våra
medlemmar med erfarenhet av Egostate-terapi. Innan terapin
startar görs alltid en bedömning om vad slags behandling som
skulle passa just dig.
Det finns förstås inga garantier att
hypnos eller Egostate-terapi skulle hjälpa just dig.
Troligen vill behandlaren också veta vilka behandlingar som
prövats och hur man har resonerat om ditt tillstånd. Det
görs för att man inte ska upprepa något som redan prövats, i
onödan.
Med vänlig hälsning
Susanna och Markus
|
 |
Hej Susanna,
Våren 2020 hade jag covid och jag har sedan dess dragits
med kvarvarande symptom (utmattningssymptom, trötthet, låg
feber, halsont mm). Jag tror att det autonoma nervsystemet
fastnat i flyktläge vilket gör att hjärnan signalerar till
immunförsvaret att kroppen behöver skydd så immunförsvaret
aktiveras. Jag gör allt jag kan för att få kroppen och
hjärnan att slappna av, genom meditation, omprogrammering
enligt Gupta metoden och annat som är bra för att aktivera
parasympatiska nervsystemet. Det är dock svårt för när jag
gör något som tidigare har fått mig att bli sjuk triggas
orostankarna och jag är rädd att få symptom/bli sjuk. Tror
du att hypnos kan hjälpa i mitt fall, för att stoppa/ta
bort dessa medvetna och omedvetna negativa/destruktiva
tankar som gör att immunförsvaret triggas igång?
Tack för din hjälp!
Med vänlig hälsning, M
|
|
Hej M!
Du verkar väl bevandrad i den kunskap som finns om
samband mellan oro och sympaticusaktivering. Långvarig
stress, vilket din covidinfektion kan ha utgjort per se
eller i kombination med din livssituation då, kan rubba
balansen, så att immunförsvaret "fastnar" i överkänsligt
eller "underkänsligt" läge. Kortvarig akut stress, såsom
kalla bad, intensiva korta träningspass, kan aktivera
immunförsvaret, men också stimulera det att bli mer
"elastiskt" och inte fastna, såsom ditt tycks ha gjort. Dina
symptom tyder på en överaktivering av immunförsvaret, som du
skriver.
Du har prövat meditation utan effekt. Meditation
liksom avspänningshypnos har en generell tendens att öka
parasympatisk aktivitet, vari ingår reparation och underhåll
av kroppen. Som tillstånd utan specifika suggestioner riktat
till immunförsvaret, kan således meditation och avspänning
råka förvärra dina symptom. Din underliggande oro är också
en rimlig förklaring till att meditationen inte tycks ge
effekt. Precis som du antyder, tror jag också att oron ska
adresseras direkt, vilket man kan göra i en
hypnosbehandling. Då utforskar man orons rötter, accepterar
dess välvilliga skyddande funktion, och skapar inre bilder
och ord som kan lugna ditt inre, baserat på förståelse av
historiken.
Jag kan också erbjuda dig riktade suggestioner
till ditt immunförsvar, med ljudfilerna "Lugna ditt
överaktiva immunförsvar" och "Semester från stress".
Kontakta mig i så fall, eller hör med hypnosbehandlaren om
hen har distributionsavtal med mig. I vilket fall som helst
så rekommenderar jag ändå en personligt utformad behandling
hos någon av våra medlemmar!
Lycka till!
Susanna Carolusson
|
 |
Hej Susanna!
Min 23 årige son har väldig
mycket tvångstankar och tvångshandlingar som tar upp mycket
tid. Han har aldrig fått någon form av kbt utan enkom
serotonin typ Certralin, detta hjälper inte. Utöver detta
har han Asperger men är normalintelligent och har
exceptionellt minne, men mår dåligt av dessa tvång.
Kan
hypnos vara en framkomlig väg? I så fall hur skulle ett
upplägg kunna se ut?
Mvh NN (anonymiserat av Susanna och
Markus)
|
|
Hej NN!
Tack för din fråga. Tvångstankar och
tvångshandlingar kan skapa mycket lidande då de ofta gör att
personen som drabbas av dem styrs och också begränsas i sitt
liv. När vi lägger upp en behandling är vår grundteori att
tvångstankar och tvångsbeteenden tjänar ett syfte och att de
i någon mening tagit sin början i och utgör försök att
hantera känslor och processer som personen inte är helt i
kontakt med. Vi finner alltså oftast att symptom är försök
att ta sig an livets situationer och relationer. För en
person med tvångstankar och tvångshandlingar har tankarna
och handlingarna blivit dominanta på bekostnad av väldigt
grundläggande känslor. De känslor som upplevs begränsas till
ångest, oro och nedstämdhet. Det framkommer inte i din fråga
mer specifikt vad för slags känslor din son brottas med
annat än att han mår dåligt av sina tvång. Det är lätt att
hamna i en ”ond cirkel” där ångest och oro driver fram och
förstärker ytterligare tvångstankar och eller
tvångshandlingar.
Många människor som fått diagnosen Aspberger har rika inre liv som visar sig genom intensivt
engagemang i till exempel specialintressen. Många har svårt
att dela känslor med andra. Ibland är det rika inre livet
inkapslat hos individen.
Hypnos och imaginära metoder kan
tänkas vara särskilt gynnsamma tillsammans med personer som
brottas med tvång av olika slag. Varför det? Jo, vi vet att
olika slags kreativa ansatser – till exempel med hjälp av
bild, poesi eller musik – i behandling med människor som är
låsta i tanke och handlingsmönster hjälper personerna att nå
de djupare liggande känslorna och kreativiteten hos
individen. När vi använder hypnos kommer vi
– patient och
terapeut – genom förändrade medvetandetillstånd direkt i
kontakt med de kreativa och känslomässiga delarna i hjärnan
där dessa resurser finns tillgängliga hos individen.
Dessutom vet vi att hypnos har en särskilt god effekt för
att till exempel lindra ångest, vilket i sin tur lindrar en
del av tvången. Hur skulle ett upplägg kunna se ut?
Först och främst
träffas patient och terapeut för en bedömning om psykoterapi
och hypnos kan vara behjälpligt. Våra medlemmar med
legitimation som psykolog eller psykoterapeut har en gedigen
utbildning i psykodynamisk, kognitiv, beteendeterapeutisk
och relationell inriktning, som de flesta kombinerar
individanpassat. Behandlingen består därför aldrig enbart av
hypnossessioner. Psykoterapin bedrivs via samtal där
hypnosinslagen används för att fördjupa och effektivisera
psykoterapiprocessen. Fokus för samtalen skulle kunna vara
flera, till exempel att börja förstå de bakomliggande
orsakerna till tvången, att utveckla och få tillgång till
andra strategier att hantera känslor och för att lindra
ångest, i syfte att avveckla tvångsmässiga tankar och
handlingar.
Med vänlig hälsning
Markus Erosson och Susanna
Carolusson
|
 |
Hejsan Jag lider av en 3 år lång
sömnstörning. Ett år efter att jag hade gått in i väggen
drabbades jag av svåra insomningsproblem. Kan ligga vaken
hela nätter utan att somna. Har medicinerats under lång tid
med sömntabletter. Jag går "by the book" med sömnhygien,
sömnrutiner, fysiskt aktivitet under dagen,
avslappningsövningar, insomningsband, kost m.m. Jag upplever
en stress inför sänggåendet då jag vet hur tufft det är att
vara vaken en hel natt. Sitter sedan och somnar framför TVn,
men när jag lägger mig i sängen är det som om jag inte
kommer in i det där tillståndet där jag släpper taget. Jag
har deltagit i 3 olika hypnostillfällen utan resultat. Dom
har varit kraftfulla men de har inte hjälpt mig med sömnen,
utan med andra saker i livet. Nu menar min hypnosterapeut
att jag kanske skulle testa suggestionshypnos istället.
Skulle sådan hypnos kunna hjälpa mig så att jag vid själva
sänggåendet släpper tanken om att jag måste sova?
Mvh, "Går
snart sönder..." |
|
Hej.
När jag läser din beskrivning får jag intrycket att du och
kanske även terapeuten hoppats att tre gånger skulle kunna
hjälpa, men dina symptom tyder på att det kan vara ganska
komplexa orsaker, på en omedveten nivå. Om din terapeut är
medlem i Svenska Föreningen för Klinisk Hypnos, är jag lite
förvånad att begreppet "suggestionshypnos" används, som om
ni skulle byta från en teknik till en annan. Hypnos är i sig
så flexibelt och individanpassat att det rymmer förändringar
i sättet att utföras utan att vi behöver kalla det något
annat. Men är terapeuten en legitimerad psykolog- eller
psykoterapeut alternativt gått större delen av sådan
utbildning, och om du har fått en för dig begriplig och
meningsfull förklaring av förslaget, så finns det säkert en
professionell bedömning bakom förslaget. Jag förutsätter då
att du inte anlitat en "hypnoterapeut" som skulle vara
obehörig enligt våra medlemskriterier.
Våra medlemmar gör en
ordentlig psykologisk bedömning av underliggande orsaker och
mycket av terapin handlar om att förstå vilka krafter i ditt
inre som håller dig vaken. Då får både du och terapeuten en
riktning och metoden blir väl anpassad efter din
personlighet, samt yttre och inre situation. Med utmattning
som bakgrund brukar man inte påbörja någon djupgående hypnos
förrän efter flera sessioner av utredande samtal, med lite känna-på-övningar. Och pröva inspelningar hemma, för att se
om svårigheterna bara handlar om att tänka och göra rätt i
avslappningsteknikerna. Så verkar inte vara fallet här.
Mvh
Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag har lyssnat på en självhypnos för
förbättrad sömn på YouTube. Den är bra, men innehåller ett
par meningar som jag INTE vill få in i mitt undermedvetna.
Bland annat sägs att risken för depressioner och olyckor
ökar då man sover dåligt – jag som ofta sover dåligt vill
verkligen inte gå runt med en sådan "sanning" i mitt
undermedvetna. Har trots det lyssnat några gånger, men varje
gång jag hört dessa påståenden har jag i mitt inre
protesterat – räcker det att opponera sig för att hålla
suggestionen ute? Hur fungerat den fria viljan och det
kritiska tänkandet?
Hur gör man om man fått in en suggestion
som man inte vill ha? Går det att avprogrammera?
|
|
Hej!
Det är fint att du söker redskap som kan hjälpa dig
att somna. Dina konkreta frågor besvarar jag generellt så
här: Ditt kritiska tänkande är intakt under hypnos,
förutsatt att du har den inställningen att det som är rätt
för dig är viktigt! Den inställningen tyder på en hälsosam
självrespekt.
När hypnosinspelningar används för att somna
är det försvårande att behöva tänka kritiskt. Konsten att
somna handlar alltid om att släppa taget och låta autonoma
processer ta över. Att då behöva "vara lite på sin vakt" mot
oönskat inflytande upprätthåller en aktivitet i hjärnan som
hör hemma i vakenhet. I all hypnos utom just insomningshjälp
är det helt okej att både uppleva det som är själva syftet
med den aktuella hypnosen, och bibehålla förmågan att välja
bort olämpliga suggestioner. Det hindrar inte nyttan av
hypnosen, tvärtom.
Undantaget är alltså insomnande. Just
därför är det av största vikt att varje ord valts med
omsorg, så att det inte kan upplevas som en negativ
suggestion. Jag tycker inte du ska nöja dig med mindre än en
inspelning som är enbart positiv eller neutral, och absolut
inte negativ på något sätt.
Som professionell kan jag tycka
att det över huvud taget är olämpligt att på ett hypnosband
formulera varningar under pågående avslappningsinstruktioner
och guidning in i förändrat medvetandetillstånd.
Den typen
av information kan formuleras i en "bipacksedel", eller
allmän informationstext, separat från hypnosinspelningen.
Ett alternativ som jag tror passar dig bättre är att
antingen kontakta en av våra medlemmar och i ett eller två
personliga besök få en individuellt anpassad
hypnosinspelning. t ex på din mobil. Du kan också beställa
min ljudfil att somna till. Den är professionellt utformad.
Vi som arbetar under hälso- och sjukvårdslagen känner ansvar
att informera lite mer personligt, än vad som sker när man
lägger ut sina ljudfiler på YouTube. Därför hittar du
förmodligen inte våra medlemmars alster där.
Mvh
Susanna
|
 |
Hej!
Jag lider av att jag ofta agerar
impulsivt och utan att tänka mig för. Det går så fort och
utan att ens vilja det så kan jag säga/göra något så
ogenomtänkt att det bara blir fel.
Detta medför att jag
många gånger sårar folk runt mig och sen känner jag ångest
över mitt beteende. För jag vill inte agera så, det blir
bara så!!
Jag vill så gärna ”utrota” denna dåliga vana, går
det med hypnos? Det här med ”tänk en extra gång” eller räkna
till 10 fungerar INTE!! Så jag vill gärna testa att bli av
med detta.
Tror du att det går? |
|
Hej!
Som framgår av många tidigare svar i denna kolumn,
så är hypnos inte en sorts avprogrammering av dåliga vanor,
i synnerhet inte om det är problem som drabbar relationer.
När du reagerar impulsivt mot en annan person, är det
troligen så att du reagerar (omedvetet) på något den andre
säger eller gör, som du tolkar på ett inte helt
situationsadekvat sätt, där och då. Eftersom dina försök att
bryta eller stoppa reaktionen inte fungerar, så påverkas
inte ditt olyckliga beteende av förnuft eller logik. Då
brukar det behövas en känslofokuserad insiktsterapi.
Som
expert på hypnos vill jag rekommendera dig egostate-terapi,
som är en metod som utvecklats av hypnoskunniga psykologer,
och som kombineras med hypnos när det behövs. Ibland behövs
det inte, men likheterna med hypnos gör att det kommit att
bli en av många hypnostekniker.
Hypnosmomentet kan vara mer
eller mindre tydligt, men egostate-terapi fokuserar på samma
sätt som i hypnos, på dina känslor i de där oönskade
reaktionerna. Du får hjälp att fördjupa specifika tillstånd
tillsammans med terapeuten. Tillståndet kan i sin tur, med
terapeutens hjälp, leda till en förståelse för hur dessa
reaktioner startade, varför en del av dig faktiskt känner
att du måste reagera som du gör. Detta innebär paradoxalt
nog att för att komma tillrätta med oönskade reaktioner, får
du närma dig just dessa reaktioner, utforska dess bakgrund
och vilken försvarsfunktion de fyller. Du får hjälp att ta
hand om den del som "ställer till", vilket ofta är en del
som aldrig accepterats och därför aldrig integrerats i
mognaden mot vuxenlivet. Det är som om en del av dig är ett
impulsivt barn. Detta barn får du hjälp att ta hand om på
ett sätt som lindrar dina symptom.
Mvh
Susanna
|
 |
Hej!
Har en 11-årig släkting som har autism och Aspbergers. Han
sover inte om nätterna och har övervikt! Får utbrott, vilket
är förståeligt mellan varven.
Är han för ung för att behandlas med hypnos? Vad kostar en
session? |
|
Hej, orolig släkting!
Som framgår av de flesta svar i
denna spalt så är hypnos en fördjupningsmetod som
behandlaren använder just när och om det är lämpligt. Så
precis som i annan behandling av psykologisk art, är pojkens
förtroende för behandlaren helt avgörande. Det finns en del
studier som visat att hypnos är lyckat med barn som har
"A-diagnoser" (mitt uttryck här). Jag tror det beror på att
dessa barn lever mycket i sin inre värld, har ett rikt
tankeliv, kan koncentrera sig när de finner något
intressant, och just därför trivs med en metod där de får
lov att fokusera på, samt påverka hur tankarna löper därinne
i huvudet.
Barnläkare, barnpsykologer och barntandläkare har
mycket bra erfarenheter av hypnos med barn, därför att barn
har lätt för att gå in i de tillstånd som man eftersträvar
med hypnos. Ibland kan det bli störande att säga att
behandlaren arbetar med hypnos, för somliga barn liksom
många vuxna har bara sett underhållningshypnos där de
hypnotiserade tycks släppa all kontroll, vilket inte sker i
behandling. Däremot vill många unga, särskilt tonåringar,
lära sig självhypnos, det låter spännande, och dessutom helt
görligt i terapi.
Du beskrev tre problem: sömnen, övervikt
och utbrott. Som i all psykologisk behandling med såväl barn
som vuxna, blir det patientens egen upplevelse av vad som är
problematiskt som hamnar i fokus för behandlingen. Så
terapeuten kommer nog att börja med det som pojken själv
upplever som besvärande. Utbrott ger tyvärr ofta en lättnad
i stunden, men de som får ta emot utbrott lider desto mer.
Så för att motiveras att lära sig självbehärskning, brukar
vårdnadshavarna involveras (det är vanligtvis föräldrarna,
men jag vill inte ta det för givet). I samtal och
rådgivning, med eller utan barnet, eller både och. Jag
rådfrågade även hypnosutbildade kollegan barnpsykolog Stina
Hindström, som tillägger att det är lämpligt att börja med
enbart föräldrasamtal, och se hur långt man kan hjälpa
pojken den vägen först, eftersom han är så pass ung som 11
år.
Så, rekommendera gärna vår hemsida till pojkens
vårdnadshavare, eftersom de ansvarar för all vårdkontakt,
såväl offentlig som privat. Som framgår av våra regler för
behörighet att utöva hypnos, så arbetar våra medlemmar med
de psykologiska/medicinska metoder som deras yrkestitel
visar, och de kan välja hypnos som en hjälp om det är
lämpligt.
Susanna Carolusson |
 |
Hej!
Jag undrar: Funkar hypnos mot cocain användning, är medelålders och har använt cocain
sedan 15 års åldern, har grov ADHD och suttit många år av
mitt liv i fängelse där jag har gått olika KBT-program och
det har funkat delvis.
Nu har jag varit ute i friheten snart
två år efter sex år i fängelse, och av denna tid var jag
drogfri ett år men så började jag igen och är trött på det.
Såg en reportage från Nederländerna där de använde hypnos
mot just crack användning med goda resultat. Kan du
rekommendera någon som är duktig på just droganvändning?
Mvh, En som vill bli fri från kokain |
|
Hej kära du som vill bli fri från kokain.
Att hjälpa drogberoende personer med psykoterapi, oavsett
metod, är svårt, men inte omöjligt alls.
Svårigheten och återfallen du beskriver, tror jag beror
på följande: Ofta uppvisar den hjälpsökande en resonabel och
motiverad sida i mötet med behandlare, men i andra
sammanhang där drogen varit en del av livet, väcks en annan
sida till liv som liksom talar med en egen röst. Den inre
rösten kan bli synnerligen stark i sin förmåga att hitta
argument till att göra ett undantag från den avhållsamhet
man lovat sig.
Våra metoder som kan motarbeta dom frestelserna, tar med
i behandlingen att det finns en drogsökande, drogälskande
del av personligheten som måste fås med i behandlingen.
Egostate-terapi med eller utan hypnosinduktioner, men
ändå djupt fokuserande som i hypnos, är en bra metod för
personer som känner igen sig i detta att ha en sådan
ambivalens. Ambivalensen verkar i ditt fall vara att en del
verkligen vill sluta med kokain. En annan del tar över och
ser till att du gör ett undantag, som blir ytterligare ett
veckan därpå, eller nästa dag ... och så är du där igen,
utan att riktigt fatta hur det kunde bli så.
KBT är ju en samtalsmetod som vänder sig till din
medvetna motivation, peppar din viljestyrka och stärker ditt
logiska konsekvenstänkande. Så länge du kan upprätthålla
långsiktigt konsekvenstänkande kring vad du verkligen vill
med ditt liv, så har du nytta av KBT.
Om EST/hypnos som beskrevs ovan, tilltalar dig, ska du
veta att då går man tillbaka till den 15åring inom dig som
föll för drogen och du får utforska vad drogen hjälpte dig
med i den perioden, varför det blev så viktigt för dig att
fortsätta, dvs vilka behov hos dig som tillfredsställdes.
När drogens funktion är ordentligt begriplig, kan du börja
leta efter andra sätt att fylla dessa funktioner. Ibland
visar det sig att man behöver gå tillbaka till yngre åldrar
som präglats av hög ångest och ofta skam. När man sedan
prövar en drog kan man uppleva att den fyller en funktion av
ångestlindring, avledande från raseri, känsla av något att
lita på i brist på vuxnas pålitlighet, känslan av
självtillräcklighet och eufori, som ger en härlig kick... Så
en del av behandlingen handlar också om att hitta andra sätt
att uppnå harmoni och lite mer balans i tillvaron. Men det
kanske du redan fått i din KBT. Och det kanske inte räcker
för det krävs ofta en djupare förståelse för motiven att
droga, innan man får med sig "missbrukardelen" på tåget.
Ibland behöver man arbeta i hypnos med att hantera, i ditt
fall kanske, 15åringen, så som föräldrar ska hantera sina
barn: Att en vuxen "föräldra"del av dig själv vägrar gå in i
argumentation med den 15åring som anser att kokain är helt
ofarligt och t o m lämpligt vid ADHD, m.fl. argument den kan
komma på. En vuxendel i dig som får pröva att bara vänligt
vuxet tydligt markera nolltolerans och samtidigt verkligen
försöka förstå vad denna femtonåring saknar.
Slutligen vill jag tillägga att en psykoterapi, typ en
gång i veckan, inte räcker om du fortfarande drogar
emellanåt. Förr eller senare kan du och din terapeut
upptäcka att du måste komplettera med en
institutionsbehandling och vara garanterat drogfri ett år,
innan terapin kan bli riktigt djupgående och förändrande på
djupet.
Innan dess kan du ändå gå i terapi, med syftet att bygga
upp en tillit till en psykoterapeut som du sedan återkommer
till efter annat mer omfattande stöd i grupp, om det som jag
tror, visar sig behövas. Gruppterapi kan för övrigt vara ett
utmärkt komplement till individuell behandling, hela tiden.
Susanna Carolusson |
 |
Hej!
Huvudfrågan är om en person som
är besatt kan bli fri från sin av flera medium konstaterade
demon, som ”sitter fast som en svamp” på personen och ”tar
så mycket energi den kan”.
Jag förstår om ni inte tror på
detta. Eftersom flera - även kända medium misslyckats så
ställer jag min fråga till er - i hopp om att hypnos kanske
skulle kunna hjälpa? Förstår att ni inte kan lova att det
fungerar, men personen som drabbats är villig att pröva alla
tillbuds stående medel så länge det inte skadar hen.
Finns
det en chans att hjälpa en medmänniska att bli fri från sin
konstaterade demon? (Och helst fördriva iväg den för alltid,
då den enligt omvägar plågat en annan person som tidigare
bott på samma ort under många års tid) Den drabbade personen
är inte schizofren och lider inte av andra psykiska problem.
Med vänliga hälsningar
Anonym |
|
En seriös och kvalificerad samtalsterapeut – t ex leg
psykolog eller leg psykoterapeut - skall i sitt yrke uppbära
den största respekt för olika individers livsåskådningar och
tro. Behandlaren behöver inte dela patientens
trosuppfattning för att kunna hjälpa denne. Oavsett om
samtalsterapeuten ”tror på” eller inte tror på demoner eller
Gud så kan personen få hjälp att utforska problemet, i detta
fall förstå hur demonen som ”sitter fast som en svamp”
påverkar personen och på vilket sätt personen hindras i sitt
liv. Man utforskar hur livet såg ut den tiden då problemet
uppstod, dvs då det som medier och, om vi uppfattat rätt
även hon själv, uppfattar som en demon fick fäste. I hypnos
eller bildarbete kan man pröva olika sätt att hantera
demonen och ett sådant arbete kan minska demonens kraft,
förändra den eller få den att släppa taget.
Eftersom det
tyvärr förekommer medier som annonserar om hypnos vill vi
påtala att hypnos i behandlande syfte enbart får utföras av
yrkesverksamma med en legitimation inom hälso- och
sjukvårdande yrken eller av yrkesverksamma som utbildar sig
i hypnos och arbetar under handledning.
Vi menar t.o.m. att
hypnos är mer verksamt och etiskt hos vetenskapligt skolade
behandlare eftersom vi arbetar oberoende av
trosuppfattningar. Det innebär att den vetenskapligt skolade behandlaren lägger fokus på
patientens inre upplevelser och upplevelsernas koppling till
egna genuina känslor, till egna behov och identitet, till
gränssättande relationer i denna världen och till annat som
kan förstås och användas så att demonen och det som den
symboliserar fråntas den makt som den nu har tillskrivits av
medier. Att påstå att någon suger sig fast, är nästan en
hypnotisk suggestion i sig och sådana övertygelser kan
försvåra, snarare än underlätta frigörelse. I hypnos och
eventuellt i egostate-terapi som många av våra medlemmar
behärskar, utforskas demoner på samma sätt som man utforskar
sidor av sig själv som man är oenig med. Det kan till
exempel vara varelser som man stött på i nattliga mardrömmar
som behöver mötas, hanteras och på något sätt lösas upp
eller förändras. Huruvida demonen är en avliden anhörig, en
vilsen ”själ”, en förnekad oönskad aspekt av patienten
själv, en närståendes aggressioner eller annat blir
oväsentligt för oss behandlare. Det gör oss därmed fria i
vår roll som behandlare. Vi skapar ett arbetssätt
tillsammans med patienten som känns meningsfullt för denne.
Med vänlig hälsning
Susanna Carolusson och Markus Erosson |
 |
Hej! Jag har diagnosen utmattningssyndrom och är väldigt
självkritisk och har dålig självkänsla med ångest som följd.
Jag undrar är om det är lämpligt att få behandling med
hypnos samtidigt som man går till en kurator på annat håll
eller om man ska ta en sak i taget så att säga? Sen undrar
jag hur bra hypnosen brukar hjälpa vid liknande problem?
Trötter
|
|
Hej Trötter!
Det finns ett gott vetenskapligt och kliniskt stöd för att
hypnos är hjälpsamt för återhämtning och förebyggande av
utmattning, för att berika, utveckla och stärka självkänsla
och för att kortsiktigt och långsiktigt lindra ångest och
integrera underliggande känslor, samt för att börja omfamna
sig själv med omsorg och vänlighet istället för självkritik.
En generell rekommendation när det gäller samtalsbehandling
är att gå i en behandling i taget. Skälen är att
behandlingarna stundtals kan bli motsägelsefulla. Du kan få
svårt att hålla ordning på till vem du sagt vad och bli
upptagen av att jämföra behandlarnas arbetssätt, och t.o.m.
känna en lojalitetskonflikt, om de har olika syn på vad som
hjälper. Ett annat skäl att rekommendera en enda behandlare
är att många med långvarig utmattning och hög självkritik
har problem med tillit. Då består en del av
behandlingsarbetet av att etablera en genuin relation
tillsammans med behandlaren. Att engagera sig i flera
samtalsbehandlande relationer kan då bli ett hinder mot att
etablera en sådan.
Regler har emellertid undantag. Det finns
t ex behandlande relationer där expertis anlitas för att
hantera en avgränsad svårighet under en avgränsad tid. Om du
har etablerat en tillit till kuratorn ifråga och hennes roll
handlar om att stödja dig i rent praktiska frågor som du
inte har energi att ta tag i, så kompletterar det den
terapeutiska relationen.
Hypnos skall utföras av en
kvalificerad och legitimerad behandlare såsom leg psykolog
eller leg psykoterapeut, även en SFKH-utbildad
kurator/beteendevetare/steg1psykoterapiutbildad, under
handledning av legitimerad kan vara lämplig. Behandlaren
avgör om och hur hypnos kan gagna just dig, eller om
samtalet ska vara viktigaste metod.
Du bor långt från
storstäderna, där vi har de flesta av våra medlemmar. Om du
inte finner en hypnoskompetent psykolog/psykoterapeut,
rekommenderas att du söker dig till en behandlare som
fokuserar på utforskande av vad som lett fram till din
utmattning, så att självkännedom på djupet hjälper dig hitta
vilka förändringar du behöver i ditt liv och vilka
vanemässiga reaktionsmönster du behöver utmana. Det kan vara
olämpligt med en lösningsfokuserad framåtblickande
terapimetod som tillhandahåller ”verktyg”, då sådana metoder
brukar öka ångesten hos självkritiska personer eftersom de
kan känna sig påtvingade vårdens tankemodeller, på bekostnad
av att hitta sina egna genuina inre behov för att må bättre.
Och för att ge dig rätt förväntningar på hypnos: Hypnos
hjälper dig att få insikt i vad du behöver, och din trötthet
innebär att du kan behöva mer av djupvila, utan dåligt
samvete. Hypnos i professionella händer, används inte för
att uppnå mål, t.ex. att orka mer, snabbt känna sig utvilad,
om det strider mot den läkning du behöver mentalt och
kroppsligt (hjärntröttheten), utan du kommer i stället att
få kontakt med din egen väg till läkning.
Med vänlig
hälsning
Markus Erosson och Susanna Carolusson |
 |
Hej,
Jag har varit kär i samme man i tjugo år. Känslorna har
fördjupas eller sorterats de senaste två åren då vi haft en
mer intensiv sexuell relation.
Mina känslor för honom är
blandade med mycket sorg, för tjugo år sedan lämnade han mig
och för tio år sedan samma sak. Nu fungerar vår relation för
att jag låtsas acceptera hans villkor. Olidligt i perioder
men mer hanterbart sedan vår sexuella relation inleddes.
Sexet är förutsägbart och villkorat och på något vis hjälper
det mig att sortera känslor för honom. Han önskar inte bygga
upp något med mig utan behålla det vi har, enbart sexuell
relation. Han är i en relation som han känner ansvar för.
Jag undrar om hypnos kan underlätta för mig i mitt
bearbetande och hjälpa mig att på riktigt acceptera min
situation. Vill absolut ha kvar relationen.
Vill bara
acceptera hur det är och då kanske mitt hjärta slutar vara
så upptaget.
Med vänlig hälsning X (SFKH låter frågeställare
vara anonyma) |
|
Hej X!
Tack för dina frågor. Jag skall försöka bevara
dina frågor och samtidigt reflektera över det du skriver.
Det första jag slås av är de starka känslor som finns
investerade i den relation och sexualitet du beskriver. Du
skriver om fördjupade känslor, mycket sorg, olidlighet och
ett upptaget hjärta.
Intima relationer och sexualitet intar
ofta platsen där våra djupa känslor berörs. Hur intima
relationer utvecklas påverkas av erfarenheter från olika
faser i livet. Erfarenheter från vår tid som vuxna brukar vi
känna till, men vi är sällan lika medvetna om hur våra relationella och intima behov formats av livets tidiga
upplevelser. Sexualitet kan ha många betydelser. När den
upplevs som positiv kan den vara ett sätt att dela och
uttrycka intimitet och andra starka känslor. Ibland kan
sexualitet ge en upplevelse av kontroll över starka känslor,
vara ett sätt att behålla relationen och skydda sig mot att
bli övergiven. Du berättar om mycket sorg och att han i
omgångar har lämnat dig. Sedan er relation har blivit mer
sexuell finns han kvar, och hos dig finns en olidlighet när
du accepterar hans villkor.
I en behandling med eller utan
hypnos, kommer troligen dina behov att bli tydligare
särskilt som din beskrivning väcker frågan om du har behov
som inte ges utrymme. Blir den sexuella relationen ett sätt
att skydda dig mot att bli övergiven igen? Många människor
skyddar sig, till nästan vilket pris som helst mot att bli
övergivna, och det kan finnas orsaker till det i dåtid.
När
du skriver att du ”låtsats acceptera hans villkor” tänker
jag att en annan del, den som inte låtsas, inte tillåts
komma till tals? Ditt hjärta är upptaget av och starka
känslor för honom sedan 20 år. Han väljer samtidigt att
stanna kvar i en annan relation. Ibland skyddar vi oss mot
en djup rädsla för övergivenhet när vi väljer ”omöjliga”
relationer. Om det är så för dig eller om det inte är så för
dig, kan du utforska i samtal med en professionell
psykoterapeut eller psykolog.
Kan hypnos vara hjälpsamt? Ja,
hypnos kan användas för att hjälpa dig att försöka förstå
och att komma vidare i din situation.
Hypnos kan användas för att undersöka och förstå både
medvetna och mer omedvetna motiv som påverkar oss i
relationer. Om du vänder dig till en hypnoskompetent medlem
i SFKH, får du en kvalitetsgaranti att personen har en
gedigen grundutbildning utöver hypnos, hen är kanske
psykolog eller psykoterapeut. Om hypnos är en passande metod
för dig kan ni använda er av det i kombination med samtal.
Så, svaret är: Ja, samtal med ett tillskott av hypnos, som
fördjupande teknik, kan hjälpa dig att, som du skriver
”underlätta för mig i mitt bearbetande”. Vad du menar med
att ”på riktigt acceptera min situation” är svårt att veta,
men att jobba med sig själv i en terapeutisk relation
innebär att ”på riktigt” upptäcka genuina och äkta behov
samt att bli lojal med dessa. Kanske hjälper en sådan
bearbetning dig också att förstå hur det kommer sig att ditt
”hjärta är så upptaget” i relationen.
Med vänlig hälsning,
Markus Erosson |
 |
Hej Susanna!
Hypnotiserad utan min vetskap?
Svårt att fatta mig kort, men jag ska försöka. Jag gick i
samtal hos en psykolog som hade ”avslappningsövningar” som
jag idag undrar om det var suggestioner in i hypnos.
Psykologen beskrev miljöer för mig där jag skulle föreställa
mig vandra och t ex hitta saker i sanden och minnas färg på
det jag hittade. Hen avslutade med ”välkommen tillbaka till
rummet”, vilket ibland kändes komma lite hastigt för mig.
Jag har själv lätt att uppnå självhypnos och känner ofta
starkt flow då jag är kreativ. Men efter dessa samtal med
psykologen dyker en och samma tre-ords-mening upp i mitt
huvud då jag går ner i varv. I början hörde jag orden med
hens röst, men nu efter 1,5 år senare är det min egen
tankeröst. Och det händer mer sällan nu, men i stort sett
dagligen.
Jag skulle vilja veta om psykologen hypnotiserade mig och undrar om jag
kan få veta det genom hypnos? (Jag kan inte fråga psykologen
själv då jag anmält hen till IVO.)
Jag vill också få bort meningen som kommer upp i mitt huvud. Går det?
Undrande
|
|
Hej!
Din beskrivning utmynnar i två frågor.
Den sista frågan om du kan få bort en tanke (mening) som
upprepar sig, besvaras med ja. Vi "hypnotiserar" inte bort
något, och med din berättelse är det särskilt viktigt att du
ges möjlighet att ta ansvar och vara delaktig i samarbete om
hur det ska ske, i varje detalj. Du ska vara delaktig på
alla nivåer inom dig. Det kan innebära att du får hjälp att
utforska vad det var hos dig som accepterade meningen från
början. Din psykologs ord accepterades av dig eller någon
del i dig, och jag förmodar att du då upplevde att det
tillförde dig något. Om meningen hade känts främmande och
fel för dig så hade den sannolikt väckt en inre protest.
Undantag kan vara om patienten är väldigt till-lagsinställd
(som sker i underhållningshypnos). Då vill vederbörande inte
protestera, men känner istället obehag och ångest, av att få
till sig meningar som inte stämmer med egna djupare behov
eller värderingar.
Din första fråga kan inte besvaras. Psykologer som är
utbildade i hypnos, kan se att de flesta framgångsrika
effektiva psykologiska metoder har inslag av hypnos, medan
de psykologer som inte har hypnosutbildning har lärt sig
andra namn på samma metoder. När psykologer frågar: ”Hur
föreställer du dig det du just beskrev?”, och sedan uppmanar
patienten stanna upp och fokusera på en upplevelse, kan jag
säga att det är ”hypnotiserande”, men psykologen kanske har
sin utbildning i visualiseringstekniker, symboldrama,
medveten närvaro, eller andra fördjupande tekniker.
Eftersom du gick till en vad jag antar, legitimerad
psykolog, så skall metoderna hen använt underordnas de mål
och/eller de problem du bett om hjälp med. Sannolikt hade
psykologen en övergripande inriktning på sitt arbetssätt,
t.ex. psykodynamisk, kognitiv, beteendeterapeutisk,
existentiell eller integrativ. I behandlingsarbetet används
sedan diverse tekniker som kan fördjupa och påskynda den
terapeutiska processen. Många sådana tekniker går under
namnet hypnos, men eftersom allmänheten förknippar det ordet
med underhållning på TV, där folk blir "hypnotiserade", och
saknar egen kontroll över det som sker, så avstår vi ibland
från att säga ordet "hypnos". Klinisk hypnos är odramatisk,
följsam och bygger på att patienten kan avbryta, korrigera,
föreslå en annan väg, mm.. Det sker inget "hypnotiserande";
på det ojämlika, manipulativa sätt som sker i underhållning.
Alltså finns det hypnoskunniga psykologer som föredrar att
låta patienten uppleva sina inre resurser och om patienten
frågar ”Är detta hypnos?” kan svaret bli ”Ja, för oss som
har hypnosutbildning känns det rätt att använda begreppet
hypnos, men det lärs ut under många olika namn.”
Du skriver att du är van vid självhypnos. Då är det troligt
att du i avslappningen och med fokus på sinnesupplevelser,
gled in i ett trance- eller som du kallar det "flow"-tillstånd.
Psykologer med och utan hypnosutbildning drar nytta av det
tillståndet och ser det som kreativt och öppet för
nyinlärning, i linje med patientens behandlingsbehov.
Om du anser att meningen som stannat i ditt huvud, är
felformulerad och inte känns som en bra tanke i dagsläget,
så skulle psykologen ifråga kunna hjälpa dig. Jag förmodar
att du hade och har förtroende för denna psykolog? Ett
misstag rättas bäst till genom att du får samtala med
psykologen om den meningen du tog in och som blivit till en
inre tanke. Då kan ni tillsammans reda ut: Var meningen
adekvat för dig då du gick i terapi? Gjorde den nytta för
dig då? Varför valde psykologen just dessa ord och med
vilken avsikt? På vad sätt besvärar meningen dig?
Åter till din fråga: Har du hypnotiserats? Hypnosinslaget
kan vara följande: Du fördjupar en bild (stranden) och
utforskar med psykologens stödfrågor. Psykologer ser dina
inre bilder som en bra resurs för läkande och utveckling,
och tar vara på dessa ögonblick, då du är djupt fokuserad.
Att hjälpa patienten fokusera på färger och former, som du
ger exempel på, är ett vanligt sätt för psykologer att
hjälpa sin patient att vara närvarande i sin upplevelse. En
spontan trance inträder och många kan uppleva sig så pass
avslappnade att de sedan, när sessionen är slut, behöver
lite hjälp på traven att ta sig upp i normalvaket tillstånd.
Att säga "Välkommen tillbaka till detta
rummet" syftar till att ge en tydlig ram kring en sådan
djupt avslappnad, fokuserad upplevelse, som du känner
naturlig att benämna som självhypnos. Tillståndet avviker
från det vanliga vakna alerta tillståndet, därför kan
psykologen vilja hjälpa dig att bli alert så du inte lämnar
mottagningen i ett drömskt tillstånd och råkar ut för en
olycka. Jag var själv på ett yogapass nyligen, där
instruktören avslutade med meningen med: ”Välkommen tillbaka
till detta rummet”. För att hjälpa dig avdramatisera detta
med om du blev "hypnotiserad" vill jag beskriva en liknande
situation i vardagen: Du sitter vid middagsbordet och
drömmer dig bort i egna tankar. Din bordskamrat och vän
påkallar din uppmärksamhet med orden: ”Välkommen tillbaka
till det här middagsbordet.”
Om psykologen kallar det ni gjorde för djup avslappning,
hypnos eller någon annan av alla de andra benämningar som
finns på metoder som öppnar sinnet för utveckling,
förändring och symptomlindring, saknar praktisk betydelse.
Och slutligen din fråga om din psykolog skulle
"hypnotiserat" dig, utan att du märkt det. Det finns inget
egenvärde i att smyghypnotisera en patient. Men det finns
ett värde i att leda in patienter i läkande tillstånd så
smidigt som möjligt, i linje med den överenskommelse man
gjort om behandlingens syfte och mål (med de ord patienten
har tillgång till avseende sina besvär). Det finns heller
inget värde i att be om samtycke inför varje fördjupande
teknik som ingår i psykologens arbete, om patienten visar
tecken på att vara hjälpt av det som sker. En viktigare
fråga är om psykologen arbetat etiskt och med omsorg om ditt
bästa. Har psykologen varit aktsam om dig, har hen bemödat
sig om att säga och göra sådant som ligger i linje med dina
terapeutiska behov? Det blev ett långt svar, i avsikt att
med knapphändig information ändå försöka täcka vad som kan
ha hänt i din terapi.
Susanna Carolusson
|
|
Hur många sessioner krävs inom t.ex. hypnos mot ångest och
depression för att man ska märka av någon effekt eller är
det olika från person till person? Finns det något minimum
för antal sessioner som en person bör gå på? |
 |
Susanna svarar:
Personer med psykologiskt lidande är individuellt olika i
fråga om tidsbehov i behandling. Diagnoserna du nämner är
bara symptom på att något är fel i patientens balans mellan
livets ytterligheter; glädje - sorg, arbete - vila,
intimitet - avskildhet, eller så finns det sorger man samlat
på sig inombords som behöver tas itu med, delas i trygg
relation, tas om hand. Skam ligger ibland i vägen för mental
hälsa. En riktlinje kan vara att ju längre tid patienten
haft sina besvär, desto längre tid tar behandlingen. Men
inte alltid. Gammal obearbetad sorg utan alltför tunga
inslag av egen tillbakatryckt skuld, kan i vissa fall
bearbetas snabbt (någon månad, en gång per vecka) hos en
patient som i övrigt har ett bra liv. Och motsatsen: Ångest
som uppstått nyligen, på medveten nivå, kan ha funnits under
ytan ett helt liv, men tryckts tillbaka av tvångsmässig
eller nitisk aktivitet. I behandling kan då ett pärlband av
orsaker vilja upp till ytan. Det kan vara olika
förtryckande, identitetskränkande upplevelser, som inte kan
förnekas längre, när ångesten väcks av något som för andra
kan tyckas vara en struntsak, men för den drabbade är
"droppen som får bägaren att rinna över".
När en psykoterapeut eller psykolog behandlar ångest och
depression integreras den professionella kunskapen om
psykiska problem med hypnoskompetens och hypnosen har den
fördelen att det går snabbare än i enbart samtal, att finna
problemens orsaker, och ofta även att finna patientens
omedvetna läknings-resurser. Däremot kan man inte alltid
snabba på läkningsprocessen, dvs behandlingstiden för
bearbetning.
Finns det ett minimum sessioner?
På den frågan är svaret
nej, men jag vill tillägga att behandlare och patient måste
"klicka". Det finns forskning som visar att effekt är
beroende av att du känner tillit till behandlaren och dennes
kompetens. Det innebär att du känner dig sedd, förstådd och
noggrant lyssnad på. När det gäller hypnos, ska du känna
att metoden anpassas så väl till dig och din återkoppling
till terapeuten att metoden känns naturlig, trygg och att du
är välkommen att avbryta tillståndet precis närsomhelst,
samt att terapeuten visar respekt för dina farhågor, att du
inte övertalas att släppa taget. Den fördjupning du behöver,
sker i din takt.
|
|
Hej, går det att bota erektil dysfunktion med hypnos? Och
hur många behandlingar? |
 |
Hej!
Om du är utredd hos urolog, eller du ändå vet att orsaken
inte är fysiologisk (t.ex. nervskada, biverkan av medicin) så kan alla mentala,
stressrelaterade eller känslomässiga orsaker hanteras via psykologiska metoder, där ju
hypnos ingår som en fördjupande metod.
Antal gånger är helt beroende av orsak, har du problem
med nära relationer, tillit, dålig självkänsla, otrygghet från barndom, mm så är
det möjligt att ett helhetsperspektiv måste till, dvs en
längre tids psykoterapi. Om dina problem är avgränsade, började ganska nyligen, och du för övrigt har
tillitsfulla trygga relationer och mår psykiskt bra, så kan
några få hypnossessioner hjälpa.
Med vänlig hälsning Susanna
|
|
Hej!
Jag undrar om ni har någon erfarenhet av hypnos som
svettbehandling? Lider av hyperhidros, handsvett, i mitt
fall. Har haft problem med detta hela mitt liv, 41 år, och
vill gärna behandla detta. Kan hypnos fungera?
|
 |
Hej!
Jag har en viss erfarenhet av detta. Resultatet har för de
få personer jag behandlat, inneburit viss lindring.
Grundproblemet som antas vara en ärftlig benägenhet för
ymnig handsvett, har jag inte kunnat förändra med hypnos.
Men obehaget och den negativa förväntan som det innebär för
många, är av psykologisk natur. Tankarna påverkar i sin tur
svettningssystemet och genom att i hypnos acceptera, slappna
av och lugna ner detta mentala-kroppsliga system kan man
lindra den del av svettningen som tillkommit pga
förväntanseffekt, inre obehag och stress.
Med vänlig hälsning Susanna
|
|
Hej!
Hur vet man om man blivit utsatt för posthypnotisk
suggestion? Vid två tillfällen är jag helt säker på att
något konstigt inträffat men jag kommer själv inte ihåg vad
som hänt och omgivningen säger inget heller, men något känns
"off". Kan man i barndomen blivit utsatt för någon form av
suggestion som kan triggas med ord eller att man ser den som
suggererat, men när man "vaknar" kommer man inte ihåg vad
som hänt man bara vet att något hänt - något som jag inte
vill ska hända. För omgivningen kanske det verkar som om jag
är schizofren men jag är helt säker på att jag inte är det,
för då borde jag bli det bland familj, vänner och på jobbet.
Obs! Att den här känslan får jag endast bland personer som
jag inte känner är riktigt riktiga, och de är alltid
obekanta.
|
 |
Hej!
Omöjligt att besvara vad som gäller för just dig, det krävs
att du går till någon av oss och utforskar med hjälp av en
ordentlig intervju och någon form av hypnos, om lämpligt.
Kom ihåg att i seriös hypnos har du kontroll, du är medveten
och du kan avbryta när du vill. Du samtalar under tiden så
att terapeuten får hjälp att hjälpa dig rätt. Syftet skulle
vara att hjälpa dig minnas vad du utsatts för, eller om det
är svårt att nå, kan man jobba med upplevelserna som sådana,
och utforska hur dom påverkar dig, arbeta med att istället
påverka dom, och samtidigt vara beredd att fråga ditt
undermedvetna när och hur dessa upplevelser började, samt om
din motståndskraft kan stärkas på något vis.
Generellt om PHS: Människor är i kritiska situationer, så
kritiska att de upplevs livshotande, extremt mottagliga för
allt som sägs i just det ögonblicket; som en livstråd att
hålla sig i. Det som sägs finns sedan kvar som
posthypnotiska suggestioner, därför att de omedvetet
tolkades som förknippat med överlevandechans. Om
suggestionerna avsiktligt var menade som sådana eller inte
är en annan sak, många ha ingen aning om hur påverkbara
människor i utsatt läge är. T.ex. på olycksplatser.
Med vänlig hälsning
Susanna
|
|
|
|
|
|
Hej Susanna,
Min son (18 år) biter på naglarna och harklar sig
frekvent. Harklingen är omfattande och högljudd och skapar
social osäkerhet. Han har haft dessa tics under många år. De
har hela tiden varit omfattande och inte förändrats över
tid. Läkarna hittar inget fel utan säger att det i regel går
över med tiden.
Kan hypnos vara en behandlingsform för dessa tics?
Med vänlig hälsning
18-åringens Pappa
|
 |
Hej!
Jag är lite undrande över läkarnas svar. När barn upp till
15 års ålder verkar ha en i övrigt bra situation, med kärlek
och gränser i bra balans, vänner och meningsfull fritid, så
ser vi ofta liknande symptom som åldersadekvata och
övergående. Tanken är att när föräldrarna slappnar av
minskar risken att tics permanentas. Ofta när man
uppmärksammar ticsen eskalerar osäkerheten och känslan att
vara annorlunda.
Men, din son är 18 och har inte kommit ur detta
spontant på flera år. Du kan, utan att sänka hans
självkänsla ytterligare, förmedla till honom att det finns
psykoterapeuter som hjälper vuxna och barn att påverka sina
kroppsliga reaktioner så att kroppen kan hitta tillbaka till
en avspänd hållning, med mindre tics. Man börjar med en
bedömning: Vilka personliga styrkor har han? När mår han bra
och när är han fri från tics? Vad är typiskt för dessa
situationer? När började ticsen och hur hade han det då,
känslomässigt? Hur ser han på sig själv? Hur tror han att
andra ser på honom? M.a.o. även en hypnoskompetent
psykoterapeut börjar med att förstå patienten bortom de
symptom som uppstått, finna orsaker och därmed möjligheter
till nya tankebanor via själv- och kroppskännedom, samt
metoder för att påverka sin kropp till ett större lugn.
Med vänlig hälsning
Susanna
|
|
En förälder skickade två mejl, förkortat som följer: Jag är mamma till en tjej på 17 år, som har fastnat i
depersonalisation (DP) under 2,5 år efter en attack med
panikångest. Hon har diagnos DP, i olika grader. Hemma 2-3,
utanför hemmet 4-10. Vi är i kontakt med BUP men ingenting hjälper, vare sig
KBT, samtal 2 ggr/veckan eller medicin. Innan detta hade hon OCD och tics. Hon frågade mig om hypnos kan hjälpa henne att komma ur
DP-tillståndet, eftersom hennes liv är ett helvete. Hon har
inte pratat med jämnåringa på 2,5 år. Hon kan inte gå i
skolan, inte åka bil och sitter inomhus alltid. Psykologerna
har i ett år letat bakåt för att hitta trauma som kan ha
orsakat detta. Vi har hittat olika svåra situationer, men
inte någon stor traumatisk händelse. Och hon fick sin första
attack en helt vanlig skoldag utan någon obehag, den kom
verkligen out of the blue. Dp:n gör att hon inte känner sig
verklig, att alla sinnesintryck blir obehagliga. Kan hypnos hjälpa hennes hjärna att bygga bro tillbaka
till att känna sig verklig?
|
 |
Bra att du kontaktade oss i SFKH för söker du på
"hypnotisörer" hittar du lekmän som saknar nödvändig
utbildning i psykoterapi, och det kan gå riktigt illa.
Samtalsterapi, dvs traditionell KBT eller psykodynamisk
intervju kommer ofta tillkorta när det finns dissociativa
reaktioner dit DP hör. Svaret på din konkreta fråga är att
det är olämpligt att använda hypnos för att bygga broar i
hjärnan innan man har en sannolik bild om orsaksfaktorer;
neurologi, sårbarhet, trauma (som kan synas lätta, men ha
upplevts svåra). Ibland kan man komma åt orsaker i hypnos
som man inte når i intervjuform. Symptomen måste utforskas
och bli begripliga, för att sedan behandlas, eventuellt med
hjälp av hypnos, om en hypnoskompetent behandlare bedömer
att det är lämpligt. Hypnos fungerar också, om det finns
delar av personligheten som inte vill/förmår samtala.
Medicin hjälper inte i dessa fall, tvärtom kan medicin skapa
ångest eftersom medicin trycker tillbaka reaktioner som
baseras på rädsla, och rädslans orsaker är viktig att
förstå. Möjligen beaktas hypnos med Egostate-terapi, som
handlar om att lära känna olika inre känslotillstånd, som
står i strid med varandra och skapar inre spänningstillstånd
med låsta symptom. Fråga gärna på BUP om de har någon med
hypnoskompetens. Om de är okunniga om hypnos, så kan du
informera om att hypnos inte är en alternativterapi, utan
ingår i evidensbaserad accepterad psykologisk behandling,
och skall utföras inom ramen för patientsäkerhetslagen. Sök
sedan privat, hos medlem i SFKH.
Susanna Carolusson
|
|
Hej.
Är en 48 årig kvinna som har och har haft problem med
sexlusten nästan halva livet. Så fort jag träffar någon, så
är sexlivet och lusten bra. Men efter några år, ibland
månader, så försvinner lusten totalt. Jag blir nästan
skräckslagen bara av tanken att ha sex. Känner att det
vrider sig i hela kroppen. Känns som att detta mönster
upprepar sig förhållande efter förhållande. Lever nu sen 10
år med min man och en 8 årig dotter, och sexlivet är borta
helt sen 7 år. Vet inte vad det är för fel på mig. Känns
inte normalt. Kan hypnos hjälpa? Undrar ibland om det hänt
något i barndomen som jag förträngt. Kan få ögonblickssnabba
bilder i huvudet ibland, och därefter ångestkänslor.
Med vänlig hälsning, E.
|
 |
Hej E.
Jag uppfattar din beskrivning som att din sexlust varit
borta de senaste sju åren plus de perioder du varit i fasta
förhållanden, efter förälskelsefasen när ni blivit ett
etablerat par, eller som nu, en familj - det är då sex blir
negativt laddat. Behandling med hypnos kan vara värt att
pröva, särskilt som du har något som verkar vara "flash-backs", dvs minnesbilder av något som förträngts, som du reagerar på
med ångest. Du bör vara motiverad, för behandlingen kan
innebära att gamla skador ska repareras och det är ett
krävande arbete. Det är också viktigt att du vänder dig till
en psykoterapeut, jag rekommenderar naturligtvis medlemmar i
SFKH, då de har en legitimerande utbildning utöver sin
hypnoskompetens.
Med vänlig hälsning Susanna Carolusson
|
|
Hejsan!!
Jag lider av väldigt stor svartsjuka. Den kommer och går
i olika perioder o den förstör min relation. Jag undrar om
hypnos kan ta bort svartsjuka?
|
 |
Hej!
Längre ner i denna kolumn tror jag du kan hitta en
liknande fråga, med ett svar från mig. Läs gärna det. En
förutsättning för att du ska behandla detta som ditt problem
är förstås att din partner och du är överens om gränserna
för trohet/otrohet, vad som är rimlig svartsjuka och vad som
är dina fantasiprodukter. Du har all anledning att söka
hjälp om du snärjer in dig i svartsjukefantasier som saknar
rimlig grund. Den typen av svartsjuka brukar grunda sig i
egen tidig erfarenhet av svek eller övergivenhet. Kanske en
förälder varit svekfull mot den andra föräldern, men ändå
någon du längtade efter och som ibland bekräftade dig.
Kanske en förälder favoriserat något syskon, på bekostnad av
dig, eller t.o.m så att du favoriserades; med skuld och
triangeldrama som en olöst inre erfarenhet. Sådant kan
utforskas och bearbetas med hjälp av hypnos och
egostateterapi, om det visar sig lämpat för dig.
Ego-state
nämner jag därför att det kan vara en yngre sida av dig som
fastnat i ett svartsjukedrama som var aktuellt innan din
nuvarande relation, och som tyvärr drabbar densamma. Om det
är så, upplever du dig kluven mellan en förnuftig sida som
vet att svartsjukan är ogrundad, och en yngre sida som av
bitter erfarenhet lärt sig att misstro den man behöver,
eller innerst inne misstror sig själv och därmed andra.
Hypnos kan vara till nytta för att komma åt sådant.
Susanna Carolusson
|
|
Hej Susanna,
Jag är allergisk mot katt, hund, häst sedan barnsben
(10-årsåldern, innan dess hade vi egen katt), vilket yttrar
sig som allergisk astma/andnöd samt rinnande näsa och ögon.
Dessutom har jag under senare år blivit överkänslig mot
vissa dofter/ämnen. Det yttrar sig som någon sorts kemisk
irritation i slemhinnorna i ögon, näsa, mun, hals och lungor
samt svårigheter att andas. Jag märker det främst då vi går på lägenhetsvisningar (vi
planerar att flytta). Min gissning är att det beror på de
moderna parkettgolven, men det kan lika gärna bero på något
annat de använder vid renoveringar. Vi har bott i lägenhet
för längesedan, och då hade jag inga problem. Min sambo och
andra känner inga problem i lägenheterna, så det är nog inte
fråga om några ”verkligt” farliga ämnen, utan bara sådana
jag av någon anledning börjat reagera mot.) Min fråga: Går det att bota, eller lindra dessa besvär
med medicinsk hypnos? Antingen med ett generellt program,
eller ett skräddarsytt? Gärna på CD, då jag inte har någon
smartphone. |
 |
Hej
Hypnos som en form av vilo-tillstånd sänker per se den
stressnivå som uppstår i kroppen vid överkänslighet. Det
finns gott om erfarenhet att hypnos där vi lägger till
suggestioner om ett riktat inre lugn hjälper många. Jag råder dig att börja med att pröva symptomlindring med
direkta suggestioner. Om du anlitar någon av våra
behandlare, så kan hen kanske tala in en CD till dig. Jag
har komponerat ett generellt program på en CDskiva, som
syftar till att dämpa överreaktiva immunförsvar som du kan
beställa via kansliet. Överkänslighetsreaktioner kan ibland
debutera i samband med stark psykisk påfrestning. I
psykoterapi med hypnos som hjälpmedel kan man be kroppen
eller det undermedvetna att plocka fram minnen av hur du
hade det i 10årsåldern, om det fanns påfrestningar eller
omställningar som du förmodades klara av utan hjälp.
Psykiska påfrestningar som inte formulerats i ord med en
trygg person, kan skapa kroppslig sårbarhet och det är
aldrig försent att ta fram dessa erfarenheter, samtala om,
på så sätt "mentalisera" upplevelserna, och avlasta kroppen
som burit på det. Men, som sagt, pröva först direkt symptombehandling och
hjälper inte det, sök upp en psykoterapeut som arbetar med
traumabearbetning på ett utforskande sätt, gärna med
hypnoskompetens.
Med vänlig hälsning Susanna
|
|
Hej Susanna
Jag har kronisk smärta i ryggen. Har stelopererat mig för
ett år sedan men har ändå ont. Enligt operationsläkaren och
andra läkare SKA jag inte ha ont fortfarande. Det är inget
fel på mig. Jag har inga problem med rörelser, inga
neurologiska problem och kan utföra rörelser som läkarna ber
mig.
Jag tränar tre gånger i veckan. Har gått på
rehabilitering, varit hos kiropraktorer och naprapater men
har ändå ont. Jag vaknar av smärta på nätterna och kan inte
sova länge på morgonen trots att jag är trött och har tid.
Jag börjar tro att det sitter i huvudet på mig och undrar om
detta är något som man kan få hjälp med via hypnos?
Tacksam för svar
|
 |
Hej!
Det finns god forskningsevidens på hypnos mot
kronisk oförklarlig smärta, och om hypnos verkar vara en bra
metod för just dig, kan bara bedömas i en klinisk intervju
och eventuellt en provhypnos så snart som du vill testa det
och behandlaren vet tillräckligt om dig för att bedöma det
som lämpligt. När smärta anses "funktionell", en term som
innebär att man inte hittar tillräckliga orsaker i
medicinska undersökningar, kan det behövas en
psykoterapeutiskt inramad hypnosbehandling. Man brukar då
använda hypnosen som en metod för att utforska
"undermedvetna" samband, t.ex. för att komma åt vad smärtan
symboliserar och om den fyller ett omedvetet syfte.
Susanna Carolusson
|
|
Hej.
Jag har oerhört svårt att vakna på morgonen. Det tar frun
30 min-1 tim. Jag kan stänga av larm eller snooza flera
gånger. Jag svarar henne på tilltal , jag pratar, jag kan
sätta mig upp och somna om även om jag inte minns något av
detta efteråt.
Jag måste få hjälp med detta. Jag har sökt via
vårdcentral och varit på sömnlab två gånger utan att få
hjälp.
Känns som att något är fel. Typ att ansvarskänslan inte
finns där när jag sover och ska vakna. Kan hypnos hjälpa
till?
Med vänlig hälsning
"Somnambul"
|
 |
Hej!
I mitt svar nedan utgår jag från att din gissning om vad som "är fel" är en bra arbetshypotes att utgå från. Den verkar rimlig.
Att något är fel, vill jag då omformulera som att du har en form av dissociation som innebär att en del av dig är i ett tillstånd mellan sömn och vakenhet (somnambulism) och att den delen inte är ansvarskännande. Sannolikt har du en personlighet i ditt vakna liv, som tar mycket ansvar, vilket jag förstår av din yrkestitel (publiceras inte här). Jag har stött på det du beskriver, hos andra även om det är sällsynt. Personerna som fungerar så här är enligt min erfarenhet mycket omtänksamma om andra och sätter andras behov före sina egna. Den obalans och brist på egen tillfredställelse som då uppstår, stärker dissociationen, så att en annan del - den del som är styrd av dina personliga behov av att ha det bra, och ha egentid utan ansvar, tar över på morgonen och vägrar ansvar.
Hypnos i kombination med egostatearbete kan vara en väg till att få kontakt med den del som kräver sitt mot din realistiska bedömning av vad som är rimligt - åtminstone på den tiden av dygnet och veckan! Sannolikt är du hypnotiserbar, så att terapeuten kan hjälpa dig att komma in i ett tillstånd där hen kan kommunicera med den del som vägrar vakna på morgonen. Naturligtvis har du redan gjort övriga åtgärder: regelbundna läggtider, ta bort stressande kvällsysslor, ombesörja det du kan för att få god nattsömn mm. Jag tror det finns goda utsikter att få lite mer hjälp än du fått hittills. Se Behandlarregistret.
Med vänlig hälsning, Susanna
|
|
Hej!
Jag är en 25årig kvinna, som har problemet att jag blir lätt kär. Redan en vecka efter att jag har träffat en kille så kan känslor komma fram. Kärlek är en underbar känsla men jag tycker bara att det är jobbigt och mår verkligen psykiskt dåligt av detta problemet, med tanke på att inte varje man jag blir helt nerkärad i, ger besvarande känslor ...
Så min fråga det är: Kan man hypnotisera bort detta? Det handlar inte om någon specifik person utan det jag vill, är att få bort eller minska känslorna.
Mvh "Lätt Kär"
|
 |
Hej!
Jag känner inte till din personliga bakgrund och kan därför inte ge dig ett konkret svar. Den typ av fråga du ställer kan bara besvaras efter en personlig bedömning hos en behandlare, och eftersom våra medlemmar förbundit sig att utreda och behandla endast problem de också kan hantera utan hypnos, så får du rätt kompetens om du vänder dig till någon av de behandlare som är psykologer eller psykoterapeuter i SFKH.
Om vi ska betrakta denna spalt som en "fråga psykologen"-sajt, kan jag ge några generella tankar, som kanske passar in på dig, kanske inte. Teoretiskt kan det vara så här: Eftersom du inte känner objektet för kärleken särskilt väl, och det gör du inte efter en vecka, så är drivkraften mer dina egna behov av kärlek, än att kärleksobjektet är någon som du passar särskilt väl ihop med. Du styrs av en längtan, och snabbt blir den andre starkt åtråvärd. Är kärleken obesvarad blir längtan ännu starkare, eftersom det ofta finns en bekant känsla i att "nästan" få det du vill ha, men inte fullt ut eller på det där underbara villkorslösa sättet som snabba förälskelser brukar handla om. Medan du är kär har du sannolikt mycket dagdrömmar och kanske även nattliga drömmar om föremålet för din längtan. I sådana drömmar brukar kärleken vara ganska ensidig, dvs det är du som blir uppvaktad, bekräftad och sedd, kanske omfamnad och kysst. Om du känner igen dig i det, så kan det betyda att det finns en gammal otillfredsställd längtan från barndom/uppväxt av att bli sådär villkorslöst älskad som bara barn kan bli. Och om detta stämmer på dig, skulle det betyda att du tröttnar om kärleken besvaras och börjar utvecklas till en ömsesidig jämställd relation, där partners behov av dig är lika starkt som ditt behov, och då längtan med tiden ersätts av en trygg tillit att det nu är "vi".
För att utreda hur det är just för dig, rekommenderar jag varmt en psykoterapi, gärna med hypnos, men inte i syfte att hypnotisera bort något, utan i syfte att lära känna dig själv och dina djupaste behov av kärlek, vad du fått, vad du saknat och hur du kan ge dig själv en stabil grund av tillit till dig själv (vilket du kanske tycker att du har) men också till en terapeut som ser dig på det villkorslösa sätt (förutom det vi kallar ramar), som du kanske behöver, innan du är redo för en seriös kärleksrelation.
Oavsett om du känner igen dig i det ganska vanliga mönster jag beskrivit här, eller inte, så vänd dig gärna till någon i
Behandlarregistret för ett utredande samtal. Men räkna inte med att en medlem hos oss vill försöka att på något snabbt sätt ta bort de jobbiga känslorna. Känslorna kan med en bra terapi komma att förändras, mogna, lugnas och ägas av dig.
Susanna Carolusson
|
|
Hej. Jag undrar om man kan få tillbaka eller få ökad sexlust
genom hypnos? |
 |
Hej!
Eftersom du skriver "få tillbaka", så antar jag att du (om
det är dig det gäller) har haft sexlust. Ja, det är lite
lättare än enbart samtal, att med hypnos få hjälp att erinra
sig känslan och hitta tillbaka till förmågan att känna
sexuell lust. Om det visar sig mer framkomligt, eller
nödvändigt, att utröna om det finns mentala hinder,
hämningar eller rädslor som blockerar sexlusten, så kan även
det bli mer åtkomligt med hypnos. Den avslappning som
hypnosen ger kan i sig öppna för dina möjligheter att hitta
lusten i många olika former, kärlek, njutning, glädje...
Sex
i relation handlar ofta om mycket mer än den individuella
sexlusten, så relationsfrågor brukar bli en del av
innehållet i behandlingen. Du ställs inför frågor som; vem
vill att du ska ha mer sexlust, du eller din partner? När
avtog sexlusten? Hur hade du/ni det då? Din ålder,
livssituation, aktuella krav, alkoholvanor, sömn, mm är
också faktorer som påverkar lust. Hur hypnos kan användas
måste underställas en professionell helhetsbedömning, så
förvänta dig inte en quick fix. Våra medlemmar är noggranna
med att sätta in teknikerna i ett omsorgsfullt sammanhang så
att hela du får hjälp med detta, i den situation du befinner
dig. Detta blev ett ovanligt långt svar på en ovanligt
kortfattad fråga.
Jag önskar dig lycka till.
Susanna C
|
|
Morgontrött med "vaknaproblem"
Hej!
Jag har alltid varit extremt morgontrött. Tycker om
att sova länge och vakna utan någon form av väckning. Det är
så, oavsett hur länge jag sovit, eller hur tidigt lagt mig
kvällen före. Det har blivit värre. Jag kan inte vakna
ordentligt när alarmet går. Kan "snooza" i 1,5h, somnar om
och stänger av larmet i sömnen. Om jag går upp när klockan
ringer (händer bara om jag måste på toaletten) kan jag gå
tillbaka och lägga mig, fast jag vet att jag borde gå upp.
Kan t.o.m. lägga mig på golvet, obekvämt i väntan på att jag
ska vakna till på riktigt.
Jag kommer nästan alltid för sent
till jobbet. Det har fungerat ok ändå, då jag kan jobba igen
förlorad tid. Men nu måste dottern väckas för att komma i
tid till skolan. Jag har provat olika sätt som att bara gå
upp när klockan ringer första gången. Provat att lägga
larmet/mobilen en bit från sängen så jag måste gå upp för
att stänga av larmet men det funkar inte! Jag går och lägger
mig igen. Det är som om jag inte är riktigt medveten om att
jag måste gå upp, utan jag tror att "jag ska bara ligga 5
minuter och vakna till".
Kan det här hjälpas med hypnos?
|
 |
Hej.
Du skrev några meningar som fick mig att stanna upp och
tänka att detta kan man nog komma åt just med hypnos. Först:
"oavsett hur länge jag sovit". Då kan vi utesluta sömnbrist,
förutsatt att du inte lider av utmattning, för då känner man
sig sällan utsövd. Om du inte redan gjort det, så ska du
låta dig undersökas på en vårdcentral, för att utesluta
eventuell brist, t.ex. i dina järndepåer (som är något annat
än hb-värdet).
Är du normalt vaken under dagen, och har energi att
utföra ditt arbete, så kan man nog utesluta medicinska
orsaker. Sedan skrev du: "stänger av larmet i sömnen",
vilket tyder på att du befinner dig i ett alternativt
medvetandetillstånd, mellan vakenhet och sömn. Den teorin
stöds av din känsla: "som om jag inte är riktigt medveten".
Så, visst, med hypnos kan det vara möjligt att nå en "inre
observatör" som får i uppdrag att vara realistisk, samt en
inre del, som verkligen har ett enormt behov att sova. Det
behovet kan utforskas i hypnos, och leda fram till ett
medvetet sätt att hantera vadhelst det kan vara. Om det vore
så att ditt liv fungerar bra trots besvären, kanske jag
skulle lägga in en brasklapp, att behandlingen möjligen
motarbetas av låg motivation - jobbet fungerar ändå och du
får den där extra morgonsömnen!
Men, nu kommer din dotter i
kläm, och det antar jag att du inte vill. Finns det någon
halvsovande del av dig som är helt omedveten om dottern, så
kan hypnos vara till hjälp att hitta den delen och få med
den i terapin. Hypnosbaserad egostate-terapi kan också bli
aktuellt. De flesta av våra medlemmar kan dessa metoder, se
behandlarregistret.
Susanna C
|
|
Hej Susanna!
Jag har sedan början på högstadiet haft stora
problem med rodnad. Jag är idag 20 år och rodnaden påverkar
mitt liv alltmer. Jag är annars en väldigt social och öppen
person men vissa dagliga situationer kopplar jag till rodnad
vilket gör att jag snabbt blir knallröd i ansiktet och
väldigt stressad. Jag är rädd att jag håller på att utveckla
en social fobi då rädslan för att rodna gör att jag undviker
dessa olika situationer och hindrar mig från att visa
framfötterna och ta plats på arbete och i sociala
sammanhang. Jag är verkligen upprörd över detta då det
besvärat mig så pass länge och är orolig inför kommande
studier och gruppseminarium då rodnaden påverkar mitt
självförtroende negativt och får min personlighet att
”suddas” ut.
Skulle hypnos kunna hjälpa mig?
|
 |
Hej! Det finns några specifika faktorer i ditt fall, som gör att jag vågar rekommendera hypnos. Du bör dessutom söka hjälp innan fobin generaliserats så som du befarar. Ännu så länge verkar du medveten om vad, specifikt som väcker kroppens reaktion.
Generellt kan du få hjälp att "normalisera" själva rodnaden. Den är mycket vanlig bland människor med ytliga blodkärl och ljus hy. Men icke desto mindre, så kan reaktionen lindras om du får hjälp att sätta fingret på exakt hur det började, din självbild, eventuella skamkänslor, etc. Detta kan man påverka, i linje med den du är. Hypnos är perfekt verktyg för det, givet att det sker hos en kompetent behandlare så som våra medlemmar.
Med vänlig hälsning
Susanna |
|
Hej SFKH, Susanna
Min man har under flera månader haft tät
kontakt med en annan kvinna via sms o telefon. Han säger att
han absolut inte kan minnas vad dom skrivit eller sagt till
varandra, förutom enstaka detaljer som han berättat. Han kan
inte beskriva vad han känt eller varför han haft denna
kontakt. Vi säger båda att vi tycker vårt förhållande är
rätt bra. Han säger att han inte kan tänka sig separera och
att han älskar mig. Och det tvivlar jag inte på. Märkligt är
att han beter sig som om han vore nån helt annan. Inte den
jag/ vi känner. Vi har varit ihop över 25 år. Han tycker
själv det är obehagligt att inte minnas. Kan man med hypnos
minnas igen? Eller är det något annat fel? Han själv har
börjat fundera på att söka läkare.
Tacksam för svar A.
|
 |
Hej A.
Det förekommer, att man glömmer pga skam - det
fungerar så att man inte "vill" minnas, bara få bort denna
skam ur sitt liv. Hjärnan kan blockera minnen av
psykologiska skäl, som ett skydd. Om han inte medvetet
ljuger, så kan han alltså omedvetet blockera.
Eller - så
vill han lämna det bakom sig och bara slippa skammen att stå
till svars. Om han är ärlig med sin kärlek till dig kanske
han är rädd att såra dig eller rent av förstöra 25 år, och
det dilemmat gör att han inte berättar. Vilket svaret än är
så är det sannolikt en stor plåga för både honom och dig.
Jag råder honom att söka en psykoterapeut i SFKH och prata
igenom detta, samt eventuellt få upp sina känslor omkring
och arbeta med det, för att bli hel igen. Hypnos kan komma
till nytta, men det bedömer terapeuten.
Terapeuten kan
eventuellt föreslå er att komma tillsammans, men det kan
också vara så att din man först och främst behöver förstå
vad som drev honom att ingå en sådan kontakt, så att han kan
ta ansvar och göra medvetna val i framtiden, som han kan stå
för, inför dig och sitt eget samvete.
Vad du har rätt
att veta är en moralfråga, som ni behöver prata om. Vilka
samlevnadsregler vill ni ha? Var går gränsen för vad ni
kallar otrohet? Vad måste du veta och vad skall du göra med
den informationen? Ibland kan det bli ett ilsket svartsjukt
självplågeri, och en förlåtelse blir alltmer omöjlig. Ibland
repareras tilliten av att sanningen kommer fram, men oavsett
vad den sanningen innehåller, så känner du dig redan sviken
och bär på en smärta som du behöver hjälp med, i egna samtal
eller i parsamtal.
Att han är kraftigt förändrad tyder på
att han mår dåligt! Samvetskval, skam, blockeringar, ångest?
Eller har han börjat med någon medicin eller drog?
Mitt
förslag är att han tar hjälp hos någon i behandlarregistret.
Om du beskriver honom rätt, så verkar han vilja det.
De
flesta av våra behandlare tar emot par, också. Annars kan de
rekommendera vidare.
Susanna Carolusson
|
|
Hej!
Jag har ett problem som många egentligen inte upplever som
ett stort problem men för mig har det blivit väldigt jobbigt
och frustrerande att hantera min vardag. Mitt problem är att
jag i princip alltid vill skratta när någon vill ha en
allvarlig diskussion med mig vilket är väldigt frustrerande
för jag tycker inte det är roligt på något vis kan dock inte
hjälpa det, blir någon form av en tvångstanke. Det har
blivit värre med tiden och är 26 år gammal. Jag tycker detta
är otroligt pinsamt och irriterande för vill vara normal och
kunna kontrollera mina känslor umgås med vänner eller
bekanta utan att behöva fly. Jag umgås sällan med mina
vänner pga detta, försöker bara isolera mig för att inte
göra bort mig. Skulle hypnos vara ett bra alternativ för
mig? Om inte, i så fall vad för vill verkligen bara vara
normal.
Hälsningar Sven
|
 |
Jaa du bäste Sven!
Det är nog många som känner igen sig i din beskrivning. Så
din fråga är av intresse för frågor och svar här på
hemsidan. Att fnissa och skratta i sammanhang där det är
förbjudet, är en upplevelse många kan känna igen. Oftast
sker det i sällskap med någon, så att man tillsammans
förstärker varandras lust i det olämpliga eller förbjudna.
Fantasi, lust, trots och frihet från konventioner, kan
förstärka lustkänslan, som ju är grundkänslan, när man
skrattar. Det sker trots att ditt samvete säger dig att det
är olämpligt. I hypnos kan man göra allt detta, och hitta
tjusningen i det otillåtna, vända och vrida på det på ett
kreativt och humoristiskt sätt, tills konflikten inom dig,
som troligen bidrar till en spänning som vill utlösas i
skratt, avtar. Så, ja, jag tycker att du ska pröva med en
hypnoskunnig behandlare.
Mvh Susanna Carolusson
|
|
Hej Susanna,
Jag funderar på om hypnos skulle kunna hjälpa min 14 åriga
dotter med att minska hennes tics. Vi har haft kontakt med
BUP och gjort diverse utredningar under de senaste 5 åren.
Även om vi vet mer i dagsläget och även om vi vet att ticsen
sannolikt är ett symptom på hennes andra svårigheter med
koncentration och att prestera i skolan så är det
fortfarande så att ticsen är det som är jobbigast för henne.
Ticsen ökar så fort det blir mer av någon känsla och ökar
lika lätt av att hon ser framemot roliga saker som när det
är stressigt i skolan eller dylikt. Hon har för tillfället
tics som gör att hon får ont av dem i princip av att vissa
leder blir överbelastade av ticsrörelsen. Hon har även
ibland vokala tics.
Hon tycker att det är jobbigt och pinsamt. Hennes tics har
successivt ökat under de senaste 5 åren. Senaste året har
det ibland varit så besvärande så att hon gått hem från
skolan.
Jag tänker att hypnos kanske kan hjälpa henne, både med
självkänslan och med att minska mängden tics. Om man kan
minska mängden tics är jag övertygad om att hennes
livskvalitet skulle förbättras avsevärt.
Så frågorna,
- Tror du att hypnos skulle vara en effektiv behandling mot
tics?
- Kan det utövas på ett barn i hennes ålder?
- Hur skulle ett behandlingsupplägg kunna tänkas se ut?
Med vänlig hälsning
"Johanna"
|
 |
Hej Johanna
På fråga 1 svarar jag ja generellt, men som i all medicinsk
och psykologisk behandling måste patienten "undersökas"
innan man kan pröva och gå vidare med en behandling. Det
görs i form av en intervju, hos den behandlare ni kontaktar.
Så var det åldern. Eftersom vi med hypnos hjälper patienten
att komma in i ett tillstånd, som människor, särskilt barn
befinner sig i spontant, utan att de tänker på det (t.ex.
när man är på väg att somna / vakna eller när man
dagdrömmer) så är ung ålder inget hinder.
Och din tredje fråga: Behandlingsupplägg. Man kan pga hennes
unga ålder, behöva jobba mer aktivt och kreativt i en styrd
dagdröm, med mindre fokus på avlappningsmetoder som annars
är vanliga i hypnos. Behandlingsupplägget, för att bli
professionellt, är något som behandlaren prövar sig fram i,
tillsammans med patienten, för att se vad som stämmer med
hennes inre föreställningar om sig själv och sina resurser.
För att kunna lägga upp en behandling behövs först en
ingående intervju och eftersom BUP antagligen redan gjort
ett rejält förarbete här, skulle jag rekommendera att du/ni
vårdnadshavare godkänner att den hypnoskompetenta
behandlaren får begära ut en journalkopia, och få del av
tidigare bedömningar. Din dotters egen upplevelse av vad
BUPkontakterna gav/inte gav är också viktig information, som
hon får samtala om i intervjun.
Med hjälp av hypnos kan man först och främst stärka
självkänslan, vilket alltid utgör en grund för eventuell
vidare symptomlindrande behandling. Man kan sedan ärma sig
eventuella orsaker till den spänning som tics är ett symptom
på och hantera dessa på annat sätt än tics, och man kan
också hitta avspänningsstrategier som hon kan använda själv.
Varv fokus läggs beror på vad de kommer fram till som
meningsfullt; behandlaren och patienten.
Med vänlig hälsning
Susanna |
|
Hej!
Jag har haft en vän som tyvärr behandlat mig illa pga jag
var ärlig mot henne vid ett tillfälle då JAG kanske skulle
valt en vit lögn. Hon visade en sida som var kall och hård
och jag undrar om jag kan få glömma bort henne genom hypnos.
Har försökt reparera vår relation men förgäves. Känner mig
dagligen ledsen och maktlös. Finns det hjälp för mig på
något sätt. Snälla tacksam för svar.
Det känns så jobbigt som det är nu.
|
 |
Hej!
Du har försökt reparera, men förgäves. Alltså verkar du ha
förlorat en vän och sörjer detta. Vad du behöver är ett stöd
i den sorgen, förlusten av en vänskap som nu kanske handlar
om besvikelse, brustna illusioner, eller vad det kan vara.
Jag skulle råda dig att börja med samtal om vad detta
innebär för dig nu och framåt. Att "radera" någon är sällan
meningsfullt, och inte heller möjligt. Att hantera det som
hänt är däremot möjligt. Även om det inte känns så nu, så
kommer du att kunna lära dig något om dig själv och andra,
av denna erfarenhet. Och det är inte att radera.
Våra behandlare kan stödja dig i samtal om detta, och lägga
till hypnos som ett stöd på ett lämpligt sätt om det är till
nytta i ditt fall.
Lycka till!
/Susanna
|
|
Hej!
Är orolig för en närstående kvinna som sedan ett par
månader tillbaka starkt har förändrats vilket särskilt
framträder i samband med sex (mer lust och utagerande) och erotik-situationer. Jag undrar om hon kan vara utsatt för
posthypnotisk suggestion och på något sätt triggas. Kan man
undersöka och få det bekräftat om så är fallet. Kan man
oskadliggöra en posthypnotisk "trigger" och finns det någon
motbehandling. Just nu är hon väldigt trött och kall.
Med
vänlig hälsning
"Oskar"
|
 |
Hej Oskar!
Din sista fråga kan i generell mening besvaras med ja,
dvs om kvinnan upplever sig ofrivilligt påverkad att känna
och agera på ett sätt som är främmande för henne, så kan hon
söka hjälp, och hypnos kan vara en bra teknik i samtalen.
Om hon däremot inte själv upplever att hon är förändrad i
någon negativ mening, och inte önskar få hjälp ur den
förändring du eller någon har observerat, så saknar hon
förmodligen en egen anledning att pröva hypnos eller
behandling över huvud taget, åtminstone med den avsikt du
beskriver. Man frågar sig alltid innan man tar emot en
patient: "Vem äger problemet?" Den första frågan att närma
sig verkar vara om hon själv vill ha professionell hjälp att
ta tag i vad förändringen handlar om. Om du står henne nära,
och bryr dig, skulle jag råda dig att sluta gissa, och bara
beskriva för henne, dina faktiska iakttagelser, samt berätta
om din oro över den förändringen. Om hon vill, kanske hon
kan beskriva hur hon upplever det du iakttagit, och vad hon
tror att det beror på. Om hon inte vill, får du ta ansvar
för hur du kan ta hand om dig på bästa sätt. Är du en
närstående (partner, vän eller släkting) kan du föreslå
parsamtal hos en familjeterapeut, så att du kan få lite
klarhet.
Susanna
|
|
Hej!
Jag går hos en hypnoskompetent leg psykoterapeut sedan drygt
tre månader, ca varannan vecka, ibland med längre mellanrum.
Jag lider av panikångest som främst märks i situationer där
jag inte kan ”fly”. T.ex sitta hos frissan, äta på
restaurang, sitta instängd på möten osv.
Jag gick på KBT 2009-2010 och det hjälpte tillfälligt. Men nu
när jag kör de tekniker jag då lärde mig så hjälper de ej i
de situationer som jag tycker är obehagliga. Jag läste då om
hypnos och hoppades att den ska få mig på rätt köl. Vi har
nu kommit åt vissa problem som jag haft redan i barndomen
men det svåra är när man är i en situation där man får
panik, så känner man sig ändå hjälplös.
Min terapeut körde hypnos några gånger i början, mer som ett
sätt för mig att slappna av o lära mig djupandas med
magen...inte bröstet som jag då gjorde. Jag kör egen
avslappning hemma och känner nu tydligt när jag är spänd.
Sedan jag börjat med terapin så har jag haft fyra dagar
sammanhängande som jag mådde rätt så bra. Jag har kollat upp
mig hos en doktor så det inte är någon fysiskt fel på mig.
Jag känner mig ibland sämre än innan ... är det för att man
börjar rota i känslorna? Jag har fortfarande inte kommit så
långt så att jag i en paniksituation kan hålla mig hyfsat
lugn. På terapin har vi mest pratat om vad jag upplever och
jag har fått tips och råd om hur jag ska tänka...men jag
känner mig ibland frustrerad att det negativa i mig sitter
så fast. Jag trodde i min enfald att man skulle bli
hypnotiserad till att tänka rätt ... inte att man i helt
vaket tillstånd ska försöka få de negativa tankarna i
schack.
Vad är ditt råd på vad som funkar bäst på en med mina
problem? X |
 |
Hej.
Egentligen skulle du ställa alla dessa frågor till din
terapeut. Det är en kompetent och erfaren person, vars namn
jag tog bort från ditt brev, eftersom hen kanske inte vill
publiceras med namn. Men eftersom din fråga är av allmänt
intresse och eftersom mitt svar sannolikt är i linje med din
terapeuts svar, så publicerar vi detta.
Man jobbar från flera håll, på flera nivåer: Samtal för att
du ska förtydliga vad du tänker och hur det bidrar till
panik. Hypnos tar man till i starten, som stärkande och
tryggande, i ditt fall andning och avslappning. Längre fram
i terapin, kan hypnosen var till hjälp med att plocka fram
vad, i ditt förflutna, som fått dig att känna dig som ett
offer för situationer där andra styr eller där man normalt
sitter kvar. När man börjar rota i de ursprungliga
känslorna, blir man inte bara medveten om dem, man upplever
dem också. Jag kursiverade därför orden hjälplös och känner
mig ibland sämre, i ditt brev. Det är sådana känslor du
behöver möta och få hjälp att förstå att du haft anledning
att känna. Din terapeut hjälper dig att hitta en balans i
behandlingsmetoderna: mellan att återuppleva och förstå hur
du har haft det när du känt dig fången i situationer du inte
kunnat fly från, och att få en viss kontroll via
tankeverktyg och beteenden att ta till om paniken kommer.
Du skrev att KBT bara hjälpte tillfälligt, och där har du nog
svaret på varför du behöver gå djupare för att känna in
vilka erfarenheter och känslor som ångesten döljer. Du
undrar varför hypnos inte bara kan ändra dina negativa
tankar. Ibland kan hypnos påverka tankemönster, det är
riktigt. Men bara när tankarna är som dåliga vanor, utan
några djupa rötter.
Anledningen till att hypnos inte ändrar på hur du tänker, är
att dina negativa tankar har fyllt en funktion för dig, och
att du förmodligen inte känt in hur det blev så. När du
utforskar dessa tankar behöver du förmodligen förstå när du
började med dem, och i vilken typ av situationer. Det väcker
i sin tur ångest och då har du bara terapeuten att lita på.
Det blir din stabila plats i detta svåra arbete som
psykoterapi är. Det tar tid att bygga upp en sådan tillit
till sin terapeut, så att man vågar blotta hjälplösheten,
rädslorna, ilskan eller vad som finns under ångesten. Svåra
känslor som behöver accepteras, så att det inte leder till
panik. Ge dig tid i denna terapi, det är mitt råd.
/Susanna Carolusson |
|
Hej!
Jag har haft mardrömmar och gått i sömnen så långt jag kan
minnas. Idag är jag 35 år gammal och min tvillingsyster har
samma problem.
Vanligtvis består mina mardrömmar av att jag är med i en
bilolycka och håller på att dö, eller att taket rasar in,
eller att jag har spindlar i sängen, eller att det är en
avgrund i eller vid sängen som jag håller på att trilla ner
i.
När jag får någon av drömmarna så sätter mej upp i sängen
eller kastar mej ur sängen och skriker eller säger till min
sambo att hjälpa mej att kolla efter spindlarna. Jag har
väldigt hög puls och det känns som hjärtat skenar när det
händer och det tar ca en kvart innan jag är lugn igen. Om
jag sover själv brukar det ta längre tid att bli lugn, men
sover jag bredvid min sambo så brukar han kunna lugna mej
genom att prata lugnt till mej och då lägger jag mej ner och
somnar om. Jag är ofta medveten när det händer och vaknar av
att jag är rädd och hjärtat klappar fort.
Mardrömmarna kommer i perioder och jag kan få dem allt
från några gånger i månaden till flera gånger per natt och
flera gånger i veckan.
Det är jobbigt för min nattsömn störs och även min sambo
vaknar ju av att jag är uppe och härjar.
Nu undrar jag såklart om hypnos skulle kunna hjälpa till
med att få bort mardrömmarna?
Med vänliga hälsningar
"Lis"
|
 |
Hej Lis
(Jag kallar dig Lis av konfidens-skäl). Ja, hypnos är värt
att pröva. Att det troligen finns en genetisk aspekt, som du
delar med din syster, hindrar inte att problemet kan
påverkas. Det finns ett antal liknande fall, där hypnos
hjälpt. Anledningen till att hypnos är att rekommendera, är
att man i hypnos når delar av personen som annars är svåra
att kommunicera med i vaket tillstånd. Det kan vara lämpligt
med hypnos och egostate-terapi. Det fungerar så att
terapeuten i hypnos tilltalar en del av dig som man kan
kalla den aktiva sovaren. Jag hade en sådan patient där jag
under hypnos fick kontakt med en del av patienten som kan
kallas en sorts observatör. Denna del lovade att vakta
patientens sömn, så att den aktiva sovaren fick hjälp av
detta observerande deljag att lugna och hålla om den
uppskrämda delen. Ni som är aktiva i sömnen, har ofta en god
förmåga att gå i ganska djup hypnos. Ibland är det inte läge
att samtala under hypnosen, men då kan man använda
fingersignaler. Våra medlemmar är utbildade i att använda
hypnostekniker så att det passar den enskilde patienten.
Lycka till!
mvh / Susanna
|
|
”Victoria” frågar:
Är 23 och har haft panikångest och varit deprimerad till
och från sedan jag var 17. Har gått i KBT det senaste året
vid 13 tillfällen och även genomgått en KBT-"kurs" på webben
där jag lyssnat och skrivit ned tankar. Detta har varit till
hjälp, men mår fortfarande mycket dåligt mellan varven. Att
jag ska ta livet av mig är den jobbigaste tvångstanken som
dyker upp ofta. Jag har inte varit med om någon svår
upplevelse och jag har haft det bra och har bra relation
till min familj som stöttar och har bra vänner. Har nu fått Atarax och en annan medicin mot depression men det finns
många biverkningar. Kan hypnos vara något för mig och hur går
det till, hur många ggr.?
En som vill må bra.
|
 |
Hej Victoria.
Först vill jag göra dig uppmärksam på att svaret nedan
förutsätter att dina självmordstankar inte är något du vill
verkställa. När du skriver att de är tvångstankar, tolkar
jag det som att dessa tankar stör dig och att du vill leva.
Om jag feltolkat dig, och du har självmordsplaner behöver du
i första hand akut hjälp, antingen på Psykiatrisk
akutmottagning eller om din vårdcentral kan ta emot snabbt.
Men om det inte föreligger någon självmordsrisk, är mitt
svar till dig följande:
Hypnos kan hjälpa till inom ramen för en psykoterapi, med
fokus på här och nu, om det är vad du i första hand är
motiverad till. Men det är också så, att en terapi där man
utforskar vad i din barndom som försvagat din självaktning
och självkänsla, också blir mer effektiv med hypnos. Även en
lycklig barndom kan innehålla element som för det enskilda
barnet i sin sårbarhet, kan ha upplevts hotfullt.
Man är född olika känslig och man har olika behov för att
kunna ta till sig känslan av att vara värdefull.
Du kan utreda din fråga hos en hypnoskompetent terapeut,
så får du ett mer personligt svar, anpassat till dina
personliga styrkor och svårigheter.
Susanna Carolusson
|
|
Hej.
Jag är en person med nära band till mina känslor. Många
skulle säkert kalla mig överkänslig. Detta i sig är inte
något större problem då jag inte räds mina känslors djup men
sedan jag träffade min nuvarande partner så har jag upptäckt
nya sidor hos mig själv som kretsar kring aggression och
svartsjuka. I vanliga fall är jag en kontrollerad och lugn
person men dessa nyfunna sidor skrämmer mig. Det är inget
som jag känner igen och jag ser dem nästan inte som en del
av mig. Jag är livrädd att min partner skulle lämna mig om
hon bara visste hur jag tänker.
Trots min analytiska natur har jag ganska dålig självinsikt
och självkänsla och lägger ofta mycket skuld och skam på mig
själv vilket jag förstått är ganska vanligt hos personer i
min situation.
Min fråga är: kan hypnos kan hjälpa mig med dessa problem?
Med vänlig hälsning,
Per
|
 |
Hej Per
Det verkar som du har en välutvecklad intelligens och
analytisk-logisk förmåga. Du har god självkontroll och
accepterar samtidigt att du har starka känslor. Jag antar
att din låga självkänsla med skuld och skam visar sig i nära
relationer, har djupa rötter, som du kommer att behöva
arbeta med. Det är ganska typiskt att mycket tidiga
"bortglömda" känslor av skam kommer överraskande när en
vuxenrelation blir väldigt viktig. Skam och rädsla att bli
bortvald (svartsjuka) ligger ju nära varandra. Och du är
antagligen på ett känslomässigt plan, osäker på att du
räcker till i förhållandet. Hypnos är ett perfekt hjälpmedel
i en terapi där prat-analys inte räcker. Hypnos hjälper dig
få insikt på ett djupare plan än att bara kognitivt begripa.
I hypnos ökar möjligheten att möta din svartsjuka och arbeta
med att ta hand om den.
Du har redan kommit längre än många andra I din
situation, eftersom du verkar medveten om att det är ditt
problem och inte orsakat av otrohetsrisk hos din partner. Du
skriver inget om det, men jag utgår från att du bedömt att
hon inte ger någon anledning till svartsjuka, ur ett
realistiskt perspektiv.
Eftersom de nya känslorna känns främmande för dig kan
inslag av s.k. egostate-terapi komma ifråga, om terapeuten
bedömer att det passar för dig. De flesta av våra behandlare
är bekanta med den tekniken eftersom den ingår i våra
utbildningar.
Mvh
Susanna
|
|
Hej,
kan man radera minnen med hjälp av hypnos? eller ta bort
ångest? Har nämligen klantat till det rejält och vill inget
annat än att bara glömma det. Tacksam för svar och hjälp.
Med vänlig hälsning ...
|
 |
Svar: Det finns en liknande fråga i kolumnen för frågor
och svar. Läs den, scrolla ner en bit. Jag förklarar ändå,
kanske med lite andra ord.
Bästa metoden för att utvecklas är att lära sig av
misstagen, försonas med att man drevs av okunnighet,
otålighet, begär eller vad man nu upptäcker i sitt inre.
Förstå sig själv för att kunna ta hand om sig om det uppstår
situationer igen, där det inte ska upprepas.
Be eventuella drabbade om förlåtelse kan ibland vara en
del av att växa.
Att glömma innebär att förneka och det mesta som
förnekas, och som man upplever synnerligen genant eller
skamfyllt, gör sig påmint som dåligt samvete senare i livet.
Ska man då försöka glömma igen är det till priset av att
inte våga vara helt öppen inom sig, för då kan ju dörrar
öppnas som tar fram det där...
Hypnos i terapi kan hjälpa dig försonas och ta hand om
dig bättre.
Susanna
Frågeställaren återkommer med frågan: Vad kan man göra
för hypnos mot ångesten då?
Svar:
Du kanske hade ångest innan detta hände, men nu svarar
jag enbart avseende den ångest du känner över att ha gjort
något specifikt som du ångrar. Ångesten beror troligen på
rädsla kring hur du uppfattas av andra personer; personer
som du bryr dig om eller åtminstone vill ska se dig som en
tillräckligt bra människa; personer vars gillande du
behöver. Enbart hypnosmetod kan inte hjälpa dig med den
ångesten, utan du kommer att få samtala om hur du kan göra
för att reparera, försonas med andra och/eller dig själv,
öka din föståelse för din egen del i det hela. När man
förstår sina känslor och behov samt hittar
reparationsmöjligheter, så släpper den ångest som hör ihop
med det inträffade. Hypnosen är inget magiskt tricks, den är
ett fördjupande hjälpmedel som kanske inte ens är lämpligt
att använda i ditt fall. Om det är så, kan bara den
hypnoskompetenta terapeut du vänder dig till, avgöra, efter
samtal med dig.
Mvh
Susanna
|
|
Hej!
För ca 3 år sedan fick
jag en behandling av en regressionsterapeut. Jag blev
"nedräknad" och försänkt i djup avslappning. Själv mottog
jag inga bilder, endast enstaka känslor. Utföraren berättade
dock vad hon såg. Jag blev chockad och förtvivlat ledsen av
det hon sa att jag upplevt "och fick till sig", jag upplevde
det som det värsta hon kunnat säga till mig och visste inte
hur jag skulle hantera det. Jag var helt uppriven efteråt,
förstod inte hur mitt liv skulle fortsätta som vanligt.
Dagen därpå var alla jobbiga känslor kring mötet som
bortblåsta. Vad som dock hänt är att jag därefter haft svåra
sömnsvårigheter i perioder. Vaknar om nätterna klarvaken i
flera timmar, oftast utan tankar. Jag funderar på om det
hänger ihop med behandlingen, då något väldigt starkt
väcktes inom mig på ett djupt plan som jag dagen efter inte
hade några känslor inför. Jag kontaktade efteråt terapeuten
och berättade om problemen, jag fick då healing och det blev
bättre, men efter en period återkom sömnproblemen. Jag har
ingen lust att kontakta terapeuten igen då jag inte känner
något förtroende, det var en hemsk upplevelse att någon
annan berättade saker för mig, att det inte kom från mig.
Jag har funderat på om jag kan bli hjälpt av att återigen
komma i kontakt med mig på ett sådant djupt plan men jag har
blivit väldigt rädd för att hamna i en liknande situation,
med någon jag inte upplever seriös. En vän till mig har
rekommenderat hypnosterapi, vad tror ni? Skulle det finnas
chans för mig att bli hjälpt av någon form av hypnos? Kan
hypnos hjälpa vid sömnproblem?
K.
|
 |
Hej.
Du
beskriver tekniker som är typiska för hypnos, med den
avgörande skillnaden att de som arbetar inom
patientsäkerhetslagen (såsom våra medlemmar gör) är ytterst
sparsmakade med att dela med sig av sina egna inre bilder,
eftersom dessa kan handla om terapeutens inre värld, snarare
än patientens. Om terapeuten sätter ord på något som
patienten förefaller uppleva utan att själv vara medveten om
det, kan man bara efter långvarig terapi och med ingående
kännedom om patientens historia, god tillit i relationen,
och i gemensamt utforskande delge patienten sina hypoteser.
Vi kallar inte det vi gör för regressionsterapi, även om vi
har metoder som innebär att gå så långt tillbaka i tid som
den enskilde patienten behöver för att komma tillrätta med
något som är besvärande i nutid, men kan ha omedvetna
orsaker i dåtid.
Jag kan generellt svara ja på frågan om hypnos kan hjälpa.
Om du prövar hypnos hos en av våra medlemmar, kommer du att
känna igen detta att bli försänkt i djup avslappning.
Däremot kommer du att märka en avgörande skillnad;
terapeuten kommer bara att säga sådant som du har uttryckt
själv, kroppsligt eller verbalt. Vi tolkar inte dina
upplevelser förrän du själv upplevt och beskrivit i ord
eller eventuellt bild, något du känt, ”sett”, eller på annat
sätt erfarit under hypnosen. Detta kommer du att kunna
beskriva själv, när du fått vana att lyssna inåt. De enstaka
känslor som du kände första gången i den nämnda
regressionsterapin, skulle ha fått vara precis detta, några
känslor att utgå från, stanna upp vid, känna in, finna dina
associationer till, fördjupa för att hitta i vilket
sammanhang de hör hemma och vad just dessa känslor säger om
dig och vad du behöver.
Terapeuten stärker dina egna helande resurser genom att vara
närvarande, trygg, följsam, stabil och hållande, så att du
inte upplever mer än du kan hantera, när du känner tillit
till både terapeutens och din egen kapacitet.
Om dina sömnproblem beror på behandlingen eller något annat
är svårt att svara på eftersom jag inte vet din ålder och
annat som kan orsaka sömnbesvär. Men det kan vara värt ett
försök att pröva hypnos, men inte hos en s.k.
”hypnosterapeut”, se f.ö. behörighetsfrågor, så förstår du
skillnaden.
I vårt
Behandlarregister finns privat praktiserande medlemmar i SFH,
som valt att annonsera om sin mottagning.
Mvh
SFKH /SC
|
|
Hej!
Jag är en kvinna på 40 år,
med tre barn. Fick mina barn när
jag var mellan 30-36 år. Gift
och lever ett harmoniskt liv med
barnens far sedan 14 år.
Tyvärr
har min lust för sex försvunnit
successivt. Först avtagande vid
graviditet och sedan borta under
amning. Har i tiden mellan
graviditeterna haft stunder med
lust till sex, främst med tankar
på att bli gravid igen. Har
tyvärr haft en
förlossningsdepression efter
barn nr 2 och en svår
återhämtning efter en svår
sprickning i underlivet efter
barn nr 1. Detta har såklart
påverkat vårt sexliv negativt.
Efter barn nr 3 har jag mått bra
både fysiskt och psykiskt. Dock
har jag tappat lusten till sex.
Vet vad jag tycker om och vi har
tillsammans utvecklat vårt
sexliv utifrån våra gemensamma
önskemål. Min man är en mycket
bra älskare och jag har inga
klagomål på hans prestation.
Onanerar mycket sällan och
tycker mig inte behöva sexlivet
för att känna mig harmonisk, men
kan sakna "känslan" av lust och
den närhet det ger. Min man har
det besvärligt, då han åtrår
mig. Han har varit hyfsat
förstående men han är frustrerad
nu, vilket jag tycker är synd.
Tror du man kan hjälpa mig att
hitta min lust genom hypnos?
Med vänlig hälsning, Z |
 |
Hej Z,
Först vill jag kommentera
brevet innan jag svarar på din
fråga om hypnos. Du är verkligen
inte ensam om detta. Många män
och kvinnor, oftast kvinnor, som
bildat familj och har flera barn
i de åldrar som dina barn är,
har huvudet fullt av åtaganden
och planering av vad barnen ska
ha med sig till förskola och
skola, utflyktsgrejer,
badkläder, rena gymnastikkläder,
hämtning och lämning hit och
dit, födelsedagar, presenter,
inköp, allt det ordinarie
hushållsarbetet, eget arbete
eller studier, vänner som inte
hinns med, etc. Även i jämlika
relationer där man delar på alla
sysslor med hem och barn, är det
vanligt att kvinnan tar mer
ansvar för att detta ska kommas
ihåg, och tyvärr verkar många
kvinnor behålla det ansvaret.
Så
kanske det inte är i ditt fall,
men att vara en trebarnsmamma är
för de flesta mer stressande än
att vara barnfri och råda över
sin tid. Män och kvinnor, men
återigen mest kvinnor, har svårt
att känna lust när hjärnan är
fylld av plikter, planer och
ansvar för egna barn. Eftersom
du mår bra psykiskt och fysiskt
efter barn tre, antar jag att du
inte har kvar din rädsla för
underlivssmärta, som efter
första förlossningen. Av din
text att döma, får jag intrycket
att när ni väl älskar, så
fungerar det bra och du blir
tillfredsställd, om det är vad
du menar med att maken är en bra
älskare. Ditt problem verkar
vara att du saknar den lust du
hade förr och som din man
fortfarande har i form av åtrå?
Jag befarar att du hamnar i
känslan av att du borde känna
åtrå, och att lusten borde
finnas där. Det gör den
antagligen, långt inne, men den
kan inte tvingas fram. Jag tror
att detta är kvinnans
motsvarighet till när män blir
impotenta om de upplever att de
bör prestera erektion, när den
inte uppstår spontant. Då går
det inte alls.
Många föreställer
sig att kvinnors lust avtar med
ålder, men eftersom många
kvinnors lust ökar i medelåldern
igen, när barnen flyttat ut och
den egna fritiden ökar, så tror
jag snarare att föräldraskapets
tidspress, kvällströttheten och
frånvaron av egen barnfri dagtid
är de viktigaste hämningarna för
lusten.
Nu till hypnos som en
metod: En av Sveriges mest kända
sexologer Malena Ivarsson,
utbildade sig i vår förening och
fick stor nytta av sin
hypnoskompetens som sexolog. För
att väcka lust till sex, behöver
du tänka på lustfyllt sex så
pass ofta eller åtminstone i god
tid innan det är dags, så att du
känner dig redo. Nu är det nog
så att du har huvudet fyllt av
allt möjligt annat, och när din
man visar sig beredd, får du
dåligt samvete och tror att du
borde få lust. Dåligt samvete
och tanken att du borde, är
hämmande för lusten! Mitt råd är
att du accepterar att ditt
vardagsliv inte innehåller
särskilt många tillfällen som
ger dig associationer till
lustfyllt sex. Därför har
lustcentrum hamnat i en
svåråtkomlig vrå i hjärnan,
bildligt talat. När livet ser ut
sådär, måste du aktivt förbereda
dig, se till att fantisera om
sex, t.ex. läsa något erotiskt,
bestämma dig redan på lördagens
morgon om du vill förföra din
man samma kväll, eventuellt
ordna barnvakt för att hinna få
tid på tu man hand med förspel
av det slag som kan få dig att
se honom som åtråvärd. Att gå
till någon som är
hypnoskompetent kan hjälpa, du
kan få hjälp att slappna av
djupt, och i det tillståndet
hitta minnen av hur det var då
du upplevde din man som
åtråvärd, erinra dig känslan och
stanna upp i den, så att du kan
känna efter om du vill ha honom
- när inga vardagshinder ligger
i vägen!
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
Hej.
Jag har sen 4 år tillbaks
lidit av en extrem rädsla för
att rodna (erytrofobi), vilket i
sin tur utvecklat min sociala
fobi enormt. I början isolerade
jag mig helt från omvärlden,
senare försökte jag att träna
bort det och lyckats ganska bra,
har ätit mediciner, har varit
med om våld både
fysiskt/psykiskt och trauma
under hela barndomen, jag antar
att min sociala fobi grundar sig
i detta. Jag har också flyttat
runt mycket som yngre och
fortfarande. Jag tror mig rodna
i varenda situation men jag gör
inte det. Jag vet inte hur jag
ska tänka bort det, eller sluta
vara så rädd för att rodna, och
bara få vara “normal”. Jag har
lärt mig att leva med detta, och
det är smärtsamt och hindrar mig
från att leva och göra saker som
jag skulle må bra av att göra.
Inte nog med det, den här ilande
ångesten. Min fråga är, kan ni
hjälpa till med det på något
sätt?
// C
|
 |
Hej C
Det du ber om är mycket
rimligt och insiktsfullt.
Behandlingen går inte ut på att
"tänka bort" något, utan som du
sedan själv skriver: att
eliminera rädslan för att rodna.
Ibland har terapi som mål att
lära sig leva med ett symptom,
om detta inte går att få bort (i
ditt fall att kunna rodna utan
att det stör dig). Med tanke på
din bakgrund, så som du
beskriver den, är det troligt
att rädslan för att rodna döljer
andra rädslor. Därför bör du ha
en beredskap att i terapi även
utforska orsakerna, t.ex. hur
det påverkat dig att ha utsatts
för och bevittnat våld. Det
sätter djupa spår, ofta med ett
inslag av skam. Skam och rodnad
brukar höra ihop. I din
behandling behöver också
ångesten bli begriplig, så att
du får redskap, insikter etc.
för att förstå och möta de
underliggande känslorna. Hypnos är absolut ett bra
hjälpmedel i en psykoterapi som
ger dig en djupgående
behandling.
Mvh Susanna
|
|
Hej!
Jag har ett problem. Efter
mitt barns födelse för många år
sedan konfronterade jag mina
föräldrar om deras
alkoholproblem. Det skedde i
samband med att jag och min
sambo bad dem om hjälp med
avlastning, när jag hade
svårigheter efter min
förlossning, De inte kunde
hantera så bra. En mycket svår
och traumatisk tid för mig och
min nybildade familj, och säkert
också för mina föräldrar ur
deras perspektiv.
Efter 1,5 års pendlande
mellan okej-läge" och konflikt"
med mina föräldrar bröt min
mamma (och indirekt pappa) med
mig med förklaringen att jag
sårat henne och pappa. Efter dess har jag gett upp.
Det får vara som det är med
deras livsval. Fokuserar på min
fina lilla familj som blivit
stark och kärleksfull och utan
alkohol. Problemet är att jag i
vissa perioder är mycket
nedstämd och skuldfylld av
tankar som "kunde jag gjort
något annorlunda för att rädda
relationen", "är allt mitt fel"
Har inte haft kontakt med mina
föräldrar på många år nu. Inte
heller mitt syskon som
sympatiserar med föräldrarna.
Kan hypnos hjälpa till att
förbättra självbild och "ta mig
ur" sorgen så gott det är
möjligt? Har provat
samtalsterapi KBT, trad.
psykoterapi under långa perioder
i sträck. Nu ingen behandling
alls på två och ett halvt år.
Men jag sitter fast och kommer
inte vidare, vill inte harva på
mer med redan provade metoder.
Eller ska man acceptera att ha
fastnat i sorgen och leva med
det? Känner mig oftast lycklig,
jobbar och umgås med familjen,
vänner osv. Men behöver komma
ett steg till.
Tacksam för svar! /Fastnat
|
 |
Hej
Du ställer två centrala
frågor: Ska du acceptera sorgen?
Och: Kan hypnos ge dig det extra
du behöver för att komma ur
sorgen? Som jag ser det är svaret
kanske ja på båda frågorna. Det
vill säga: En ny psykoterapeut
som har hypnos och imaginativa
metoder som arbetssätt kanske
kan hjälpa dig ytterligare ett
steg med den aspekt av sorgen
som låser dig, nämligen
skuldkänslan. Kanske behöver du
ytterligare hjälp att analysera
och begripliggöra dina
skuldkänslor för att sedan
släppa dem. Det finns många bra
hypnosmetoder för ett sådant
arbete. Men det kan också vara
så enkelt att du just nu är redo
att ta det steget, oavsett
terapimetod. Om just hypnos är
tillämpligt avgör en
psykoterapeut som är
hypnoskompetent. Titta gärna i
vårt behandlarregister. Du verkar ha kommit en bra
bit på väg när du kan skriva
”deras livsval”. De orden visar
att du inser att dom valde bort
dig, du har inte valt bort dom.
Däremot har du markerat att du
inte accepterar deras missbruk
och det har dom tydligen känt
sig sårade av. Möjligen behöver
du ytterligare hjälp i ännu en
terapi att utan dåligt samvete,
men möjligen med en viss grad av
(uthärdlig) sorg fortsätta att
”fokusera på din fina lilla
familj som blivit stark och
kärleksfull och utan alkohol.”
Med vänliga hälsningar Susanna
|
|
Hej.
Jag har länge funderat på att
prova hypnos på grund av en del
problem som jag upplever att jag
har när jag skall prestera i
olika sammanhang exempelvis vid
tentor och tävlingar m.m. Lite
kortfattat kan man säga att
press och stress låser mitt
minne. Jag har funderingar på om
det kan hänga ihop med min
barndom. Som barn blev jag
utsatt för sexuella övergrepp
och har på senare tid försökt
att bearbeta detta med min
omgivning. Idag går jag och
pratar med en psykolog med
inriktning mot kbt. Våra samtal
handlar för tillfället om mina
funderingar om framtiden och
studier. Men framgångarna med
det går väl sisådär. Det känns
mer och mer som om jag gör
fällben på mig själv så fort jag
är nära på att lyckas med det
som jag vill klara av att göra.
I vilket fall, nu har jag
funderingar på att prova hypnos
som ett komplement till kbt för
att få ordning på problematiken.
Jag bor i (…) och tror att
utbudet av behandlare är
någorlunda stort. Men jag vet
inte hur jag skall gå till väga
för att hitta en behandlare som
är rätt för mig. Skall man bara
prova sig fram? Har du något
tips att ge mig gällande val av
hypnotisör. Tacksam för snabb
återkoppling!
/Stina.
|
 |
Hej Stina
SFKH har flera medlemmar i
(…), som du kan höra av dig
till, se Behandlarregistret. Nu
till din fråga.
Eftersom vi i SFKH kräver att
hypnos ges inom ramen för en
behandling och i ditt fall en
psykoterapi, kan det vara bra
för dig att veta att de flesta
av våra medlemmar som är
psykologer och psykoterapeuter
lärt sig att integrera olika
former av psykoterapi. Det
innebär att vi brukar kombinera
analytisk, dynamisk, kognitiv,
beteende- och existentiell
terapi, anpassat efter vad den
enskilde patienten behöver. Du
verkar mena att du vill ha
hypnos som ett komplement till
dina samtal hos den psykolog du
nu har. Vi brukar avråda från
det, särskilt om det man ska
arbeta med handlar om
barndomsupplevelser. Skälet är
att man brukar gå in i en stark
relation till sin behandlare om
problemen har tidiga rötter, och
då kan det bli svårt att gå hos
två terapeuter samtidigt. Du kan
få svårt att hålla reda på
var/hos vem olika tankar och
känslor väcktes, med vem du ska
ta vad…Och du kan få svårt att
veta vilken av dina terapeuter
som vet vad om dig. Terapeuten
kan också få svårt att arbeta
med det vi kallar överföring,
dvs känslor med historiska
rötter, som uppkommer i den
terapeutiska relationen.
Rekommendation: Känn efter om
din nuvarande terapi inte ger
det du tror du behöver, berätta
detta för terapeuten, så att du
avslutar helt ärligt och tydligt
(vilket är terapeutiskt i sig),
eller, om terapeuten är erfaren
och har fler metoder än du
visste, så kanske terapin tar en
positiv vändning och ni
fördjupar arbetet. Om du ändå
bedömer att du vill avsluta där,
och om du har gått i den terapin
en längre tid, dvs minst ett
halvår, så bör du låta det gå
någon månad innan du påbörjar en
ny terapi, så att du känner om
KBT-terapin ger effekter efter
avslutningen. Det händer ibland
att man får viktiga
aha-upplevelser efter avslutad
behandling.
Vänligen,
Susanna
|
|
Hej!
Jag fick social fobi när jag var
19 år, är nu 35 år. Och detta
börjar tära på mig.
Jag har ätit tabletter i alla dessa år som gör att jag blir lätt
apatiskt, trött och finner inget
engagemang i något.
Har en stor ilska och irritation inom mig. Jag känner att jag
ibland bara vill explodera,
vilket påverkar min familj.
Undviker även vänner för jag klarar inte av att sitta och berätta
något och bli utsatt för blickar
och frågor.
Är detta något som jag kan få hjälp med och tror du att det är
möjligt för mig att bli av med
denna fobi som sätter käppar i
livet för mig?
Med vänlig hälsning
Nina
|
 |
Bästa
Nina
Psykoterapi är att rekommendera
i sådana situationer som du
beskriver. Du skriver ingenting
om huruvida du prövat någon
längre terapi. Eftersom du inte
vill utsätta dig för frågor av
vänner, vore en konfidentiell
lyssnare såsom en terapeut är,
vara bra att pröva för att känna
hur det känns att berätta och
även se hur det bemöts.
Terapeuter är ärliga med om det
du berättar är något som vettiga
vänner skulle ha förståelse för,
när du skulle vilja och vågar
dela med dig mer till vänner.
Ilskan och irritationen beror ju på något; det kan vara en
frustration över att inte kunna
vara dig själv och leva som du
skulle må bra av, eller
händelser som legat kvar och som
du aldrig fick hjälp med då, när
din sociala fobi utvecklades. Du
var 19, och att du kan ange
exakt ålder tyder på att du hade
det svårt just då, med något.
Det kan vara förändringar som
gjorde att du inte längre kunde
hålla emot ett behov av stöd
från äldre datum, eller något
som skede just då.
Hypnos kan underlätta, dels för att få fatt i vad dina besvär beror
på, dels för att hitta dina egna
svar på och resurser till vad du
behöver förändra för att må bra.
Vänligen,
Susanna
|
|
Hej! Jag har under ca 10 års tid
fått diagnos depression vid
flertalet tillfällen. Jag har
under de senaste två åren varit
mer nedstämd än någonsin. Även
om jag stundtals kan vara aktiv
och försöka träffa människor, så
saknar jag mening och glädje
(själv skulle jag sätta diagnos
dystymi). Har fått knapphändig
hjälp från vårdcentral,
psykologstöd och
internetbehandling som avslutats
för att de ej har psykolog att
tillgå längre. Jag har provat
fem olika mediciner utan effekt.
Jag blev för några år sedan
uppsagd på mitt jobb p.g.a att
jag blev sjuk i
utmattningssyndrom, det tog mig
hårt eftersom en stor del av min
identitet låg i yrket och jag
hade under 11 års tid givit mitt
absoluta allt i arbetet.
Jag har tappat all ork,
glädje och lust. Kvar finns
bitterhet, ilska, sorg, och
rädsla. Jag har tappat alla fina
känslor till min sambo. Vi vill
båda hitta tillbaks till
varandra. Jag försöker tvinga
fram känslor och har ständig
ångest. Jag fastnar i ältande. I
dagsläget står jag och väger
mellan att separera (fast jag
egentligen inte vill) och att
stanna i ett förhållande där jag
inte tar mig ur min nedstämdhet.
Jag är 38 år och vill ha barn
men det verkar inte fungera på
naturlig väg, är stressad över
detta. En ständig pessimistisk
monolog i huvudet maler på ...
är nu helt utmattad och
gråtmild. Tror du att jag kan vara
hjälpt av hypnosterapi? Finns
det andra alternativ till
behandling som skulle kunna vara
till hjälp?
Med vänliga hälsningar/E
|
 |
Bästa E,
du berör många oroshärdar;
utmattad, uppsagd, tvivlande på
dig själv och din relation,
stressad över att inte bli
gravid... Jag tar några punkter nedan.
Utmattning och depression: Du
verkar ha varit mer
högpresterande än vad som är
hälsosamt, och det bidrog säkert
till din utmattning. Utmattning
behöver inte leda till
depression, men den leder till
svårbegriplig gråtmildhet hos de
flesta och den känslan kan
orsaka rädsla och brist på
självaktning, särskilt hos
personer vars självförtroende
ligger i arbete och
prestationer. Du verkar kämpa
med att få ett värde. Din brist
på självaktning kan ha tidigare
orsaker än vuxentiden. Ältande
kan vara ett sätt att leta svar
på frågor du inte förstår, t.ex.
varför du är så ledsen.
Relationen: Du behöver få hjälp
att reda ut vad som är vad,
kanske är du rädd att han inte
ska orka stanna kvar och att du
därför vill förekomma med att
lämna honom? Eller är det
verkligen så att du skulle orka
mer om du var tvungen, dvs utan
honom? Ibland kan man fastna i
roller: den ena stark förstående
- den andra svag och
handlingsförlamad. Vad finns det hos honom att
vara rädd om och hur kan du
vårda det utan att tvinga fram
känslor du f.n. inte har? Uppsagd: Hur har uppsägningen
påverkat din bild av dig själv?
Hypnos är ett hjälpmedel som
kan vara lämpligt för att bygga
upp din självkänsla, hitta svar
inom dig själv, i stället för
att leta fel runtomkring dig. I
psykoterapi kan du få hjälp att
i stället för att nedvärdera dig
själv eller din partner,
utforska vem du egentligen är
och uppskatta/acceptera det du
finner. Fruktsamhet påverkas också
negativt av stress och oro, så
där kan hypnos vara en hjälp i
behandlingen, om du kommer fram
till att du vill ha barn och
varför. Det kan också tas upp i
terapin. Psykoterapi, gärna med
hypnosinslag, kanske i
kombination med parsamtal är vad
jag rekommenderar.
Susanna Carolusson
|
|
Hej
Jag är en 35-årig kvinna, uppväxt
i (..). När jag var 7 år kom jag
till Sverige. Jag pratade
spanska tills jag blev 8 år,
sedan ville jag helt enkelt inte
ha något med min bakgrund att
göra, inte heller med min
biologiska mamma. Så min pappa
som kan spanska la det åt sidan.
Det blev bara svenska som gällde
och nu till min fråga: Kan man
ta fram sitt modersmål genom
hypnos? Har nämligen testat hos
en i Växjö men inga resultat,
beror det på hur kunnig man är
som hypnos?
Tack i förhand
Mvh
L.
|
 |
Hej L!
Tack för din fråga! Samma fråga ställdes
nyligen till hypnoskompetenta kolleger i USA och
övriga världen, så frågan har diskuterats och
erfarenheter har plockats fram. Våra läsare och
du kan därför får en mycket samlad erfarenhet
bakom mitt svar. Det finns två typer av erfarenhet i de försök
som gjorts för att locka fram gamla glömda
modersmål. Först och främst: Det lyckas sällan!
Men när det lyckas med hypnos så är det via
åldersregression. Och om det då lyckas, har vi
exempel på att patienten kan tala sitt modersmål
i hypnosen, på ett barns nivå, och kanske bara
någon enstaka mening. Och det resultatet är inte
till så stor glädje för dig, för det mina
kolleger berättar är att patienten då ändå inte
förstod sina uttalade ords betydelse, vare sig i
hypnosen eller efter. Det finns enstaka personer som hittat
modersmålet i något högre grad än så, och som
förstått ordens betydelse, men först efter att
man arbetat sig igenom någon form av
dissociation. Det innebär att modersmålet är
tillståndsbundet och att allt som hör samman med
det språket placerats i ett ”fack” av bortträngt
material. I ditt fall kan det vara så att
beslutet att lämna allt bakom dig inkl mamma,
inkluderade en barriär mot språket från dessa
sammanhang. Då får man ta till andra psykoterapi
plus hypnosmetoder, ideomotorisk signal t.ex. En
indikation på att det skulle kunna vara så, är
om du över huvud taget har mycket svårt att
minnas händelser från din bakgrund före 7-8 års
ålder, alltså den tid då du talade spanska. Om
så är, kan du även känna ett visst motstånd då
du hör talet i en spanskspråkig film. En helt annan anledning att glömma
modersmålet, är att de områden i hjärnan som
inte används och övas, faktiskt är mycket svåra
att aktivera. Man antar att kunskap som inte
används försvinner, men när det gäller en så
flitigt använd kunskap som språket, bör något
finnas kvar, på ett barns språknivå. En
indikation på att det kan vara så är att,
förutsatt att din spanska gått förlorat av detta
enkla skäl, du sannolikt lär dig spanska
snabbare än de flesta, om du går en kurs i
spanska. Som du ser, finns det två svar: normal
glömska – de färdigheter som inte övas
”försvinner”. Eller bortträngning: Färdigheter
som förknippas med något man vill undvika, är
svåra att nå utan behandling. I det första fallet rekommenderar jag dig att
gå en kurs i spanska, i det andra fallet
rekommenderar jag hypnos hos en
psykoterapikompetent medlem i SFKH.
Mvh Susanna
|
|
Hej,
Jag lider av refluxproblem samt
IBS. Jag undrar om hypnos kan
vara något som skulle kunna
hjälpa mig? Att lindra de besvär
jag har; illamående,
förstoppning, diarré, gaser -
ångest och oro kopplat till
detta samt rädsla för att
kräkas. Jag går i terapi sedan
6-7år med ok resultat men inte
tillfredställande när det gäller
min IBS. Jag har lokaliserat en
behandlare som utför hypnos i
kombination med terapi men är
osäker på om denna är seriös:
(Här uppger frågeställaren en
hemsida, som vi inte
offentliggör).
Vänliga hälsningar,
Sara
|
 |
Hej Sara
IBS är en av de diagnoser som
har visat sig synnerligen
påverkbart med hypnosbehandling.
Det finns stark statistisk
evidens för hypnosens effekt. Om
du har konstaterat IBS och om
din typ är den med lös mage och
frekvent avföring, bör du utöver
hypnos, dessutom undvika
fiberrik mat. Bakteriefloran kan
också behöva berikas, så ProBion
eller liknande rekommenderas.
Regelbunden motion med
aktivering av magmusklerna är
viktigt.
Nu till hypnos: I vanliga fall
brukar jag rekommendera dynamisk
hypnos, vilket innebär hypnos
hos en psykoterapeut som utöver
att ge magfokuserad lindrande
suggestionshypnos, också kan
arbeta med underliggande
psykologisk problematik.
IBSpersoner brukar nämligen bry
sig mer om andra än sig själv,
eller prestera mer än hälsosamt
för dem.
Men eftersom du har gått länge i
psykoterapi och du upplever att
det fungerar bra, så är det
möjligt att det räcker för dig
att komplettera med
symptomlindrande självhypnos.
IBS förvärras ju av mental
spänning eller oro, så utan
psykoterapi hade du troligen
haft mer besvär.
Vill du ha hjälp att lära dig
självhypnos, kan du hitta
behandlare i behandlar- eller
kandidatregistret här på
hemsidan.
Du kan även pröva direkt med min
CDskiva. På min hemsida
www.carolussons.se hittar du CDn
(IV) med ett spår, specifikt för
IBS. Om det var så att din IBS
startade efter en svår magsjuka,
så har du nytta även av det
andra spåret på samma skiva:
”Lugna ditt överaktiva
immunförsvar”. Om din IBS
istället är ett resultat av
anspänning och magbesvär som du
haft ända sedan din
barndom/tonårstid, så kan du
behöva komplettera med vanlig
djupavslappning. Det finns många
metoder för det idag, och jag
har även en CD för djup
avslappning och stresshantering
(I&II).
Enklast är att du börjar med att
pröva magfokuserad
symptomlindrande hypnos nu, och
där kan min CDskiva, IBS-spåret
vara behjälplig. Lyssna helst
varje kväll i början (eller mitt
på dagen om du kan ta dig den
tiden). Efter någon vecka räcker
det med varannan dag, sedan vid
behov, men helst varje vecka
under några månader tills det
blivit en vana för dig att
slappna av magen och sätta
gränser för ditt engagemang
utåt.
Angående den hemsida du hittat,
och din fråga om den
privatmottagningen är seriös:
kuratorn ifråga är utbildad i
hypnos i vår förening men inte
längre medlem. Hon har
steg1utbildning i psykoterapi,
vilket innebär att hon får
behandla under handledning av en
legitimerad psykoterapeut.
Hypnosen skall handledas av en
hypnoskompetent legitimerad
psykoterapeut, för att vara
laglig. Och eftersom du vänder
dig med förtroende till vår
förening, rekommenderar vi
naturligtvis behandlare med
medlemskap i SFKH.
Min generella rekommendation är
därför att, när man kontaktar
någon som erbjuder hypnos,
begära att få veta om personen
är medlem i SFKH, samt vilken
legitimerad psykoterapeut som
anlitas som handledare och
därmed gör verksamheten seriös.
Mvh
Susanna |
|
Hej!
Jag har i cirka 40 år lidit
av förstoppning och undrar nu om
det finns någon med adekvat
utbildning på detta problem i
Värmland.
Mvh
Eva
|
 |
Hej
Jag utgår från att du under
dessa 40 år med samma besvär har
talat med läkare om problemet
och att man inte kunnat ge dig
tillfredsställande råd från
medicinskt håll.
Så om du utgår från att det inte
finns specifika brister i ditt
näringsinstag, borde psykologisk
behandling kunna hjälpa.
Men ändå: Det brukar krävas en
helhetsåtgärd. Kroppsligt:
Motion som inkluderar
magmusklerna, minst 40 minuter
varje dag.
Jag förmodar att du också under
alla dessa år har prövat dig
fram med din kost: Inte för
mycket svart té, mycket vatten
under dagen, gärna med lite
citron och en flinga salt, och
kosttillskott, kanske? Många har
nytta av en Probiotikatablett
varje morgon eller enligt
doseringsanvisningen
(Hälsokostbutiker har probiotika).
Nu till det psykologiska:
Förstoppning kan också vara
stressrelaterad, vilket är
vanligast hos personer som har
en tendens att frysa, bli
sömniga eller tappa i blodtryck
när du utsätts för
påfrestningar.
Den personlighetstypen stannar
upp inre matsmältningsarbete vid
yttre stress, men även inre
stress kan ha samma effekt,
såsom stark självbehärskning,
att hålla inne med
känsloreaktioner, etc.
Eftersom din fråga kräver ett
individuellt anpassat svar,
råder jag dig att kontakta någon
av våra behandlare. Se
behandlarregistret. Där hittar
du Göran Skarman i Värmland, och
om han inte skulle kunna ta emot
dig för bedömning, får du gärna
återkomma om annan kollega i
Värmland. I ett bedömningssamtal
kan du beskriva hur ditt liv ser
ut , hur du har det och hur du
kan ta hand om din kropp och
själ till en sundare balans.
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
Hej!
Jag lider av något jag
misstänker klassificeras som
fobi. Sedan jag var runt fem år
har jag lidit av
pälsdjursallergi och astma. Som
barn var detta tämligen
insignifikant; det hindrade mig
inte från att gå ut med hundar,
kela med katter etc. Hundar
minns jag som bekymmerslöst (ur
allergisynpunkt), däremot katter
och hästar kunde trigga igång
astman - men detta avhjälptes
med mediciner och var sedan bra.
Jag väntade på tonåren då
allergin skulle växa bort och
familjen äntligen kunde skaffa
hund. Åren gick men allergin
bestod. Jag minns fortfarande
chocken när jag insåg att det
var en kronisk åkomma. Idag,
drygt 30 år gammal, är jag
livrädd för pälsdjur. Eller
rättare sagt: den allergi som
jag tror de åsamkar mig.
Jag har inte klappat ett
pälsdjur på över femton år
(förutom vid försök med KBT).
Jag går inte hem till personer
som har pälsdjur eller har haft
några på besök. Jag vill inte
krama om eller sitta bredvid
personer som äger pälsdjur. När
jag lämnar hyreshuset tar jag
helst i dörrhandtaget med papper
eftersom så många hundägare tar
i det varje dag. När en hund
kommer emot mig ökar pulsen och
jag undviker den med god
marginal.
Jag är rädd för att drabbas
av allergisymtom, framför allt
astma. Om jag varit i en miljö
där jag vet att en hund befunnit
sig känner jag mig tungandad.
När jag tror mig ha kommit i
kontakt med allergener kan jag
inte släppa detta förrän jag t
ex har tvättat händerna, om det
nu är den kontaktytan. Jag inser
att min rädsla med enorm
marginal överskrider min
egentliga sjukdomsproblematik .
Detta styr mitt liv, därigenom
min sambos och alla andra som
står mig nära.
Eftersom sinnets makt över
kroppen är stor har jag svårt
att försätta mig själv i en
situation för att överbevisa
mina rädslor. Min upplevelse av
att vara tungandad är ju tyvärr
något jag själv kan framkalla om
än omedvetet… Jag älskar ju
hundar. Tanken på att en gång
kanske kunna ha en egen får mina
ögon att tåras.
Tror du att hypnos skulle
kunna hjälpa mig med mitt
problem?
Med vänlig hälsning
Britta
|
 |
Hej Britta!
Jag antar att KBT-metoden bestod av samtal och hemuppgifter, och
det verkar inte ha räckt. I KBT används gradvis exponering, och det kan hjälpa
vid enkla fobier. Dvs du lär kroppen att den inte behöver gå igång, utan kan
behålla ett inre lugn på cell-nivå. Jag antar att du är motiverad att arbeta med
eventuellt omedvetna orsaker till allergin. Det finns mycket man skulle kunna
utforska med hjälp av hypnosens möjligheter att nå undermedvetet material. T ex :
Varför kom allergin vid fem års ålder, var det en påfrestande tid? Har päls
någon omedveten koppling till något annat som orsakat inre konflikt? Är din
aktuella upptagenhet kring astma-rädslan ett symptom på något annat bekymmer som
du på detta sätt undviker att ta tag i? (Omedvetet naturligtvis). När man vet
mer om eventuella psykiska orsaker som underhåller allergin och fobin, så kan
man välja hur hypnosen ska skräddarsys efter dina behov.
Du skriver mycket
riktigt: ”sinnets makt över kroppen är stor”. Just denna sanning innebär att du
kan påverka kroppen åt andra hållet, dvs ge den ett lugn. Om vägen dit kan gå
direkt, genom symptomlindrande självhypnos, eller om du behöver en utforskande
period för att bearbeta orsaker, vet man bara efter en inledande intervju och
undersökningsfas, på en till tre gånger vanligtvis. För att utröna om ren
symptomlindring med självhypnos hjälper, kan du testa min CD-kassett
”Stresshantering IV”, där det finns ett specifikt spår som heter ”Lugna ditt
överaktiva immunförsvar.” Du bör lyssna varje kväll första veckan och be ditt
undermedvetna ge dig en dröm där du möter en hund på ett för din kropp lagom
avstånd, och att du i drömmen behåller det lugn CDn ger dig. Efter första
veckan, räcker det med varannan kväll, och tredje veckan två kvällar eller
dagtid. Vecka fyra och fem kan du lyssna några tillfällen när det passar dig.
Efter dessa fem veckor bör du ha en ökad tillit till din förmåga att lugna ditt
sinne och din kropp, och känna hur du erövrar frihet att andas efter kontakt med
pälsdjursägare och/eller pälsdjur. Om CDn får någon för dig oönskad effekt är
det bara att vänta med den metoden och istället söka hjälp hos någon av våra
medlemmar, för då behöver du förmodligen en mer utforskande hypnosbehandling,
innan kroppen går med på en förändring. Du kan även kombinera hypnosterapi med
CDn, så jobbar du med dig själv på flera nivåer samtidigt.
För CDköp: se www.carolussons.se.
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
Hej!
Jag har en dotter på 15
år som oroar sig och skrämmer
upp sig själv hela tiden, det
kan handla om rymden, mord och
död, kryp och mörker. Hon ser
också negativt på sig själv. Hon
kan få gråtanfall då hon får
kramper i mage och hjärta. Jag
vet inte vad jag ska göra
längre! Då tipsade en kompis om
att man kunde hypnotisera bort
dom plågsammas minnena/tankarna.
Skulle man kunna göra det? Eller
bara få henne att inte vara så
rädd längre?
/ A.
|
 |
Hej A.
Tack för att du frågar oss i
SFKH om din dotter. Många läsare
kan ha nytta av detta, eftersom
många känner igen sig. Hon är
inte ensam. Eftersom du känner
att du inte räcker till för att
lugna henne, kan det vara bra
för henne att finna någon
utanför familjen att samtala
med. Om hon inte redan har någon
att tala med, som hon känner
förtroende för, så kan du
föreslå henne att tillsammans
med dig titta i vårt
behandlarregister. Innan man
använder hypnos har man ett
bedömningssamtal för att utreda
vad oron handlar om. Det är det
som skiljer professionella
hypnosbehandlare från
kvacksalvare, som gärna ”tar
bort” besvär utan att ha en
aning om vad de egentligen gör.
Fråga henne först om hon är
mer rädd än hon kan hantera.
Ibland kan tonåringar spela ut
sin oro så att föräldrarna blir
oroliga, och sedan mår
tonåringen genast bättre och
känner sig avlastad, men
föräldrarna inser inte detta. En
del ungdomar pratar redan med
någon på ungdomsmottagningen i
kommunen eller skolsköterskan
alternativt skolkuratorn eller
-psykologen, vilket föräldrarna
inte heller alltid vet. Eller de
anförtror sig åt någon annan
vuxen. Det kan vara ett sätt att
påbörja sin frigörelse. Så fråga
henne om hon vill ha din hjälp
att hitta någon som är
professionell och som kan hjälpa
henne hantera sin rädsla bättre
än vad som sker nu.
Terapeuten kommer troligen
inte försöka ta bort känslor,
men din dotter kan absolut få
hjälp med rädslan för det hon
upplever och t.o.m. bli nyfiken
på vad det står för och hur hon
kan förstå det och hantera det.
Hon behöver också formulera vad
hon upplever när hon känner
kramp i mage och hjärta. Ibland
när man saknar ord för sina
känslor kan de ta sig rent
kroppsliga uttryck som
kramp/smärta. Jag utgår i detta
svar från att hennes hjärta och
mage är friska organ, som
fungerar normalt då hon inte är
rädd och orolig.
I hypnos är man medveten, men
lugn, så hon kan få hjälp att
förstå om det är minnen, som du
antyder, eller resultat av ett
rikt fantasiliv, vilket är
vanligt i hennes ålder, då
hormonvågor ökar känsligheten.
Man blir sökande, försöker hitta
sin identitet, blir rädd för
styrkan i sina känslor, speglar
sig i relationer, vacklar i
självförtroende mm. Det är en
ålder då alla är extremt
känsliga, men det tar sig olika
uttryck.
På sätt och vis är det en ny
trotsålder, där man skiftar
mellan att vilja vara helt
oberoende och kunna allt själv,
och att vilja krypa in i någons
famn och bli tryggad.
Hypnos och/eller samtal;
titta gärna i behandlar- eller
kandidatlistan hos SFKH, de är
utbildade i både hypnos och
samtalsterapi. Vi ger aldrig
hypnos utan samtal, samtalet är
ramen inom vilken hypnos kan
vara ett hjälpmedel.
Lycka till
/Susanna |
|
Hej
Susanna! Jag har många gånger funderat
på om jag kan få hjälp av
hypnos. Jag ska inom kort göra
en operation via buken för att
stärka mina kotor 3 o 4, som
efter strålning blivit sköra och
ger mig smärta. Efter
konvalescent ska jag troligtvis
behandlas med cytostatika vilket
jag gjort ett flertal gånger
under de senaste tio åren. Jag
opererades 2002 för
äggstockcancer.
Min undran är om hypnos kan
hjälpa mig att inte må dåligt
och vara trött under
behandlingen med cytostatika.
Mvh
M. |
 |
Hej M.
Det är vanligt att man använder hypnos som komplement
till medicinsk eller kirurgisk behandling. Eftersom man
kan rikta inre föreställningar direkt till de områden
som behöver det, har det ofta en bra effekt.
Det finns förstås inte många experimentella studier på detta, men
många fall har beskrivits av erfarna kolleger på
medicinska kongresser.
Jag kan skaffa referenser om du vill veta mer om vilken
evidens som finns. Återkom i så fall.
/Susanna
|
|
Hej!
Mitt namn är X, jag är gift med N som går i sömn,
minst ett par gånger i veckan; ibland flera gånger per
natt. Han har: hoppat igenom stängda rutor, han försöker
sparka ut rutor, slå ut rutor, slår i dörrar och väggar,
springer ut, lyfter säng och slänger möbler i sängen,
sväljer katter, fåglar o.dyl, drar ner väggdekorationer
och slåss med ”folk” i sovrummet, tar hårt i mig och
våra barn, lagar mat, pratar, skriker, härjar… ja,
listan kan göras hur lång som helst. Allt tar sig oftast
våldsamma uttryck. Han har ”rädda familjen”-drömmar; att
det brinner och vi måste ut, eller att det är okända
hemma hos oss.
Detta har pågått i många år, för ca 10 år sedan gick
vi till läkaren för att ta upp detta familjeproblem och
han fick då zoloft (äter fortfarande; 1-2 tabl/dag) samt
kbt; och visst hjälpte det men som ni ser långt ifrån
tillräckligt. Detta börjar tära på mig och naturligtvis
också på honom. Jag vaknar ofta i ren skräck; får jaga
och slå honom för att han ska vakna, sedan lägger han
sig igen och jag ligger klarvaken med 300 i puls. Jag
törs heller inte sova i annat rum för jag är förstås
rädd att han ska göra sig illa; det har han gjort ändå
vid flera tillfällen.
Jag skriver till Dig för att få tips på hur vi kan gå
vidare, detta måste få ett slut.
Tacksam för svar//
X
|
 |
Hej X! Detta måste förstås utredas ordentligt på närmaste
större sjukhus neurologklinik. Eftersom jag inte får frågan
direkt från din man, vill jag bara beskriva vad man kan anta
generellt när människor beter sig så här i sömnen. Jag utgår från
att han vill att du frågar oss om detta. Det kan finnas såväl
neurologiska som psykologiska orsaker. Om man innan detta
beteende börjat, har upplevt hot mot sin familj, antingen sin
egen barndomsfamilj, eller aktuell familj, så kan sådana
upplevelser vara realistiska då de inträffade och sedan
återkomma i mardrömmar och i dissocierade s.k. hypnagoga eller
fuga-tillstånd (nästan-sömn). Om hoten aldrig funnits i
realistisk mening, så kan en otrygg situation ha omtolkats i
personens hjärna, som en fara för familjen, och det dramatiseras
i drömform.
Varför en neurologisk utredning är viktig är för
att kunna utesluta eventuell epileptisk aktivitet, som ju kan
aktivera alla möjliga områden i hjärnan och som kan skapa en
form av hallucinationer, ofta påverkade av rädslor av lindrigare
slag från dagarna innan, och som i sömnen förstoras upp till
primitiv skräck. Om det är så, finns det neurologiska orsaker,
men också psykologiska inre tolkningar och upplevelser, som kan
påverkas av behandling med hypnos. Eftersom KBT hjälpte något,
är det sannolikt att hypnos kan nå djupare, eftersom vi
utforskar, analyserar och bearbetar det som finns under
symptomen, och som ofta är omedvetna för patienten. Om möjligt.
Sådant måste förstås bedömas i varje enskilt fall.
Slutligen en liten kontrollfråga. Du skrev att han sväljer
katter. Jag antar att han upplever att han gör det inne i sin
drömvärld, eller möjligen att han försökt bita i en riktig katt,
inte att du bevittnat denna omöjliga händelse?
Mvh
Susanna
X svarar:
Ja, han drömmer att han sväljer djur; han gör
det inte i verkligheten. Tack för ditt svar,
både från mig och från min man!
|
|
Hej Susanna
Min son är 16 år och har gått/går igenom en svår period i
sitt liv. Vi har sökt hjälp hos BUP, men de vet inte vad det
kan vara efter alla utredningar. Vår son pratar inte efter
en tid av trakasserier i skolan och när han började ny skola
vågade han ingenting säga av rädsla för elaka svar. Nu har
det gått över 1 1/2 år och han pratar knappt hemma. Han
verkar få antingen stark ångest när han uttalar ett ord
eller så klarar inte kroppen av det rent fysiskt. Han åt
medicin en period då han hade en del aggressioner och vrängd
verklighetsuppfattning. Han kan tycka att hans röst låter
konstig. Han är mycket ensam och har ingen han umgås med
längre. Detta plågar honom mycket och han vill inget hellre
än att vara "vanlig" och umgås med kompisar. Tror du att
hypnos kan vara bra för honom?
|
 |
Hej!
Det verkar som om er son behöver en erfaren
psykoterapeut som kan hjälpa honom att våga öppna sig. Du
skriver att han varit mobbad, och det innebär att hans
självaktning har fått en rejäl törn, på bekostnad av hans
sociala utveckling. Att han stänger in sig i sig själv så
att hans verklighetsuppfattning rubbas, är allvarligt, han
kan ha blivit rejält traumatiserad; då blir hjälplösheten
total. Det kan vara så att han, eller åtminstone en del av
honom, tror på de anklagelser han råkat ut för och därför
undviker att utsätta sig för umgänge av rädsla att bli
avslöjad som oduglig. Om det är så, behöver han hjälp
snabbt! Detta får inte pågå.
Hypnos kan vara till nytta inom
ramen för en samtalsterapi. En erfaren terapeut med
hypnoskompetens förstår att han befinner sig i en sort
ofrivillig självhypnos (fantasivärld), och har då redskapen
för att hjälpa honom skilja mellan sin inre fantasivärld,
där förföljare kan ha tagit en plats, och den yttre världen
med människor man har rätt att välja bort eller söka sig
till. Med hypnos kan man möjligen också hjälpa honom att
hitta tillbaka till den självkänsla han hade innan han
råkade illa ut. Han kan också, efter en period av stärkande
terapi, erinra sig vad de mobbande personerna sade om honom,
hur det skedde och han kan i sin fantasi få uppleva en
upprättelse som kan stärka honom. Huruvida detta är möjligt
för just din son, kan jag inte med säkerhet uttala mig om
eftersom det krävs en personlig intervju för att bedöma hans
specifika hjälpbehov. Tack för att du skrev till oss och
uppmana honom att ta emot hjälp hos någon av våra proffs i
SFKH!
Eftersom han tappat tilliten till sig själv är det
extra viktigt att han använder första besökstillfället till
att känna efter om han upplever att terapeuten är välvillig
och verkar fatta vad det handlar om, så att han anar att han
kan bli förstådd och känna hopp.
Mvh
Susanna
|
|
Hej! Jag är mamma till en 28-årig kille, som fn är arbetslös,
vilket är en påfrestande situation för både honom och mig.
Han är en social, trevlig människa, som haft flera olika
jobb förut, men han har alltid haft svårt för att skaffa
jobb, eftersom hans självförtroende sviktar. Han är t ex
paniskt förskräckt för att gå in i en affär och fråga om dom
behöver folk. Jag har coachat honom ett par gånger och när
han väl bestämde sig gick han in och blev jättetrevligt
bemött. Sen var han på gott humör i flera dagar. Men han
säger att han tycker det är så jobbigt att han inte vill
göra det igen. Skulle han kunna bli hjälpt att få fatt i en
bättre självbild genom hypnos? Som jag förstår saken är han
rädd för att bli avvisad och inte duga. Den känslan blir väl
dessutom värre ju längre han går utan jobb. I dagens
samhälle måste man ju kunna visa upp sig och vara lite
offensiv för att få jobb. Det räcker oftast inte att skicka
in ett cv, som hamnar i en bunt på ett skrivbord...
Hälsningar från mamman
|
 |
Hej
Jag svarar generellt, eftersom jag inte känner till hur
motiverad din son är att pröva hypnos. Med hypnos kan man
förställa sig framtida möten och stärka den attityd och den
inställning som gagnar ett sådant möte. Många är i hans
situation idag och jag vill tillägga att det verkar just nu
synnerligen svårt att få arbete på arbetsplatser man själv
söker upp. Det är lättare att söka arbete där de annonserat
ut en tjänst. Annars sjunker självförtroendet snabbt!
Hypnos stärker modet att vara sig själv och starta om
varje gång så att man kan släppa ryggsäcken av motgångar.
Mvh
Susanna
|
|
Hej!
Jag börjar med frågan… Kan hypnos hjälpa mig?
Bakgrund: Jag håller på att förlora min fru! Min
svartsjuka bryter ner vårat 25 åriga kärleksfulla
förhållande!
Jag har gått i olika typer av terapi bl.a. psykoterapi
med hypnosinslag. Jag fick insikt i att mycket av min
svartsjuka beror på min barndom med svek och bortlämnande
varje sommar. Känner otrygghet och saknar tillit till min
fru. Jag säger att jag litar på henne men innerst inne
gnager oron. Jag rids av tankar och blir som en annan
människa! Jag blir insinuerande.
Svartsjukan äter upp vår kärlek! Min fru orkar snart inte
mer. Jagr rids av tankar med vanföreställningar om vad som
händer när hon är på dans, åker skidor med tjejgänget, är
ute på tjejträff. ”Kanske hon träffar karlar som hon dansar
och ”småmyser” med när hon är ute, umgås med något killgäng
dom veckor dom är uppe och åker skidor” osv. osv.
Jag har gått på psykoterapi med hypnosinslag. Kände dock
efter ett tag att terapin blev för flummig!
Jag skulle visualisera tankarna och känslorna som en grå
boll som jag sedan skulle kasta bort! Jag skulle se mig
själv som liten då jag som rädd och bortlämnad lite kille
var otrygg. Jag själv som vuxen och trygg skulle då ta den
lille killen i handen och gå mot tryggheten!?
Finns det någon annan hypnos som kan vara bra för mig!
Jag/vi behöver akuthjälp, vår starka kärlek till varandra
orkar snart inte mer. Vi vill må bra tillsammans i ett
fortsatt kärleksfullt förhållande, inte på varsitt håll utan
varandra!
Tack på förhand!
/Svartsjuk man.
|
 |
Hej
Du kan bläddra ner lite i denna frågespalt så finner du
en liknande fråga med svar. Kanske ger det dig någon
infallsvinkel. Hypnos kan ingå i såväl utforskande som
förändrande terapiformer. Du har utforskat och fått insikter
style="line-height: 150%; margin-right: 20px">style="line-height: 150%; margin-right: 20px">orsakerna. Du har även prövat övningar som syftar till
att reparera och förändra (ta den lille killen i handen…).
De reparerande inslagen hjälper naturligtvis inte om man
upplever dem flummiga. Sade du det till terapeuten eller
höll du dina tvivel på metoden för dig själv? Det är A&O att
man prövar olika hypnosövningar tills man finner metoder som
patienten upplevelser meningsfulla. Ditt ord ”flummigt”
tyder på att du inte helhjärtat känt för den där lille
rädde, otrygge killen på det sätt som krävs för ett inre
förändringsarbete. Ni kom aldrig dit i terapin. Kanske
upplevde du terapeuten som lite flummig och kanske behöver
du en terapeut som kan lyssna in dina tvivel, förklara
arbetssättet rationellt och både respektera och samtala med
dig om dina tvivel? Den terapeutiska relationen är mycket
viktigare än många tror. Många som söker hypnos, har hört
att metoden är så stark att den ”biter” på problemen, där
andra metoder kommer till korta. Det ligger något i det, men
det kräver då i högsta grad att relationen till terapeuten
känns pålitlig, trygg och trovärdig.
Hälsningar
/S |
|
Hej,
Jag vill fråga om självhypnos. Kan man hamna i något
tillstånd så man mår dåligt efteråt?
Jag har en självhypnosskiva som fungerade bra för mig,
för ett par år sedan. Tog fram den nu igen, och när jag
började slappna av så fick jag en obehaglig känsla, som att
jag inte kunde känna min kropp, eller var mina armar och ben
var.
Detta gjorde att hjärtat slog snabbare, antagligen för
att jag blev orolig, och till slut avbröt jag för det kändes
mycket obehagligt. Vad är det som händer i kroppen då? Kan
man förlora kontrollen helt och sen att det kvarstår? Att
tilläggas är att jag tidigare har haft en del ångest (inte
omedveten och inga trauma).
Har läst att vissa som gör självhypnos mår jättedåligt
efter och får psykotiska upplevelser. Stämmer detta?
tacksam för svar,
mvh
Disa |
 |
Hej Disa Först svarar jag generellt på din sista fråga. Om en
person har eller har haft psykosdiagnos, så är ett av de
vanligaste symptomen att personen är benägen att gå in i sin
fantasivärld och sedan har svårt att skilja mellan inre
värld och yttre värld. Jag vill påpeka att rikt fantasiliv
inte är onormalt eller problematiskt, utan problemen uppstår
först när någon uppför sig som om den inre världen av
fantasier och tankar finns därute, synliga för alla, samt
andra symtom på att gränser mellan själv och andra har
upplösts i den egna varseblivningen.
Så svaret på din sista fråga är att hypnos inte utlöser,
i meningen ”skapar” psykos, men personer som redan är eller
har varit psykotiska kan råka illa ut om de saknar
professionell vägledning i hypnosutövandet.
Om självhypnos: Självhypnos och meditation medför samma
risker för sköra personer; ett omåttligt utövande eller
utövande utan professionell vägledning, syfte och mål, kan
försvåra verklighetsuppfattningen för psykosnära personer.
Men med professionell guidning kan hypnos vara användbart
för alla. Då kan förmågan att använda självhypnos styras i
konstruktiv riktning tillsammans med en behandlare.
Vi får ibland rapporter om att personer mått dåligt efter
ovarsamt hanterad hypnos hos behandlare med bristande
kunskap och kompetens. De som är obehöriga att behandla
informerar sina kunder att de inte behandlar med hypnos, de
bara ”lär ut självhypnos” i ”friskvård”. Det är från sådana
sammanhang vi får höra klagomål. Mitt intryck är alltså att
risken är större hos en ovarsam/oprofessionell hypnotisör än
med självhypnos, för det går liksom inte att pressa sig
själv djupare än man hanterar – det värsta som kan hända är
obehag.
Nu till din egen upplevelse: Vill du ta reda på varför du
mådde dåligt denna gång, rekommenderar jag personligt besök
hos våra behandlare, och då kommer du troligen att återfå
förmågan att dra nytta av hypnos! Två skäl kan finnas till
ditt obehag:
1. Att du f.n. skjuter undan ångestskapande situationer,
som du behöver ta tag i, för när du slappnar av försvagas
förmågan att skjuta bort dina aktuella behov, så att dessa
tränger sig på som ett budskap till dig att du är i obalans
och behöver göra något. Om det är fallet, kan du får hjälp
hos psykoterapeut eller psykolog. Hypnos kan vara till
hjälp, det avgör man i behandlingssituationen.
2. Du kan ha blivit skickligare på att slappna av sedan
sist, så att du sjönk in i en mycket djupare trance än
tidigare. Du kan ha blivit överrumplad av de, helt
naturliga, förändrade kroppsförnimmelser som djuptrance ofta
ger. Detta är inget farligt i sig, utan något du kan notera
med intresse. Nu visste du inte det, utan blev antagligen
rädd för upplevelsen, varvid stresshormoner aktiveras och
din upplevelse av att sakna kontroll över dessa autonoma
reaktioner, är orsaken till ditt upplevda obehag.
Om detta är rätt svar, skulle du kunna få hjälp att
uppleva en så djup trance i trygghet, som en normal
erfarenhet och få hjälp att känna att du är närvarande och
medveten, på samma sätt som när du är nära att somna. Att
man kan somna på riktigt i en själv- eller heterohypnos är
också helt naturligt. Något männsikor inte alltid tänker på
är att man i stort sett varje gång man somnar passerar ett
stadium av förändrad kroppsuppfattning. Men vid det laget
har de flesta redan hamnat i ett halvsovande drömtillstånd
och tänker inte på hur kroppen känns/inte känns.
Hoppas svaren hjälpte något.
Hälsningar
/Susanna
|
|
Hej!
Har gått i psykoterapi i två år nu och har nog en bra bit
kvar. Först nu börjar jag få minnesflashbacks, men bara
korta sekvenser och jag blir så osäker på om jag hittar på
eller om det är sant... Känner mig ledsen över det. Minnen
från traumatiska upplevelser i barndomen, är det någon som
man kan få fram genom hypnos? Hypnos i sig har jag många ggr
ställt mig skeptiskt till, men det känns jobbigt att jag
gått i terapi så länge utan att minnas särskilt mkt, och har
därför på senare tid funderat på om man kan kombinera sin
terapi med hypnos för att minnas mer?
|
 |
Hej!
Din skepsis mot hypnos bottnar säkerligen i att
otillräckligt utbildade personer använt metoden ovarsamt,
eller film och underhållning som ger intrycket att man
släpper all kontroll i hypnos och följer hypnotisörens
vilja. Du kommer troligen bli positivt överraskad av hur
närvarande du känner dig om du prövar hypnos hos någon av
våra medlemmar. Om du tillhör den grupp som glömmer vad du
upplever under hypnos, är det troligen beroende på samma
försvarsmekanism som hållit borta de minnesbilder som nu
poppat upp i form av flashbacks.
Hypnos är en väl beprövad och bra metod i arbete med traumaminnen.
Försvaren släpper emellertid inte förrän man byggt upp ett
förtroende till terapeuten. Därför använder vi hypnos inom
ramen för en förtroendefull trygg samtalsterapi. Eftersom du
redan går i terapi, behöver ni diskutera frågan om du kanske
inte kommer längre nu. Om det är så, rekommenderar jag att
ni arbetar på att avsluta den terapin innan du börjar hos en
hypnoskompetent psykoterapeut. Men det kan ju också hända
att du byggt upp en så trygg relation till din terapeut, att
dina minnen nu kommer att bli allt tydligare, t.ex. i
drömmar. Det underlättar med någon form av avspänning och
fokusering (vilket ju är verkningsmekanismen i hypnos), om
din terapeut är bekväm med det.
Ditt förslag, att komplettera din aktuella terapi med
hypnos-sessioner hos någon annan, säger vi ofta nej till av
ovan nämnda skäl. Men jag har prövat den modellen ett par
gånger, då patientens terapeut uttryckligen begärt det, och
det fungerade. Jag tror det underlättade att de kommit långt
redan, och inte minst att terapeuten visade förtroende för
både hypnos och mig som behandlare. Det är alltså upp till
terapeuterna att säga ja eller nej till ett sådant
samarbete. Jag själv säger numera nej, eftersom jag är mer
bekväm med att ha hela terapiprocessen i min hand.
I hypnos fokuserar vi på känslor som behöver bearbetas,
begripliggöras och hanteras. Man skapar uthärdliga minnen
genom att prata eller reflektera om sina upplevelser – och
sanningshalten kan ingen någonsin garantera. Det räcker med
att låta vittnen återberätta ett skeende så märker alla hur
olika vi minns samma händelse. Det händer att man i ett
trauma får en overklighetsupplevelse; samma känsla av
overklighet uppträder efter att man erinrar sig fragment av
traumat, långt senare. Det är således ganska typiskt för
trauma-flashbacks eller återupplevanden, att man undrar om
man fantiserat eller verkligen upplevt. Erfarna terapeuter
har ofta en känsla för om det som kommer upp är verkligt,
symboliskt eller kanske ”förtätat”, dvs sammansatt av
liknande situationer från flera tillfällen, återupplevt som
ett. Det läkande är att man blir tagen på allvar av
terapeuten och arbetar med materialet.
Hoppas detta besvarar dina frågor.
Hälsningar
/Susanna
|
|
Hej!
Min mamma dog när jag var så liten som 16 månader, efter att
ha slagits mot cancer ett tag. Det har satt djupa spår i
mig, tror jag. Har en enorm känsla av övergivenhet, som
också får mig att ständigt tycka att jag är hemskt dålig på
alla sätt. Det finns även andra saker som kan bidra till de
känslorna, exempelvis flyttar, en pappa som inte hade så
mycket tid som man som barn behövde, och andra vuxna som tog
hand om mig men bara för ett år eller så.
Jag frågar mig ofta varför känslorna av övergivenhet och dålighet
finns hos mig, och jag tror verkligen att det har att göra
med dessa saker som hände så tidigt att jag inte kan minnas
något. Jag minns inte vilka känslor jag hade då. Tror att
det handlar om en tid fram tills jag var 7-9 år gammal. Tror
att det skulle vara lättare att acceptera mina nuvarande
känslor (och ta mig förbi dem) om jag också förstod varifrån
de kom. Kan man komma åt det här på något sätt med hypnos,
och få veta vad man tänkte t ex när en viktig person lämnade
en? Kan man nå så långt tillbaks som till när man var bara
16 månader gammal?
//Anna
|
 |
Hej Anna!
Du har helt rätt, det är lättare att acceptera och därmed
hantera, aktuella känslor, om man förstår varifrån de
kommer. Det verksamma i detta är inte förståelsen i sig,
utan den sympati med dig själv, som liten, du kan känna. Det
ger näring till självkänsla på djupet. Att tycka om sig
själv är en nödvändig grund för eventuell förändring, i de
fall förändring behövs. Därför kan vi se det som terapins
viktigaste mål.
Din fråga: ”Kan man få veta vad man tänkte när…?” Ja, vi ser i vår
praktik att våra patienter ofta kan uppleva hur det känns
att vara i kontakt med tidiga minnen av förlust, och våra
metoder underlättar detta. Vi kan inte med vetenskaplig
säkerhet påstå att minnena är exakta, men det kan man
aldrig, så hypnosframtagna minnen utgör inget undantag från
denna regel. Dock ser vi ständigt att patienter upplever
minnen från tidig barndom som kommer upp i hypnos, som mer
förankrade i alla sinnen, mer påtagliga och verkliga än de
antaganden om vad som hänt, som göra i vanligt vakensamtal.
Kan man minnas från 16 månaders ålder? Ja, eftersom 16 månader är
en ålder då man utan ord, lär sig vem man är och vad som är
tryggt respektive farligt att göra, så tar man ständigt in
stämningar från sammanhang, i syftet att anpassa sig till de
krav för gott överlevande som ens nära omgivning ställer, så
som man ”tolkar” det i sin upplevelse. Sådana upplevelser
lagras i hjärnans djupare skikt, som en typ av ordlösa
minnen. De kan återupplevas som inre stämningar från
specifika sammanhang och översättas till verbala
beskrivningar i terapin, då man berättar för terapeuten vad
man upplever. Berättaren i dig är då ditt vuxna jag.
Kontakta gärna någon i behandlarregistret.
Hälsningar
/Susanna
|
|
Hej! Jag har
en dotter, 28 år gammal, som har OCD och har haft detta
sedan mer än tio år tillbaka. Hon får endast medicin mot
detta och jag har letat i era register över hypnotisörer och
försökt hitta någon med kod 53, där tvångssymptom finns. Jag
kan tyvärr inte hitta någon och undrar om ni kan hjälpa mig.
Jag behöver alltså veta någon som behandlar OCD,
tvångssyndrom, med hjälp av hypnos. Vi bor i X, men kan resa
i princip var som helst bara det finns hjälp att få.
|
 |
Hej!
Först kort
om OCD. Tvång kan dölja depression: uppgivenhet, känsla av
utanförskap och sorg. Tvång kan dölja fobi: rädslor att
misslyckas, göra bort sig, uppföra sig galet, etc. De allra
flesta patienter med OCD har flera diagnoser. Det verkar
också finnas en konstitutionell benägenhet att försöka
hantera ångest med kontrollhandlingar och -tankar.
Förmodligen finns det en konstitutionell (medfödd läggning)
bakom varje ”val” av försvar mot oro eller ångest, med mer
eller mindre inslag av föräldrar och äldre syskon som
modeller för hur man hanterar motgångar. Så när det gäller
att hitta en terapeut kan det vara bra att känna till
följande:
Ofta behövs en kombination av metoder och kompetensområden f
a kunna arbeta med OCD. Lättare former av tvång behandlas
framgångsrikt med beteendeterapeutiska metoder och det
behärskar alla som utbildats hos oss. Svårbehandlade former
kräver större uthållighet hos såväl terapeut som patient,
och kan dölja ångest som i sin tur döljer bortträngda
skrämmande känslor. Hos andra har tvånget blivit som ett
beroende av missbrukskaraktär, och varje försök att avstå
från tvångets uttrycksformer skapar förhöjd ångest, en sorts
skräck för icke-kontroll, kaos, förintelse… Forskning har
visat att de terapeuter som lyckas bäst, oavsett patientens
diagnos, är de som arbetar bra med alla typer av patienter
och diagnoser, så kodsystemet vi har är egentligen en
eftergift för den rådande föreställningen att vissa
terapeuter är bäst på vissa diagnoser. Där kan våra
terapeutmedlemmar välja hur de vill presentera sig,
samtidigt som de flesta skulle kunna skriva alla koderna. I
själva verket är det så med psykologiska behandlingar, som
hypnos i detta fall är, att våra medlemmar anpassar sin
metod efter patientens individuella stil, där själva
diagnosen har relativt liten betydelse. Många av våra
annonsörer bryr sig inte om att använda koder. Varje
terapeut blir skicklig i de (hypnos)metoder de fördjupat sig
i samt trivs med och som de utvecklat genom sin kliniska
erfarenhet.
Så hur vet man att man hittat en bra terapeut, om
kodsystemet inte är en bra guide? Svar: Man ringer upp några
och beställer tid hos den (somliga prövar flera) som säger
sig kunna ta emot för en intervju och bedömning. Om
patienten efter intervjun (en eller ett par tillfällen)
känner att terapeuten ställt bra frågor, lyssnat på ett sätt
som känns förtroendeingivande, föreslagit hur behandlingen
kan läggas upp och om det arbetssättet känns hoppingivande,
då finns förutsättningar för ett bra samarbete och därmed
möjlighet till förändring. Och, eftersom samarbete är
avgörande, är det en stor fördel om din dotter själv tar den
första kontakten. På
www.hypnosforeningen.se finns både behandlarregistret
och kandidatregistret: även i det senare finns medlemmar med
hypnoskompetens och lång erfarenhet i sitt vårdyrke.
Hälsningar
/Susanna
|
|
Hej!
Jag har lidit av ätstörningar så länge jag kan minnas, det
är inte en typisk tonårsätstörning utan haft problem med
maten så länge jag kan komma ihåg. Har antingen ätit för
mycket eller för lite, har behandlat ett över- och
hetsätande med överdriven träning och föll i dryga
20-årsåldern in en djup anorexi, har tagit mig ur den
riktigt svåra och låga vikten, var på rehab för att äta upp
mig, har gått i kbt, psykologer, psykoterapeuter, speciella
ätstörningsterapeuter och kliniker mm, men klarar inte att
hitta ett normalt beteende till mat alls. Fortsätter äta för
mycket och ibland hetsäta och kompenserar det med att äta
lite efter det, är nu kraftigt underviktig men klarar att
sköta mitt jobb dock påverkar det mitt sociala liv så att
jag snart inte orkar längre, kan inte hantera bufféer, mat
som jag ska ta själv mm, har ständigt ologiska hunger- eller
mättnadskänslor.
Läste ditt svar till en kvinna som är sockerberoende och jag kan se
min ätstörning som ett beroende/ett missbruk, ser mig mycket
som en missbruksperson i det mesta, har svårt att hitta
nivån lagom på nästan allt jag gör - det är antingen PÅÅÅÅÅ
eller AVVVVVVVV! Så vad tror du, är hypnos värt ett försök i
mitt fall?
MVH/ Sia
|
 |
Hej Sia!
Det verkar som om du har en nästintill medfödd benägenhet
till on-off, vilket jag sett hos vissa. Det kan handla om
näringsproblem redan från moderkakan i livmodern, bara en
hypotes, men i vissa fall ser det ut att vara så, särskilt
om uppväxten varit trygg, och det är svårt att hitta orsaker
där. Om du har en trygg uppväxt eller ej, kan jag inte se av
ditt mail.
Jag kan inte svara vare sig ja eller nej på din fråga om hypnos
hjälper, för hypnos är inte så dramatiskt annorlunda än alla
andra metoder du prövat. Ändå vill jag inte avråda dig,
plötsligt kan det klicka mellan metod, terapeut och patient,
så att allt stämmer för att hitta vad just du behöver. Men
det kan ta mycket tid och ihärdigt arbete att bygga upp en
sådan behandlingsrelation och att ha med sig nya mönster in
i vardagen! Har du haft dessa vanor hela livet finns det
risk att djupa delar av din hjärna kopplar ätande till liv
eller död, så att du måste ha total kontroll för att stå
emot, vilket du beskriver som ohållbart.
Några bedömningssamtal för att utreda hur man ska jobba med just
dig rekomenderas som en start.
Med vänlig hälsning,
Susanna
|
|
Hej!
Jag är 25 år och för 10 år sedan fick jag en sjukdom som
satt sig i ledvägarna till hjärnan (enligt läkarna). Jag låg
hemma en kväll och plötsligt fick jag en konstig känsla i
nacken, och huvudet började vrida sig upp och gick i låst
läge. Kunde inte vrida huvudet neråt. Nacken hade låst sig.
Efter ett tag började mitt huvud vrida sig åt höger och
vänster, jag kunde inte styra mitt eget huvud. Mina
föräldrar tog mig till närmaste sjukhus direkt. Där tog dom
benmärgsprover, ct-skalle och andra tester. Testresultaten
uteslöt hjärnhinneinflammation. Läkarna sade till mina
föräldrar att jag skapar dessa symptom för att få
uppmärksamhet. Mina föräldrar tog mig till ett större
lasarett istället. En läkare där kände till ett liknade fall
i Göteborg och han satte in medicinering. Efter 2 veckor var
jag helt frisk förutom att jag fått nackproblem vilket
botades med sjukgymnast i 1 års tid. Idag 10 år senare mår
jag bra.
Nu till problemet. Jag blev aldrig medvetslös när smärtorna och
symptomen kom, vilket läkarna inte kunde förstå så jag
kommer ihåg ALLT; känslan, rädslan, oron. Trots att läkarna
säger att jag aldrig kommer att få den sjukdomen igen så har
jag ibland svårt att sova och känner efter i nacken om det
kommer tillbaka? Jag skapar i mitt huvud känslan att
kramperna kommer igen. Jag blir orolig, rädd, nervös. FAST
jag vet att det inte kommer tillbaka, kan jag inte sluta
tänka på det. Jag kan inte slappna av eller koncentrera mig,
går bara och oroar mig. Jag var så rädd när detta hände för
10 år sen, så det förföljer mig. Går detta att hypnotisera
bort? Eller går det att lösa på annat vis med hjälp av
hypnos?
Mvh, RK
|
 |
Hej RK,
Man tar
inte bort idéer med hypnos, man bearbetar psykoterapeutiskt,
så att du inte längre behöver vara rädd. Eftersom du inte
rår på fixeringen med ren vilja, är hypnos värt ett försök,
eftersom du i hypnos kommer åt omedvetna aspekter av din
rädsla. På din beskrivning verkar det som om du lider av ett
post traumatiskt stress symptom, och hypnos är ett av de
bättre metoderna i behandling av trauma. Om det finns andra
rädslor under denna enskilda händelse, kan behandlingen ta
längre tid. Ta upp övriga frågor med den behandlare du
söker, i den krets där du bor, se vårt
behandlarregister.
Med vänlig
hälsning
Susanna
|
|
Hej!
Jag har problem som jag har mått dåligt av sen jag var
liten.
Finns en person i min släkt som idag är över 40. Han och
hans fru var ofta barnvakt åt mig när jag var liten. Har
minnen av att han och jag gjorde roliga saker tillsammans.
En dag började jag må dåligt när han var i närheten. Jag fick ont i
magen och ville bara bort därifrån, jag förstod aldrig
varför. När hans barn var små jobbade jag som barnflicka hos
dem en kväll i veckan. En gång kom han hem tidigare än
planerat och jag var där. Fick ångest och ont i magen. Han
skjutsade hem mig och jag kunde knappt andas för jag var så
rädd.
Idag när jag träffar honom så känner jag likadant. Får ont i
magen och vill bara så långt bort ifrån honom som möjligt.
Jag har ingen aning om varför jag känner så.
Kan man via hypnos gå tillbaka i tiden för att minnas? Har en svag
känsla av att någonting har hänt. När jag var liten tyckte
jag om honom.
Mvh
A.
|
 |
Hej A.
Ångest som är förknippad med specifika situationer eller
personer har oftast en orsak i något bortträngt/dissocierat
trauma, skam eller annan obehaglig upplevelse.
Det fina med hypnos är att man avstår från att spekulera i orsaken
eller göra medvetna gissningar. I hypnostillståndet kan du
tillsammans med en erfaren psykoterapeut få bra hjälp att nå
djupare skikt inom dig.
Många med symptom av det slag som du beskriver, har underliggande
känslor, minnesbilder eller rädslor som ligger bakom den
aktuella ångesten.
Det du hittar behöver du sedan hjälp att hantera och även där är
hypnosen ett bra hjälpmedel. Jag rekommenderar inte att du
söker en hypnosterapeut enbart i syfte att försöka minnas,
utan snarare i syfte att få hjälp med det som då kommer upp.
Det kan ta tid innan du känner tillräckligt förtroende för
terapeuten, sedan kan det ta tid att få fram vad som ligger
bakom ångesten och slutligen får du räkna med att det kan ta
tid att bearbetat detta.
Men visst, med hypnos brukar det gå betydligt snabbare än med
enbart samtalsterapi, så jag rekommenderar dig verkligen att
söka någon i vårt behandlarregister.
Mvh,
Susanna Carolusson |
|
Hej!
Jag undrar om det med hjälp av hypnos går att minnas var jag
slog mig när jag ramlade ner i min morfars ladugård när jag
var 6 år och slog mig så att jag fick hjärnskakning?
Jag har under många år behandlats för smärta i nacke och rygg och
mycket kommer från den olycka jag nämner ovan. För att kunna
behandla mer effektivt skulle vi behöva veta mer exakt var
jag slog mig. Det framgår inte så detaljerat av
läkarjournalen.
Vänliga hälsningar
J-E
|
 |
Hej J-E
Det framgår inte vilken typ av behandling du menar. Jag
antar att du menar psykologisk smärtbehandling, inte
traditionell ortopedi, sjukgymnastik eller kirurgi?
Den psykologiska aspekten av smärta kan man mycket väl behandla med
hypnos utan kunskap om exakt var i huvudet du slog dig.
Dessutom kan man slå i skallen på ett ställe, medan
eventuell inre nervskada och/eller yttre muskulär skada kan
drabba närliggande andra områden av huvud, nacke eller
axlar, än där man skadades.
Hypnos används i smärtbehandling på två sätt; rent smärtlindrande,
vilket innebär att man påverkar sin upplevelse av smärtan.
Ett annat sätt som man kan ta till om det inte räcker, är
att leta sig tillbaka till den situation då smärtan uppstod
och utforska hur man på ett icke medvetet plan eller som en
bortträngd upplevelse, tolkade traumat. Man arbetar då med
att förstå och förändra den aspekt av smärtan som kan ha
fyllt en psykologisk funktion, t.ex. att man trodde man
skulle dö, men insåg att man var vid liv tack vare att man
kände smärta. I sådana fall är ju smärtan ett bevis på att
man lever, medan frånvaro av smärta kan vara skrämmande. Men
oftast arbetar man med ren smärtlindring först.
Som du ser, så får du ett annat svar än du kanske hade förväntat
dig.
Mvh Susanna |
|
Hej!
Undrar om är möjligt att bli känslokall med hjälp av hypnos?
Att kunna lura/träna hjärnan att inte känna känslor? Om det
är möjligt var kan man vända sig? Och måste man tro på att
hypnos för att det ska fungera ?
Med vänlig hälsning,
T
|
 |
Hej T!
Jag blir helt förfärad över att någon vill bli känslokall
(fast mördaren Breivik menade ju att han tränat sig till
det) - känslor är det som gör oss mänskliga, som gör att vi
kan älska oss själva och andra människor, sörja, bry oss,
känna omsorg om våra vänner och dessutom känna livsglädje.
Jag förmodar att din fråga grundar sig i någon smärtsam känsla som
du vill få hjälp med, alltså inte en rent fysisk smärta. Den
känslomässiga smärtan är ett pris som följer av att vi har
känt starkt för något/någon som försvinner från oss, och vi
vill gärna slippa sådan smärta.
Men vi fungerar så att utan förmåga att känna den smärtsamma
saknaden, kan vi inte heller känna varm kärlek och glädje.
Att bli känslokall är att också tappa känslan för livets
existentiella frågor: Värden, värderingar, mening...
Du kan inte få hjälp med det du frågar om, men du kan få
hjälp med det problem som får dig att ställa din fråga.
Måste man tro på hypnos...? Nej, hypnosen anpassas till dig på ett
sådant sätt att det känns riktigt och äkta, inget konstigt
som du ska tro eller inte tro på - du ska bara uppleva det
du upplever, så hittar terapeuten och du fram till en form
som passar dig. Förutsatt att du har en fråga/problem som
lämpar sig för psykoterapi.
Hälsningar,
Susanna |
|
Hej!
Jag har hört att hypnos ibland kan hjälpa mot långvariga
smärttillstånd och är nyfiken på om detta skulle kunna vara
något för mig. Jag är 40 år och har i 8 år haft ont under
mina fötter, har inte fått någon säker diagnos men det lutar
ändå åt plantar fasciit, eftersom jag har ont i den senan
under foten, främst i fästet vid hälbenet. Jag är grundligt
utredd, har provat alla möjliga behandlingar, inlägg o.d.
men ingenting hjälper. Smärtan i fötterna blir värre vid
belastning. Eftersom jag haft ont så länge på samma ställe
funderar jag på om hypnos skulle kunna tänkas hjälpa till
att inte vara så smärtkänslig på just den punkten?
Om du tror att det skulle vara idé att prova undrar jag hur
behandlingen skulle kunna gå till, om det brukar krävas
många behandlingar för smärtproblematik osv? Vet du om
smärtmottagningar kan jobba på detta sätt, eller går det
bara att bli behandlad privat?
tacksam för svar,
varma hälsningar
Ina
|
 |
Hej Ina!
Om diagnosen plantar fasciit stämmer, vilket låter troligt,
så är ju allt tryck på området och all smärta en faktor som
fördröjer läkning, så hör först med din vårdcentral om du
kan låna kryckor så att du avlastar hälen.
Utöver kravet på att låta inflammationer vila från press, kan
läkning underlättas med hypnos. Jag har en CDskiva som du
kan beställa, som heter Läkande Visualisering. Det kan vara
kostnadseffektivt för dig att pröva den först. En så riktad
hypnos som du efterfrågar behöver inte ske hos behandlare
utan skivan bör kunna ge den lilla extra hjälp som kan
stimulera din naturliga förmåga till läkning.
Det är inte alla smärtmottagningar som har hypnoskompetent
personal, men privata alternativ hittar du i
behandlarregistret. De som står där har den kompetens som
behövs, om inte så talar de om det om du ringer.
Detta svar går via styrelsens medicinare innan publikation, som
kontrollerar att jag inte svarar tokigt ur medicinskt
perspektiv.
Vänligen,
Susanna.carolusson@hypnosforeningen.se
|
|
Hej
Susanna.
Jag heter (..) och är 25 år. Sedan dagen innan jag började
studera vid universitet för tre år sedan har jag lidit av
ångest och panikattacker till och från. Sedan början av
sommaren -11 har min ångest börjat utlösas av att jag vistas
utomhus under bar himmel, vilket har blivit ett oerhört
handikapp. Jag är liksom oerhört medveten om rymden ovanför
mitt huvud och det känns ungefär som om jag befinner mig på
kanten av ett bottenlöst stup. Jag tänker på mitt problem
mer eller mindre konstant och oroar mig väldigt för att gå
ut. Har börjat gå hos en psykolog men det har inte hjälpt.
Tror du att du skulle kunna hjälpa mig, kanske med hypnos?
Med vänlig hälsning,
F.
|
 |
Hej F.
Det finns alltför många frågor att utreda innan man kan
besvara din fråga. Om psykologsamtal inte har gett någonting
alls, är det osäkert om hypnos ger något. Har du intervjuats
om uppväxt, personlighet, känsliga områden, tigare tecken på
ångest, psykisk sjukdom, hur dina nära relationer har sett
ut, m.m? Flyttade du hemifrån då ångesten utlöstes? Handlar
det om att vara utlämnad, tappa fotfästet? Hur hanterar du
det, var hittar du trygghet?
Alla sådana frågor behöver utredas innan man vet vilka psykologiska
metoder du kan ta till dig och om psykoterapi behöver
kombineras med medicin. Finns det en studenthälsa i
anslutning till ditt universitet, tycker jag du ska be att
få träffa teamet där; de brukar ha både medicinskt och
psykologiskt kunnig personal.
Hypnos är en underordnad fråga - den fråga jag finner viktigare är
om du är mottaglig för psykologiska metoder och i så fall
hur den psykolog ska vara för att få dig att engagera dig i
behandlingen på ett sätt som känns meningsfullt för dig. Så
jag konstaterar att frågan om hypnos eller inte hypnos går
inte att besvara utan en ordentlig klinisk intervju.
Hälsningar,
Susanna
|
|
Hej
Susanna.
Jag heter (..) och är 25 år. Sedan dagen innan jag började
studera vid universitet för tre år sedan har jag lidit av
ångest och panikattacker till och från. Sedan början av
sommaren -11 har min ångest börjat utlösas av att jag vistas
utomhus under bar himmel, vilket har blivit ett oerhört
handikapp. Jag är liksom oerhört medveten om rymden ovanför
mitt huvud och det känns ungefär som om jag befinner mig på
kanten av ett bottenlöst stup. Jag tänker på mitt problem
mer eller mindre konstant och oroar mig väldigt för att gå
ut. Har börjat gå hos en psykolog men det har inte hjälpt.
Tror du att du skulle kunna hjälpa mig, kanske med hypnos?
Med vänlig hälsning,
F.
|
 |
Hej F.
Det finns alltför många frågor att utreda innan man kan
besvara din fråga. Om psykologsamtal inte har gett någonting
alls, är det osäkert om hypnos ger något. Har du intervjuats
om uppväxt, personlighet, känsliga områden, tigare tecken på
ångest, psykisk sjukdom, hur dina nära relationer har sett
ut, m.m? Flyttade du hemifrån då ångesten utlöstes? Handlar
det om att vara utlämnad, tappa fotfästet? Hur hanterar du
det, var hittar du trygghet?
Alla sådana frågor behöver utredas innan man vet vilka psykologiska
metoder du kan ta till dig och om psykoterapi behöver
kombineras med medicin. Finns det en studenthälsa i
anslutning till ditt universitet, tycker jag du ska be att
få träffa teamet där; de brukar ha både medicinskt och
psykologiskt kunnig personal.
Hypnos är en underordnad fråga - den fråga jag finner viktigare är
om du är mottaglig för psykologiska metoder och i så fall
hur den psykolog ska vara för att få dig att engagera dig i
behandlingen på ett sätt som känns meningsfullt för dig. Så
jag konstaterar att frågan om hypnos eller inte hypnos går
inte att besvara utan en ordentlig klinisk intervju.
Hälsningar,
Susanna
|
|
Hej!
Jag undrar om man kan använda hypnos till att få en spark i
baken?
Mitt problem är att jag inte gör något. Jag har en hemsida
som jag borde arbeta mer med, det blir mest att jag
slötittar på TV och läser lite. Går det att använda hypnos
för att få mig att sätta igång, så att jag får nånting
gjort? Jag är pensionerad och ensamstående.
mvh
Håkan
|
 |
Hej Håkan!
Människan styrs av sin vilja och samvete, "jag borde" och
"jag vill". Man styrs även av känslor som kan vara mer
omedvetna och dessa kan ta sig uttryck i motstånd mot vilja
och samvete. Så ju mer du pressar dig med att du borde,
desto mer motstånd gör den del av dig som väljer att se på
TV.
Att använda samma metod som du redan försökt, nämligen att sparka
dig i baken, fungerar inte med hypnos heller, annat än
möjligen kortsiktigt.
Men hypnos är så mycket mer; det handlar om att hitta dina
omedvetna skäl att göra ingenting, acceptera dessa skäl och
kanalisera dem på ett för din vilja acceptabelt sätt.
Hypnos rymmer hypnoanalys, metoder för att lära känna olika deljag
inom dig och hitta sätt att hantera inre strider eller
konflikter bakom din handlingsförlamning.
När du sedan är medveten om alla sidor inom dig, kommer du troligen
inte att behöva ge dig en spark i baken, du kommer i stället
att belöna dig för korta arbetspass med sköna pauser.
Vänligen,
Susanna
|
|
Hej!
Jag är en medelålders kvinna som de senaste 15 åren släpat
på ett problem. När jag ska svälja, speciellt dryck,
försöker jag att kontrollera sväljreflexen, att alltså inte
låta den träda in, utan själv bestämma när jag ska svälja.
Detta för att jag är rädd för att sätta i halsen, jag tror
alltså att min sväljreflex inte fungerar som den ska. Vätska
är mera svårkontrollerad än fast föda, att svälja mat går
mycket bättre.
Eftersom jag kan svälja normalt när jag inte tänker på att
jag gör det, t ex när jag är väldigt nyvaken och avslappnad
och inte har full kontroll, vet jag att det inte är något
fysiskt fel på mig. Detta är en fix idé som jag inte vill ha
kvar! Dessutom resulterar det ibland i att jag verkligen
sätter i halsen, eftersom sväljreflexen inte tillåts träda
in när den behöver.
Skulle hypnos kunna hjälpa mig med detta? Jag har under olika
perioder i mitt liv av olika orsaker gått i olika former av
psykoterapi, men det har inte hjälpt mig med just detta. Är
en ganska kontrollerad person som gärna vill ha kontroll,
men detta är absurt och gör mitt liv jobbigt! Beteendet har
efter alla dessa år blivit så befäst att jag inte tror att
jag kan komma tillrätta med det själv.
Mvh, Ulla
|
 |
Hej Ulla!
Eftersom dina besvär handlar om kampen mellan autonom
funktion (sväljreflex) och medvetet kontrollerade funktioner
(svälja avsiktligt) så bör hypnos kunna hjälpa dig.
I hypnos arbetar man med autonoma och omedvetna funktioner,
man kan få fram omedvetna rädslor såsom skälet till din oro
att sätta i halsen, och/eller trygga dig i nya vanor och
tillit till din kropps, i detta fall halsens, funktioner.
Se i behandlarregistret om du hittar någon terapeut i din
närhet, hör annars med kansliet.
Hälsningar,
Susanna
|
|
Hej!
Jag har sedan barndomen haft en känsla av att jag är ful och
fånig och jag skäms över att visa vem jag är. Jag har
behandlats med KBT för "vanställningsföreställning", väldigt
framgångsrikt men kanske inte en komplett succé. Jag har
också gått i psykodynamisk terapi i ca ett år för väldigt
länge sedan.
Jag har gått i 12-stegsprogram för medberoende.
Jag tror att jag har en ganska tydlig bild hur mina problem har
uppstått och att jag kommit till vägs ände med de
traditionella metoderna.
Jag vill inte på något sätt bli skamlös och inte känna skam när jag
gjort något fel, men jag skulle så gärna vilja känna mej
stolt över att vara den person jag är och jag skulle vilja
känna mej lite friare socialt.
Jag tror kanske inte att hypnos skulle kunna innebära mirakel för
mej, men finns möjlighet att få hjälp till lite bättre
självkänsla?
Hälsningar,
Lisa
|
 |
Ja, Lisa,
hypnos kan vara ett sätt att komma ytterligare ett steg i
din självkänsla. I synnerhet som du har haft hjälp av både
KBT och PDT! I terapi med hypnos integrerar man ofta det för
patienten mest lämpliga från de olika terapiformerna och kan
ofta komma lite djupare i förändring av inre självbild. I
ditt fall är det en fördel att du redan kommit så långt i
insikt och inte förväntar dig mirakel.
Hälsningar,
Susanna
|
|
Hej!
Jag har sedan ett halvår letat efter minnessaker som tillhör
mina barn. Sakerna har försvunnit och jag vet inte hur. Kan
jag med hjälp av hypnos minnas när jag såg dom sist och på
så sätt kunna få hjälp med vart dom har tagit vägen? Jag mår
väldigt dåligt av att sakerna är borta.
Tack på förhand, K
|
 |
Hej K.
Saker hamnar ofta fel utan att man är riktigt närvarande i
tanken då det sker – t.ex. att man lägger dem i soppåsen
därför att man håller på att slänga annat samtidigt och är
disträ. Därför skapas inte minnen av dessa tillfällen.
Vi kan alltså inte påstå att hypnos hjälper dig att hitta
förkomna saker. Vad hypnos kan göra, är att frigöra din
fantasi, så att du kan komma på fler platser att leta på, än
du kommit på då du ”försöker” erinra dig var sakerna kan
finnas.
Chansen att minnas under hypnos ökar om det skulle vara så
att du har valt en personlig och speciell plats för just
dessa minnessaker, som du sedan glömt.
Mvh
|
|
Hej!
Går det att använda hypnos för att med vilja ta bort minnet
av en person man tidigare haft en relation med?
N.
|
 |
Hej N!
Ja, det är tekniskt möjligt att skapa tillfälliga
minnesförluster av detaljer. Men personer som man haft
starka känslor för? Knappast troligt, och om det skulle
lyckas, skulle minnesförlusten inte var särskilt långvarig,
så ditt problem skulle snart återkomma. Eftersom vi som är
medlemmar i hypnosföreningen (SFKH) hjälper människor att
vara i verkligheten – och minnen av relationer är en del av
verkligheten, vill vi i vilket fall som helst inte ta bort
minnen.
Seriösa behandlare med hypnoskompetens manipulerar inte på det
sättet, verkligheten är att personen finns i ditt minne. Hos
oss blir du behandlad ungefär så här:
Du får hjälp att hantera de känslor som väcks av dina minnen, hjälp
att hitta det egenvärde du hade innan personen kom in i ditt
liv, hjälp att sörja – om det är vad du behöver, hjälp att
tro på en framtid utan den relationen.
Så jobbar vi på
www.hyposforeningen.se.
Mvh
|
|
Jag är en
tjej på 25 år och har problem med mitt minne.
Jag minns knappt vad jag gjorde för två dagar sedan. Jag
minns inte min sons födelse som var för knappt ett år sedan.
Jag minns inte hur det var när jag tog studenten. Jag minns
inte vad jag sagt och gjort med vänner som berättar vad vi
gjort ihop. Jag minns knappt vilka ämnen jag pluggade på
gymnasiet.
Häromdagen pratade jag med en vän och frågade om hon minns
ifall vi hade pluggat matte på gymnasiet. Ja, men det är
klart, sa hon. Minns du inte det? Och nej jag mindes inte
det. Mina vänner frågar alltid, men minns du inte det? Min
sambo berättar om sina problem på jobbet med vänner etc och
jag minns inget. Då tror han att jag inte bryr mig om vad
han har att säga.
Åh jag vet inte hur jag ska förklara mitt problem med mer
ord. Jag minns helt enkelt inte saker jag borde minnas. Jag
borde väl minnas min förlossning och om jag pluggade matte B
i skolan. Jag borde väl också minnas händelser som mina
vänner minns så tydligt...
Har det kanske att göra att jag stressar upp mig för
ingenting? Jag minns knappt min sons första månader och det
känns så sorligt.
Hoppas du kan hjälpa mig.
MVH Alexa
|
 |
Bästa Alexa
Ditt problem behöver utredas neurologiskt innan en
psykologisk behandlingsmetod prövas. Kräv av din vårdcentral
att de skickar remiss till neurologisk klinik på närmaste
universitetssjukhus.
Där får du antagligen möta en neurolog och kanske också en
psykolog som utreder om minnesproblemet beror på stress
enbart, eller om det finns någon brist i hjärnans förmåga
att lagra minnen.
Ett litet tips så länge:
Minnen skapas av att man efter upplevelserna tänker och pratar om
(verbaliserar) upplevelsen. Så pröva gärna själv att, när
något händer som du vill minnas, repetera händelsen inom dig
genom att prata om den omedelbart efteråt, med någon annan
eller med dig själv.
Glömska skapas av motsatsen, att man direkt efter en
händelse byter fokus. Eller att man har sina tankar på annat
håll än det man just gör. Då beror minnesbristen på att man
inte varit 100 % närvarande. Men om du upplever att du varit
närvarande i de händelser du syftar på, och dessutom
samtalat om det skedda efteråt - och ändå glömmer, då är en
utredning absolut att rekommendera.
Hypnos är inte det första jag vill rekommendera. Återkom gärna när
andra orsaker än psykologiska är utredda.
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
Hej,
Jag är 35 år, intresserad av hypnos för social fobi, som
hindrar mitt liv.
Jag har lidit av social fobi och även panikångest/ångest sedan ca
10 år.
Innan dess hade jag inga problem alls att redovisa och delta
i diskussioner.
Något hände där...
Värst har jag tyckt rodnaden var men det har jag opererat
mig mot. Nu är det ångesten/nervositeten. Har upptäckt något
konstigt och det är att jag inte alls känner mig lika trängd
utomhus. Vet ej vad detta beror på...
Vill inte gå i KBT för att jag känner att jag inte vågar
utsätta mig för övningarna.
Vad tror du, kan hypnos hjälpa??
Tack på förhand!
Mvh Lisa
|
 |
Du bör
kontakta en behandlare i vårt register för att få en rättvis
individuell bedömning. Du skriver några viktiga ord som en
behandlare skulle ta fasta på i en intervju.
1. Att det började för ca 10 år sedan. Vad som hände då kan vara
viktigt att utforska. Hypnos kan vara ett hjälpmedel för att
komma åt "djupare" skikt inom dig än enbart samtal, men
terapeuten bedömer ändå om samtalsformen är tillräckligt
djup för att det ska öppna upp för utveckling och
förändring. Dina upplevelser i terapin får inte bli
överväldigande, och detta är något som våra terapeuter är
mycket duktiga på att dosera pga sin utbildning utöver
hypnos. I en analytiskt/utforskande inriktad terapi med
hypnos behöver du inte börja med övningar av det slag du
antagligen tänker dig ges i KBT. Övningar/hemuppgifter
kommer när du är mogen för det och det sker oftast på
patientens eget initiativ.
Hypnos kan underlätta för dig att hitta orsakerna både logiskt och
känslomässigt, förstå din ångestreaktion och dess
konsekvenser. Ångest är liksom rodnad oftast symptom på
bortträngda inre konflikter mellan känslor, tankar eller
behov. Genom att lära känna dig själv på ett djupare plan
kommer problemet successivt att lösas upp.
2. Utomhus fungerar du! Här finns sannolikt resurser man kan
använda i hypnos för att stärka din förmåga att ta in och
använda den frihetskänsla eller annat som du associerar till
att vara utomhus, och som du mår bra av.
Din beskrivning ger hopp, tycker jag.
/Susanna
|
|
Hej
Susanna!
Jag har ett stort problem och det är min sambo som för
närvarande har lämnat mig och vår 17 månaders son.
Han har sett foton på mig och mina ex i olika vågade positioner som
inte är trevligt för någon att se och det var ABSOLUT inte
meningen att han skulle titta på dom. Jag hade bara totalt
glömt bort att dom låg där.
Han kan inte glömma det han såg och mår dåligt varje gång han ser
mig naken eller när vi ska ha sex för han bara ser dom
bilderna framför sig.
Jag har försökt prata med honom men det hjälper inte. Det är så
dumt och onödigt alltihop och det är katastrof att han
lämnat sin familj på grund av detta.
Min fråga är: Kan hypnos hjälpa till att ta bort eller försvaga
hans minne av de här bilderna så att vi kanske kan börja om
från början igen?
Hoppas på ett positivt svar från dig
|
 |
Hej!
I ett sådant här fall rekommenderar jag inte hypnos förrän
möjligen efter att ni prövat samtalsterapi. Vad som kan
försvaga styrkan i dessa bilder är att han får möjlighet att
beskriva vad han känner för dig och er relation, och själv
fundera på vad som skulle kunna hjälpa honom. Hur han vill
att er relation ska se ut, och kanske få veta från dig vad
du uppskattar hos honom, även sexuellt. Kanske fundera över
egna tidigare erfarenheter, kanske inse vad svartsjukan
grundar sig i. Kan han tänka sig att stanna hos er utan
sexuellt umgänge tills vidare, för att känna vad ni båda
betyder för honom? Jag rekommenderar att ni går till en
par-terapeut först, sedan kanske han behöver tala ensam med
någon om vad detta väcker hos honom, men det kommer en
par-terapeut att rekommendera, om det ser ut att behövas.
Susanna Carolusson
|
|
Hej
Susanna, min fråga rör hypnos mot sockerberoende.
Jag har varit överviktig sedan barnsben, kämpat med min vikt
sedan dess och lyckats gå ner och stanna runt 73-81 kg. Förr
vägde jag runt 100 kg idag väger jag 80,6 tack vare att jag
rört på mig i flera år och har ändrat mitt förhållande till
mat. Jag tröstäter inte socker eller kolhydrater längre om
det inte verkligen brakar loss, då kan jag trilla dit men
det är sällan.
Jag är en passionerad och analyserande person och har otroligt lätt
till gråt i både glädje och sorg. Har haft bekymmer mentalt
under åren av min uppväxt men fick rett ut väldigt mycket av
det med olika psykologer.
Jag har däremot aldrig fått ruskat om det här med min
sockerkänslighet... alla de känslor som snurrar i mig, det
är nästan så att jag återupplever känslor från förr då jag
för jämnan gav vika så fort kakan når tungan. Skillnaden nu
är att jag inte får göra det, jag mår så fruktansvärt dåligt
om jag felar mot mig själv. Även om det nu gäller 3 munnar
sockerfri pepsi. Dom munnarna ger ett efterskalv på en
vecka. Jag får välja bort korv med vanligt bröd, pasta, ris,
potatis, popcorn, mackor.
Jag äter enligt LCHF då det är det enda som håller känslorna i
schack, men jag blir ledsen av att jag inte kan ha ett
normalt förhållande till mat. De andra i min familj kan fika
utan att behöva tänka på att vilja ha mer följande timmar,
min man kan ha en godisskål hemma utan att vidröra den.
Jag öppnar inte skåp jag vet att det finns godis i. Jag försöker
kompensera mitt sug med fett, då det direkt funkar som
dämpande.
Jag måste planera min vardag som en nykter alkoholist. Jag vill
kunna ha ett normalt förhållande till socker och
kolhydrater.
Finns det hypnos för att hitta min off-knapp till mitt beteende?
Eller anledningen till varför jag har det så jobbigt med
sockret? Jag vill gärna få kontroll över detta. Eller kunna
släppa tankarna och fungera normalt.
|
 |
Hej
Du beskriver ett typiskt sockerberoende, och det börjar bli
känt att det är precis lika starkt som alkoholberoende är
för alkoholister. Du tycks ha kommit ovanligt långt i den
insikten.
Min erfarenhet är att även med hypnos måste man på lång sikt ha
noll tolerans för socker mm, så som du har nu. Man kan med
hypnos stärkas i sin karaktär att avstå, genom inre bilder
av hur tomma och "giftiga" de snabba kalorierna är. På din
fråga om hypnos kan hjälpa dig kunna inta snabba kolhydrater
i måttliga mängder, är svaret: Troligen inte, men kanske
efter många år av hård avhållsamhet.
Din andra fråga handlar om orsaken till sockerberoendet och om
hypnos kan hjälpa dig få insikt om sådant. Jag har sett fall
där man med hjälp av hypnos hittar situationer från
uppväxten då socker givit en ångestlindrande effekt, så att
man stått ut med situationer man kanske ville protestera
emot. I dessa fall har man ansetts vara ett alltför argt
barn, så sockrets lugnande effekt har förstärkts, då det
dämpat såväl ångest som temperament.
Men tyvärr, efter att ha rådfrågat kolleger i hela världen i denna
fråga, så förefaller sockerberoendet vara som ett
alkoholberoende, och alla som haft alkoholism i sin närhet
vet att djup självinsikt om alkohol som en ångestlindrande
drog, underlättar, men hindrar inte återfall. Samma gäller
för sockerberoende. Din självdisciplin är nog nödvändig.
Kroppen kan emellertid ställa om sig med tid. Ju fler år av
självdisciplin som går, desto lättare blir det för din kropp
att släppa suget efter mer. Jag har sett exempel på
alkoholister som kan ta ett glas vin en kväll, utan att
känna sug efter mer, efter total nykterhet under hela 8 år!
Med socker är det förstås svårare, det finns överallt. Men mycket
tyder på att man under avhållsamhetsåren hittar andra sätt
att hantera underliggande oro, rastlöshet eller andra
bortträngda känslor.
/Susanna
Carolusson
Hej
Susanna,
Jag tackar så hemskt mycket för ditt svar. Det känns
härligt på ett sätt att få höra det ifrån någon
utomstående, att jag är just sockerberoende.
Det känns ljust nu när jag vet vilket alternativ jag
måste välja. Nu får jag stålsätta mig och
förhoppningsvis kommer alla tankar om sockret och
ledsamheten av att vara utan försvinna med tiden. Det
känns hanterbart!
Så *Tusen tack* för din hjälp!
|
|
Hej!
Jag är 19 år och känner mig hjälplös. Det handlar om svek,
skuld och skam. Kort sammanfattat; Jag svek en vän genom att
inte närvara under hennes "Adjö-Fest" inför en lång resa i
Asien.
Jag prioriterade annat och det ångrar jag. Jag hann inte be om
ursäkt eller klargöra för henne hur hjärtlöst det var av mig
- innan hon redan var iväg.
Jag började direkt att må pyton varje gång hon kom på tal.
Till sist stod jag inte ut mer och skickade iväg ett långt
mail till henne, försökte beskriva hur jag kände. Hon skrev
tillbaka, saker som: "Ditt brev värmde...", "men jag är inte
långsint" och "Du känner skuld i onödan". Trots denna
positiva respons fortsatte jag att må skit. Jag försökte
dölja min nedstämdhet och skuld. Jag undrade: Varför mår jag
så dåligt nu, man har ju svikit folk förr? Jag vet att hon
varken blev ledsen eller sur, bara lite besviken och satte
mig i ett lite kallare vän-fack, suckade och fick den där
"jaha, nu vet jag var jag har dig"-känslan.
Nu hatade jag helt plötsligt mitt mail, för att jag sagt helt fel
saker.
Jag hade allt planerat då vi skulle träffas; hur jag skulle
låta samtalsämnet komma fram smidigt, säga allt det där jag
hade tänkt på, det som skulle lätta mitt samvete och göra
mig "normal". Sedan skulle vi kramas. Detta skedde också.
Problemet är att skulden/nedstämdheten inte går bort. Jag
har inget mer att säga henne och vi har umgåtts ett antal
gånger efter hennes hemkomst.
Varför går inte skiten bort? Vad är det för process som har satt
igång i psyket och vägrar försvinna? Hjälp...
Mvh
Petter
|
 |
Hej Petter
Du beskriver en samvetsångest som verkar orimligt sträng.
Människor är inte perfekta och att prioritera annat än en
fest är ingen oförlåtlig synd, det inser du säkert med ditt
förnuft. Om hon tog lite illa vid sig, betyder du tydligen
mycket för henne, eller så är hon väldigt självcentrerad.
Hennes respons på ditt förlåt tyder ändå på att du
återupptagits till den varmare inre vänkretsen igen, om du
nu verkligen hamnade utanför ett tag.
Om det inte hjälper dig att tänka mer tolerant mot dig
själv, behöver du fundera på varför du är så hård mot dig
själv. Du kan ta hjälp av våra behandlare, om du har råd.
Med hypnos kan man komma åt djupare orsaker till samvete och
självbild. Du har ju annars rätt ålder för att få vända dig
till Ungdomsmottagningen där du bor.
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
Hej
Susanna!
Jag hittade dig på hypnosföreningen och behöver råd.
Jag är i desperat behov av att lära mig hantera min oro och ångest.
Har alltid varit ett "oroligt barn" som måste ha full
kontroll på vad som komma skall. Under tonåren förvärrades
det hela; jag fick prestationsångest, vaknade på nätterna
och kräktes och gick ner i vikt då matlusten försvann. Sedan
dess har jag alltid haft magkatarr och min mage är
stresskänslig. Jag hamnade i en depression när jag var 19
eftersom jag då reste ensam utomlands i ett par månader. Jag
fick vansinnig hemlängtan. När jag kom hem gick det så långt
att jag knappt vågade gå utanför dörren eftersom min mage då
kollapsade och mina tankar blev väldigt mörka. Min mamma
ringde då en psykolog och bad mig gå dit.
Nu för tiden (jag är 26 i år) har jag fortfarande magkatarr och
dras med oro hela tiden, som då och då mynnar ut i
fruktansvärda ångestattacker. Jag kan inte hantera
förändringar eftersom jag då automatiskt föreställer mig det
värsta som kan hända. Jag behöver därför hjälp att tackla
den här problematiken, framförallt nu då jag står inför att
söka nytt jobb vilket oroar mig dygnet runt.
Jag har gått i kognitiv terpai i flera omgångar och gör det även
nu, men jag känner inte att det biter på mig. Jag behöver ta
till det "tunga artilleriet".
Jag vill så gärna få omgående hjälp med detta men vet inte om det
finns hypnotisörer som specialiserat sig på ångest och oro?
Oerhört tacksam för svar.
Mvh/ Johanna
|
 |
Hej Johanna
Först; det är angeläget att på vår hemsida upplysa om att
begreppet hypnotisör är vilseledande - det ger intrycket att
hypnos kan bota symtom som annan behandling inte biter på.
Den psykolog du går hos kanske använder mindfulness, en
metod som delvis har sina rötter i hypnos. Om det är så,
kanske du skulle uppleva att hypnos inte tillför något
speciellt nytt. Det är också viktigt att ta upp ditt
missnöje med behandlingen hos din aktuella psykolog, så att
ni får prata igenom vad som saknas och om ni kan ändra
inriktning eller om psykologen kan förtydliga hur han/hon
ser på ert samarbete. Ett sådant samtal kan resultera i att
behandlingen tar fart och känns trygg eller att båda är
överens om att en annan behandlare kan ha något annat att
tillföra.
Naturligtvis måste du inte inhämta samtycke för att avsluta en
terapi, men man vinner alltid på att våga vara tydlig.
Hypnos är ju ingen mirakelmetod, sådana finns inte annat än
på kort sikt. Våra behandlare använder kognitiva metoder och
dynamiskt utforskande i en kombination som passar den
enskilda patienten. Hypnos provas ut tillsammans med dig och
ger effekt genom att man når ett fördjupande, förstärkande
tillstånd.
Du frågar efter någon som specialiserat sig på ångest och oro.
Eftersom ångest och oro är ett stort problem för de flesta
som söker terapi, så är alla psykologer och psykoterapeuter
väl utbildade för just sådan behandling. Men, som du
erfarit, så kan alla inte hjälpa alla. Och ibland krävs
många års relation med en och samma terapeut för att
livslång otrygghet ska kunna repareras i en behandling. Så:
prata med din aktuella psykolog om ditt behov av en annan
behandling och om ett sådant samtal inte leder till
förnyat/förstärkt förtroende kanske det ändå är läge att
begära en avslutning, eller vad ni har kommit överens ska
gälla för att avsluta. Att summera eller på annat sätt
avsluta alternativt boka en uppföljningstid, ingår som en
viktig del av terapin.
Om du sedan vill söka någon av våra behandlare, se
behandlarregistret. Med din
problematik bör det vara en psykoterapeut.
/Mvh
Susanna Carolusson
|
|
Hej
Susanna.
Jag är 35 år bor i (...). Bor med sambo och våra två barn.
Nu ska jag försöka berätta vad som är mitt problem och vad
som har hänt i mitt liv.
Jag kommer från (...). Vi är fyra syskon. När jag var liten drev
far och mor ett jordbruk. När jordbruket gick dåligt dåligt
började far dricka alltmer och blev aggressiv. När vi gjorde
nånting som han tyckte va fel så tog han tag i håret och
ruskade om en. Min äldre bror har alltid varit stökig och
när han blev äldre så börja han och far slåss, när han var
full.
Min äldre bror har förgripit sig på mig och när jag efter ett tag
sa ifrån fortsatte han med att förgripa sig på vår syster.
...
1995 flyttade jag till (...). 1999 började jag få panik, det blev
bara värre. Jag fick kontakt med psykiatrin och började gå
till en psykoterapeut.
Dit gick jag några år och det har fått mig att förstå mitt problem
men inte leva med det. Jag har ångest, svårt att åka färja
och alla situationer som jag inte kan gå ifrån (t.ex. flyg,
hissar, teater, osv.). Jag är rädd att jag ska ta livet min
sambo bland annat. Det här har gjort mig isolerad, jag orkar
snart inte leva med det här. Kan ni hjälpa mig?
Mvh NN
|
 |
Hej
Du skall söka mer hjälp. Vänd dig till psykiatrin igen och
be att de remitterar dig till en psykoterapeut som är van
att behandla posttraumatisk stress, eventuellt komplex
sådan. KBT räcker inte i ditt fall, troligen inte heller
enbart insiktsgivande samtal. Det har du fått och det har
sannolikt lindrat paniken, men ångest är kvar. Hypnos är en
bra metod för traumabearbetning och det finns liknande
metoder, som kan ha andra namn. Om regionen där du bor
saknar den kompetensen, så brukar det kunna fungera med s.k.
"Riksavtal". Då skriver en läkare en remiss till en
mottagning i närmaste större stad där kompetensen finns. I
våra storstäder finns specialiserade terapeuter och du kan
återkomma om du vill veta hur man hittar en sådan
mottagning.
/Susanna Carolusson
|
 |
Hej
Jag är 20 år har jobbat lite efter studenten. Men för 1 år
sedan blev jag riktigt dålig i min mage, jag har inte jobbat
något under detta året.
Jag har varit hos läkaren flera gånger men dom hittar ingenting.
Jag blir dålig i samband med att jag tänker för mycket på
många saker, jag blir stressad. Jag får panik i folkmassa,
klarar knappt av att stå i kö, blir stressad av att vänta.
När det finns de saker som jag inte vill eller orkar startar
mina mage direkt och det blir så att jag får gå på toa jätte
ofta.
Detta har blivit ett stort problem och det påverkar mig och min
killes förhållande. Jag vågar inte söka jobb med en mage som
denna. Fungerar hypnos mot detta?
Ser fram
emot svar
Mvh J
|
 |
Hej J.!
Du bör först vända dig till en gastroenterolog
(magtarmspecialist). Återkom om var du bor så kan jag tipsa
om var sådan specialist finns, annars - vänd dig till
närmaste universitetssjukhus, fråga medicinmottagningen om
man behöver remiss för att få komma till magtarmspecialist.
Eller be din allmänläkare/vårdcentralsläkare/distriktsläkare
remittera dig till en magtarmenhet, så att du blir lite
noggrannare utredd. Allt du skriver tyder på att magen
reagerar på stress, men det kan ändå vara bra att ha det
fastställt. Psykologisk behandling/psykoterapi med möjlighet
att använda hypnos som stress- och ångestlindrande metod
brukar fungera väl hos patienter med stresskänslig mage. Se
behandlarregistret, så hittar du våra hypnoskompetenta
medlemmar.
/Susanna
Carolusson
|
 |
Hej
Susanna,
Jag har en
fråga jag hoppas du kan hjälpa mig med. Jag blir lätt
generad och röd i ansiktet i vissa situationer, vilket är
ett problem för mig. Jag blir röd i ansiktet utan att känna
mig generad eller tycka en situation är pinsam. Det händer
mest på jobbet eller hos olika myndigheter som bank, läkare
med mera. Ibland kan jag sitta och tänka "nu är jag helt röd
i ansiktet, varför? Inget är ju pinsamt med denna
situation".
Det hela känns så konstigt för jag är en vuxen människa, 30 år, som
är väldigt social, har många vänner och känner mig säker på
mig själv. Men i vissa situationer så blir jag blossande röd
i ansiket och det gör mig så frustrerad. Det hindrar mig
från att ge ett seriöst intryck på jobbet med mera.
Samtidigt kan jag ha föredrag inför 200 personer och tycka
det är okej, vilket gör det hela lite konstigt.
Mest blir jag röd om jag blir tillfrågad något på jobbet, om jag
ska förklara någonting, berätta något eller förklara mig.
När jag var yngre kunde jag blir blossande röd i ansiktet av
att handla på ICA....det blir jag inte längre dock.
Så tror du att hypnos kan vara något för mig? Kan det minska
att jag blir generad över ingenting?
Tack för ditt svar;
Sofi
|
 |
Hej Sofi,
Jag
rekommenderar dig att träffa någon av våra behandlare som
kan jobba både med autonoma reaktioner och på djupet. Det
krävs nämligen en djupare intervju helst med hypnos som
hjälpmedel att få fram orsaken. Ditt brev ger anledning till
två hypoteser: Den ena orsaken kan vara följande: Den
ytterst svaga, men dock helt normala anspänning som det
innebär för dig att vara i de informerande situationer du
beskriver, kan ge en adrenalinhöjning med åtföljande
blodkärlsreaktion. Och kanske råkar du ha en hy som är ljus
så att reaktioner syns mer än hos de mer pigmenterade. En
annan förklaring kan vara följande: Du är en logisk och
rationell person, som vet att anledning till genans inte
finns. En omedveten del av dig kan ändå uppleva en genans,
som kan hänga samman med upplevelser från barndomen, då man
inte har ett utvecklat logiskt tänkande, utan har oerhört
lätt att ta åt sig eller känna sig generad för något som
vuxna ser som en bagatell. Om det finns något sådant kan du
säkert få hjälp med det.
Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Har under hela mitt liv haft problem med att uttala "R" på
rätt sätt och blev lite smått hoppfull om att det kanske kan
lösas med nån form av hypnos? Vad tror ni om detta, kan det
gå och vem ska jag då kontakta?
Hälsningar, A.
|
 |
Hej A.
Om du har en psykisk blockering dvs en omedveten övertygelse
att du inte kan säga R på det sätt man försökt lära dig, så
kan hypnos vara ett sätt att hitta en avkopplande annan väg
till konsten, än den väg du använt i tidigare försök. Om det
istället beror på någon neurologisk oförmåga i din
tungmotorik, t.ex. i hjärnans centrum för motorisk styrning
av tungans rörelser eller lokalt i tungan så kan det vara
svårt att avhjälpa med hypnos. Har du prövat att vända dig
till en logoped?
Du kanske borde börja där innan du prövar hypnos. Kontakta
då vemsomhelst i behandlarregistret, de flesta av våra
medlemmar bör ha redskap för denna typ av terapi.
/Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag undrar över hypnos som behandling. Jag har nämligen gått
några gånger till en psykolog och försökt komma över en
otrohet som jag var med om. Jag känner att jag gör några
framsteg men jag kan verkligen inte komma över tjejen som
min pojkvän var otrogen mot mig med. Varje gång jag tänker
på henne så är jag tillbaka på ruta ett igen vilket känns
väldigt hopplöst. Jag undrar om det finns möjlighet att
"radera" henne från mitt minne, vilket jag tror är det enda
sättet för mig för att kunna komma över det som hände?
Mhv /S
|
 |
Hej S!
Svaret är nej, om du hoppas att någon sorts
avprogrammeringshypnos ska radera en vetskap. Att du plågas
av tanken på henne kan bero på så mycket: svartsjuka, dvs
rädsla att bli utkonkurrerad, ilska mot din pojkväns svek
och din egen hjälplöshet, utanförskap och/eller gamla
mönster från ditt liv; skola, egen uppväxt, relationen
mellan dina föräldrar och dig, eller annat. Det du
eventuellt kan komma längre med än i samtal är om hypnos kan
hjälpa dig hitta djupare skäl till att du har svårt för att
våga se framåt och lita på din pojkvän. Om du hittar djupare
orsaker är det lättare att lägga upp behandlingen för hur du
ska bearbeta sådant och känna ditt värde i relationen till
din pojkvän.
Mvh
Susanna
|
 |
Hej
Susanna!
Jag har lidit av social fobi och även lite
panikångest/ångest länge. Den sociala fobin går lite i
perioder och är mycket bättre nu än tidigare. Jag är lite
blyg men brukar inte ha problem med att delta i diskussioner
etc. Det stora problemet för mig är rodnad, röda fläckar på
halsen och ansiktet i sociala sammanhang och detta har lett
till undvikande av vissa situationer. Det inga problem för
mig att träffa folk på kvällen eftersom då syns inte min
rodnad lika mycket. Har gått i kortare KBT-terapi men inte
blivit så mycket bättre, helt enkelt kanske för att jag inte
kunde utsätta mig för de "värsta" sakerna, som t.ex. äta
lunch ute.
Vad tror du, kan hypnos hjälpa mot social fobi eller är jag
kanske ett hopplöst fall eftersom jag haft detta så länge?
Mvh
S.A.
|
 |
Hej S.A.
Det verkar troligt att KBT bara hjälpte för just det som du
vågade exponera dig för och därmed övervinna. Eftersom du
uppnått en viss förbättring redan finns det all anledning
att tro att det går att påverka även återstående besvär. Det
motstånd du har mot att utsätta dig för de situationer som
du nu önskar bemästra kan utforskas i hypnos. Du kan även få
hjälp att utsätta dig för exempelvis lunch ute, men det kan
vara lättare att först göra det i din fantasi, i hypnos hos
terapeuten. Hypnosen kan då hjälpa dig i två avseenden,
beroende på vilken metod du och terapeuten kommer fram till
är ämplig för dig:
1. Utforska vad du känner och tänker som får kroppen att reagera,
vad det är som generar dig (om genans är vad du känner), när
och hur besvären började och bearbeta utlösande händelser
"retroaktivt"; det finns hypnoanalytiska metoder för det.
2. I hypnos uppleva lugn och acceptans och föreställa dig en social
situation som du vill kunna vara i, och känna dig bekväm,
med eller utan rodnad.
Förlägenhet och blygsel är mycket vanligare än folk tror, men de
flesta får mindra synliga symptom än du: lite hand-darr,
svettningar, torr hals och harklingar, höjd puls och
hjärtklappning. En annan fråga som du också kan ta upp i en
behandling, är varför rodnad inte får synas. Symptomen
väcker ju i realiteten snarare sympati än antipati hos
omgivningen om dom ö.h.t. märker något. Svaret på den frågan
kan för många handla om en känsla att avslöjas, och vad det
handlar om kan också utforskas och hanteras med hjälp av
psykoterapi med hypnos.
Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag behöver få all hjälp jag kan få i att få svar på en
fråga.. Är det farligt eller fel att kombinera KBT med
hypnos?? Det är väldigt viktigt för mig att få svar på den
frågan så fort som möjligt. Det jag menar med att kombinera
är att man går på kbt samtal 1 gång i veckan och sen kanske
hypnos bara 1 gång under den här perioden som man går på
samtal.
Tack för hjälpen
Hälsningar/ A.G.
|
 |
Hej A.G.
Om du inte redan har en terapeut som kombinerar kognitiv
terapi med hypnos, så vill jag varmt rekommendera att du
söker dig en sådan. Kombinationen är suverän. Det är alltid
lite mer komplicerat att gå hos olika terapeuter, så det får
du ta upp med dem, om de vill samarbeta med dig på det
sättet du beskriver. Samtalsterapi bör ju handla om det man
hittar med hjälp av hypnos och hypnosen fördjupar
känslomässigt det man samtalar om på en mer kognitiv nivå.
Men de flesta psykoterapeuter som kan hypnos kan också arbeta
kognitivt. Vi arbetar med en kombination av KBT,
insiktsterapi och hypnos, i den kombination som passar
patienten. Hypnos innehåller många av de förhållningssätt
som senare kom att tas upp i de metoder som går under namnet
KBT.
Susanna Carolusson
|
 |
Hejsan
Har nu länge undrat om hypnos skulle kunna hjälpa mej. I
hela mitt så har jag haft löjligt lätt att gråta. När någon
höjer rösten. När jag ska försvara/förklara en händelse som
jag varit inblandat i. Om någon tycker lite synd om en. På
barnens kvartsamtal. När chefen vill prata om något osv.
Folk säger att det gör inget och att det är ett gott hälsotecken...
Men det är så jobbigt. Min mamma har samma problem, men jag
är nog värst. Fast jag har lika lätt att skratta, och det
vill jag kunna :) det smittar ju av sig men med gråt och
tårar tycker folk "synd" om en.
Tacksam för svar om hypnos eller något liknade skulle kunna hjälpa.
Hälsningar Rödögd jämt ( nästan )
|
 |
Det brukar
vara tvärtom, folk söker behandling för att nå sina känslor.
Du är med din tillgång till känslor förmodligen väl garderad
mot depression och ångest. Du berörs av livet, starkt och
intensivt. Vad du egentligen ber om är att bli lite
"avtrubbad", så som de flesta faktiskt är. När kvinnor är
gravida och när män får barnbarn brukar de reagera som du.
Vems är problemet? Om de som tycker synd om dig upplever detta
betungande kan du ju bara tala om att det inte är sorgligt
och tungt, du är bara så intensivt sensibel av naturen. Du
kan tala om att tårarna lätt rinner på dig, men att det inte
är synd om dig alls. Min mening är att du är stark som har
ett så intensivt närvarande känsloliv. Många utvecklar sin
känslighet med hjälp av hypnos och upplever det positivt att
kunna vara lättrörda.
Många i vår förening skulle nog hellre hjälpa dig att uppskatta dig
som du är, men om det ändå är viktigt för dig att stålsätta
dig bättre så kan man pröva visualiseringar i hypnos för det
ändamålet.
Så rent tekniskt är det antagligen möjligt, men är det etiskt att
påverka dig så? Det är en fråga du får dryfta tillsammans
med en eventuell terapeut från vårt register.
Vänligen,
Susanna
|
 |
Hej!
Jag har ett spänningssyndrom sannolikt orsakat av stress i
kombination med tidigare hjärnskakning. Diagnos:
Spänningssyndrom
Händelser som sannolikt kan ha påverkat: Fall i skidbacke –
hjärnskakning med kortvarig medvetslöshet. Efter fall i
skidbacke och med intensivt arbete (ca 1,5 tjänster) framför
terminal (8 -10 timmar om dagen) med glasögon som inte varit
anpassade, protesterade kroppen med huvudvärk > migrän och
svårigheter med synen.
Nuvarande status: Jag känner mig lite bättre när jag vaknar på
morgonen. Men jag påverkas av minsta lilla stimuli utifrån
och dagen blir därför mer och mer komplicerad.
Jag får direkt spänningar i käkpartiet, runt ögonen och får yrsel i
samband
med att jag exempelvis: Gör mycket långsam promenad på plan
mark. Pratar med personer. Hör andra prata runt omkring mig
(bakgrundsbrus). Fokuserar (läser). Ljus och rörelser.
Det är mycket små stimuli som får hjärnan att överreagera och
stresströskeln är nu oerhört låg.
Den stress jag utsatt mig för under vintern 2010 och det jag sedan
upplevt har naturligtvis skapat någon slags
försvarsinställning i hjärnan. Dessa nya ”hjärnrutiner” har
fått starkt företräde i förhållande till de hjärnrutiner som
fanns före stresspåverkan. Stress > (leder till) spänningar
> smärta > rädsla > spänningar (cirkeln är sluten).
För att komma någon vart tror jag att denna ”onda cirkel” måste
brytas. Eftersom stresströskeln är så fruktansvärt låg tror
jag att man kunde manipulera stresströskelns nivå.
Med hypnos kan man styra en del funktioner i hjärnan och det går
att lägga in blockeringar, exempelvis mot smärta i samband
med operationer. Skulle man då kunna lägga in blockeringar
för de nya ”hjärnrutinerna” (som skapats under stark stress)
och på så sätt få hjärnan att arbeta
efter de gamla rutinerna istället (det som gällde före). Kan
man på så sätt höja stresströskeln?
N.N.
|
 |
Hej N.N.
När hjärnan
protesterar så markant mot utifrånkommande intryck, så är
det ett symptom på att återhämtningen varit otillräcklig.
Detta symtom ser man efter hjärnskakning där man ignorerat
behovet att utestänga intryck och vila, men även efter
långvarig stress utan tillräckligt frekventa semestrar,
dagar med avkopplande sysselsättning, god sömn, mm.
Utmattning och utbrändhet ger likadana symptom som de du
beskriver att din son har. Både med eller utan hjärnskakning
kan dessa symptom uppstå och i hans fall kanske symptomen
beror på både hjärnskakningen och arbetsstress. När vi
arbetar med hypnos i sådana fall, gör vi det med den största
respekt för symptomens innebörd - nämligen att den drabbade
måste slappna av, vila mer, oftare och lyssna på kroppens
nej. Den psykoterapeutiska delen i terapin handlar om att
kunna behålla självförtroendet i en sådan åtgärd, och det är
en viktig del av behandlingen, eftersom många lägger en stor
del av sitt självförtroende i arbetsframgång. Man kan
således inte höja stresströskeln med hypnos, eller rättare
sagt, man skall inte, för om man lyckades skulle det medföra
en risk att man förnekar signalerna och kör över sig själv.
Människans biologiska behov av att varva utåtriktat
engagemang med inåtvänd vila är mycket viktig att
respektera. Hypnos kan vara till hjälp för att snabbt lära
sig nå den nödvändiga djupvilan, återhämta sig genom den
djupa vila och inre harmoni som man kan hitta m h a hypnos,
och på så sätt läka i den takt som är möjlig. Jag utgår från
att hjärnskakningen är utredd, så att det inte också finns
en skallskada. Om detta är oklart, behövs en remiss från
läkare till lämplig neurologmottagning, innan psykoterapi
med hypnos skulle vara aktuell. Inte för att skallskada
hindras hypnos, tvärtom, utan för att man då vet vad man har
att ta hänsyn till i behandlings-planeringen.
Susanna
Carolusson
|
 |
Hej!
Jag har i hela mitt vuxna liv haft svårt att kontrollera
mitt drickande. Mitt problem är att jag inte kan sluta
dricka när jag väl börjat. De senaste 6-7 åren dricker jag i
snitt 2 flaskor vin om dagen. Jag dricker väldigt sällan
före kl 17 (3-5 ggr per år), då det skulle kännas konstigt
(”bara alkoholister dricker dagtid” är inbyggt i mig). Inte
ens under livets svåraste stunder har jag brukat alkohol
dagtid. Min fru och vänner har nästan aldrig haft problem
med mitt beteende, då jag ofta uppfattas som en kul kille
när jag blir berusad. Jag och min fru pratar ofta om detta,
och hon säger att om jag uppfattar det som ett problem, så
måste jag hitta lösningen själv, för hon kan inte vara min
kontrollant. Hon är klok och vi är eniga. Jag blir dock seg
dagen efter, och längtar verkligen efter att kunna
kontrollera intaget då jag vet att hög konsumtion som min är
mycket skadlig. Jag bestämmer mig nästan varje dag för att
”idag skall jag inte dricka något”, men det är nästan aldrig
som jag lyder detta. På kvällen tänker jag ändå att ett
litet glas vin skulle smaka gott, fast jag i den stunden är
full medveten om att jag inte kommer lyckas hålla mig till 1
eller två glas.
Jag har alltid skött mitt arbete, lever ett ganska privilegierat
liv. Jag vet att jag av många anses vara en mycket trevlig
och pålitlig kille.
Jag inser att jag har STORA alkoholproblem och Jag vill VERKLIGEN
kunna bestämma själv om och hur mycket jag skall dricka.
Eftersom jag kan kontrollera suget på för- och eftermiddagen
utan några som helst problem så känns det som om förmågan
att kontrollera suget finns någonstans i hjärnan, så därför
har jag funderat på om hypnos kan hjälpa mig. Vad tror du?
Mats
|
 |
Svar:
Nej, hypnos räcker inte för att bryta en sådan stark
alkohol-ovana. Det kan bli aktuellt senare när du märker att
du behöver psykologiskt stöd att hitta ett nyktert sätt att
leva och insikt om orsaken, om det handlar om
självmedicinering mot något ångestskapande i ditt inre. Du
har rätt i att beroendet sitter i hjärnan, och där sitter
både abstinensen och den oro som du inte förmår stå ut med,
när du försöker avstå vin efter klockan 17. Det krävs en
massiv långsiktig insats med professionellt stöd. Först en
alkoholklinik med vana att hantera dessa frågor. Dit vänder
sig många sådana som du. Många alkoholmissbrukare är
skötsamma disciplinerade människor som dricker på bestämda
tider eller i perioder då det inte stör arbetet. 2 fl vin
per dag kanske t.o.m. kräver att du avgiftas, som en start.
Susanna
Carolusson
|
 |
Jag undrar
om ni kan hjälpa mig. Jag har sedan barnsben haft en
onormalt stor rädsla för att kräkas och för magsjukor i
allmänhet. Både när andra mår illa och när jag gör det
själv. Jag har kunnat hålla detta under kontroll hela mitt
liv och inte tänkt på det förrän jag har mått illa, men nu
sedan jag fick barn som hade magsjuka i vintras och då även
jag smittades så har min rädsla eskalerat otroligt. Nu
tänker jag på magsjuka vansinnigt många gånger om dagen och
vet inte hur jag ska sluta. Jag har gått i terapi via
vårdcentralen men känner inte att den har hjälpt nämnvärt.
Jag bara MÅSTE bli av med detta nu och denna fruktansvärda
ångest som förföljer mig varje dag i mitt liv. Även om jag
numera kan övertyga mig själv att jag faktiskt inte är rädd
så kommer ändå tankarna på det HELA tiden och jag blir snart
knäpp känns det som. Har ni någon behandling, hypnos eller
vad som helst som kan hjälpa mig? Mycket tacksam för svar.
Svea
|
 |
Hej Svea
Ta gärna kontakt med någon av våra medlemmar, men känn dig
för i intervjun, för alla personer stämmer inte med alla. Du
har hamnat rätt om du känner dig sedd, rätt uppfattad och
lyssnad på. Dina symtom kräver tålamod, det finns ingen
"quick fix" för dig, vågar jag påstå när jag läser ditt
brev.
Alla kan hypnotiseras, men alla har mer eller mindre omedvetna
försvar mot att arbeta djupt med sitt inre, för det är en
psykologisk behandling detta, inte en medicinsk.
Susanna Carolusson
Tack för svaret. Har ni någon medlem som är lite mer
specialiserad på fobier och ångestproblematik?
Svea
Min syn på ångest och depression är att de är symptom,
inte sjukdomar. Ångest betyder helt enkelt rädsla som
vuxit sig så stark att den känns obegriplig. Depression
kan i ditt fall vara ett resultat av att du känner dig
trött och uppgiven över att ha denna rädsla och det kan
även finnas djupare föreställningar om din egen oförmåga
att påverka. Din personlighet, din bakgrund, din bild av
dig själv, dina föreställningar om vad du kan påverka
och din förmåga att slappna av, är sådana faktorer som
din behandlare ska känna att hon/han förstår sig på och
därmed vet han/hon hur samtal och hypnos ska läggas upp.
Detta är en process som inte alltid är så lätt att
beskriva i ord. Så mitt råd ovan kvarstår.
/Susanna
|
 |
Hej
Susanna,
Jag skulle vilja fråga om det går att tillämpa hypnos mot
anorexi. Saken är den att min dotter har haft sjukdomen
Anorexia nervosa i 13 år och tillbringar för närvarande sin
tid på en psykriatrisk avdelning. Hjälpen som hon får där
mot sin sjukdom är ej tillräcklig. Vi som föräldrar ser att
hennes psykiska/mentala tillstånd försämras med åren. Vården
i all ära, men hantera den här typen av problem klarar man
ej. Jag skulle gärna vilja höra om det är värt att prova
hypnos på henne.
Tack på förhand,
Bekymrad pappa
|
 |
Svar till
"bekymrad pappa":
Som förälder är det oerhört smärtsamt att se sitt barn sitta
fast i destruktiva mönster, så jag förstår din förtvivlan.
Tålamod är viktigt och att ta ett steg i taget. Min egen
erfarenhet, och kollegers, är att så långvarig anorexi tyder
på ett starkt kontrollbehov som är mycket envist.
Man känner sig bara trygg när man har stenhård disciplin på sig
själv. Om man börjar ge efter för normal lust att äta,
kommer ångesten smygande och tar snart över så att man
återfaller i tvångsmässigt svältande.
När det går för långt uppstår risk för kroppsliga skador,
undernäringen skapar nya problem.
En tids sjukhusvistelse brukar vara nödvändig för att man ska
tvingas inse att man överlever även om man äter, att man har
ett skydd (avdelningspersonal) mot panik och skräck, även om
man äter, att det ö.h.t. går att leva och äta mer normalt.
Sjukhusvården är sällan tillräckligt bearbetande för ett
långsiktigt resultat utan bara nödvändig för att bryta en
nedåtgående spiral och - krasst - rädda livet.
Därefter brukar behandlingshem diskuteras. Jag vet att man har
dokumenterat
goda resultat på MHE-kliniken i Mora och en del av
personalen där har både psykoterapi- och hypnosutbildning.
En sådan vistelse och de uppföljningsbesök som brukar följa,
stabiliserar ett normalt ätbeteende. Detta räcker för många,
men inte för alla. Jag har haft flera patienter som efter
sin behandlingshemskontakt behöver en lång tids psykoterapi
för att på sikt få en starkare tillit till egna känslor,
kroppsliga behov och att kunna njuta. Det räcker alltså inte
alltid att ändra sitt ätbeteende och få klart för sig att
det är möjligt, en del behöver mer djupgående samtal gärna
med hypnos, eftersom man når grundläggande behov med sådana
metoder. Men jag rekommenderar alltså följande ordning:
1. Sjukhusvistelsen och den här- och-nu-orienterade
behandling den oftast
innebär. Kroppen i fokus.
2. Behandlingshem för att stärka förmågan att få nya rutiner
och attityder
i sin kosthållning.
3. Om det behövs: Psykoterapi gärna med hypnos,
kroppsorienterad
psykoterapi, bildterapi eller symboldrama. Vi arbetar på
samma djupgående
sätt.
Susanna
|
 |
Hej!
Jag mailade Fredrik Praesto ang min epilepsli. Jag menar den
sitter i hjärnan-skulle det gå att under hypnos få den att
försvinna? Jag säger varje dag om o om igen " jag är frisk -
inga fel på mig - jag är helt frisk" Men hittills inte
fungerat... Han svarade att man nog borde vara försiktig med
hypnos i samband med epilepsi? Ville att jag skulle kontakta
er.
Vad anser ni. Kan jag bli hjälpt genom hypnos? Vad vänder
jag mig då?
Tack på förhand!
vänligen N
|
 |
Hej N
Bra att du vänder dig till vår förening med såväl medicinskt
som psykologiskt kunniga medlemmar. Presto är en
underhållningshypnotisör och är förhindrad i lag att
behandla sjukdom med hypnos.
Jag arbetade på 80-talet med många epilepsipatienter som kom
på remiss från en neurologiprofessor i Göteborg och jag har
alltsedan dess tagit emot enstaka sådana patienter för
hypnos. Vi är flera medlemmar med liknande goda erfarenheter
av att hypnos kan hjälpa. Jag vet att ytterligare en
psykolog , specialist i neuropsykologi i Göteborg sett att
hypnosliknande metoder (avspänning och visualisering) hjälpt
patienter med epilepsi. Jag har även hjälpt min son att
lindra sina ep-anfall.
Om du har fått en diagnos och en undersökning som visat
förhöjd EEG-aktivitet i vissa områden av hjärnan så anses
epilepsin orsakad av just detta. Det finns också människor
som får epilepsiliknande kramper utan att de har avvikande
EEG i vanliga fall. I sådana fall kan man anta att anfallen
utlöses helt av psykisk anspänning. Båda grupperna är
hjälpta av att lära sig metoder för att hantera och/eller
analysera vilka känslor och situationer som utlöser
epilepsianfall, att lära sig hypnos för att känna av
förvarningarna, kunna lugna begynnande anfall och i vissa
fall, kunna skjuta upp anfall.
Vi har alltså klinisk erfarenhet som visar att epilepsi kan
påverkas, men inte statistiskt dokumenterade resultat. En
behandlare måste bedöma om och hur hypnos kan vara till
nytta för just dig.
Vänd dig till psykoterapeuter i vårt behandlarregister. Du
kan också kontakta någon ur kandidatregistret, men då
förutsätts att kandidatens handledare är bekant med
hypnosmetoder vid epilepsi.
/Susanna Carolusson
|
 |
Hej
Jag har problem med att min son har ljugit sig igenom halva
sitt liv. Nu är han 18 år och ljugit om stölder han
uppenbart har gjort. Nu senast har han stulit en större
summa. Frågan är om man kan få fram sanningen genom hypnos
och ev ändra hans beteende samtidigt.
Anonym
|
 |
Hypnos är
av underordnad betydelse i detta fall. Han och troligen hela
familjen behöver hjälp av en ungdomsmottagning, ett BUP i
offentlig eller privat regi eller en
familjeterapimottagning. "Halva sitt liv". Det innebär att
ni kanske måste få hjälp att reparera hans liv från 9 års
ålder, minst. Många barn ljuger i den åldern, men de flesta
utvecklar ett samvete under tonåren som gör att ljugandet
avtar.
Det bästa med en så ung man är ofta att öppna upp ett samtalsklimat
med hela familjen där alla hjälps åt att vara ärliga i
frågor man haft svårt att tala öppet om och i ett klimat där
sanningar uppskattas mer än lögner, trots konsekvenserna av
t.ex. stölder. Om han umgås med folk som tycker att stölder
är ok, eller om han använder droger så behövs en kraftfull
satsning från familjen för att han ska förstå att det inte
är för sent att leva på rätt sida lagen.
Ljugande blir som ett missbruk, det lindrar för stunden och sedan
måste man dölja sanningen med nya lögner. Han kan ha ljugit
om så mycket att han gett upp tron på möjligheten att ställa
allt tillrätta igen. Vänd er till närmaste BUP eller mejla
mig var ni bor, så kanske jag kan rekommendera en
familjeterapimottagning.
/Susanna Carolusson
|
 |
Hej.
Om man "lider av" dåligt minne, ingen sjukdom, traumatiska
upplevelser eller andra saker som påverkat minnet utan
enbart har dåligt minne, kan man genom hypnosbehandling få
fram minnen, få en att uppleva delar av barndomen exempelvis
igen. Man kan givetvis arbeta med övningar för att komma
ihåg saker bättre men det hjälper inte det faktum att ens
barndomsminnen är väldigt vaga. Finns det något inom
hypnosbehandling som kan behandla detta?
Med vänliga hälsningar
NN
|
 |
Det framgår
inte om ditt minne är svagt även för aktuella händelser, så
jag förmodar att du endast syftar på minnen långt tillbaka i
tiden. Många psykoterapeuter är överens om att när klienten
beskriver enstaka barndomshändelser som han/hon faktiskt
minns, och börjar fördjupa sig i dessa i hypnos,
symbolterapi och vakendrömmar, så kommer fler associationer.
Huruvida dessa är verkliga minnen eller fantasier är inte
alltid så lätt att veta, men det vet ju inte heller de som
har gott minne med absolut säkerhet. Det kan komma ett
doftminne, sedan en känsla, därefter en plats och så
småningom en aning om vad det kan vara för något sammanhang
man minns. De olika sinnena länkar samman intrycken till en
helhet. Efter några gånger i terapi med hypnos brukar man
minnas mer.
Å andra sidan – det måste inte vara något problem att ha få
barndomsminnen.
Så om du avser att påbörja en hypnosbehandling kanske du
först ska fundera på vilka svårigheter det innebär för dig
idag, att du minns så lite av din barndom. Så att du har en
tydlig motivation till terapin. Självkännedom eller
nyfikenhet på barnet inom dig kan i och för sig räcka som
motiv – men det är en fördel om du har reflekterat över vad
du vill och av vilket skäl, när du tar kontakt med en
behandlare.
Mvh
Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag har en lite speciell fråga...
Av olika anledningar och händelser de senaste åren har jag
blivit intresserad av regressionshypnos, framför allt till
tidigare liv. Finns det någon av era terapeuter som "öppet"
sysslar med sådant?
Tack för svar.
|
 |
Hej
Våra medlemmar måste ha en väl utvecklad analytisk förmåga
vilket krävs av människor med universitetsexamen. De
förklaringsmodeller som anses vetenskapligt förankrade inom
psykoterapeutisk och medicinsk hypnos bygger på
personlighetens utveckling och hälsa i detta liv, enligt vad
vi har möjlighet att studera och observera samt vara
någorlunda eniga om, oavsett religion och andlighet.
Våra behandlare är både professionella (enligt vårdetiska regler)
och öppna för olika livsåskådnings- och trossystem. Våra
medlemmar skall nämligen också respektera andliga
dimensioner och du som patient har tolkningsrätten till dina
egna upplevelser. Behandlare kan vara ateister, buddhister,
kristna, muslimer eller annat. Men det är ovanligt och anses
ofta olämpligt om behandlaren låter sin egen tro inom
områden som religion och andlighet påverka
behandlingsformen. Emellertid finns det ju präster och
diakoner som också är psykoterapeuter och det kan
naturligtvis upplevas som tryggt för kristna patienter när
de berättar om drömmar där de möter Gud, eller när de talar
om bön. För en reinkarnationstroende patient känns det
säkert tryggt att veta att terapeuten kan tänka sig att
tidigare liv faktiskt finns.
Jag tror ändå att de flesta av våra medlemmar avhåller sig från att
styra in hypnosen på tidigare liv, men de kan nog ändå låta
patienten gå så långt tillbaka i tiden som han/hon själv
väljer. Om du då hamnar i en situation som förefaller
historisk, så sätts din upplevelse i fokus på ett för dig
terapeutiskt och konstruktivt sätt. Men terapeuten måste
också vara öppen för att du kanske behöver landa i en
upplevelse i detta livet!
Det finns säkert behandlare i vår förening som inte kan acceptera
patientens tolkning av sin upplevelse som en reinkarnation,
därför att de inte kan tänka sig att sådant finns eller att
de har haft patienter som använt denna tro som en
verklighetsflykt. Ställer du din fråga direkt, så ska du få
ett uppriktigt svar.
Fördelen med att gå hos någon av våra medlemmar som respekterar
reinkarnationsläran är att du kan presentera ditt
problem/dina frågor och sedan få hjälp att hitta lösningar
och svar antingen där du förväntar dig att hitta dem, eller
där du inte trodde att svaren finns. Detta är möjligt hos en
behandlare som är öppen för olika svar, men mindre sannolikt
hos en terapeut som öppet erbjuder dig tidigare-liv-hypnos.
Den som arbetar så tillsammans med sin patient har redan
bestämt sig för ett enda svar och det anser vi
oprofessionellt.
Susanna
Carolusson
Hej igen och tack! Jag förstår precis. Mina tankar och oro
kring detta är just att jag inte vill hamna hos någon
"oseriös". Jag ska söka upp en behandlare hos er som är
"öppen för olika svar". Mvh.
|
 |
Hej.
Jag är en 30årig kille som har stora problem att skaffa
vänner, behålla vänner, skaffa tjejkompisar, flickvän, jag
kan inte hantera ett förhållande. I början är allt bra men
sen dör det ut och tragiska saker sker. Jag kommer inte
överens med klasskamrater, arbetskamrater. Jag blir utfryst,
mobbad, dissad, retad, jag hamnar lätt i slagsmål, men har
sedan många år nu lärt mig att hantera och dämpa
aggressionen. Jag har ett tråkigt liv, mycket ensamt. Jag
röker inte, tar inga droger, dricker sällan då jag har svårt
att hantera alkohol, jag tränar flera ggr i veckan, läser på
högskola. Jag har haft det svårt i livet, har alltid lärt
mig saker den svåra och hårda vägen.
Jag blev kickad hemifrån när jag var 20 och sen dess har jag bott
själv i samma lägenhet, men den har jag renoverat, har nya
möbler och elektronik, jag gillar att resa och har rest
mycket, men jag har ingen som följer med. Jag har inga nära
vänner. Men jag vill verkligen ha kul, gå på fester, ha
tjejer, jag vill att folk ringer till mig, kommer hem till
mig, bli bjuden på middagar och fika. Jag har haft det så
här sedan 6 år tillbaka. Jag kommer ingen vart, jag
försöker, men allt blir bara fel.
Jag är jättetrevlig, har en skön humor, skojar mycket jag älskar
att skratta och ha kul, men ju mer jag vill allt det där ju
längre bort jag kommer från det. Jag tror folk uppfattar mig
som en idiot, en retard, ibland vågar jag inte prata
speciellt framför populära och snygga människor, som om
deras vackra beteenden eller utseende utgör ett hot för mig.
Jag själv ser väldigt bra ut, har hört det flera ggr, ingen
skulle gissa att jag har dessa problem. Jag vill inte bli
35-60 och vara ensam och inga barn och ingen tjej. Jag vet
att jag kommer att gå ut högskolan och få ett ok jobb, men
det är det ända jag känner just nu som jag kommer att klara
av, mina syskon ringer aldrig, men ändå vill dom verka som
om vi är vänner, mina föräldrar likadant. Alla jag möter
känner jag som om jag utgör ett hot mot dom, folk stöter
bort mig, hela tiden. Jag behöver hjälp.
XX
|
 |
Hej XX!
Du verkar säker på att människor faktiskt undviker dig och
att du samtidigt är mycket trevlig. Och att du är arg men
lärt dig att hålla igen. Och du vet vad du längtar efter. Du
verkar inte ha en aning om på vad sätt du själv bidrar till
att det blir så. Jag tycker därför att du ska avvakta med
privat psykoterapi. Du behöver först en bedömning av vilken
form av stöd eller behandling du kan ha nytta av.
Jag tycker att du ska börja med att kontakta Högskolans
studentrådgivning. Där kan du få flera besök hos psykolog,
psykiater eller kurator.
Hos en psykolog kanske du kan få hjälp att förstå vad i ditt
beteende som inte fungerar socialt, om det är där problemet
ligger. De kanske kan hjälpa dig förstå vad du behöver hjälp
att utveckla i din egen personlighet och om psykoterapi kan
vara till nytta. Som du beskriver din situation, ser jag
inget skäl att börja med hypnos. Psykoterapi med samtal som
främsta metod kan bli aktuellt i ditt fall, men som sagt
kontakta gärna Studentmottagningen vid din Högskola först,
för vägledning.
Om de inte tar emot dig, pga att ditt problem inte är
studierelaterat, så kan du begära psykologkontakt på din
vårdcentral. Flera vårdcentraler har psykolog att tillgå.
/Susanna Carolusson
Hej
Susanna, tack för dina tips, jag har pratat med skolan och
dom kommer att skicka mig till en psykolog, du vet Susanna
jag har bekymmer att tolka signaler från min omgivning, jag
vet inte varför? Jag har tid hos denna psykolog denna vecka.
Skolan betalar 5 ggr, sen kommer jag kontakta vården. Du
skrev: "vad i ditt beteende som inte fungerar socialt, om
det är där problemet ligger". Ja det ligger där, är säker på
det.
XX
|
 |
Hej!
Jag har en fråga kring hypnos. Vad behandlar man och när?
Jag blev för ett halvår sedan lämnad av en kvinna som var
mitt allt. Jag hade flera år tidigare lämnat mina barns mor
för denna kvinna och såg fram emot ett långt liv
tillsammans. Hon var fantastisk.
Separationen blev mkt plötslig, hon flyttade över dagen och jag
upplevde inte att hon hade visat att hon tyckte vårt
förhållande var på väg åt fel håll.
Vi fortsatte dock länge umgås under förutsättningen att om nån av
oss träffade en ny skulle vi direkt berätta. Jag hoppades
det skulle vända. Hon tog ideligen kontakt med mig och
bekräftade både mig och sig själv en lång tid efteråt.
Efter 6 månader berättade hon att hon börjat träffa en ny, än värre
kom jag på att detta pågått sen långt innan hon egentligen
gjorde slut. Hon hade alltså levt dubbelliv även när vi var
tillsammans.
Mitt egentliga problem är att vi arbetar nära varandra, och även om
vi kan undvika varandra så plågar minnena av att blivit så
kränkt inför alla gemensamma bekanta, släkt, vänner och
arbetskamrater. Inte många vet vad jag gått igenom.
Min oro är att jag hela tiden går och tänker på hämnd och hur jag
skall få ut informationen om att hon betett sig så mot mig.
Jag vill ju egentligen hellre släppa allt och gå vidare. Jag
har gått i terapi från och till men det har liksom inte
hjälpt.
Jag har också fått hjälp med sömnen nyligen, men det botar inte min
oro under dagarna.
Förstår att mkt av det som gått snett troligtvis handlar om mig
själv, vände mig blixtsnabbt inåt när det hände, mediterar
och försöker på alla sätt gå vidare... men...
Jag vill ha henne ur systemet och bli en starkare individ, med
fokus kring
mig själv och barnen, INTE HENNE.
Mvh
G
|
 |
Hej!
På din första fråga finns allmänna svar att hitta i
informationsbroshyren
här på hemsidan.
Jag möter i mitt yrke alltför många som sitter kvar mentalt
i relationer
som de skadats av. Det kan vara svårt att komma åt de
djupare drivkrafterna
bakom varför man inte kan släppa taget, trots att man med
sitt förnuft vill
gå vidare. Du har kommit en bra bit som inser att hämnd är
en stark känsla.
Hypnos inom ramen för psykoterapi kan hjälpa dig att
förtydliga och
bearbeta dina hämndfantasier och att i hypnostillståndet
pröva känslan att
verkligen få henne ur ditt system. Hämnd är en primitiv
mycket mänsklig
känsla hos den som blivit lurad och bedragen. Hämndkänslor
bör paradoxalt
nog tas på allvar just för att inte bli fixerade på det
tvångsliknande sätt
du beskriver. Jag rekommenderar en hypnoskompetent
psykoterapeut där du
bor, kanske hittar du någon i behandlarregistret.
Susanna Carolusson
|
 |
Hej
Jo, det är så här att mina döttrar har varit utsatta för
incest. Den ena dottern kommer ihåg och kan prata om det och
få behandling. Problemet är min andra dotter som kommer ihåg
lite vaga saker men har sovit bort hur mycket tid som helst.
Efter att detta kom fram så har hon inte haft hjälp av
psykologer och inte velat prata om det, fått tvättmani och
anorexia inslag. Nu har även mardrömmar kommit. Vet inte vad
man skulle kunna göra för att hjälpa henne att minnas.
Så nu har jag börjat fundera på hypnos. Tror ni det kan hjälpa
henne så hon kan komma vidare och få hjälp? Hon vill minnas
men det är en spärr för henne som gör att det inte kommer
fram tyvärr.
Hoppas att jag kan få svar på min fråga. Känner mig så hjälplös att
bara stå bredvid och se på när min dotter lider.
|
 |
Hej
Jag utgår i mitt svar nedan att det du skriver är fastställt
och sant, inte bara en misstanke.
Din dotter som inte minns har tillräckligt tydliga symptom på att
hon mår dåligt, för att psykoterapi bör prövas. Dessutom är
hon motiverad för behandling eftersom hon säger att hon vill
minnas. hypnosterapi kan vara en bra ingång till att minnas,
men det är verkligen viktigt att det är någon av våra
medlemmar, med den behörighet att bejhandla som våra
medlemmar har.
Då kommer hon att få respekt och förståelse för den del av henne
som (omedvetet) inte vill minnas. Anorexi och
tvångstvättande kan vara (ett omöjligt) försök att svälta
bort och tvätta bort minnena. Mardrömmar visar att hon ändå
inte kan tränga bort sin rädsla för det hon har upplevt och
vad det inneburit för henne, inom henne. Detta kan hon få
hjälp att hantera i lagom doser i en hypnosbehandling. Det
är inte säkert att hon först och främst kommer att minnas.
Första steget kan handla om att våga tala om vad hon är rädd
ska ske om hon minns.
Du skriver inte dina döttrars ålder. Är hon myndig kan du bara
rekommendera henne att ta kontakt med någon av våra
medlemmar via behandlarregistret. Är du fortfarande
vårdnadshavare kan du kanske hon behöver din hjälp att få
kontakt med en terapeut.
Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag läste i en tidning att en människa var under hypnos och
så sa hypnotisören till personen att den hade bränt sig på
en brännässla (det hade personen inte) och personen fick
brännblåsor och utvecklade symptom.
Borde det inte kunna fungera tvärt om, med suggestion om
läkning?
Jag är nyfiken på hur kraftig en hypnos kan
vara, för jag tycker att det låter väldigt farligt när man
kan få en människa som är under hypnos att göra saker som
hypnotisören vill. Har man ingen kontroll alls? Ert företag
verkar väldigt seriöst, men om en hypnotisör skulle vilja
hade dom kunnat göra en människa psykiskt störd? Och andra
farliga saker?
MVH, LN
|
 |
Hej,
Ja, hypnos är en kraftfull metod. Skulle en hypnotisör kunna
göra en människa psykiskt störd? Ja, det är som att få
starka eller fel mediciner. Alltför stark eller fel
behandling till en otillräckligt undersökt / förstådd
patient kan skada!
Det är därför man vänder sig till legitimerade
läkare för medicinsk vård och till våra medlemmar för
medicinsk eller psykoterapeutisk hypnos. Medlemmar i SFKH
arbetar under lag om patientsäker vård och under
Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet.
Ditt exempel om brännsår: Man kan utveckla
symptom och man kan läka genom s.k. självsuggestion.
Placebomedicin (som saknar kemisk effekt) kan bevisligen
läka. Detta sker dagligen i sjukvård där medicinen gör sitt
och ditt förtroende för läkaren och medicinen gör resten. I
läkemedelsforskning brukar ca 30% av patienterna bli bättre
av placebomedicin. Övertygelse påverkar hjärnan och hjärnan
påverkar hela kroppen. Därför fungerar hypnos mot smärta,
inflammationer kan dämpas och blodcirkulationen förbättras.
Det är några exempel på det du frågade om. Det är inte
inbillning. Men det är inte hypnosterapeuten som
kontrollerar din kropp och själ, det är du själv som väljer
att föreställa dig det ni kommer överens om. Men först och
främst: Hos våra medlemmar får du en ordentlig undersökning,
intervju och bedömning av vad du behöver och du är aktiv och
delaktig. Naturligtvis ska du ha rätt diagnos innan hypnos
kommer ifråga. Sedan, i hypnosarbetet, är du vaken,
koncentrerad, medveten och har kontroll. Behandlaren ger dig
förslag på behandlingsform och vad hypnosen kan innehålla
och du väljer att delta i det som känns bra för dig.
Detta svar gäller våra medlemmar, jag kan inte
svara för andra som kallar sig hypnotisörer.
Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Visste inte var jag skulle skriva men så såg jag
hypnosföreningens hemsida så jag tänkte att jag slänger iväg
ett mail med en fråga. Det är visserligen en fråga som jag
redan vet svaret på men jag vill veta om det finns någon
inom er föreningen som kan hjälpa mig med det.
Jag har pratat med en framstående hypnotisör
som sa att det är möjligt att få mig att glömma saker jag
gjort, att helt enkelt hypnotisera bort minnen!
Skulle det kunna finnas någon som skulle kunna
hjälpa mig med det?
|
 |
Hej!
Kanske är detta ett exempel på en avgörande skillnad mellan
"hypnotisörer" och legitimerade psykoterapeuter som använder
hypnos inom ramen för patientsäker vård. Att erbjuda sig att
hypnotisera bort ett minne låter inte professionellt! Det är
rent tekniskt möjligt att med hypnos åstadkomma en viss
mental blockering, men effekten av sådan hypnos är väldigt
oviss och kan orsaka nya problem. Om du vänder dig till
någon i vår förening kan du få hjälp med det som utgör det
egentliga problemet. Våra medlemmar har kompetens att
diagnostisera och behandla. Diagnosfasen innebär att
utforska problemet. Problemet är nog inte att du minns, utan
vad detta minne gör med dig och vilka eventuellt omedvetna
slutsatser du dragit om dig själv och andra. Troligen är
lösningen på ditt problem en annan än att slippa minnas.
Kanske behöver du hjälp att bearbeta minnet, dvs hjälp att
frigöra dig från upplevelsens grepp tills du kan lägga det
alltmer bakom dig och leva i nuet och framtiden. Även om
ditt problem är enklare än så, t.ex. en enstaka skrämmande
händelse som orsakat rädsla för liknande situationer, så
rekommenderar jag ändå en professionell behandlare från vårt
behandlarregister.
Hypnos är ett kraftfullt verktyg som måste hanteras med stor
varsamhet och av proffs som arbetar under
legitimationsansvar.
Susanna Carolusson
Tack för
ditt svar
du skriver att "Troligen är lösningen på ditt problem en
annan än att slippa minnas" men jag kan försäkra dig om att
den lösningen är den enda som skulle kunna lösa problemet
helt för mig, vidare skriver du att "effekten av sådan
hypnos är väldigt oviss och kan orsaka nya problem" men jag
är villig att testa allt för att ta bort detta minnet!
Jag var hos en hypnotisör som "kopplade" bort känslorna
kring det som har hänt (det blev lite bättre men vetskapen
att jag gjort det plågar mig) men som sagt för att kunna
leva fullt ut igen måste vetskapen att jag har gjort detta
försvinna! (Jag måste bara tilläga att det är inga
brottsliga handlingar jag vill radera minnena av).
Susanna svarar, ngt förkortat från det personliga svaret:
Tänk om någon kan ta bort det minnet;
Det måste ju då bli ett problem att vetskapen om något du
gjort som inte är brottsligt skall raderas ur ditt minne.
Vad gör du sedan då, när du vet att du gjort något du inte
kan stå ut med, men du minns inte vad?
Har du verkligen prövat en behandling som hjälper dig
försonas med ditt minne? Kan det vara så att du behöver en
behandling som mjukar upp ett oförsonligt strängt samvete?
Vad du än gjort skulle du antagligen tjäna på att förstå på
djupet vad som fick dig till det, vad du lärt dig...
Med ett utsuddat minne lär du dig ingenting av erfarenheten
och inte heller hur du ska se till att inte göra liknande
saker.
Kanske har jag fel i mina antaganden om dig, jag vet inte
tillräckligt och nästa steg är ändå det jag redan
rekommenderat dig.
Frågeställaren:
Att inte lära mig av erfarenheten är det minsta problemet
jag har nu, jag har tänkt och kommit fram till saker, jag
tror inte att känslorna för vad jag har gjort skulle finnas
kvar eftersom anledningen till att jag mår dåligt sitter i
att jag gjort det och vet jag inte att jag har gjort det så
kommer känslorna försvinna (det man inte vet lider man inte
av).
Susanna
svarar:
Din slutmening inom parentes är en vanlig föreställning, som
tyvärr inte stämmer med psykologisk klinisk forskning och
erfarenhet när det handlar om personliga erfarenheter. Man
vet djupt inom sig, även om man via suggestion eller
psykiska försvarsmekanismer lyckas förneka minnet. Alla
seriösa psykologer/psykoterapeuter har målet att hjälpa sina
patienter/klienter att försonas med sina minnen och sig
själv. Jag hoppas att du vågar söka dig till sådan
professionell hjälp.
/Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag bor i Bohuslän. Vill fråga om hypnos. Kostnaden är
viktig, då jag är mammaledig och därför ganska fattig. Vad
kostar en eventuell behandling och hur många behandlingar
kan man behöva?
Jag har sedan tonåren varit överviktig, och på senare år
ökade jag markant i vikt. För två år sedan genomgick jag en
gastric bypassoperation, alltså en magsäcksförminskning. Nu
har jag gått ner ca 50 kg och känner mig väldigt nöjd. MEN!
Jag har ett stort problem som jag inte kommer ur. Jag är så
sockerberoende att jag inte kan låta bli allt sött. Jag äter
alldeles för mycket godis, kakor och bullar. Särskilt godis.
Det var pga detta som jag gick upp så mycket i vikt, och är
nu rädd att jag ska gå upp igen. Jag har tyvärr ökat några
kilon och vill inget hellre än att få ner dem igen. Jag vet
inte hur jag ska bli av med mitt sockerberoende. Det är så
illa att jag går och tänker på godis och annat sött många
timmar varje dag. Jag blir snart galen på mig själv!
En dietist påstår att detta i mitt fall är tröstätning. Jag
blev ”bortglömd” och fick inte den uppmärksamhet man som
tonåring behöver då min syster var svårt sjuk under en
längre period. Mina föräldrar var som man förstår upptagna
med allt kring henne, och hade inte tid för mig.
De senare åren när jag ökade markant i vikt berodde min
tröstätning på ... (här utelämnas uppgifter i hemsidan i
syfte att hålla avsändaren anonym). Det var en stor sorg och
det dämpade jag med godis. Ett halvår efter operationen hade
jag gått ner ca 35 kg.
Jag har sambo och en baby och jag har aldrig varit
lyckligare! Men jag MÅSTE bara bli av med mitt godisätande
så jag inte går upp igen. Jag ser det som ett missbruk. Man
säger ju att socker är mer beroendeframkallande än heroin,
och det tror jag säkerligen att det är.
Skulle man med hypnos kunna hjälpa mig att bli av med mitt
sockerberoende? Eller vet du något annat sätt? Jag är
väldigt tacksam för svar, för jag skulle verkligen behöva
hjälp.
Tack på förhand.
"Sockerberoende".
|
 |
Svar till
"Sockerberoende"
Detta är ett stort problem för många. Att socker är starkt
beroendeframkallande har nog underskattats. Socker har en
kortsiktigt uppiggande och sedan lugnande effekt. Sötsuget
är precis som suget efter alkohol hos en alkoholist; efter
en liten sup/ sötsak, måste man ha mer och mer, tills man
känner sig dåsig, obehaglig till mods och ångerfull. De
psykologiska aspekterna är tydliga i detta att sockret blir
som en större vän än familjen och de närmaste vännerna. Man
kan t.o.m. utveckla en längtan att dra sig undan med sitt
godis framför att umgås. Godiset kan komma att bli viktigare
än kramar, sex, förtroliga samtal, motion, lek, mm.
Det finns flera möjligheter att få hjälp. Hypnos hos en
privatpraktiserande psykoterapeut kostar förstås. Se
Behandlarregistret. Det
lindrigaste privata alternativet i din närhet är kanske St
Lukasstiftelsen i Uddevalla. Där kan du särskilt begära en
terapeut med hypnoskompetens.
Du kan också få bra stöd genom självhjälpsgrupper. För att
komma igång, få starthjälp och avvänjning finns
veckoslutskurser hos Bitten Jonsson i Näsviken. Googla på
"Sockerberoende" så hittar du henne och självhjälpsgrupperna
OA (Anonyma
Överätare).
I hypnos kan du få hjälp att hitta de innersta djupaste
psykologiska behov och känslor som du dövar med sockret.
Precis som hos alkoholister är beroendet ofta mer än fysisk
abstinens. Godissuget startar ibland av normal hunger, och
sedan lurar man sig själv att ta en liten godisbit innan man
äter riktig mat. Det stannar sällan vid en liten godisbit.
I många fall vaknar sötsuget av besvikelser, konflikter som
man inte tar tag i, ensamhetskänslor (som kan ha rötter i
barn- & ungdomen och därför upplevas irrationella "jag har
ju en fin familj!"), ilska som inte kommer fram, sexuell
lust som man inte bejakar, m.m.
Allt sådant kan utforskas och bearbetas i en psykoterapi med
hypnos som ett viktigt hjälpmedel för att komma åt det du
inte når med enbart samtal.
Jag skulle lura dig om jag säger att detta går snabbt. Du kan
säkert få en hel del hjälp på 10 ggr, men om de djupare
frustrationer inom dig som driver på sötsuget är starka och
tidigt grundlagda, kan terapin bli betydligt längre.
I vilket fall som helst är det naturligtvis en god hjälp att
gå det antal gånger du har råd med, för att sedan se fram
emot en uppföljning och ytterligare hjälp när du är tillbaka
i arbete igen. Att veta att man kan återkomma till sin
terapeut kan utgöra ett gott stöd att klara av suget
någorlunda. I kombination med självhjälpsgrupperna jag
nämnde ovan, kan du säkert få rätsida på detta!
Mvh
Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag är en kille med social fobi. Jag har haft en väldigt
svår uppväxt med massvis med trakasserier och en pappa som
slog mig. Jag har havererat (blivit så nervös att jag inte
vetat vad jag säger/kunnat vara mig själv/blivit totalt
underlägsen) 1000-tals gånger.
Min fråga är om du tror att hypnos
hjälper/räcker för mig med dessa erfarenheter?
Mvh
Klas
|
 |
Hypnos är
ofta fördjupande och förstärkande i psykoterapi. Vi använder
tekniker för att stärka din innersta självkänsla, men också
för att orka minnas hur det var och få hjälp att reparera på
ett sätt du borde fått redan som barn. Men det är aldrig för
sent och om det passar din personlighet kan det vara en
tillgång med någon form av djupare arbete med inre bilder
och kontakt med känslor i en trygg relation. Hypnos är en
bra möjlighet, men om du blivit misshandlad kan tilliten
till både dig själv och andra människor ha fått sig en rejäl
törn och hypnos måste vänta tills du känner dig helt trygg
med psykoterapeuten.
Denna del av behandlingen (att få testa tilliten) är mycket viktig
och ingenting som kan forceras. Det kan ta tid att bygga upp
förtroende och här finns inga genvägar. Den tiden behöver du
ge dig själv. Det kan bli en väsentlig del av terapin, att
våga samtala om din rädsla att lita på andra, även
terapeuten. Dom som blivit misshandlade av sina närmaste lär
sig tidigt att inte lita på just dom som kommer nära.
För att få ett svar på hur och när hypnos kan vara till nytta för
dig specifikt behöver du beställa ett första samtal, alltså
en s.k. intervju eller bedömning hos en psykoterapeut. Se
vårt behandlar- och kandidatregister.
/Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag lider av social fobi som i vissa perioder är jobbigare
än vanligt, jag har lätt för att rodna och känner en enorm
ångest och stress över detta. Känner mig misslyckad. Jag
lider även sedan många år av migrän ca. 1 gång/vecka. Jag
har bra mediciner mot detta men känner att det ger kraftiga
biverkningar. Så min fråga är om Hypnos är något som skulle
kunna hjälpa mot både migrän och social fobi.
Regressionshypnos är det en mer kraftfull behandling? Jag
har aldrig gått på behandling för min sociala fobi.
mvh
B
|
 |
Dina
symptom tyder på att du bryr dig mer om vad andra anser om
dig, än du mår bra av. Och att du inte heller är riktigt vän
med dig själv. Detta kan du få hjälp med hos våra
psykoterapeuter (se behandlar- och
kandidatregistret).
Om hypnos är ett hjälpmedel som passar dig, avgör
psykoterapeuten tillsammans med dig. Om inte, så använder
våra psykoterapeuter samtal eventuellt i kombination med
lättare avspänning och/eller olika former av gestaltande,
uttryckande metoder.
Din migrän kan behandlas på två sätt med hypnos; hantera
smärtan och/eller undersöka och behandla de
spänningstillstånd som orsakas av din ångest. För övrigt kan
du titta i denna spalt där liknande frågor har ställts av
andra. Om regressionshypnos: Jag har bara stött på det
begreppet bland dem som inte är behöriga att behandla med
hypnos. De som är medlemmar hos oss (SFKH) är behöriga. Du
använder begreppet "kraftfull" i din fråga om
regressionshypnos. Det låter som ett säljargument från en
icke behörig behandlare.
Våra medlemmar är mycket noga med att anpassa hypnosens
intensitet utifrån dina psykologiska resurser och behov.
Alla former av hypnos brukar upplevas som mer kraftfulla än
samtal enbart. Just därför är det synnerligen viktigt att
behandlaren är kompetent och behörig. Se vår frågespalt om
behörighetsfrågor.
Susanna Carolusson
|
 |
Hej,
Enligt min psykiater så är hypnos inte vetenskapligt
bevisat, så han kan inte remittera mig till sådan, med
undantag av ögonhypnos (tror jag det heter) men alltså inte
"vanlig" hypnos. Jag lider av dålig självkänsla och social
fobi.
Tack på förhand, G-V.
|
 |
Din
psykiater har helt rätt i ett avseende: Det finns inget
bevis för att hypnos per se botar något. Men i psykoterapi
används många metoder och tekniker, som inom ramen för
psykologisk och psykoterapeutisk kompetens räknas som
tillräckligt vetenskapligt förankrade. Exempel på sådana
beprövade och erkända metoder är hypnos, avspänning,
bildterapi, kroppskännedom, symboldrama, arbete med drömmar,
mental träning, medveten närvaro, etc. Därför utbildar vi
inte lekmän i metoder, för om metoder kunde bota så skulle
vem som helst kunna behandla, efter att ha lärt sig metoden.
Av detta skäl ska man undvika ”hypnosterapeuter” som saknar
legitimation i ett vårdyrke eller som inte arbetar under
handledning av en legitimerad kollega.
Däremot gör din psykiater ett misstag om han/hon anser sig
kunna bedöma vilka metoder och tekniker som är lämpliga för
dig i en psykoterapeutisk behandling. Det han kallar
”ögonhypnos” är förmodligen EMDR, men även EMDR kan bli
verkningslös och t.o.m. skadligt om det skulle ges av en
person som bara kan EMDR.
Alla metoder oavsett graden av vetenskapligt bevisad effekt,
måste sättas in i en kunskapsgrund och ett kunskapssystem i
vilken den legitimerade psykoterapeuten har sin utbildning
och examen. I psykoterapi kan metoder inte heller värderas
fristående från den arbetsrelation som du och
psykoterapeuten bygger upp tillsammans.
Det åligger således den psykoterapeut du anlitar att göra en
egen självständig bedömning tillsammans med dig, av vad du
behöver och vilka metoder som kan användas samt när och hur.
Enligt lag skall den som behandlar med hypnos arbeta inom
hälso- och sjukvården, så metoden skall underordnas
psykologisk eller medicinsk yrkeskunskap. En legitimerad
psykoterapeut är bäst lämpad att bedöma om/hur hypnos kan
vara till nytta för just dig.
Hypnos har lika stor tyngd i forskningen som de flesta
metoder som brukar användas i psykoterapi. Massiv forskning
visar att metoder har effekt om den terapeutiska relationen
sätts i fokus och den terapeutiska relationen är vad som får
metoder att hjälpa eller inte hjälpa. Psykoterapeuten kan
använda hypnos på många sätt; som avslappning,
stresshantering, ångestlindring, etc. Hypnos är alltså ett
hjälpmedel i en psykoterapi med samtalet som en ram.
Jag kan jämföra med medicinsk vetenskap, där samma lagar
råder: Kirurger undersöker och behandlar. Om jag remitterar
min patient till en kirurg, så överlåter jag åt kirurgen att
bedöma hur hon/han ska behandla min patient. Jag skulle
aldrig säga att du inte får gå till en som gipsar, därför
att gipsande saknar vetenskapligt stöd (för det finns inte
mycket s.k. CRT-studier på gipsande som metod). Jag skulle
aldrig säga: Du får inte gå till en som opererar bort
blindtarmar, för det saknas CRT-studier på
blindtarmsoperationer.
Lång gedigen erfarenhet hos välutbildad legitimerad expertis
samt nöjda patienter gör att vi fortsätter använda och
finslipa metoder som visat sig framgångsrika i praktiken.
Precis så är det med hypnos.
Jag skulle aldrig skicka min patient till någon som bara kan
hypnotisera, lika litet som jag skulle våga skicka någon
till en som bara kan gipsa, som bara kan blindtarmsoperera
eller som bara kan EMDR (ögonhypnos).
Jag hoppas att din psykiater vill remittera dig till en
hypnoskompetent legitimerad psykoterapeut som tillsammans
med dig skapar ett arbetssätt som är unikt för just dina
behov. De flesta som är hypnoskompetenta är utbildade på att
vara just så flexibla i sitt arbetssätt.
När det gäller vetenskaplighet kan du på denna hemsida gå in
på forskning, där det aktuella
forskningsläget dokumenterats.
Susanna Carolusson
|
 |
Hej,
Jag har funnit er hemsida idag – och är intresserad. Jag är
intresserad av att skapa egna själv-hypnos-inspelningar och
undrar om ni skulle kunna sända mig någon information om hur
detta kan göras? Eller tips om litteratur? Eller om inte
annat – kanske ett manus ni själva använder så att jag kan
lära av det och skriva egna manus?
Vänliga hälsningar E.
|
 |
Hej
Det är ett sammanträffande att du ställer denna fråga just
nu. I vår paraplyorganisation ISH diskuterar vi f.n. värdet
av "manualer" för hypnos.
Under de första åren under utbildning lär man sig efter de
erfarna, man använder då deras manualer, men aldrig rakt av,
utan med hjälp av handledning prövar man sig fram med varje
enskild patient. Man har vissa grund-formuleringar som man
tar fram, därefter lägger man in formuleringar som stämmer
för det aktuella syftet och den individuella patienten. Det
tar åtskilliga år av handledd praktik innan man funnit ett
riktigt professionellt språk för hypnos. Det handlar om
intonation, pauseringar, ordval, ramar, hur begreppen kan
tolkas/misstolkas, etc.
Och nu beskriver jag bara konsten att bedriva hypnos i
behandling av individer, i terapeutiska samtal. Du frågar
efter något som kräver ännu mer kompetens, nämligen att
formulera hypnosinduktioner på ett sätt som stämmer för
många, inte oroar någon, kan uppmuntra lyssnaren att ha
egenkontroll och ändå slappna av, etc. Det är en konst som
kräver lång erfarenhet av behandlingsarbete med hypnos.
Eftersom du inte skriver vilket yrke du har, vilken
hypnoskompetens du har och vilken målgrupp du avser med
hypnosinspelningar, så förstår jag att du kanske är okunnig
om komplexiteten bakom hypnosinspelningar. Jag avråder dig
att ge dig in på detta.
När jag läser ditt brev igen, inser jag att du kan mena att
du vill spela in något enbart för dig själv, som bara du ska
lyssna på?
I så fall rekommenderar jag dig att söka någon av våra
behandlare (se hemsidan) och under några tillfällen, efter
att behandlaren bildat sig en uppfattning om vilken typ av
jagstärkande hypnos du kan ha nytta av, komponera en
inspelning specifikt för dig och dina behov just nu i ditt
liv.
Susanna Carolusson
|
 |
Hej, om en
person blir hypnotiserad av en terapeut, visst vet han efter
hypnosen om att han har blivit hypnotiserad, och han kommer
väl ihåg att terapeuten har talat med honom och vad de
talade om?
|
 |
Du skriver
inte varför du ställer frågan, men om du upplevt något själv
i en terapi, som gör dig osäker, så ska du ställa frågorna
till din terapeut. Jag ska försöka svara ur ett
allmänintresse, för hemsidans läsare.
Patienten är vanligtvis medveten hela tiden och han/hon minns
också vad som skett. Vissa personer kan glömma vad de
upplevt pga. speciella försvarsmekanismer. Jag har inte
utrymme att förklara närmare, men det hanteras i så fall
professionellt med patientens bästa för ögonen.
Det finns tillfällen då terapeuter inte använder ordet hypnos, men
ändå ger en snarlik behandling med avslappning och ett
intensivt fokus på en inre föreställning. I psykoanalytisk
terapi har man använt ordet "reverie" som betyder ungefär
"dagdröm", för samma tillstånd. Mindfulness, medveten
närvaro och symboldrama är terapeutiska metoder som i
praktiken kan te sig mycket lika och det saknar ofta
betydelse för patienten vad det kallas, bara det är verksamt
och känns meningsfullt.
God etik kräver inte att man sätter ord på varje teknik som ingår i
en psykoterapi, men däremot är det absolut nödvändigt att
terapeuten förvissar sig om att alla interventioner; ordval,
tekniker, förslag, hemuppgifter, etc, är helt i
överensstämmelse med terapins mål och patientens behov - dvs
det ni tillsammans har kommit överens om att terapin ska
syfta till.
Detta är självklart för våra medlemmar.
De sällsynta tillfällen då mina patienter glömmer vad vi talat om
under hypnos, så brukar de uppleva det som att de somnat en
stund. Det kan kännas tryggt.
Men för det mesta känns hypnos som att vara i djupare kontakt
med egna känslor än annars och en stark närvaro.
Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag har en fråga som kommer ur ren nyfikenhet. Jag läste i
en text att Björkhem fick en psykologistuderande i
Uppsala att uppleva ett helt liv för sitt inre under den
korta stunden hon befann sig i hypnos.
Detta skulle alltså vara någon form av inre hallucination?
Kan det verkligen göras med hypnos att man upplever
scenarier i sitt inre? Upplevs då dessa som verkliga eller
bara som en blek dagdröm?
//G
|
 |
Hej G!
Ja, ett av de vanligaste effekterna av hypnos är att man kan
förstärka intensiteten i sina upplevelser. Begreppet inre
hallucination upplever jag som motsägelsefullt. En
hallucination upplevs per definition som om den inre bilden
de facto finns därute just nu. Och en sådan brist på
realitetsuppfattning infinner sig bara hos personer som i
vanliga fall brukar hallucinera. Hypnos hindrar inte en
normal realitetsbedömning, men den hypnotiserade kan välja
att tillfälligt åsidosätta realiteten och fokusera på
upplevelsen, som om den vore verklig här och nu. Men t.o.m.
de mest hypnotiserbara individerna vet hela tiden att det är
fråga om inre föreställningar eller minnen, och att dessa
helt enkelt upplevs så mycket mer intensivt i hypnos än
annars. I behandling med hypnos bibehåller patienten sin
realitetsförankring så mycket hon själv är bekväm med.
"Dagdrömmen" som man mycket riktigt kan benämna upplevelsen,
syftar till att bidra till läkning, bearbetande och
utveckling.
I scenhypnos är det på ett annat sätt, där ingår
förvirringsmetoder som kan upplevas som manipulation utan
annat syfte än att underhålla en publik. Ett sådant
sammanhang kan kännas obehagligt och då kan fenomen inträffa
som är av mer hallucinatorisk art, ibland till men för den
som utsätts för det.
Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag är en tjej på 17 år.
Vid 10 års ålder började jag må dåligt och vid 12 blev det
mycket värre, jag hade ofta självmordstankar och vid
14-årsåldern slutade jag skolan. Jag har sedan dess haft
många kontakter med privata psykologer men främst med BUP.
Förra året fick min mamma en psykos och försvann hemifrån.
Händelsen var traumatisk för mig och hela familjen. När hon
hittades en vecka efteråt blev hon inlagd på psyk.
Jag har aldrig mått riktigt bra och provat en del olika
droger och även brukat väldigt mycket alkohol. I våras fick
jag äntligen ett utredningsteam som skulle fastställa
diagnoser och behandling. Jag är helt normalbegåvad och har
inga svårigheter med t.ex problemlösning, skolarbete etc.
Jag är bipolär av typ 1, lider av samtidig ångestproblematik
och dessutom är jag dissociativ. Jag pratar nu med en
psykolog två gånger i veckan, men många gånger känns det
svårt och jag blir "avstängd" under mötena då de starka
känslorna helt enkelt blir för mycket. Jag vill verkligen
kunna lösa mina problem och jag går i skolträning men detta
får inget resultat då jag ständigt hamnar i "depression",
dessa börjar ofta efter att ett mindre problem fått
överhanden. Jag brukar oftast "må bra" ca 1 månad, sen är
jag deprimerad några veckor. Jag har funderat till och från
på hypnos och vilket sätt det skulle kunna hjälpa mig på,
det vore skönt att få klarhet i vad som egentligen bidragit
till det som jag känner. Tror du att hypnos skulle kunna
hjälpa mig bli frisk? Och om så, vad är det jag kan komma
att uppleva under hypnosen?
Mvh Linnea
|
 |
Hej Linnéa.
Du har tydligen fått flera diagnoser i de utredningar som
gjorts. Om dissociationen är ditt starkaste försvar och
övriga symptom/diagnoser bara är diverse uttryck för din
ångest, så är insiktsorienterad psykoterapi med fokus på
känslor ett bra val. Och den bedömningen har man tydligen
gjort i ditt fall med tanke på att du får psykologsamtal som
väcker starka känslor. Kanske är du otålig. Kanske får du
rätt hjälp nu, hos den psykolog som vill satsa så mycket av
sin tid som två ggr/vecka på dig.
Om hypnos är bra eller ej, verkar inte vara det viktigaste i
ditt fall. Det viktigaste är att du har en psykolog för
vilken du kan känna ett starkt förtroende och en tillit som
gör att du vågar vara i kontakt med just de känslor som
väcks och som skrämmer dig för närvarande. Hypnos kanske
skulle bli för starkt, för med hypnos kommer man ännu mer i
kontakt med sina djupare känslor, än vad man gör enbart i
samtal. Du behöver nog tid och tålamod. Om du känner att din
psykolog ser dig och anar vad du bär på, vill utforska och
lyssna, samt känns stabil och pålitlig, så är det viktigare
än om han/hon använder hypnos. Så som du beskriver dina
besvär får jag intrycket att du – för att bli så frisk som
möjligt – får bäst hjälp av att våga satsa på att psykologen
kan ge dig något som du behöver. Relationen läker, inte
tekniken. I ditt fall skulle en hypnoskompetent psykolog
förmodligen bara införa en lätt avslappning och det kan
troligen din nuvarande psykolog hjälpa dig med, förutsatt
att du vågar slappna av i hans/hennes närvaro.
/ Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag har alltid tyckt att jag är för tjock. Har alltid haft
storlek 36, är 162 lång. Har aldrig varit riktigt nöjd med
mig själv. Jag får ofta kommentarer att jag är vacker men
kan inte förstå vad de pratar om. Tänker alltid för mig
själv att då har de missat den kvinnan eller den kvinnan.
Har en jobbig bakgrund och har gått i terapi under en del år.
Har fungerat bra efter avslutad terapi. Men problemet med
min bild av mig själv har återkommit en tid efter avslutad
terapi.
Har inte haft några bekymmer att gå ner i vikt efter mina
graviditeter. När jag var 25 år fick jag problem med
ämnesomsättningen och har ätit Levaxin sedan dess. Har haft
en del besvär med inställningen det sista året. För ca 1,5
år sedan gick jag upp i vikt efter en lång tid av stress och
press. Är i dag storlek 38/40 och trivs inte med min kropp.
Jag har svårt att titta mig i en spegel med eller utan
kläder, ser bara en stor fet kvinna.
Jag skilde mig för några sedan, min mamma gick bort nästa
samtidigt, alltför ung. Då gick jag ner en del i vikt och
trivdes med min figur (strl 36), var nöjd under ca 1 års
tid. Men problemen hopade sig med barn och en bitter före
detta make. Har alltid tränat mycket och äter alltid rätt.
Har en personlig tränare som hjälpt till med kosten. Men jag
blir inte av med de kilon som inte ska vara där.
Har frågat min husläkare som svarar att efter 40 lägger på
sig några kilon och det är svårt att bli av med. Diskuterar
även med min tränare som kort och gott menar att det är en
psykologisk låsning så till vidare att jag säger till mig
själv varje dag hur tjock och ful jag är, kroppen tror på
detta och jag får ingen effekt av all träning och karaktären
med maten.
Känner mig maktlös. Har tänkt på hypnos som ett alternativ
att stärka min självkänsla för att kunna se mer positivt på
livet och mig själv. Då kanske allt sköter sig av sig
självt...
Väldigt tacksam för svar..E
|
 |
Hej E.
Det första man brukar pröva vad gäller hypnos och övervikt
är att arbeta med målbilder, som kan handla om att avstå
från mat med snabba kalorier och ställa in sig på grönt och
sunt. Men du skriver att du äter sunt och tränar. Dessutom
verkar du inte benägen att tröstäta när du har bekymmer,
eftersom du gick ner i vikt då du sörjde. Så i ditt fall
räcker det nog inte med beteendeförändrande målbilder, om du
får hypnos. Det du skriver handlar om din inställning till
dig själv. Detta bekräftas av att psykoterapi har hjälpt.
Din tränare är inne på samma linje. Stress, även s.k.
uppgivenhetsstress, kan hos somliga ge en sådan effekt att
kroppen vill samla på sig fett.
Så; ja, du bör nog pröva psykoterapi igen. Och eftersom
tidigare behandlingar inte haft varaktig effekt så kan det
vara så att inslag av hypnos ger den varaktiga effekt du
saknat. Man arbetar då med föreställningar om framtiden, på
ett sätt som om man redan är där. Det kallas posthypnotiska
suggestioner och innebär att du hittar resurser i ditt inre
som handlar om hur du kommer att känna när du mår bra i din
kropp och kunna hitta en realistisk trivselvikt. Det kan
kombineras med bearbetning i hypnos av sådant i din barndom
som skadat din självkänsla. Det kan också vara klokt att
inte avsluta nästa terapi abrupt, utan boka in glesa
uppföljningssessioner som ett fortsatt stöd, kanske över en
ganska lång tid.
Naturligtvis ska du också fortsätta att kontrollera att
Levaxin-nivån ligger rätt. Kroppen kan ju förändras i sitt
behov av den medicinen.
Vänligen
Susanna Carolusson
|
 |
Hej
Susanna!
Jag är en tjej på snart 19 år.
Jag har en del problem som är väldigt jobbiga. Inte bara för
mig, men för mitt förhållande också. Jag är totalt besatt av
min pojkvän, om han åker iväg, behöver bara vara två dagar,
så känner jag mig fruktansvärt ensam, och gråter oftast. Jag
har samtidigt inte så många kompisar som jag umgås med, så
jag är oftast ensam när han inte är hemma. Jag är också
väldigt svartsjuk, och klarar inte av att han umgås med
andra tjejer, eller om han är ute på stan med sina kompisar.
Där kommer ett annat problem in, jag litar på min pojkvän
till 100 %, men samtidigt är jag så rädd att det ska hända
någonting när han då är ensam med tjejer eller liknande.
Sedan verkar det som om jag är väldigt känslig. För så fort
han visar nåt tecken på att han är sur eller irriterad så
börjar jag gråta. Och så har jag en känsla av att alla i
närheten vill ha isär oss, även om jag vet att så inte är
fallet.
MVH
Tina
|
 |
Hej!
Den här typen av extrem svartsjuka kan ha sin orsak i dålig
självkänsla. Man tror att den man behöver kommer att lockas
av andra som är mer intressanta, begåvade, sexiga, etc.
Man kan ha sådana problem som du beskriver, trots ett gott
självförtroende på andra områden. Man kan ha upplevt svek
tidigare i livet och tagit så illa vid sig att man inte
vågar lita på att den man behöver är pålitlig.
Det brukar ta minst ett år, ibland många år i psykoterapi innan man
får insikt om orsakerna till denna orealistiska rädsla. Du
skriver att din rädsla är obefogad och orimlig, så jag tror
inte du är hjälpt av samtal som fokuseras på hur du ska
hantera er relation. Du vet nog redan hur du vill vara mot
din kille. Därför vill jag rekommendera en psykoterapeut som
vill gå på djupet i fråga om varför du känner som du känner,
och hypnos är ett bra hjälpmedel i en sådan terapi. Du kan
samtidigt få hjälp att bespara din kille alla plågsamma
förhör som jag antar att du utsätter honom för.
Mvh
Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Jag lider av en trötthet som är oändlig. Jag sover
regelbundet ca 5-7 timmar varje natt, äter bra och
motionerar. Jag har svårigheter med minnet, då jag ofta
glömmer av saker. Tror du att hypnos skulle kunna hjälpa mig
att få reda på vad som orsakar min trötthet?
mvh,
M
|
 |
Hej M!
Svårt att säga. Många orsaker är möjliga. Jag ska nämna tre.
-
Du
sover dåligt pga återkommande mardrömmar. Om så, är
psykoterapi med hypnos att rekommendera, eftersom
mardrömmar brukar ha något att berätta om vad drömmaren
behöver ta tag i.
-
Du
tillhör dom som behöver mer sömn än dessa timmar. Om så,
märker du att du är piggare de dagar du fått sova 8-9
timmar. (Jag själv blir plågsamt sömnig stora delar av
dagen när jag sovit mindre än 8 timmar. Numera när
barnen vuxit upp, sover jag 9 tim/natt, ibland mer,
ibland mindre.)
-
Du
kanske har bekymmer som du inte ser någon lösning på? Då
kan man känna sig trött pga uppgivenhetskänslor.
Psykoterapi gärna med hypnos, kan vara bra som ett stöd
att komma vidare.
Se i
behandlar- eller kandidatregistret.
Susanna Carolusson
Kommentar från M:
Jag har lidit av panikångestattacker och var dum nog att
avsluta mina möten med psykologen. Jag drömmer ofta
mardrömmar om att min sambo ska lämna mig m.m. Jag drömmer
väldigt vilt om man säger så. Jag har två små barn och
känner mig lite piggare efter 10 timmar sömn när jag väl får
sova så länge, men inte mycket piggare.
Jag ska ta och titta i registret, tack för svar!
|
 |
Hej
Jag har problem med min vikt, den har ökat och ökat genom
åren. Nu är jag 23 år gammal och väger 98 kg. Jag har
egentligen ändå sedan jag var 14 haft problem med min vikt,
innan dess tränande jag 6 dagar i veckan, men då slutade jag
träna. Några år senare lyckades jag gå ned mycket i vikt,
det började ganska sunt men senare blev det ganska osunt,
det slutade med att jag gick flera dagar utan att äta, och
sen hetsåt när jag blev för hungrig. Och så gick det runt
sådär. Nånstans är jag väldigt rädd för att det ska bli
sådär igen, det var väldigt svårt att komma ur.
Jag undrar om hypnos kanske kunde vara något för mig? Om det kunde
hjälpa mig med motivationen och sluta vara så rädd för att
få en osund relation till mat och träning.
Jag undrar i så fall hur det rent praktiskt går till med hypnos?
/ Mimmi
|
 |
Hej Mimmi.
Det finns så många sätt att lyckas gå ner i vikt. Tekniken
handlar ju egentligen om energiinkomster (nyttig, inte
alltför lättupptagen föda och dryck som intas regelbundet,
så att du håller igång ämnesomsättningen) och
energi-utgifter (motion). En bra dietist och en personlig
tränare på gym kan räcka långt. Men ibland måste något mer
till.
Det handlar då om motivation och självbild. Där kan hypnos hjälpa
till, särskilt om du (omedvetet?) har svårt att föreställa
dig din spegelbild som smidig och snygg i kroppen. Med
hypnos kan du stärka sin målbild och/eller utforska om du
har någon rädsla inför att vara hungrig eller tom, inför att
bli mer attraktiv eller om mat/dryck betyder mer än vad det
egentligen är, alltså om det ersätter annat som du saknar.
Mvh
Susanna
|
 |
Hej Susanna
I mitt arbete använder jag nästan dagligen engelska men jag
upplever att jag har svårt att komma ihåg ord eller
grammatik. Detta märks när jag ska prata eller skriva på
engelska. För att bli bättre läser jag engelska böcker men
det känns ändå som om man måste banka in varje ord gång på
gång, men ibland hjälper inte detta (tyvärr oftast).
Som du förstår finns viljan och hungern på att lära mig men det är
väldigt motsträvigt. Tror du att hypnos kan underlätta
inlärning eller "låsa upp" den mentala knut (om det är en
sådan) som sen kanske underlättar inlärning?
|
 |
Hej!
Ärligt, jag har ingen erfarenhet av att hypnos hjälper
specifikt för detta. Men om mina kolleger läser detta på
hemsidan, kanske det finns någon som arbetat framgångsrikt
med den formen av hypnos och kan bidra med ett annat svar än
jag ger. Det var populärt på 70-talet att pröva hypnos för
detta du beskriver.
Min egen erfarenhet av exakt samma sak är att jag måste läsa
engelska, aktivt uttrycka mig, skriva orden och göra detta
många ggr, innan de fastnar i minnet. Ändå anses jag
språkbegåvad, jag hade i alla fall höga betyg i tyska,
spanska och engelska, men oj vad jag fick öva!
Jag har blivit bra på engelska i arbetssammanhang, men jag har
aktivt repeterat vissa uttryck i många år nu. Troligen finns
inga genvägar. Hypnos kan möjligen stärka din förmåga att
fokusera och koncentrera dig, för det måste man kunna när
man lär in något, vad som helst.
Jag har emellertid hjälpt en vuxen person med hypnos, som hade
inlärningshinder för siffror. I hypnos kunde hon minnas en
hotfull händelse där hon förväntades förstå siffror och inte
klarade detta, helt naturligt. Hon kunde få hjälp med den
knuten i en bearbetande psykoterapi med hypnos. Och sedan
hitta ett icke-skrämmande lekfullt sätt ett memorera
siffror. Om det finns en sådan erfarenhet i ditt fall kommer
hypnos förmodligen att kunna vara till nytta.
Susanna Carolusson
|
 |
Hej,
Jag har en son på 13 år som periodvis har problem med tics,
mestadels ryckningar och lite olika rörelser.
Vissa perioder är han helt fri, för att sedan under en kort
eller lite längre (ca 1-2 veckor) få tillbaka det.
Min fråga är om det skulle kunna fungera med hypnos för att
lindra hans problem?
/Mvh X X
|
 |
Hej
Tics kan ha neurologiska orsaker, men oavsett om det finns
en sådan bakgrund eller om det bara är psykologisk spänning
som utlöser dessa tics, så ser man ofta att besvären
förvärras av psykologisk stress. Hypnos är en bra metod för
att utforska sådana samband och att få hjälp att hantera
sådana situationer mer avspänt. Det kan också vara av
betydelse hur omgivningen reagerar. Om han upplever att det
besvärar omgivningen, kanske han spänner sig för att försöka
kontrollera sina tics, vilket ofta får motsatt resultat.
Tala gärna med en neurolog först, för det kan vara bra att
veta om det finns en neurologisk diagnos eller inte, när ni
eventuellt kontaktar någon av våra medlemmar med
hypnoskompetens.
Mvh
Susanna Carolusson
|
 |
Hej,
jag undrar om man kan hypnotisera någon till att göra något
som den inte är medveten om? T.ex. be den person som är
hypnotiserad att göra saker som den sen inte kommer att
komma ihåg?
Mvh B
|
 |
Hej!
Svaret är ja. Du skriver ingenting om varför du ställer
frågan. Vill någon göra detta som du beskriver? Svaret är
att frågar du oss i SFKH som arbetar med klinisk hypnos, så
har vi ingen anledning att skapa sådana effekter, tvärtom.
vi använder hypnos för att hjälpa människor att bli mer
medvetna om hur de väljer och vara mer närvarande i vad de
gör.
Mvh
Susanna Carolusson
|
 |
Hej!
Min fråga handlar om ett problem som jag haft sen jag var
liten. Det handlar om att umgås med folk. Jag har alltid
tyckt att det varit jobbigt att umgås några stycken på samma
gång eftersom att jag alltid varit den som hamnat utanför
därför att jag sällan vet vad jag ska säga.
Jag har verkligen försökt läsa mig till att bli bättre på
sånt här men inget har fungerat för mig. Ofta när jag pratar
känns det som att det finns en tendens till att bli stelt
och tvunget fast att det är det sista jag vill! Så min fråga
är om man kan avhjälpa dessa slags problem med hjälp av
hypnos?
|
 |
Hej!
Det fungerar sällan att läsa sig till lösningar på blyghet.
Detta är något som kan ta tid och för vilket jag rekommenderar
psykolog- eller psykoterapisamtal. Hypnos kan vara ett
hjälpmedel, så småningom, när du byggt upp ett förtroende
för din terapeut och känner dig fri.
Det kan vara så att det bästa för dig är att upptäcka att det går
att var öppen och spontan tillsammans med en psykoterapeut,
som hjälper dig att vara mer frimodig, eller åtminstone
hjälper dig att själv kunna välja när du vill vara
reserverad respektive öppen och kunna ta plats i ett
sällskap. Om du känner att du kan öppna dig hos en terapeut,
kommer du förmodligen att pröva hur mycket av den öppenheten
du rimligen kan och vill visa i andra sammanhang. Och vad du
vill hålla för dig själv.
Bra initiativ att du vill ta tag i detta!
Susanna
|
 |
Hej
Vi är två studenter på Hälsouniversitetet i Linköping som
står i begrepp att påbörja vårt examensarbete. Vi har valt
att fokusera på sömn och sömnbehandling. Nu i
inledningsskedet av studien samlar vi in information om
tidigare forskning och metoder relaterat till sömn och
behandling av sömnbesvär. Under pågående sökning har vi
funnit att sömnproblem kan behandlas med hypnos. Det hade
varit intressant att få reda på mer om denna
behandlingsmetod för att eventuellt ta med i vår studie. Jag
undrar därför om ni utför behandling/terapi för sömnbesvär?
Hur utför ni i så fall detta behandling? Använder ni er av
inspelat material för hypnos (på CD-skiva)?
|
 |
Hej
Vi i SFKH har goda erfarenheter av att lära ut självhypnos
mot lindriga eller stressrelaterade sömnbesvär.
Hypnos är ett perfekt hjälpmedel i psykoterapi om besvären har
samband med t.ex. obearbetad förlust, PTSD eller utbrändhet.
På vår hemsida kan ni eventuellt hitta litteraturreferenser,
t.ex. i vår länk till ISH.
Jag personligen kan bäst bidra med klinisk erfarenhet.
Jag får ofta patienter som av sin läkare har rekommenderats terapi
för sina stressrelaterade besvär; utbrändhet, kris,
separationer, ångest och oro – samtliga av dessa besvär som
oftast är förenade med sömnproblem.
Resultatet av hypnos (inom ramen för psykoterapeutiska
samtal) har hjälpt de flesta.
Jag har en CD med ett spår som heter ”något till natten”. Den
säljer bra (men av etiska skäl inte via apotek, utan de
säljs av mig eller via legitimerad behandlare)
Denna CD har jag sålt sedan 1987, förbättrad version 1999. Bara
positiv feedback. I de fall den inte fungerar, har det visat
sig att den behöver kombineras med insiktsorienterad hypnos
(hypnosanalys) om vad det är som håller en vaken, dvs vilken
funktion fyller det att ha en beredskap att reagera, varför
vågar man inte släppa taget?
I de fall cortisolnivåerna hamnat i en ond hög-nivå-cirkel pga en
yttre stress, (t.ex. en orimlig arbetsbörda under lång tid)
så hjälper oftast hypnos enbart, eller i kombination med
självkännedom (för att förstå hur man låtit sig drivas in i
detta vakenhetstillstånd).
Susanna Carolusson
|
 |
Hej Susanna!
Jag har fått ditt namn av min psykolog på vårdcentralen. Jag
undrar om hypnos kan hjälpa mig med mina problem? ... mina
problem är livslångt sömnproblem med mardrömmar och
sömngång. ... bakgrund i trasig familj och mobbing och
säkert annat. ... fysiska symptom ... sökte läkare, fick
diagnosen utmattningsdepression. Måste avsluta hos min
psykolog (vården har begränsat antal besök per patient). Nu
kanske hypnos är för dyrt och kanske inte rätt för mig, men
jag vill ändå undersöka möjligheten att alternativ terapi
kan vara till nytta. |
 |
Hej!
Jag vill först kommentera begreppet alternativ terapi.
Hypnos är en metod som skall användas inom ramen för
traditionell vetenskaplig beprövad behandling, så vi räknas
inte som alternativterapeuter.
Du bör vända dig till oss med legitimation i
vårdyrke. Du har säkert sett alla hypnoscoacher och märkliga
titlar som annonseras – de har i allmänhet ingen vårdexamen
från ett statligt godkänt universitet.
Certifieringar, Mastertitlar, diplom, etc är
inte underkastade några allmänna kvalitetskrav, endast
Socialstyrelsens legitimation garanterar gedigen utbildning
och patientsäkerhet.
Du hittar telefonnummer på
behandlarregistret eller
kandidatregistret. På kandidatregistret kanske du
eventuellt få ett lägre arvode. Kandidaterna går i
handledning hos legitimerad psykoterapeut – det ger också en
god kvalité på behandlingen.
Mvh
Susanna Carolusson
Läs mer: Behandlarregistret
eller kandidatregistret
|